En stämningsbild från Kolmårdsskogen under en senvinterdag. Den här dagen bjöd på kyla och dimma. Även om kylan var bitande kall så kändes det som om isen sakta men säkert höll på att gå upp. Jag gillade verkligen hur stenen här bröt igenom isen, så att det uppstod ett stjärnmönster och i bakgrunden - den vackra Kolmårdsskogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar