"Vårbock", inte råbock...

Här intill fältet står "vårbocken" med sina nästan nyfejade horn. Oskyldigt tittar han på mig och när han rör på huvudet hänger och slänger basthuden som en enda stor korkskruvslock. Det hela ser aningen dråpligt ut. Men när blodet på insidan av basthuden blänker i solen så blir känslan genast något annat. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att denna bock är både ståtlig och vacker, där han står så fint intill det solupplysta fältet...