Låtefoss...

Det finns platser och så finns det platser. En del platser etsar sig verkligen fast, då de är otroligt vackra. Låtefoss i Norge är verkligen en sådan plats som fick mig att stanna upp för att jag aldrig tidigare sett något liknande.

Mycket i Norge är verkligen olikt det som finns här hemma i Kolmårdsskogen och för den delen andra delar av Sverige. Med tanke på allt vatten som yrde runt här i luften, är det svårt att inte fundera över hur den här vägen är att köra nu i vintertid?

Novembermöte med älgarna...

En tidig och kylig novembermorgon möter jag "älggänget" ute på de vidsträckta fälten. Gissa om jag blir glad över att se så många älgar på ett och samma ställe?! Det är verkligen inte vanligt att få uppleva detta här i Kolmårdsskogen längre.

Givetvis är det den goda rapsen som lockar ut älgarna på fälten. Men det blir så fint då den stora tjuren plötsligt stannar upp, blickar in i solen och det rodnande morgonljuset...

"Guldbocken"...

Ackompanjerad av den vackra soluppgången står han plötsligt där på fältet framför mig - den gyllene råbocken. Ett riktigt fint och nästan religiöst möte med denna ståtliga råbock, som med sin gyllene aura är nyfiken på fotografen och spanar därför in mig riktigt noga...

Skymning över Norska fjällen...

Sakta men säkert blir det allt mörkare. Ett färgspektra syns tydligt över de nu kolsvarta fjälltopparna. Kylan blir också påtagligare, fast det är mitt i sommaren. Tidigare samma dag hade det varit varmt och skönt, men nu här uppe i Hemsedalsfjällen påminde vädret snarare om en kall höstdag. Innan det allra sista ljuset försvinner passerar en liten molntuss på himlen och jag gör bilden. Nu är det dags att krypa ned i en varm sovsäck och vänta på att ljuset kommer åter...

Älg i novemberljus...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde för bara några dagar sedan. En älgko stod på ett berg så fint och mumsade på några gamla grenar. Det dova, blå novemberljuset och grenarna tycker jag blev en så fin och härlig silhuett på något vis. Ett minst sagt magiskt möte med denna fina älgko lyste verkligen upp min tillvaro i den annars så mörka novembermånaden...

Kolmårdsskogen i höstskrud...

Idag visar jag fram en bild från nu i höstas (2025). Bilden gjorde jag precis när skogen fått sin höstskrud och lyste i flertalet färger. Höstskogen är verkligen bedårande vacker...

En naturfotograf i storstadsdjungeln...

Det är precis såhär det kan gå när en naturfotograf släpps loss i storstadsdjungeln. Faktum är att det var både roligt och spännande att vandra runt i London och hitta motiv att fotografera. Som den här havstruten som satt och spanade på alla turister som vandrade längs Themsen vid South banks...

Är vintern på väg?

November är verkligen en månad med många ansikten - i alla fall sett till väderleken. Ibland kan vädret vara solsken och fint, men också mörkt och regnigt. Det händer också att vintern börjar tidigt och tar sitt avstamp i denna annars så grå och mörka höstmånad.

Nu sägs det att kyla och snö väntas till helgen här i Kolmårdsskogen. Jag hoppas innerligt att det blir en stilla och fin övergång från det nu ödsliga höstlandskapet till det vita, kalla vinterlandskapet.

Alla vet vid det här laget hur mycket jag tycker om älgarna och därför publicerar jag härmed en vinterbild på en ensam älg som står och tittar på hur fint skogen med rimfrost gnistrar i den vackra soluppgången...

Genom ett taxifönster...

Idag visar jag upp en bild som inte alls är likt något jag brukar visa fram här på bloggen. Bilden gjorde jag från ett taxifönster, då jag passerade förbi en minst sagt välkänd byggnad i London (Big Ben) i en black cab, på väg tillbaka till hotellet efter en trevlig dag i storstadsdjungeln.

