Klockan är ganska mycket och det har börjat att skymma en hel del, denna fina och ljumma vårkväll. Jag har hittat en älg och sitter och fotograferar den från min bil, då en kattuggla plötsligt börjar att sjunga. Jag blir rådvill över vad jag nu ska konstcentra mig på, älg eller uggal? Tillslut bestämmer jag mig för älgen, då jag tycker att den står så fint inne i skogen. Men ugglan kommer närmare och sätter sig en bit upp i trädet ovanför älgen, men är helt skymd för mig. Ska jag rulla fram bilen lite, eller skrämmer jag älgen då?! Jag blir osäker och tänker att, nej jag står allt fast vid mitt tidigare beslut att koncentrera mig på älgen. Plötsligt tittar älgen upp på ugglan som nu sitter en bit upp i trädet ovanför älgen, samtidigt trycker jag av och får bilden på älgen som står och tittar upp på kattugglan (även om man inte ser kattugglan på bilden).
Denna gången kom jag inte hem tomhänt, men jag funderar fortfarande över hur sådana här märkliga situationer kan uppstå. Ibland inget och ibland "maxar" naturen och ger allt på en och samma gång. En oförglömlig upplevelse blev det allt och jag undrar fortfarande vad ugglan egentligen ville säga skogens konung så här på kvällskvisten, men det lär vi aldrig få veta...
4 kommentarer:
Ständigt dessa val... känner igen det där fenomenet att ha svårt att välja även om jag inte är ute så ofta på tider så valet står mellan älgar och ugglor ute på jakt efter mat. Tycker att bilden blir bättre när man får veta varför älgen tittar just som den gör. Tack för din anekdot och det blev ju en finfin bild på älgen, även om inte ugglan syns :)
Att ibland komma hem tomhänt, ja det är nåt jag själv också funderat över. Kanske är man i osynk med sig själv och naturen och allt för rastlös och bär på för mycket inre stress? Så har mina funderingar gått när det händer. Eller så behöver just den dagens motiv växa inom en för att bli en färdig bild i ens undermedvetna. Det finns kanske lika många svar som fotografer men visst är det intressant att reflektera över fenomen som dessa.
Vilken grej! bara att gratulera till en ovanlig händelse!
Tusen tack för dina tankar om bild och de olika dilemmana. Alltid intressant att läsa eller höra någon annans tolkningar av samma problem eller utmaningar som man ställs inför. Att komma hem utan bilder kan absolut hända, om det är osynk eller tid och rum inte stämmer med hur man själv är för tillfället eller om det beror på något annat kan vara svårt att säga rent generellt. Självklart något som både är intressant och nyttigt att reflektera över. Tusen tack för din kommentar Lena! ;)
Tusen tack Jan-Olov! :)
En sådan här händelse glömmer man inte i första taget. Stort tack för din kommentar!
Skicka en kommentar