tisdag 27 januari 2026
Den ropande sparvugglan i den mörka vinterskogen...
En mörk vintermorgon då jag befinner mig på en plats långt ut i Kolmårdsskogen, hör jag en sparvuggla ropa sitt visslande läte. Jag stannar upp för att försöka lokalisera från vilket håll hon ropar. Plötsligt kommer hon och sätter sig på en avbruten tallgren, precis intill där jag befinner mig. Jag höjer kameran och precis då ropar hon igen. Jag trycker av och gör bilden på den ropande sparvugglan i den mörka vinterskogen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skön bild med svala toner. Bild och berättelse i fin symbios. Det var meningen att du skulle få göra denna bilden. Måste varit ett magiskt ögonblick, då ugglan väljer att bryta sig lös från skogen och landa bredvid dig. Ja vad är det de säger "plötsligt händer det" måste kännts som högsta vinsten. :) /Christer K
Ja, det kändes verkligen privilegierat att den lilla ugglan kom och satte sig precis intill mig. Sparvugglor är verkligen näpna och för den delen vackra fåglar. Stort tack för att du skriver och berättar om dina tankar om bilden. Det är såklart också jätteroligt att du tycker om bilden. Stort tack för din kommentar Christer! 😊🙏👍
Skicka en kommentar