Att bli matad av fågelmamman

Här om dagen var jag ute en sväng i skogen, för att försöka göra lite nya bilder. Plötsligt när jag gick förbi ett träd så hörde jag att det var ett väldigt liv inifrån trädet. Jag stannade till på stigen och såg då hur en svartmes kom flygande i en väldig fart, satte sig i ett träd bredvid det träd som lät, tittade sig nog omkring, flög sedan fram till en spricka i det låtande trädet och stack in näbben i trädet för att mata de små ungarna därinne. Oj, tänkte jag, nu har jag chansen. Men jag ville verkligen inte förstöra häckningen, så jag satte mig en liten bit ifrån trädet med boet i, redo för att göra några bilder på svartmesen när hon kom tillbaka. 

Plötsligt kom svartmesen åter farande genom luften i en väldig fart. Innan hon flög fram till boet upprepade hon precis samma procedur som tidigare. Efter att ha lyssnat lite på hur ungarna lät när honan kom, så började jag att försöka härma ungarna. Plötsligt när svartmeshonan dök upp igen började hon flyga runt mig istället för fram till boträdet. Som närmast kom hon ca 30 cm ifrån mitt huvud, sittandes på en gren med huvudet på snedden och hela näbben full med insekter. Naturligtvis trodde hon nu att jag också var en unge eller kanske ett träd med ungar inuti och ville därför proppa in massa insekter i min mun. Det här gav många chanser till att göra en del bilder på svartmes, men också en naturupplevelse av väldigt hög grad. 

Efter att jag hade tystnat flög svartmeshonan åter in i boet med insekterna igen och när hon flög iväg för att gånga mer mat passade jag på att smita iväg. När jag promenerat iväg en bit började jag sakta förstå vad jag egentligen hade varit med om och hur nära jag egentligen hade fått kommit naturen. Det är just sådana här tillfällen och naturupplevelser som gör att jag verkligen vill hålla på med naturfotografi!