Även om några kvällar var riktigt fina under besöket i London, så bjöd just den här kvällen på traditionellt Londonväder - regn och rusk med lite dimma. När taxin passerade förbi denna vy i kvällsmörkret kunde jag bara inte låta bli att göra bilden. Kanske är detta en traditionell Londonbild - men det spelar ingen roll, det här är London genom mina ögon...

Den vackra råbocken...

I den tidiga gryning, när ljuset är precis blått - då passar råbocken på att vandra över det nyslagna sädesfältet. På marken finns det gått om säd som spillts ut av tröskan. Med stora och snabba kliv tar han sig fram över fältet och när han får syn på mig stannar han upp och studerar mig noga. Bakom den vackra råbocken syns dimmorna sakta skrida fram över fältet, som en ridå framför den annars så mörka skogen...

Höstmorgon...

Det dova höstljuset lyser upp de vidsträckta slättlandskapet, söder om Kolmårdsförkastningens brant. Över de olika fälten skrider dimbankarna sakta fram och bildar en landskap, som nästan ser ut att var täckt med bomull. Detta är en riktigt vacker syn i den tidiga morgonen, inte minst i blå timmen - då ljuset är som vackrast, i alla fall om man frågar mig...

Dovhjortsmöte...

En bild från ett fint morgonmöte med några dovhjortar som stod och spanade på mig på en höjd då jag tidigt på morgonen var på väg ut i Kolmårdsskogens härliga höstnatur...

Solen går upp över kalhygget...

Sakta går solen upp över kalhygget och den nedhuggna skogen. En skog som en gång var sparvugglans, hjortarnas, vildsvinens, älgens och andra djurs. Nu är det bara en yta full av sten, jord och sand. En tom yta, där inget vill eller kan leva, inte minst skogen själv.

Naturen är ändå fantastisk på sitt sätt - för på något sätt skapar den, trots den sargade ytan en vacker upplevelse för betraktaren. Inte minst då solen bakom trädet och genom min kamera formas till något som nästan liknar ett hjärta...

Livets väg...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde för några veckors sedan, då det var rikligt med dimma. När jag gjorde bilden tänkte jag något i stil med detta lilla poesistycke...

Livets väg som vi sakta vandrar, är som en gammal väg,

sprucken av år, formad av alla som gått före.

Den bär spår av regn, av tyngd, av tid och vemod

men bär oss ändå vidare framåt i livet. 

Dimman döljer horisonten och det som ligger framför oss,

men låter oss ibland ana nästa steg.

Kanske är det just så vi måste vandra fram,

med tillit, försiktighet och inget ont anande.

För även när vägen vi vandrar på slits,

när kanterna vittrar och sikten sviker,

fortsätter den ändå framåt,

in i det okända ljuset framför oss.

Höstsvan...

Idag visar jag fram en bild från ett riktigt fint höstmöte med en sångsvan som jag hade på en plats långt in i Kolmårdsskogen. Just denna morgon var det fina solljuset magiskt! Det gjorde att höstfärgerna riktigt "poppade" och kom fram lagom mycket. Pricken över i blev sångsvanens blick mot solen - i det läget gick det verkligen inte att låta bli att göra bilden...

Näckrosbladet...

Genom det perforerade näckrosbladet och ned i det mörka vattnet hittar solens gyllene strålar. Jag fascineras verkligen över detta näckrosblad och de mönster och figurer som skapas av dessa hål. En minst sagt annorlunda bild på näckrosblad, men samtidigt en väldigt härlig, grafisk bild i mitt tycke...

Ny bok om Kolmårdsskogens sista älgar...

Idag är dagen med stort D - dagen då min debutbok om Kolmårdsskogens älgar lanseras.

Älgen – skogens konung och symbolen för den svenska vildmarken håller sakta på att försvinna från Kolmårdsskogen. Denna skog var en gång i tiden omtalad för dessa majestätiska djur som rörde sig mellan djupa granskogar och spegelblanka tjärnar. För varje år blir älgarna allt färre och med dem försvinner också något av den svenska skogens själ. Älgen förväntas rödlistas som hotad art i Sverige redan 2026 i den nya rödlistan från SLU - ett tydligt tecken på att något håller på att gå förlorat när landets nationaldjur kommer med i rödlistan.

