Många gånger tänker jag på hur mycket av naturen som många egentligen går miste om, då man aldrig ger sig ut vid soluppgången. Kanske är det ändå då som naturen är som vackrast?!
Här är några bilder jag gjorde på ett ett par storskrakar som simmade i längs Bråvikens strandkant en tidig vårmorgon...
6 kommentarer:
Visst är det i gryningen man ska vara ute för att få dom finaste upplevelserna.Fina bilder du fick på skrakarna i det guldskimrande vattnet.Härligt möte du hade med räven i föregående inlägg!
Stort tack för din fina kommentar Jan-Olov!
Vad roligt att du gillar bilderna i inlägget här med storskrakarna. Det är verkligen vackra fåglar, även om man ser dem rätt ofta. Rävmötet i föregående inlägg var verkligen ett spännande möte. Kul att du uppskattade det inlägget också. ;)
Känner igen mig i dessa tankar Mårten, om de tidiga morgnarna. Särskilt under sommarhalvåret, när solen är riktigt tidig, och man går upp än tidigare. Vägarna ligger öde, människorna sover, djuren är i rörelse, vackert dis eller kanske dimma. Det är något heligt över detta, en känsla av att få vara med om något speciellt. Den här känslan får jag också av dina bilder! Det är lätt att tänka sig in i ögonblicket, fåglarna som ljudlöst glider runt i det guldiga och svarta vattnet, och som genom sina rörelser skapar dessa vackra små vågorna på ytan.
Tack för din kommentar Gustav och vad roligt att du känner igen dig. ;)
Det är något speciellt med morgnarna, stämningen, ljuset, djuren, allt vaknar till liv. Synd bara att fler inte får se detta.
Kul att du tycker dessa bilder får fram just denna morgonkänsla!
Njuter! :)
Åhhh... stort tack för det ordet! ;)
Skicka en kommentar