Det är inte bara fåglarna som flugit iväg, även färgerna är på väg bort i skogen. Den här helgen tillbringade jag i skogen med familjen, men inga bilder lyckades jag att skapa.
Känner att jag just nu saknar inspiration.
Här är en bild från i våras på en knipa (hane) som spelar för honorna.
2 kommentarer:
Att sakna inspiration är ett hjärnspöke - något man direkt eller indirekt kan intala till sig själv. Och då brukar det bli så också. Själv älskar jag naturen just nu, de få färgerna, det monokroma, tystnaden, ljuset, de enstaka löven på träden, det tunna istäcket på små vattenpölar. You name it. November är faktiskt min fotografiska favoritmånad. :)
Tack för inspirerande ord Terje. Det är hjärnspöket som är det irriterande, för visst är det så att detta hjärnspöke får mig att gå förbi många fina motiv. Ett litet knep jag har är att jag bara tar en plats jag känner lite extra för och börjar försöka skapa lite bilder där. Efter ett tag kan det ena leda till det andra, vilket väcker idéer och inspiration som gör att man tillslut hittar nya motiv.
Visst har du en poäng i att det är fint ute nu, ur ett fotografiskt perspektiv. Om det inte regnar så försöker jag ta vara på vädret och möjligheten att vara i skog och mark. Det är lättare att få fram detaljer i det här grå-mulna vädret, då kontrasterna inte är så hårda som mitt i sommaren. Det avskalade och karga är egentligen mycket vackert precis som du säger.
Skicka en kommentar