onsdag 23 juli 2014

När en dag lider mot sitt slut

Gårdagskvällen tillbringade jag ute i skogen för att se om jag kunde göra några bilder på djur. Jag blev stannande en bit in i skogen, när solen sakta gick ned bakom mig. Allt var tyst och stilla och skogen målades röd-orange av det sista ljuset från solen. Plötsligt kom det en sparvhök flygandes och satte sig på en sten lite längre bort från mig. Jag blev precis paralyserad och alldeles rörd över hur vacker den var och hur fint den satt på sin sten. Jag vågade inte lyfta min kamera, utifall jag skulle skrämma den. Strax efter flög den ivrigt iväg, allt djupare in i skogen, kanske för att hitta sig ett sista byte innan solen gått ned helt och hållet. Jag fortsatte med att titta ut över skogen och plötsligt var det som någon la ord i munnen på mig. Sakta viskade jag något som jag sedan skrev ned. Så här löd det: 


"Sakta sänker sig mörkret över skogen och allt blir lugnt och stilla. Ännu en dag här i livet är på väg att lida mot sitt slut. Men det betyder också att det samtidigt är en ny dag som sakta tar form. En ny dag som jag vet lika lite om, som jag säkert kan veta att denna skymningsstund inte är min sista här i livet. Därför är det viktigt att se var dag som en unik bit av livet och aldrig ta den eller nästkommande bit för given"


6 kommentarer:

Hannes Theander sa...

Fint. Tänka på Too-ticki i Mumin som säger: 'Allting är mycket osäkert och det är just det som lugnar mig.'

Gustav Rappestad sa...

Låter som ett heligt ögonblick, det du fick tillsammans med sparvhöken. Ibland är minnesbilden den bästa bilden, och då behövs inget fotografi. Fint och tänkvärt skrivet Mårten.

Mårten Lundgren sa...

Antar att du då menar att man kanske inte ska fundera så mycket över livets gång, utan leva det på bästa möjliga sätt?!
I så fall håller jag med dig! :)

Mårten Lundgren sa...

Visst var det ett fint ögonblick jag hade tillsammans med sparvhöken där i skogen. Min minnesbild är precis lika mycket värd som att få göra en bild. Kanske till och med mera värd?! Minnesbilden får mig att kunna känna skogens vildhet. Det kommer få mig att kunna skapa ännu bättre naturbilder i framtiden. :)

Hannes Theander sa...

Jo, det ligger något i det där att kunna betrakta någonting utan att fota det. Ibland vill man så gärna, men vissa stunder passar bättre att bara minnas.

Mårten Lundgren sa...

Att uppleva naturen är lika viktigt för mig som att göra bilder i den, så visst är det så! :)