Det vaknande rådjuret...

Sakta gryr dagen, på den lilla höjden ser jag en välbekant silhuett. Det är rådjuret som sakta vaknar och tittar upp, spänner öronen och lyssnar. Försiktigt och trött vrider hon sitt huvud och tittar på mig där jag sitter. Kylan är verkligen sträng, inte bara för mig utan även för det lilla rådjuret. Ett magiskt möte med ett vaknande litet rådjur långt ute i Kolmårdsskogen...

Strömstaremötet...

Ljuset försvinner mer och mer och jag tänker att det denna eftermiddag inte blev något strömstaremöte. Plötsligt hör jag ett välbekant ljud och ser ett ljust streck komma flygande precis över vattnet i bäckfåran. Det är strömstaren som kommer och landar på en sten bara några meter ifrån mig. Jösses, säger jag till mig själv, nu har du minst sagt tur!

Att strömstaren kommer så här pass nära hör knappast till det vanliga. På stenen sitter den och putsar sig en stund, innan den byter hållning och ställer sig och spanar ut över bäcken. Eftermiddagen blev verkligen till något fantastiskt. Äntligen fick jag möjlighet att fota denna fantastiska lilla fågel...

Solnedgång över den blå isen...

När jag vandrar runt ute på sjön och den tjocka isen, kan jag inte låta bli att lyfta blicken från de fascinerande skapelserna nere i isen. I samma ögonblick som solen går ned bakom horisonten blir det ett otroligt vackert sken som så fint harmoniserar med isens blå toner. Kanske är dessa minuter de absolut vackraste under hela den här vinterdagen? Jag står precis vid en jättelång spricka i isen och kan givetvis inte låta bli att göra bilden där den och luftbubblorna får utgöra förgrunden till den vackra solnedgången...

Glad is...

Idag vill jag visa fram en bild jag gjorde för ganska så exakt en vecka sedan då jag var på kurs i Örebro. En spännande plats utanför Örebro där jag nästan kunde känna mig som hemma, med stora berg och djupa skogar.

Då det var en liten bäck som fortfarande var öppen och rann ut i sjön, så var vattnet också i sjön bitvis öppen. Vattnet som rann ut på isen tycker jag här bildade en glad gubbe för den som har lite fantasi...

Mera is...

Idag visar jag fram ytterligare några isbilder. Här syns luftbubblorna i isen tydligt och jag har krupit riktigt nära för att få till dessa bilder. Är det inte otroligt hur vacker isen egentligen är med rätt ljus och om man kommer tillräckligt nära och kan detaljstudera både isen och det som finns inuti!?

Skogsugglan...

På en lång björkgren, omgiven av yviga grankvistar sitter en lappuggla i dunklet och spanar. Det råder sannerligen ingen tvekan om att detta faktiskt är en skogsuggla, då jag möter den på det här viset. I mitt tycke är inte bara lappugglan en av våra vackraste ugglor, utan också en riktigt uttrycksfull och ståtlig karaktär. Hoppas innerligt på fler möten av den här typen i Kolmårdsskogen framöver...

Ett litet universum...

Åter tillbaka till isens fantastiska värld. De små detaljer och "världarna" i isen är aldrig den andra lik. Det gäller att ge sig tid att studera nog, för det är inte säkert att du ser det direkt. Den här bilden gjorde jag i det allra sista ljuset, då denna isformation i mitt tycke liknar ett litet universum, med stjärnor och den stora sprickbildningen i mitten av bilden blir som en nebulosa. Tidigare på dagen när jag gick förbi, hade jag missat detta. Men när ljuset låg rätt föll pusselbitarna på plats...

Skogslinjer...

Visar idag fram en svartvit bild där trädens linjer är det centrala i bilden. Det är inte bara det dova ljuset, utan också speglingarna från träden i det stilla vattnet som bygger bilden. På något sätt tyckte jag att svartvitt var det som fungerade allra bäst här, eftersom att trädlinjerna kom fram på ett helt annat sätt...

Skogens konung i snöväder...

