Gott Nytt År!

En stämningsfull vinterkväll i ett vitt Kolmården, då mörkret gör entré, fullmånen lyser stark över den snötyngda och vintriga Kolmårdsskogen. Med denna stämningsbild vill jag önska er alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Spår i snön...

I den djupa snön har en liten fälthare tagit sig fram över det vidsträckta fältet. Hennes avtryck syns tydligt i det vita täcket som bäddat in landskapet så omsorgsfullt när det blåskimrande morgonljuset börjat infinna sig...

"Fantasiväsen"...

Det är ganska intressant, för i skogen tror nog de allra flesta att det bara finns djur vi känner till, så som hjortar, harar, älgar, rådjur osv. Men så är det absolut inte, för det finns faktiskt också en annan kategori djur/väsen därute, nämligen "fantasiväsen". Dessa "djur" kräver fantasi hos den som vill upptäcka dem för att visa sig ordentligt.

För oss som exempelvis varit ute och spanat efter älgar under sena sommarkvällar är begreppet "älgvälta" (dvs. rotvältor som ser ut som en älg) inte alls okänt. Ibland är de till och med så lika att det kan vara svårt att avgöra i kikaren huruvida det är en älg eller en "älgvälta". Rör den på sig är det helt klart ingen "älgvälta", utan en älg. Men är den helt stilla och inte rör sig det allra minsta, ja då är det sannolikt en "älgvälta", dock finns det älgar som har förmågan att stå stilla bra länge och gör det hela ibland lite mer komplext att avgöra vad man tittar på. Givetvis finns det även andra fantasiväsen i skogen än "älgvältor". Ibland är det ljuset som bestämmer vad det är, andra gånger är det betraktningsvinkeln eller fantasin. På något sätt är det lite charmigt att samma rotvälta, sten eller buskage kan uppträda på så annorlunda sätt i olika situationer.

Den här bilden på ett "fantasiväsen" hittade jag i arkivet och den gjorde jag för många år sedan, själv tycker jag det ser ut som en elefantunge med snabeln i högsta hugg, vad tycker du det ser ut som?

"Pömsig" sparvuggla...

En bild från ett möte med en riktigt "pömsig" liten sparvuggla, som så fint satt och slumrade på en torr gammal tallgren. Dessa små ugglor är verkligen både fantastiskt vackra och söta på samma gång. Givetvis kan man inte låta bli att göra bilden när ett sådant här tillfälle dyker upp, men såklart under förutsättningen att den lilla sparvugglan inte blir störd...

Med stora kliv...

I den blå gryningen springer en älgtjur över de vidsträckta fälten. Hans kliv är minst sagt stora när han springer mot skogen för att söka skydd. Dessa älgmöten är verkligen något extra och minst sagt fascinerande att få uppleva, även om jag nu gjort det "några" gånger under alla åren. De stora stegen och farten älgen får upp när han springer är verkligen imponerande...

Med mjuka, fjäderbeklädda fötter...

En bild från ett minst sagt lite udda möte jag hade tidigare i år med en lappuggla, som här bestämde sig att spatsera omkring med sina mjuka fötter uppe på den hårda skaren. Lappugglan är verkligen vacker i sin gråspräckliga och yviga fjäderdräkt. Den yviga fjäderdräkten skyddar med all sannolikhet mycket bra mot kylan under kalla dagar som denna då jag gjorde den här bilden. På lappugglan är även benen och fötterna fjäderbeklädda, ända ut på tårna.

Aldrig tidigare har jag sett en lappuggla spatsera på det här sättet. Givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera denna händelse, då det såg väldigt festligt ut. De stora håriga benen syns annars inte alls, när lappugglan sitter på en gren, en pinne eller liknande...

Snö och mera snö...

Skogen här i Kolmården bara fortsätter att få ta emot snö. En del träd har till och med get vika för den tunga vita snön, som lagt sig som ett vitt täcke över dem. Andra träd hänger som spända pilbågar över vägarna. Samtidigt är skogen och landskapen här i Kolmården just nu som rena sagolandskapen att röra sig i. Det är precis såhär vintrarna alltid borde se ut tycker jag. En tur i skog och mark ger utan tvekan möjligheten till många fina och stämningsfulla vinterbilder.

Den här bilden har jag gjort vid Naturskyddsföreningens slåtteräng, som just nu inte är grön och vacker av alla blommor, utan istället fullständigt svämmar över av den vita snön. Önskar er alla en god fortsättning...

God Jul!

Med en bild på denna enhörning vill jag önska er alla en riktigt, riktigt God Jul!

Kvällen innan julafton...

Idag är det "dan före dopparedagen", en dag då allt det sista skall fixas till innan vinterns stora fest - julhelgen. För många är säkert stressen skyhög medan andra istället tar det lugnt. Jag kommer så väl ihåg hur det var när jag var liten, förväntningarna var skyhöga och jag gick och hoppades på att julklapparna skulle innehålla det jag skrivit på önskelistan och länge gått och hoppats på. Samtidigt var det massor att göra, som att fixa gran, slå in de sista julklapparna osv.

Under de gångna dagarna har det vräkt ned snö här i Kolmårdsskogen. Därför vill med denna färska stämningsbild önska er alla en riktigt fin "dan före dopparedagen"...

Var är jägaren?

På det vidsträckta fältet har två älgar vågat sig ut i det dova morgonljuset för att se om det finns något ätbart under snön. Precis blick stilla står de och spanar och lyssnar för att se vad som händer runt omkring dem och upptäcka någon eventuell fara.

Sakta börjar himlen bakom skogen att bli lite ljusare och till och med rodna lite grann. Strax bakom älgarna står jägarens torn, som idag är tomt. Jag kan inte låta bli att tycka det precis ser ut som att de två älgarna står och funderar över vart jägaren har tagit vägen...

Vid den lilla skogstjärnen...

Den klara natten börjar ljusna och på himlavalvet är stjärnorna fortfarande tydliga vita små prickar. Kylan tränger på och in genom jacka och vidare in genom understället. Det är svårt att inte längta hem till värmen under täcket nu. Men plötsligt börjar det bubbla lite från skogen längre bort.

Som på en given signal kommer en flock med stora svarta fåglar och sätter sig i den lilla mossens späda talltoppar. Det är ett gäng med orrtuppar som precis håller på att inleda morgonens spel. En orrtupp landar precis intill den lilla tjärnen istället för i tallarna som alla de andra tupparna. Han spänner ut sina stjärtfjädrar och står precis vid vattenbrynet och spelar. Ännu reagerar ingen av orrtupparna, men det är bara en tidsfråga innan han eller någon annan triggar igång de andra och spelet drar igång.

Orrtuppen vid vattenbrynet ser nästan ut att spegla sig i det spegelblanka vattnet, precis som att han vill vara helt säker på att han är stiligast och mest "välkammad" av dem alla. Plötsligt känner jag inte längre längtan hem till värmen, nu börjar strax spelet och mina tankar är helt fokuserade på det äventyr jag precis bevittnar här vid den lilla skogstjärnen...

I dagens första solljus...

I samma stund som solens första, gyllene strålar letar sig ned mellan träden och fram över fältet, reser sig en älg upp upp ur sädesfältet på denna plats. Han står stilla och tittar sig försiktigt sakta, men säkert vandrar konungen bort mot skogsbrynet där han försvinner bestämt in bland träden...

Kroknäbben...

Ormvråken eller ”kroknäbb” som rovfåglar förr i tiden kallades, sitter högt upp i favoritträdet och spanar ut över fälten runtomkring. Ett riktigt fint och trevligt morgonmöte i gryningen, samtidigt som himmelen rodnar av det pågående gryningsljuset...

Full fart fram genom skogen...

Råbocken springer fram med full fart genom den regnvåta skogen. Jag hinner nätt och jämnt med att göra bilden innan han försvinner in bland den täta vegetationen. Efteråt har jag inte kunnat låta bli att grubblat över vad som egentligen fick råbocken att rusa fram med sådan hastighet...?!

Storlommen kommer inflygande...

I gryningen samlar storlommarna ofta ihop sig för att jaga tillsammans i någon av alla sjöarna där de håller till. Det är inte alls säkert att det blir samma sjön nästa morgon, eller dagen därpå. Men jagar tillsammans, det sker oftast varje morgon.

Idag visar jag fram en bild från en tidig sommarmorgon, innan morgonljuset hunnit leta sig ned i skogen och ljuset fortfarande är så där blå-lila. Jag satt och lurpassade vid den här sjön denna morgon och hade tur. För jag tänkte denna morgon precis som storlommarna, för denna dag var det just denna sjö som gällde för morgonjakten. Plötsligt när jag satt vid strandkanten kom en storlom inflygandes genom dimman, för att senare landa på den spegelblanka vattenytan. Magiskt möte i den mörka och vackra Kolmårdsskogen...

Den stora dovhjorten...

En bild från ett lite sällsamt skymningsmöte med en riktigt stor och ståtlig dovhjort. Det blålila ljuset gör bilden riktigt spännande tycker jag, vilket även själva mötet var, då denna best stod och stirrade nyfiket på mig. Strax efter jag gjort bilden vandrade denna stora dovhjort in bland de stora träden, precis som en mörk vålnad...

Kolmården i höstljus...

En bild från en vindstilla och stämningsfull höstkväll, intill en liten göl långt in i Kolmårdsskogens dunkel. Höstkvällens orange-gula kvällsljus gjorde verkligen den här platsen till något alldeles extra den här kvällen...

Skogens konung i snölandskap...

Även om den bittra kylan vägrar ge sig och den kritvita snön ligger som ett täcke över höstrapsen, kan inte skogen konung låta bli att ge sig ut från skogens dunkel på det stora fältet. Så länge rapsen går att krafsa fram med de väldiga klövarna, mumsar skogens konung ihärdigt i sig av den "kalla salladen", precis som om detta vore det allra godaste som gick att äta. Eftersom att den här platsen är lite dold känner sig älgarna mycket trygga att vara här.

I det blå ljuset gör sig den ståtliga konung riktigt bra mot den vackra skogen i bakgrunden, inte sant?!

Kronhjortsmöte på hygget...

Även om det går allt längre mellan gångerna, så är det alltid lika spännande att få möta skogens eget övernaturliga väsen - kronhjorten. Det här mötet ägde rum på ett relativt nytt kalhygge, en sensommardag i den tidiga gryningen. De stod så fint och tittade på mig med sin nyfikna blick. Dessa möten ute i storskogen är verkligen något helt fantastiska att få uppleva och vara med om. Naturen visar helt klart upp sig från sin allra bästa sida...

Nyfiken råbock och betande älgko...

Det prasslar bland buskarna där jag står. Något rör sig försiktigt fram genom den täta vegetationen lite längre bort. Plötsligt står en råbock precis framför mig ute bland veteaxen, precis intill fältkanten där jag sitter. I det skumma morgonljuset stannar råbocken upp och tittar på mig. Han försöker få vittring, men står ändå blick stilla. Noga och länge betraktar han mig mig, samtidigt går en älgko i bakgrunden och betar på vetefältet. Detta blev en riktigt händelserik och spännande morgon i den vackra Kolmårdsnaturen...

Storlomsmöte i morgondimman...

I den blåskimrande morgondimman skrider en storlom fram över det spegelblanka vattnet. Dessa underbara, ljumma sommarmorgnar med alla storlomsmöten känns så avlägsna nu i vintermörkret. Men, om cirka 4 månader kommer storlommarna åter tillbaka till Kolmårdsskogen. Jag längtar redan efter att bege mig ut mot skogssjöarna i gryningen med kameran på axeln, för att möta dessa magiska väsen...

Den lilla bäckens väg genom skogen...

Det hörs ett litet svag porlande ljud inne i skogen. Det är en liten bäck som hittat sin väg fram genom den mörka men sagolika Bauerskogen. Den här platsen är sannerligen en riktigt fin plats att uppleva i den spännande Mullsjöskogen...

Älgen äter...

En bild från ett älgmöte vid ett gammalt hygge, som åter börjat blivit frodigt av ungträd. Då älgen inte såg mig, hörde mig eller på annat sätt kände av min närvaro, eftersom jag satt uppe på en höjd, stod hon så fint i lugn och ro och åt av de nyutslagna skotten i den varma morgonsolen. Helt klart ett väldigt fint och minnesvärt möte...

Ropande trana i guldljus...

En vårbild från ett möte med en ensam trana på de stora vidsträckta fälten. Precis när jag gjorde den här bilden i det vackra guldljuset, ropade tranan ljudligt och högt så det ekade ut över fälten, för att höra vad alla andra tranorna befann sig och från vilket håll de svarar.

Jag vill minnas att detta var en av de första tranorna jag fotograferade detta året. I rådande vinterkyla är det inte alls särskilt svårt att längta tillbaka till dessa magiskt vackra vårmöten...

