Detaljer och linjer i det vita...

Just de små detaljerna och linjerna som exempelvis skapas i kontrasten mot den kritvita snön, är något jag ofta återkommer till och absolut inte kan sluta att fascineras av i mitt bildskapande...

Ljusets högtid...

Vi är snart framme vid årets allra mörkaste dag - den tid då natten är som längst på hela året. Inte så konstigt att det ihållande och långa mörkret då gör att denna tid handlar om just ljuset och avsaknaden av just detta. Namnet Lucia kommer dessutom från latinets lux, vilket betyder just ljus.

På 1300-talet, då den julianska kalendern gällde i Sverige, var lucianatten årets allra längsta natt. Den längsta natten var detsamma som midvinter och fungerade även då som motsvarighet till midsommaren. Just denna natt trodde många därför att övernaturliga makter var ute och härjade runt i skydd av mörkret. Därför var det då helt enkelt klokast att hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, för att kunna skydda sin gård och sin egendom mot de onda krafterna.

Vid den mörkaste tiden på året, i det förkristna Norden tillbads ljusets makter om hjälp, för att åter få ljuset att återvända. Lussinatta inträffade just denna natt, den 13 december och det var den natten som Lussi, eller Lussekäringen, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december har sitt ursprung.

Med detta i bakhuvudet gjorde jag en bild som jag tycker passar fint just idag - luciadagen. Jag vill med detta inlägg och denna bild därför önska er alla läsare en riktigt fin lucia...

Tidig morgon i höstskogen...

En bild från en tidig höstmorgon i en dimmig och tyst höstskog. Det enda ljudet jag hör är ljudet från mina egna hjärtslag. Då och då går det även att höra något prassel som sannolikt är vattendroppar som släpper från träden och landar på en torr ormbunke eller liknande. Plötsligt - något rör sig inne bland de unga granarna. Sedan kommer ett skall och ett rådjur ger sig tillkänna. Det hörs tydligt att rådjuret är irriterad över min närvaro där i skogen. Det betyder att det är dags att dra sig vidare. Även om det inte blev någon bild på rådjursmötet, så blev detta en fin och härlig höstmorgon i den vackra Kolmårdsskogen...

Möte med en ätande bäver...

En bild från ett fint morgonmöte med en bäver, som ihärdigt gnager i sig av den goda barken på det fällda trädet. Jag blir helt klart aldrig mätt på att få uppleva naturen såhär nära - alltid så spännande!

Något ljust mellan träden...

Mellan träden ser jag bara något ljuset lite spetsigt en bit bort mellan träden - ja, det var ofta så mina möten med tjädertuppen "Torkel" inleddes. Ofta kom han bestämt mot mig och visade upp sig och hur arg han var, för att jag befann mig på hans plats.

Ett stort tack till Terje Hellesø för inspirationen till den här bilden...

Tranmötet...

En bild från ett möte med en ensam trana i Kolmårdsskogens dunkel, en tidig försommarmorgon...

Att få möta vargens blick...

När jag möter vargens blick och tittar den djupt in i ögonen genom kameran, så får jag det jag alltid tänkt bekräftat - detta rovdjur är ett oerhört intelligent djur och absolut inget blodtörstigt monster. Ett rykte med minst sagt dålig klang, som vargen allt oftare oförtjänt fått bära.

Sedan den dagen har jag många gånger funderat över den stund då våra blickar möttes. Jag kan inte låta bli att fundera över vad vargen tänkte om mig. Hur den såg på mig där jag satt och vad tänkte den egentligen? I dessa vargögon fanns ett djup och en tydliga indikation på att en tankeverksamhet pågick där inne i huvudet.

Hur kan det egentligen ha blivit så fel, att debatten om vargen handlar om dess vara eller icke vara? Istället borde den såklart handla om hur vi kan leva sida vid sida! Vi ska vara glada och tacksamma över att ha detta vackra rovdjur i vår vildmark. Vargen berikar verkligen minst sagt våra skogar och vildmarker och gör dem helt klart mer spännande att vistas i för oss besökare...

(Bilden är gjord på Järvzoo, 2022)

Nötkråkan i höstsolen...

En bild på den mycket nyfikna och vackra nötkråkan i höstsolens varma solsken. På sin favoritgren satt den ofta och spanade och åt på de kottar som den hämtade i Cembratallen en bit bort. Ett riktigt fint höstmöte att minnas...

Solnedgång från under ytan...

Sakta är solen påväg att gå ned bakom trädtopparna i Kolmårdsskogen, samtidigt som en näckros sträcker sig mot himlen och solens varma ljus, för att få några extra sekunder i sommarljuset. Här under ytan i det kolsvarta vattnet har näckrosen sina rötter och uppe på ytan sina blad och sin blomma. Här i det mörka vattnet, under näckrosens blad syns två ögon. I den mörka sjöns djup vet man aldrig vad som gömmer sig...

Det här är en bild jag valt att göra med ett lite annorlunda perspektiv än det vi är vana att betrakta näckrosen ifrån. Oskärpan är medveten för att få en mer målerisk känsla i bilden...

Mera novemberlandskap...

Återkommer till det underbara novemberlandskapets dimmiga och dova ljus. Den här bilden är från en plats vid en sjö inne i den vackra Kolmårdsskogen en dag då november visade upp sig från sin allra vackraste sida...

Det lilla rådjuret och den väldiga höstskogen...

I höstmorgonens varma morgonsol vandrar ett litet rådjur framför den väldiga skogsfasaden. Ute på fälten finns den goda maten, men nu när det gryr är det snart dags att vandra tillbaka in i skogen, för att söka en säker plats att vila på tills det är dags att äta igen.

Innan rådjuret vandrar vidare så stannar hon till och njuter en liten stund i de varma, härliga solstrålarna. Än finns det trotts allt värme i dem, men vinterns kyla nalkas...

Näckrosen och skogen...

I det stilla mörka vattnet ligger en kritvit näckros vänd mot skogen och betraktar den vackra kvällssolen och allt det som gömmer sig där inne i mörkret mellan träden...

Älgen och ljusfenomenet...

Inne i den täta "slyskogen" står en älg och äter av de små goda skotten på grenarna. När jag gör bilden ser jag i högra hörnet hur det bildas ett märkligt ljusfenomen i höger överkant på bilden. Detta ljus är resultatet av en bil som precis kör förbi med sina starka lampor, samtidigt som det reflekteras i fukten i "slyskogens" grenar. Resultatet blev en mycket annorlunda, men i mitt tycke väldigt stämningsfull och fin älgbild...

Spejande pärluggla...

Långt in i skogen, på en gammal torr tallgren, sitter en pärluggla och spejar i den blå timmen...