En stilla sommarkväll då jag var ute i skogen, mötte jag den här storlommen som låg och speglade sig i den helt spegelblanka sjön. Jag skulle precis till att trycka på avtryckaren på kameran då jag faktiskt såg ett ansikte i vattnet. Jag gjorde min bild och tittade sedan ännu en gång och mycket riktigt, där fanns ett ansikte i vattnet. Kanske är det Näcken eller något annat väsen som rör sig i det svarta vattnet?
Tittar ni noga så ser ni nog ansiktet i vattnet!?
2 kommentarer:
Du fångar storlommen i sitt rätta element, i precis "den där känslan". Näcken finns där, det ogreppbara, tystnaden. Det är just det som kretsar kring den mytomspunna fågeln. Riktigt fina bilder Mårten! :)
Stort tack till dig Terje för den mycket fina kommentaren. Du sätter verkligen ord på den känslan jag kände när jag stod där och gjorde bilderna. :)
Skicka en kommentar