Höstkog, vissna solrosor och steglitser...

På fältet där det på sensommaren är precis gult av blommande solrosor, är det på höstarna full fart på fågellivet. De vissna solrosorna är torra och bruna, men hyser ändå mat åt småfåglarna då kylan är i antågande. Här är det en flock med hundratals steglitser som drar fram i jakt på föda i de vissna blommorna.

En och annan rovfågel ser såklart också sin jaktlycka i denna enorma hord av småfåglar. Dessa flockar av steglitser är verkligen så vackra med sina gula och vita färger, inte minst i gryningsljusets blå färg...

Snöraset...

En råbock står så fint och tittar sig omkring i tallskogen, samtidigt som morgonen gryr och här känner han sig hemma och riktigt trygg. Men plötsligt rasar det ned snö som legat och tyngt ned grenarna uppe i tallkronan. Råbocken har verkligen otur, då det rasar rakt ned i hans huvud. Han stelnar till och blundar, obehaget av den kalla, blöta snön är minst sagt tydligt. En riktigt stämningsfull och fin bild som på något sätt berättar hur illa vi alla nog tycker det är att få snö i huvudet på det här sättet. För mig berättar också denna bild om tröttheten på vintern och längtan efter våren...

Högt uppe i tallen...

Högt uppe i en tall sitter en sparvuggla och solar sig i den värmande förmiddagssolen. Såhär på senvintern värmer den faktiskt en hel del, oavsett om man är naturfotograf eller en liten liten uggla. Det gäller bara att hitta en bra plats, där solen kommer åt och inte de kalla vindarna. Den lilla sparvugglan verkar aningen trött, kanske har det varit en hård och kall natt?! Länge och väl satt hon här uppe och värmde sig innan hon gav sig vidare in i skogens mörker...

Full fart över fältet i mörkret...

Det är mörkt, riktigt mörkt och det enda jag ser är två silhuetter som far runt, den ena efter den andra, långt ute på fältet. Plötsligt bär det av i riktning mot mig där jag står parkerad med bilen. Det är först i kameran jag verkligen ser att det faktiskt är två grävlingar som kommer springande rakt emot mig. Jag vet inte om den ena grävlingen kommit in på den andra grävlings revir, eller om de bara leker?!

Precis när de ska springa förbi min bil stannar de upp och jag säger; "Hej på er!" Båda grävlingarna stirrar på mig förvånat, innan de fortsätter springa vidare över nästa fält på samma sätt. Ett riktigt oväntat möte, men samtidigt väldigt roligt att få möta dessa två grävlingar på det här sättet...