Det är ymnigt snöfall och plötsligt ser jag en stor mörk silhuett framför mig. Det är skogens konung som ståtligt vandrar upp framför mig. Försiktigt, nästan lite högfärdigt vrider han huvudet mot mig och stirrar på mig. En känsla av underlägsenhet infinner sig i mig. Älgar är stora djur som man helt klart ska ha respekt för. Konungen står så fint i snöovädret att jag inte kan låta bli att fotografera honom. Ett riktigt underbart vintermöte med skogens konung...

Isen har lagt sig...

En bild från december 2025, då isen hade lagt sig på den lilla skogsgölen. Det fantastiskt vackra blå ljuset på eftermiddagen lyfter fram stämningen riktigt fint i mitt tycke. I december är dock dagarna korta, vilket gör att det gäller att planera sina fototurer ordentligt.

Skogsfasaden och den mörka isen, med alla speglingar tycker jag tillsammans skapar en riktigt spännande plats och en fin bild av den mörka Kolmårdsskogen...

Minkmötet...

Jag står vid strandkanten intill ett litet isbelagt vattendrag och väntar. Plötsligt ser jag något på isen. Vad är det där hinner jag tänka, kan det vara en utter? Hastigt rör den sig från ena kanten på vattendrag mot platsen där jag står. Jag smyger mig bort mot en lite öppning i trädridån, där jag kan se ut på isen. Typiskt! Jag ser den inte längre. Så plötsligt ser jag något mörkt, nästan svart som skymtar till på isen. Där står en mink och stirrar på mig med sin intensiva blick.

Försiktigt i hopp om att få göra bilden lyfter jag min kamera och hinner göra några bilder innan minken springer vidare bort längs strandkanten. Jag försöker smyga efter, men ser bara hur den försvinner ut mot en tuva. I samma ögonblick hör jag ett kraschande ljud från isen och ett "plupp". Minken hittade tillslut en öppning i isen och försvann ned. Ett oerhört oväntat men fint möte. Synd bara att jag inte fick studera den lilla minken aningen längre, den var så oerhört fin...

Rådjursporträtt i vinterskog...

Rådjursgeten står nyfiket och spanar ut i skogen, samtidigt som snön sakta faller ned. Den tjocka vinterpälsen isolerar helt klart då snöflingorna lägger sig som ett vitt lager uppå. Ett riktigt härligt och fint rådjursmöte i en vintrig och kall Kolmårdsskog...

Fantasieggande is...

Efter den långa perioden av kyla som hållit landet med ett hårt grepp, har nu isarna mer eller mindre vuxit och blivit riktigt ordentliga. Länge har jag längtat efter att kunna gå runt på isarna och botanisera i mönster och bubblor. Äntligen har jag nu fått det jag önskar - tjock isar med otroligt vackra och fantasieggande mönster. Jag visar här fram några bilder från de senaste dagarnas fotograferande...

Decembermörker i Kolmårdsskogen...

Många gånger är våren och kanske hösten den allra bästa tiden för skogsfotografering. Men, skogen är inte alls dum en mörk och murrig decemberdag heller. De korta dagarna bjuder ofta på ett svagt och väldigt försiktigt ljus inne i skogen.

Just en sådan dag i slutet av förra året (2025) gjorde jag den här bilden. En fuktig, mörk och murrig decemberdag då ljuset var knappt och det egentligen inte blev något dagsljus överhuvud taget så passade jag på att bege mig ut i skogen med kameran på axeln. Kanske är det just de här dagarna som är de allra bästa om man vill få fram mystiken hos Kolmårdsskogen?

Vinterns allra första snö...

Idag visar jag fram en landskapsbild jag gjorde i och med att vinterns allra första snö kom till Kolmårdsskogen. I det blå kvällsljuset fotograferade jag en sjö som denna kväll var helt spegelblank. På något sätt blev det som en stillhet och ett lugn över hela skogen då den "pudrats" med lite vit snö på marken. Samtidigt som jag gjorde den här bilden, en nästan fyra minuter lång exponering började den lilla sparvugglan ropa från en grantopp på andra sidan sjön...

