Inte heller går det att säga var de finns, för de finns överallt. I träden, isar, stenar, vattenfall och vatten. Ibland lite mer framträdande än vid andra tillfällen. Men borde jag bli rädd? Absolut inte!
Detta är mina egna väsen, de finns där för att jag ser dem och för att min fantasi låter min hjärna skapa dem. Fantastiskt inspirerande att få skapa dem med kameran och låta dem bli motiv i mina egna, personliga naturbilder...
6 kommentarer:
Det är så intressant det där att man ser ansikten som inte är men som man ändå ser....du ser dem men det är inte säkert att jag ser samma som du. Vår natur är så finurlig och fantasiskapande och jag håller med dig om att de finns där för att man tillåter sin fantasi att leva.
Det sägs ju att vi människor är mer eller mindre programmerade att söka efter ansikten i vår omgivning, ett arv från forna tider tydligen men kanske är det mer eller mindre utpräglat hos vissa av oss? Själv ser jag också ansikten överallt ute i naturen och älskar bilder på detsamma. Det tilltalar både min fantasi och min förkärlek för sagor och konst på samma och liknande teman, det där lite vaga som ger spelrum för tolkningar som känns i själen på nåt vis. En härlig samling av olika uttryck och känslor här där jag inte kan välja ut någon favorit då jag gillar dem allihopa :)
Härlig samling, dom flesta ser ju också rätt beskedliga ut...:)
Tack för att du vill dela med dig av dina tankar om dessa ansikten. Jag håller med dig helt och fullt. Ansikten jag ser, är inte säkert att någon annan ser eller så kanske denna person ser något helt annat. Det är alltid spännande och fantasieggande att fotografera dem och få uppleva dem. Tack för din kommentar Annica! =)
Visst är det så att det sägs att vi faktiskt omedvetet letar efter ansikten i det vi ser på. Fascinerande inte sant?!
Så roligt att läsa att du verkligen tycker om bilderna i inlägget och jag tackar och bugar för din kommentar Lena! =)
Hehe, tack så mycket Jan-Olov! ;)
Ja, några är allt lite vänliga och beskedliga, så är det.
Skicka en kommentar