Stenknäcken i guldljuset...

Inne i skogssalens mörker hör jag plötsligt ett välbekant ljud uppifrån trädkronorna. Plötsligt kommer den vackra stenknäcken och sätter sig på en gren, i det guldfärgade solljuset precis framför mig. Nyfiken, men skygg är denna fågels signum - likaså denna gång. Med den kraftiga näbben och den intensiva blicken stirrar den nyfiket på mig, innan den återigen försvinner in i mörkret bland träden, lika plötsligt som den först dök upp...