Putsande strömstare...

En vacker syn - den lilla strömstaren sitter på en sten ute i det forsande vattnet och putsar sig. Aldrig tidigare har jag på så nära håll fått uppleva denna lilla fågel göra sig fin. Ett oförglömligt och vackert möte med den lilla fågeln...

Vinterbäcken...

Intill den forsande vinterbäcken hänger isskulpturerna tätt. En vacker syn där isens utseende inte är detsamma på förmiddagen som på eftermiddagen. Särskilt inte när det är flera grader kallt ute. Kontinuerligt byggs isen på och skapar nya vackra isformationer. Vinterbäcken är verkligen en fin plats att vara på en kall vinterdag. Men se upp, det kalla vattnet i vinterbäcken gör verkligen klimatet precis intill bäcken lite kallare och fuktigare...

Älgtjuren och snöfallet...

Det är kyligt, ned mot -10 grader, kanske till och med ännu kallare. Det snöar fint, fint. Till en början så tänker jag att älgarna nog inte vågar sig ut denna morgon. Men ack så fel jag har! På fältet trotsar en älgko och hennes tjur det bistra vintervädret. Sakta lunkar de fram över det vidsträckta fältet på väg tillbaka till skogen.

Plötsligt stannar älgtjuren till, lyfter huvudet och nästan ler mot mig. Direkt gör jag bilden och fångar det magiska ögonblicket och det oförglömliga uttrycket hos denna stora älgtjur. På älgtjurens uttryck syns det tydligt att han är mycket nöjd över både kylan och de fallande snöflingorna. Aldrig tidigare har jag varit med om att en älgtjur gjort såhär. Vilken lycka att få vara med om detta...

I solskenet på den lilla bergknallen...

En bild som väcker minnen tillbaka till 2017, då jag hade flera fina möten med tjädertuppen "Ture". På bilden här så står han beredd på sin solbelysta lilla bergknalle och spanar, i samma stund som morgon solen reser sig över Kolmårdsskogens trädtoppar.

Det var verkligen fantastiskt fint att få uppleva Ture spela här på den lilla bergknallen. Samtidigt var det tragiskt, då skogen här hade huggits ned och Ture nog kände sig vilsen. Ensam var han också då det under våren aldrig kom några rivaler eller hönor för spel.

Det kommande året (2018) gick Ture ett tragiskt öde till mötes. Han hade spelat inte på berget, utan även på stigar och leder omkring berget. Många människor hade sannolikt blivit jagade och skrämda av denna arga tjädertupp. En vårdag kom därför kommunjägaren och sköt Ture, eftersom att han ansågs vara ett störande moment. Frågan är var Ture skulle ha spelat istället? En tjädertupp hör väl ändå hemma i skogen och vi människor borde ändå få anpassa oss, eller?

Vasskungen...

I det kylslagna vintervädret är solens strålar ändå en välsignelse, inte bara för oss människor, utan också för alla djur. De varma solstrålarna ger oss alla värme i vinterkylan, energi och inte minst hopp om varmare dagar.

Inne i den täta vassen skymtar jag en kungsfiskare som lurpassar på bytet i det öppna vattnet. Kanske är det just bara här mellan vasstråna som istäcket inte har lagt sig helt? Den tillsynes tropiska kungsfiskaren är verkligen vacker när solens strålar träffar den koboltblå fjäderdräkten. Ett magiskt fint möte denna kyliga vinterdag...

Sångsvanen och snöovädret...

En ensam sångsvan flyger fram med full kraft i det kraftiga snöovädret. Det råder ingen tvekan om att den stackars svanen får kämpa med full kraft för att komma framåt i den starka blåsten. Även om sångsvanar är stora fåglar, så försvinner hon nästan bort i den kraftiga snöyran. Det behövs nästan ingen kamerarörelse alls för att skapa den mjuka och måleriska effekten i bilden...

Vila...

En bild från sommaren 2025, då en ekorre kom och la sig på en gren uppe i ett träd. Här uppifrån hade hon stenkoll på vad jag gjorde och låg där länge och väl och tittade på mig. Jag satt ute i skogen och väntade på att fotografera småfåglar. Dessvärre ville inte småfåglarna samarbeta den här dagen, vilket ekorren till min glädje istället ville. I den tryckande värmen låg ekorren länge och väl och vilade uppe på grenen samtidigt som hon lät mig vara hennes underhållning...

Vinterskogen...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde med rörlig kamera i skogen en tidig morgon. Det blå ljuset slår verkligen igenom, vilket jag verkligen tycker väldigt mycket om. Den snötyngda skogen är verkligen vacker och nästan lite sagolik i sitt uttryck. Att använda rörlig kameran ger en mer målerisk känsla i bilden, vilket jag verkligen föredrar, då bilden inte känns så statisk...

"Snömulen"...

En bild från ett härligt vintermöte med en älg ute på fältet. Efter att ha vandrar runt och ätit av rapsen är mulen alldeles vit - en riktig "snömule". Det var verkligen ett oförglömligt ögonblick då jag mötte denna älg på det gamla sädesfältet, då hon var på väg tillbaka till skogen...

Vinterbäcken...

Rikligt med snö och kyla, då är det vinter på riktigt! När det väl händer så har jag svårt att inte bege mig ut i naturen med kameran. Så kom den dagen då det hade snöat rikligt och var under -10 grader. Givetvis var det bara att packa kameraväskan, termosen och matsäck. Nu äntligen var det vinter på riktigt och dags att fotografera.

Jag begav mig till en liten bäckravin där jag visste att det var fantastiskt fint vinterlandskap att arbeta med. Denna dag hade jag dessutom turen att ha solen som lyste ned i den lilla ravinen där bäcken sakta flöt fram. Mörkt vatten, is och snö givetvis blev det några svartvita bilder som jag här visar fram...

Bäckens egen lilla pingvin...

I den iskalla bäcken dyker en liten fågel upp. För oss som känner igen den är det inga problem att se vad det är, men för någon som aldrig sett strömstaren kan det vara lite knepigt. Egentligen ser den nog ganska så oansenlig ut. Brun, vit och svart - inga spektakulära färger eller något annat som sticker ut. Men den lilla fågeln beter sig som en liten pingvin, då den dyker ned i det iskalla vattnet i jakt på föda.

Strömstaren är verkligen rolig och intressant att betrakta. Det är en liten tuff fågel som inte låter sig skrämmas ens av de vildare vattenfallen. Jag hade för en tid sedan ett fantastiskt fint möte med denna lilla fågel som putsade sig och därefter satt och flaxade lite med vingarna...

Älgkon leder kalven genom dimman...

En bild från ett riktigt vackert möte med en älgko och en älgkalv som till en början stod och pussades i dimman. Sedan skulle älgkon leda den lilla kalven genom den täta dimman och vidare in i skogen. Men det gäller att vara försiktig, inte minst om man har sin lilla kalv med sig. Innan de vandrade in i skogen så stod de noga utanför och lyssnade efter eventuella faror...

De norska bergen...

Idag gör jag en tillbakablick till sommaren 2025, då familjen var på resa i Norge. De väldiga bergen i Norge gjorde verkligen intryck på oss alla under denna resa. Ibland var de så gigantiska att de nästan kändes overkligt att stå där och studera dem.

Här hemma i Kolmårdsskogen är jag van att bara kunna bege mig ut i naturen och skogen och ta mig från en punkt till en annan på kartan. Det är sjöar, mossar och annat som kan hindra mig, men sällan något värre än att det går att ta sig runt. Även om det finns en del höga och branta berg här i Kolmården så är de inte i närheten av de i Norge. Skulle jag försöka ta mig fram på samma sätt i Norge skulle det inte gå. Bergen i Norge är så branta och stora att somliga av dem inte ens går att bestiga på annat sätt än med klätterutrustning eller helikopter.

