tisdag 10 november 2015

Granar


Vad vore vår värld utan granar
utan massaved, julgran och gravens ris
Vad vore den utan det skydd som granen ger
och utan de skuggande sagor
som bara kan berättas av granar
Vi uppsöker gläntornas ljus
och bor till en del i städer
Där vi får för oss
att vi är oss själva
Ändå är vi vad vi är
Ett granskogsfolk
och med gran skall vi myllas

Ur ”Tuvor” av Harry Maritnsson








4 kommentarer:

Gustav sa...

Fint inlägg! Upplever två och fyra som starkast i serien. Två för att det är ett spännande granporträtt, med de där ögonen i barken som tycks gråta. Fyra för att den har en så härlig rörelse (den tycks vibrera), och att det frånvända ansiktet tillsammans med armen gör bilden öppen för tolkningar... är det en dans? En omfamning? Ett vredesutbrott från någon som blivit skogstokig...?! ;)

Mårten Lundgren sa...

Tack för att du delar dina tankar Gustav!
Vi tolkar bilderna mycket lika... ;)

Malin Ellisdotter H sa...

Alltså bild 3 och 4 - så fantastiska! Tycker att Gustav sagt det mesta som går att säga... Känsloladdat och starkt. Jag tycker mig se att det finns en hel del längtan också, en längtan till närhet och att få röra/röras. Jag tolkar också in frustration.

Det är så intressant att se hur du utvecklas allt mer i ditt fotograferande. Man får lite mer känsla av kontakt i dina bilder, där det kanske innan fanns ett avstånd - det känns som att du vågar mer nu. Det finns på nåt sätt mer kommunikation i dom bilder du lägger ut nu. Hoppas du förstår hur jag tänker. :)

Fantastiska bilder och givetvis passar ju dessutom Harry Martinssons fantastiska dikt in fint här. Man blir berörd av att läsa....

Mårten Lundgren sa...

Jag förstår hur du tänker Malin!
Det är verkligen roligt att höra att man utvecklas och att bilderna blir intressantare och intressantare, med mer känsla och kontakt. Det gör mig riktigt glad att få höra ska du veta. Tusen tack för din fina och beskrivande kommentar om både bilder och mitt fotograferande. Jag blir rörd och är mycket tacksam Malin, TACK! =)