Fåglar med fart

Visar idag några annorlunda fågelbilder med fart...

Ostadigt väder

De sista dagarna har bjudit på mycket ostadigt väder här över Kolmårdsskogen...

Glad midsommar!

Jag vill på mitt sätt önska alla läsare en Glad Midsommar med en färsk bild från Kolmårdsskogen!

Nu står Linnéan i full blom...

Nu står äntligen Linnéan i full blom, Smålands landskapsblomma och gammelskogens egen lilla blomskatt...

Liten och ensam

En bild från ett möte i skymningsskogen, med en liten och ensam rödhake...

Åter ett besök i bokskogen...

Det var länge sedan sist, men för en liten tid sedan blev det åter ett besök i den fina bokskogen här i norra Östergötland, som jag hat skrivit om tidigare här och här i bloggen.

Under bokträdens täta kronor trivs jag bra. Ljuset här i skogen är fantastiskt så här års. Ett väldigt försiktigt och skirt ljus är det enda som orkar leta sig ned i skogen, genom trädens täta lövverk. På den här platsen är det dessutom inte alls svårt för fantasin att triggas. Skogen här är väldigt, väldigt vacker och säregen för omnejden samtidigt som den också är fylld av mystik. Här finner jag dock en oro som är svår att sätta fingret på...

Allt det där som flyger och far...

En kollektion av bilder tillägnad alla de där djuren som flyger och far där ute i naturen...

Bara en liten talgoxe...

Den lilla sorgsna fågeln och den stora skogen...

Alla dessa ansikten

Under trädkronornas dova skuggor döljer sig "de där" ansiktena. De växlar kraftigt mellan att vara arga, sorgsna, glada, hotfulla, oroliga... Sammantaget så stirrar de alltid på mig, när jag är där ute i skogen. Kanske är det därför jag ofta känner mig iakttagen?! 

Det är spännande att möta deras blickar och sedan begrunda deras olika uttryck. Är detta ansikte sorgset av någon anledning?!

Alla dessa ansikten och uttryck triggar såklart min fantasi och mitt bildskapande. Detta får mig många gånger att fundera över om vi egentligen vet så mycket som vi tror om skogen och träden. Kanske har de ett liv som vi inte känner till och känslor som vi inte ens kan förstå...?!

Det "boas" på flera håll nu

I en liten avskiljd lövskogsdunge hördes det ett välbekant rop. Det var ropet från en av spillkråkans ungar. Den tog antagligen fel på mig och någon av sina föräldrar, då jag kom gående med min svarta jacka. Eller så var den bara nyfiken?! Jag ställde mig lite skymt, så att jag kunde se spillkråkans bo genom grenverket. Plötsligt kom pappa spillkråka flygandes med munnen full av mat till de ungarna i boet.

Vid en annan gammal björk ropar den större hackspettens ungar efter mat. Föräldrarna flyger oavbrutet fram och tillbaka med föda åt dem. De var så upptagna att de knappt märkte min närvaro.

Det är så härligt att se allt detta och jag kan inte annat än att le då jag tittar på bilderna. Det stämmer ju även så bra överens på min egen livssituation just nu, då jag nyligen blivit pappa på nytt.