Besök av nattens jägare...

Det hade börjat skymma och bli nästan svart ute. Plötsligt hördes ett skrik en bit inifrån skogen, jag frös till och vände mig om. Något svischade förbi hastigt i mörkret, precis där ljuset från lamporna inte orkade längre in i mörkret. Jag hajade till och spanade i tallarna precis runt omkring mig. Nu hördes det skriket igen, tydligt och starkt denna gången. Nu förstod jag att detta ödesmättade skrik tillhörde nattens jägare. Där en bit till vänster om mig satt hon, nattens jägare och stirrade på mig med sina djupt svarta ögon. Det var alltså som jag först anade, jag har påhälsning av nattens egen jägare, kattugglan...