Sakta går solen upp över horisonten, samtidigt som den nu försiktigt orkar belysa den övre delen av den gamla granskogen i västra delen av Kolmårdsskogen. En gammal granskog som med åren blivit sargad av hackspettar och granbarkborrens tuffa frammarsch genom Kolmårdsskogen. Bortsett från tidens tand tycker jag ändå att den här gamla granskogen är så vacker att titta på och den ridå av träd och linjer den skapar är något helt magiskt vacker att vila blicken på. Tidens tand är i skogen inget som bör förknippas med sorg, utan istället till något vackert och fint, inte minst för djuren som bor här i skogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar