Den stekheta sommardagen övergår sakta men säkert i en mer sval och ljum sommarkväll. En sådan där härlig sensommarkväll som i alla fall jag längtat efter, då snön yrt utanför fönstret och termometern visat på -10 grader. Sakta men säkert försvinner också solljuset och ersätts av det blå ljuset inne i skogens djupa dunkel. Precis framför mig sitter en slagugglas unge och studerar mig noggrant.
På något sätt är just slagugglan för mig "urugglan", dvs. den art jag kanske beundrar allra mest av alla våra ugglearter i Sverige. Dess kolsvarta ögon berättar tydligt om det skogsväsendet den är och som du bör ha respekt för. När slaguggleungen stirrar på mig går en lätt rysning genom hela min kropp. Ett högtidigt ögonblick jag alltid drömt om, där jag på något sätt inte bara får njuta av skogen, den ljumma sommarnatten i skogen, utan också slagugglan - urskogens väsen och den allra, allra vackraste ugglan vi har här i vårt avlånga land...
2 kommentarer:
Ömsint och nära den fantastiska slagugglan som jag fick uppleva ett flertal gånger under åren jag bodde i Hälsingland - den är lite av en karaktärsart för Hälsingland. :)
Aha, ja detta väsen hör ju hemma djupt där inne i skogarna. Helt klart!
Det var en fantastisk kväll jag hade tillsammans med dessa slagugglor. Kändes på något sätt som vi var helt ensamma ute i skogen - jag och ugglorna. En fantastisk känsla! 😊🙏
Skicka en kommentar