I den brinnande soluppgången står en mycket bestämd tjädertupp och poserar på en sten. Ingen får komma nära hans plats! Den här platsen är ingen annans, utan bara hans och givetvis tjäderhönornas. År efter år återvänder han till just precis den här platsen för att rivaliserat mot de andra tupparna i här i skogen. Det gäller att vara starkast och vinna slaget mot de andra tupparna, för att slutligen få para sig med tjäderhönorna.
På något sätt tycker jag den svarta tjädersilhuetten är så fantastiskt fin i soluppgången och med de spretande träden i bakgrunden. För mig berättar den en historia om en vildmark som en gång fanns i betydligt större utsträckning här i Kolmårdsskogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar