måndag 20 maj 2019

Morgonljuset...

Svängar ut i naturen med kameran är något av det allra bästa jag vet. På något sätt är de svängarna tidigt på morgonen just så här års, då dagen är på gång att gry, de jag är mest förtjust i. Skiftet, när natt blir till dag och solen kommer upp bakom horisonten, är som bomull för själen. Stämningen i naturen blir nog som allra bäst just vid gryningen, eftersom att ljuset är som vackrast, stillheten och tystheten är ofta också ett faktum, samtidigt som det är mycket djur i rörelse, vilket jag såklart tycker om.

Ibland kan ljuset och stämningen i dessa stunder var mer eller mindre en sakral upplevelse, till och med kanske bland det vackraste som går att uppleva. Det som ibland får mig att bli ledsen är när jag hör att finns människor som kanske aldrig får möjlighet att uppleva dessa fantastiska ögonblick. Jag kände därför att det var viktigt att skriva och berätta om dem och även visa några bilder från mina upplevelser från dessa tillfällen. Kanske lyckas jag till och med fånga någons intresse och locka ut någon läsare att uppleva en vacker soluppgång nu under sommarhalvåret?! I så fall är det såklart ännu bättre!

Då vi alla inte har möjligheten att uppleva en dags födelse, utan startar den flera timmar senare, så får vi inte glömma att det är en ny sida i livets bok som inleds. När en dag gryr är det faktiskt en ny tom sida i livets bok som läggs till. En sida som vi sedan själva avgör vad som ska stå på. Gryningen är på något sätt därmed förutsättningen för att livet ska gå vidare framåt. Men många förutsätter nog bara att gryningen kommer, något jag tror man ska var försiktig med att ta för givet. Varje ny dag i livet är inte en rättighet, utan en gåva.

Som naturfotograf är det nog förutom alla djurmöten kanske just dessa morgonstunder/gryningar jag bär med mig allra närmast hjärtat. Jag känner verkligen en stor tacksamhet över att jag har fått möjlighet att uppleva dessa fantastiska ögonblick, naturens kanske allra vackraste sida. Den dagen bladen i min livsbok börjar att ta slut, då kommer jag helt klart att tänka tillbaka på dessa ögonblick med ett stort leende...











2 kommentarer:

Anonym sa...

Så sköna bilder du visar från arla stund. Känner igen mig i din beskrivning vad som händer innombords vid denna magiska tidpunkt. Det är som om man befinner sig på en annan planet. Förstår att människorna förr ansåg att det var något mystiskt och övernaturligt vid denna tidiga stund, och de kallade visst den tiden för vargtimmen. Varför just det namnet våt jag icke. Men tycker det är passande, skön mystik i namnet. Men man riktigt känner älvorna dansa och skogensväsen och det otroliga stillheten. Fin tänkvärd text och illustrerat med passande bilder.
/Christer K

Mårten Lundgren sa...

Tusen tack Christer och jag kan bara hålla med dig. Den här stunden på dygnet är mycket speciell och jag tror att när man väl har upplevt det en gång, vill man bara ha mer och mer av detta. :)
ETT STORT TACK för fina ord, spännande tankar om inlägget. Jag tackar och bugar för fina ord! ;)