fredag 10 oktober 2014

Kolmårdsskog

Ett besök in i den djupa Kolmårdsskogen var som vanligt en upplevelse. Det är inte svårt att det en gång var fara för livet att passera genom denna kuperade skog. Det finns många stenar och klippskrevor att gömma sig vid. Här var det för en stund bara jag, skogen, vinden och fåglarna. Djupt här inne i skogen rådde tystnaden. I dessa lägen känner jag att skogen verkligen åter kan ge mig den styrka jag behöver, här finner jag ro och hittar mig själv.







 

4 kommentarer:

Malin H sa...

Bild 3, 4 och 5 är nog dom jag fastnar för mest...
Min första känsla när jag såg bilderna så här var "försöka-hitta-vägen-ut-ur-kaoset utan att gå vilse".
Lite den där känslan man fick som barn när man var på "okänd mark".
Man går vilse och ju mer man rotar runt, desto mer vilse... till slut känns allt bara skrämmande. Känns lite som en tidsresa i ett inre landskap...

Mårten Lundgren sa...

Känslan du beskriver var lite den jag var inne på. För antagligen var det precis så här som folk förr i tiden kunde känna då de kom till Kolmården och kanske blev jagade av rövare. Jag är vilse, hur kommer jag ut härifrån...

Jag förstår naturligtvis även din känsla också Malin. Tusen tack för din fina och målande kommentar! :)

Gustav sa...

Fantasifulla bilder... med bild nummer sex som personlig favorit. Det är något med perspektivet och rörelsen som skapar en olustkänsla, och sedan det varma ljuset som snabbt tar bort densamma. Härligt! :)

Mårten Lundgren sa...

Tack för din kommentar Gustav! :)
Känns även roligt att du kunde hitta en favoritbild bland dessa.