2020-08-01

Natt i Kolmårdsskogen...

Mörkret ligger som ett tätt dimmskikt mellan träden och jag kan med mina ögon inte längre se vad som händer inne i skogen mellan träden, allt är bara svart. Tystnaden är så total att det enda jag hör är mina egna andetag och det känns verkligen som att mina hjärtslag dånar högt ut över den lilla sjön där jag sitter och njuter av skymningen. 

Här är det så tyst och lugnt att jag börjar tvivla på att det överhuvudtaget finns några djur där ute i markerna. Långt ute på sjön ser jag plötsligt en blänkande strimma som rör sig bort från strandkanten där jag sitter med min kamera. På formen ser jag att det är en bäver. Själva bävern är dock så mörk att jag bara kan ana den i spetsen av de ljusa vågorna. Det är verkligen så spännande att ge sig tid att bara sitta och lyssna så här en fin sommarkväll. Även om det inte går att se så kan man uppleva djuren och skogen med öronen. Jag tycker detta ger upphov till egna fantasier och bilder av vad som händer där inne i skogens mörker och det är så spännande! Efter en liten stund då jag slutat att se vågorna efter den simmande bävern hör jag att hon nu gnager på något långt, långt där borta i mörkret...


4 kommentarer:

Anonym sa...

Vackert och stämningsfullt, Mårten. Den blå timmen. 👍🏻 /Malin

Lena sa...

Vilket underbart inlägg, det måste varit en magisk stund. Tack för att du delar dina upplevelser på detta sätt.

Mårten Lundgren sa...

Visst är det den blå timmen. Tusen tack Malin! ;)

Mårten Lundgren sa...

Lena, det var helt klart en magisk stund att få sitta där i skymningen och känna att naturen visar sig precis som den själv behagar. Tack själv för att du troget är inne och läser om mina upplevelser och också lämnar kommentarer. TACK! ;)