En sensommarkväll, i skymningen har jag ett härligt möte med ett av de allra sista av de stora istidsdjuren - myskoxen. I en sluttning ligger det ståtliga djuret och vilar sig. Så spännande att få se detta urtidsdjur med egna ögon. Tidigare har jag bara läst och sett bilder på det...
Kontrastrik är den kritvita fjällugglan, som här träder fram tydligt mot den mörka skogen i bakgrunden. Denna hane satt på en liten sten och spejade med kisande ögon. Fjällugglan var verkligen ett riktigt mäktigt möte under min vistelse på Järvzoo...
Visst är våren min favoritårstid, då allt i naturen vaknar till liv och det ena vårtecknet avlöser det andra. Men på något sätt så är ändå höstens stillhet och stämning något jag inte alls skulle vilja vara utan. Här är en bild från en minst sagt stämningsfull höstkväll i oktober.
Landskapet med hagmarken var inbäddad i dimma samtidigt som fullmånen lyste som en glödlampa på himlen mellan träden. Höststämningen var minst sagt på topp. Så vackert och fridfullt på något egendomligt sätt...
Eftersom att det idag är Halloween väljer jag att göra ett extra inlägg med lite läskiga figurer som jag mötte i Norrköping en sen oktoberkväll under 2021. Som synes har även Norrköping sina skrämmande väsen som det helt klart är värt att hålla ett extra öga på så att de inte kommer för nära.
Så med dessa bilder önskar jag er alla en riktigt fin Halloween!
Visar här fram två bilder som jag gjorde en varm augustikväll, på det gamla brandtornet som finns långt in i Kolmårdsskogen. Under alla de år jag passerat den här platsen så har nog aldrig himlen haft ett mer passande utseende än just denna kväll, då jag gjorde bilderna till detta inlägget.
Det gamla brandtornet används idag inte längre, men är kvar på sitt berg och ger sannolikt en fantastiskt vacker utsikt för den som vågar klättra upp. Med tanke på tornets skick avstod jag och höll mig istället kvar på marken.
Mig veterligen används inte längre detta brandtornet, men en gång i tiden då det var i bruk kunde man från dess topp kontrollera om det kom rök från skogen åt något av väderstrecken.
En gång i tiden skall det ha funnits gott om dessa brandtorn här i Kolmården. Idag är dock de flesta borta, sannolik på grund av att de inte behövs längre och att skicket på dem är så dåligt att de utgort en livsfara. Detta inlägg får därför bli en liten hyllning till dessa historiska brandtorn...
Idag visar jag fram ytterligare en bild på höstgästen - nötkråkan som här sitter och äter på sin kotte från cembratallen. Mötet ackompanjerat av de livliga och vackra höstfärgerna...
Det gör ont i hjärtat när jag läser nyheten om att vår vargstam skall decimeras i den största vargjakten i modern tid. I min meningen är den enda lösningen att vi måste lära oss att leva sida vid sida med våra rovdjur.
Här är en bild från sommarens resa till Hälsingland och Järvzoo, där jag tillsammans med familjen fick uppleva gråben på nära håll. En helt klart oförglömlig upplevelse...
En dimmig höstmorgon, då solen går upp och dimstråken "dansar" över det platta och vidsträckta östgötska slättlandskapet...
Den vackra nötkråkan har en favoritplats, nämligen toppen på ett gammalt träd. Här finns inga löv som skymmer utsikten. På de här grenarna sitter nötkråkan då och då och putsar sig och gör sig fin. När den större hackspetten kommer på besök så gäller det att säga ifrån och visa vems plats detta är. Därefter är det dags att fortsätta med putsandet av fjäderdräkten och att göra sig fin, samtidigt som myggorna hopas runt omkring...
Ackompanjerad av de vackra höstfärgerna hälsar en höstlig gäst från norr på - nötkråkan. En väldigt vacker fågel i sin enkelhet, men med en otroligt charmig och vänlig attityd. Här sittandes och spana i ett gammalt fruktträd...
I det sena skymningsljuset uppenbarar sig plötsligt den nattsvarta dovhjortstjuren. Mycket oväntad upplevelse att få här i Kolmårdsskogen i skymningen...
I det forsande vattnet studerar ögonen mig mycket noga. Vad som finns här nere i djupet kan vi bara spekulera i. Att varna småbarn för Näcken känns när man ser den här bilden inte avlägset tycker jag...
Vatten är fängslande och få platser är så fängslande rent fotografiskt som Ryfors, med alla sina vattenfalll och olika uttryck. Vet idag inte hur många gånger som jag har besökt den här platsen, men motiven tar på något sätt aldrig slut, utan varje gång hittar jag nya. Därför är Ryfors i min mening en plats där det aldrig går att bli helt färdig med sitt bildskapande. Jag är fast övertygad om att en fotograf skulle kunna tillbringa alla sina verskamma år här utan att känna sig helt färdig med platsen. Visar här fram två stycken svartvita bilder från mitt senaste besök vid Ryfors...
Läste idag att den vitryggiga hackspetten som finns på Järvzoo idag fick sin nya anläggning invigd. Fantastiskt glädjande nyhet, då detta är en art som håller på att försvinna helt för oss här i landet.
I somras när jag var på besök, hade jag fina möten med denna vackra hackspett. Här är en bild från ett möte, då denna hackspett ihärdigt hackade på ett av träden. Riktigt mäktigt att få uppleva...