Jag visar här fram några bilder på några av de berg jag stötte på i trakterna kring Gudvangen. De bergen som fanns här var verkligen gigantiska, branta, men samtidigt också vackra. Ibland kunde det kännas som att bergen titta tillbaka på mig när jag studerade dem. Alla historier om bergakungar, troll och annat blev plötsligt verkliga och ganska självklara att referera till, även om jag vet att de inte är sanna. Norge är ett land med mängder av fantastiska platser att upptäcka och jag har bara börjat...

Älgmöte i vårskogen...

I vårmorgonen stöter jag plötsligt på en älgko som står och blänger på mig lite längre in i skogens dunkel. Ingen kan verkligen glo som en älgko!

Nog är det alltid lika spännande att få möta skogskonungen, oavsett om det är ute på slättlandskapet eller långt inne i skogen. Ännu ett härligt älgmöte här i hemmaskogen i Kolmården...

Dimma och fullmåne...

En skogsbild från en dimmig midvinternatt i Kolmårdsskogen, samtidigt som fullmånen lyser upp skogslandskapet med sitt intensiva ljus. Denna natt var verkligen sagolikt vacker och nästan lite surrealistisk då träden kastade skuggor på den annars så vita snön. I samma stund gled dimman sakta in över den frusna sjön...

Mindre hackspett...

Ett dovt knackande på en gammal björk fångar plötsligt min uppmärksamhet. Det där ljudet låter verkligen inte som en större hackspett tänker jag och vänder mig om. Mycket riktigt, det var ingen större hackspett - det var en mindre hackspett som satt på den gamla björken och knackade försiktigt i jakt på insekter under barken. Det hör verkligen inte till vanligheten att jag stöter ihop med denna hackspett, även om det hänt vid flera tillfällen. Givetvis måste jag föreviga ögonblicket och det blir en bild i mer målerisk stil...

Älgmöte i vårgryning...

En tidig vårmorgon möter jag den här älgkon när hon kommer vandrande längs en hagmark. Försiktigt söker hon efter något ätbart bland de gamla slyträden som fälts. Samtidigt kan hon inte låta bli att iaktta mig med ena ögat. Ett snabbt, men fint möte i det guldfärgade morgonljuset blev det ändå...

Vinternatt i Kolmårdsskogen...

Snön ligger som ett tjockt täcke över hela skogslandskapet. Hela Kolmårdsskogen är inbäddad i ett tjockt snötäcke. Allt är tyst och stilla, jag varken hör eller ser ens en liten vindpust. Då, precis då när jag hinner tänka detta hör jag kattugglan ropa högt genom skogen. I fullmånens sken upplever jag detta sällsamma rop. En kall bris går genom kroppen, detta är så fruktansvärt stark och så vackert. Nu vill jag stanna i skogen och stanna i den här underbara stunden, just här och nu! Det är bara så stämningsfullt och vackert...

Älg i solnedgång...

Sakta sänker sig solen ned under horisonten. Ännu har den dock inte riktigt försvunnit ned helt bakom trädtopparna, utan lyckas fortfarande belysa landskapet med sin varma kulör. På en höjd stegar en älg upp och betar av de nyligen utslagna knopparna på träden. Den stora silhuetten och den stora älgen gör känslan aningen sällsam där den står i det sista solljuset. Det hela blir ändå ett riktigt stämningsfullt och fint älgmöte i den ljuvliga vårkvällen...

Bara en "vanlig" grönfink...

Idag visar jag fram en bild på en "vanlig" grönfink som sitter inne i ett buskage och gömmer sig. Här är den lilla fågeln trygg från sparvhöken och andra eventuella faror som lurar i skogen. Det riktigt lyser om grönfinken då solens intensiva sken belyser den lilla fågelns fjäderdräkten. Ett fint litet vårmöte i Kolmårdsskogens vackra skogssal...

Den ropande sparvugglan i den mörka vinterskogen...