Höstmöte med sparvugglan i svartvitt...

En svartvit bild från ett härligt möte med den lilla sparvugglan, här på lite håll, då hon var väldigt fokuserad på något. Sannolikt ett byte. Ljuset var magiskt då det lyste in lite snett bakifrån och isolerat på den lilla ugglan. Ett fint höstmöte i en finstämd, solupplyst Kolmårdsskog...

Vinterljus...

Nu är tiden på året, då det varma, röda, härliga och inte minst stämningsfulla vinterljuset belyser det sagolika vinterlandskapet. Här är en bild från en tidig eftermiddag, då det vackra vinterljuset belyste skogen så stämningsfullt. Skogen fullkomligt brann av det guld-orangea ljuset...

Ohhh, vad det kliar...

Ohhh, vad det kliar tycker det lilla rådjurskidet. En bild från ett härligt försommarmöte med en liten "bambi" som bara är några dagar gammal...

Tofsmesmöte...

En svartvit bild från ett nära möte med en liten tofsmes, en gråmulen höstdag här i hemmaskogen. Det är alltid roligt att sitta på en välbesökt plats i hemmaskogen, som jag känner till så väl. Det är väldigt sällan det går att helt förutse vilka fåglar som kommer på besök. Den här dagen hade jag verkligen tur, då denna lilla tofsmesen besöka och ännu bättre - posera så fint framför kameran på den gamla tallgrenen...

Sällsamt älgtjursmöte...

Samtidigt som det sakta skymmer tilltar snöovädret och det är då älgtjuren vågar sig fram ur den täta skogen. Det hela blir ett mycket vackert, men otroligt sällsamt möte med den ståtliga konungen...

Åska över Kolmårdsförkastningen...

Idag visar jag fram en bild där åskan drar in över Bråviken och vidare mot Kolmårdsförkastningen en sensommarkväll. Här är åskan påväg över den höga förkastningsbranten här i Kolmården, något som åskan i regel inte orkar förrän på sensommaren. I början på sommaren passerar åskan förkastningsbranten endast genom att ta sig runt Kolmårdshöjden. Det är helt klart något speciellt att få uppleva när åskan skall ta sig över Kolmårdsförkastnigen. Ett skådespel där flera blixtar kan synas över Bråviken samtidigt som här på bilden...

Att ta steget bakåt för att komma framåt...

Ibland är vägen framåt absolut inte rak, ibland går den till och med i en helt annan riktning än vad man kanske först förväntat sig. Som när jag beslöt mig för att lära mig mer om analogt fotografi. Riktning kändes till en början mer som bakåt än framåt. Men efter ett litet tag så kändes det återigen som att lärdomarna blev många och plötsligt var jag helt klart påväg framåt igen. Den här gången med mer kunskap i ryggsäcken och därmed också högre fart än innan.

Idag har jag en ny förmåga i mitt fotograferande - att kunna fotografera analogt. Kanske kan det ses som ett steg tillbaka, från det moderna digitala fotograferandet, men faktum är att jag tror att det är tvärt om. Förstår du inte det analoga fotograferandet, ja då förstår du inte det heller det digitala fullt ut. På något märkligt sätt har det analoga fotograferandet lärt mig mer om hantverket fotografi. Hur jag på ett säkrare och bättre sätt kan arbeta mer effektivt och korrekt i mitt bildskapande. Vill man lära sig mer om fotografi och bli en duktiga fotograf, ja då är det helt klart nödvändigt att även behärska och förstå det analoga bildskapandet och dess olika processer. Det finns ingen skärm att titta på och förlita sig till att bilden blivit bra. Återkopplingen kommer först efter det att du framkallat filmen.

Här är några av mina första bilder som jag gjort med en analog kamera. När filmen väl är framkallad har jag digitaliserat bilderna genom att skanna in dem, för att sedan visa fram dem här på bloggen eller skriva ut dem. Samtliga bilder är gjorda med en Pentax LX och filmerna Kentmere PAN 100 och ILFord FP-4...

En silhuett i rapsfältet...

Med en tydlig silhuett i dimman sitter törnsångaren och sjunger ute i rapsfältet. Ett högst oväntat sommarmöte, men en otroligt vacker syn att minnas tillbaka till såhär när snön ligger som ett vitt täcke på det östgötska slättlandskapet....