Boken ”Kolmårdsskogen och Älgarna” är mer än ett fotoprojekt. Den bygger också på intervjuer med människor som levt sina liv i Kolmårdsskogen under åtskilliga år. Det är människor som på olika sätt har starka band till Kolmårdsskogen. Den här boken skildrar dessa människors minnen som bär spår av ett landskap som är under förändring. 

I boken vävs mina bilder samman med intervjuerna till en helhet som fångar både älgens verklighet och människans längtan efter det vilda som sakta nu håller på att försvinna. ”Kolmårdsskogen och älgarna” är skapad som en hyllning till Kolmårdsskogens sista älgar...

Med nedanstående bild, som jag gjorde för bara några veckor sedan vill jag också passa på att berätta att arbetat inte har slutat. Jag fortsätter i möjligaste mån att fotografera och möta älgarna i Kolmårdsskogen så mycket jag kan...

Ekorren...

I den varma höstsolen sitter en liten ekorre och njuter av solens värmande strålar. Här uppifrån den väldiga trallen har hon en väldigt fin utsikt, samtidigt som hon får vara ifred från andra djur.

Varje gång jag möter dessa små ekorrar ute i skogen tycker jag att det är riktigt njutbart. De är verkligen vackra och dessutom roliga att studera...

Höstuggla...

Den ståtliga hökugglan sitter och blickar ut över nejden från en högt belägen gren i ett gammalt träd. Ackompanjerad är hon av de praktfulla höstfärgerna som tydligt syns i bakgrunden då solen försiktigt lyser igenom det färgsprakande lövverket.

Att få möta denna uttrycksfulla och vackra uggla på det här sättet gör utan tvekan en naturfotograf riktigt nöjd och glad...

Novemberstämning...

I blått morgonljus och dimma förvandlas den här lilla stugan, med sitt knotiga gårdsträd till något som för mina tankar närmare höst och novemberstämning.

Jag vet att många inte tycker om november för att det är en kall och mörk månad, med få ljusa timmar. Men faktum är att för viss typ av fotografering är denna månad verkligen riktigt fin, kanske till och med årets bästa.

Jag har med tiden lärt mig att uppsatta denna månad och tycker att det är en riktig skogsmånad, där jag kan ta mina turer ut i markerna och njuta av skogens tysthet. När det skymmer och blir mörkt rör jag mig återigen hemåt för att slå mig ned och värma mig framför brasan...

Alla helgons dag...

Idag är helgdagen då vi minns och hedrar alla de som inte längre är med oss. Detta gör vi genom att gå till kyrkogården och tända ett ljus på deras grav. Egentligen är detta en ganska fin tradition, där vi tillsammans med familj eller vänner kan tänka tillbaka på de personer vi en gång haft nära oss i livet, eller som på annat sätt har gjort avtryck i våra liv. Det är viktigt att minnas och tänka tillbaka på allt fint som varit, för att kunna uppskatta det som också är här och nu.

Enligt Wikipedia så står det följande om  Alla helgons dag:
"Efter motioner i Sveriges riksdag om att öka antalet arbetsfria dagar under hösten flyttades Alla helgons dag 1953 till en lördag, som därmed blev allmän helgdag (lördag var dåförtiden en arbetsdag). Samtidigt ändrades almanackans namn på 1 november till Allhelgonadagen. Söndagen omedelbart efter Alla helgons dag fick 1983 karaktären av Alla själars dag, till minne av alla döda. Sedan 2002 är detta också ett av dagens officiella namn i Den svenska evangelieboken."

Kanske borde vi därmed byta namn på Alla helgons dag till just Alla själars dag, med tanke på hur vi firar denna helgdag och för att ännu mer understryka vikten av att inte glömma de vi minns och saknar?

Dagen till ära - en bild på en svart dovhjort i höstmörkret tycker jag passar fint till denna text...