En mörk vintermorgon då jag befinner mig på en plats långt ut i Kolmårdsskogen, hör jag en sparvuggla ropa sitt visslande läte. Jag stannar upp för att försöka lokalisera från vilket håll hon ropar. Plötsligt kommer hon och sätter sig på en avbruten tallgren, precis intill där jag befinner mig. Jag höjer kameran och precis då ropar hon igen. Jag trycker av och gör bilden på den ropande sparvugglan i den mörka vinterskogen...

Älg i snölandskap...

I soluppgången och det varma solljuset kommer en älg travandes över det stora snöfyllda fältet. Utan tvekan är älgen på väg mot den stora skogen för att söka skydd och sannolikt kunna sova i fred. Inne i skogen bland alla träden känner älgen sig minst sagt trygg...

Skymning på 10.000 meter...

På en flygning hem från London sitter jag och tittar ut genom flygplanets fönster. De vackra molnformationerna fascinerar mig. Plötsligt slår det till och blir sagolikt vackert ljus utanför, både på molnen och på vingen. Fotografen i mig vaknar och jag tar raskt upp min kamera för att fota. Jag gör en klassisk bild på flygplansvingen utanför i det vackra ljuset.

Sakta märker jag att det blir mörkare och mörkare. Min första tanke är att vi flög in i något moln, tills jag inser att utsikten borde varit sämre då. I samma stund går det upp för mig att det jag precis bevittnade var solnedgången och skymningen i rask takt, då vi färdas framåt i tiden.

Att få uppleva detta fenomen på 10.000 meters höjd har jag aldrig gjort tidigare. Det var verkligen riktigt fint och spännande, framför allt när allt gick så fort. På bara några minuter övergick det från att vara fint solljus till att bli kolsvart. Bilden blev ändå ett minnesvärt ögonblick och även om den är klassiskt tråkig kan jag inte låta bli att visa upp den...

Utsikten i gryningen...

En rådjursbock står på en sluttning och blickar ut över Norrköping, samtidigt som en annan råbock ligger bredvid och vilar. Det vackra morgonljuset ger en riktigt fin och skön stämning i bilden.

I mina tankar är det precis det här jag älskar att vara ute tidigt på morgonen för att se - naturen som vaknar i samband med att solen sakta går upp över horisonten. Någonstans i det blå ljuset precis innan och i denna stund är kanske dagen som allra vackrast. Synd bara att alla ligger och sover som bäst då, men å andra sidan är den tiden de vilda djurens höjdpunkt...

Älgtjursilhuett i dimma...

Idag visar jag fram en svartvit bild på en älgtjur som står och spanar ut över fältet i den täta morgondimman. Den tydliga silhuetten i dimman är på något sätt både vacker, men också för mig något lugnande. Kanske för att bilden med älgtjuren berättar om ett tyst och stilla landskap där bara jag och älgtjuren är vakna. Ett sällsamt möte i morgondimman en tidig sommarmorgon...

Issmycken...

Den skimrande isen bredvid den forsande bäcken liknar mer eller mindre ett pärlband. Här i kylan bildas och växer naturens egna smycken. Att få komma nära dessa små detaljer och fotografera dem kan ibland vara en utmaning, men ack så vackra dessa issmycken är...

Snötyngd Kolmårdsskog...

Kylan har kopplat sitt grepp om Kolmårdsskogen - nu är vintern här på riktigt! Snön ligger dessutom tung över de gamla träden och marken är alldeles vit. Den annars strömmande bäcken har frusit och en svart ishinna har bildats. Det är såhär jag vill att vintern ska få vara, det är så otroligt vackert och mysigt att vara ute i det här vädret med kameran och fotografera det vackra och nu mera exotiska vinterlandskapet...

Rådjursparet i morgondimma...

Med full kraft tränger högsommarens morgonsol igenom den tjocka dimman. Bitvis är det så kraftig dimma att det bara går att se några meter fram. Plötsligt prasslar det till i det nu överblommade rapsfältet och något blänker till. Det som blänker till är de blöta hornen på en råbock som nu står blick stilla tillsammans med en råget. Sakta och med stor försiktighet lyfter jag min kamera och gör bilden på rådjursparet i den täta morgondimman...