Trevlig valborg!

En bild på en lavskrika som jag hade förmånen att få möta i Fulufjällets nationalpark. Lavskrikan är verkligen en fågel jag hoppas på att få möta igen och som gjorde ordentligt intryck. Visar därför fram ett porträtt på denna enastående fågel. Samtidigt passar jag på att önska er alla läsare en riktigt skön valborgsmässoafton...

Vårkväll vid Tåkern...

Visar idag fram en bild från en fantastisk vårkväll som jag hade vid fågelsjön Tåkern för några veckor sedan. Efter en varm dag med kalla vindar, så stannade vinden av nästan fullständigt. Tåkern låg mer eller mindre som helt spegelblank. I det gyllene ljuset kom knölsvanarna ut ur vassen, spände upp sina vingar och seglade fram över den helt stilla vattenspegeln. I vassruggarna tutade rördrommarna för fullt så att det hördes lång väg.

Den här kvällen var så njutbar att jag bara satt på en bänk mitt i alltihopa och njöt av naturens fantastiska skådespel...

Kanadagäss i det blå morgonljuset...

Över fälten fyller plog efter plog på med kanadagäss, som gör en gir för att sedan landa på slättens många åkrar. Snart börjar åkern bli full, något som inte verkar oroa gässen, då de bara fortsätter att fylla på.

Det är så vackert att se dem i det härliga, blå morgonljuset, då de kommer inflygandes. Bakom syns den mörka skogen tydligt. Det hela blir i mitt tycke till en riktigt spännande och härliga vårupplevelse. Jag tror inte jag någonsin tröttnar på dessa underbara morgnar...

Mellan buskar och grenar...

En bild från ett tidigt morgonmöte med två tranor, som stod ute bland tuvorna intill en sjö här i Kolmården. Genom grenar och vegetation kunde jag studera dem och följa dem hur de putsade sig och utförde sina morgonbestyr. De spatserade även omkring på tuvorna och letade efter mat i vattnet mellan putsningarna.

Ibland stannade de upp och ropade högt så att det ekade över sjön och skogen. Långt bort hördes några andra tranor svara, vilket verkade göra det här tranorna lugna, då de fortsatte med sina bestyr. Givetvis kunde jag inte låta blir att göra en bild på dem där de stod och spanade ut över sjön och våtmarken där de stod...

Lappugglemöte...

En bild från ett riktigt härligt lappugglemöte i utkanten av Kolmårdsskogen...

Blåsippor i kvällssolen...

Även om vädret i Kolmårdsskogen just nu är grått, kallt och regnigt, så har vi fått några fina och varma vårdagar. Sådana där fina vårdagar då det är härligt att ligga på mage intill blåsipporna för att fotografera dem. Här kommer en bild från en sådan där underbar vårkväll då det bara inte gick att låta bli att fotografera de nyutslagna och vackra blåsipporna i kvällssolen...

Gryningsmöte med kronhjortshinden...

Idag visar jag fram en bild från tidig gryning i Kolmårdsskogen. Just den här morgonen hade jag turen att hamna öga mot kamera med en vacker kronhjortshind, som länge stod och studerade mig. Omsluten av det vackra fjolårsgräset och dimman blev detta ett oerhört stämningsfullt och vackert möte...

Koltrastens underbara sång...

Att våren nu är ett faktum är inget konstigt, eller något vi ens skulle bli oense om. Åtminstone om vi är från samma del av landet och ungefär samma breddgrad. Om jag har förstått det hela rätt så är det fortfarande vinter allra längst upp i norr, medan södra delen av Sverige till och med har fått metrologisk sommar.

När jag är ute tidiga morgnar i skogen hör jag koltrasten sjunga från alla håll och kanter. Den sitter i trädtoppar nästan i alla väderstreck. Givetvis är det så otroligt mäktigt att få höra denna underbara sång eka genom skogssalarna. Med tanke på att koltrasten sjunger så otroligt vackert och dessutom nästan förekommer i hela landet, så lämnar den ingen oberörd. Kanske är det därför inte så konstigt att just denna kolsvarta fågel har blivit vår nationalfågel?!

Jag vill hylla denna oansenliga, men skönsjungande fågel med denna bild jag gjorde en tidig morgon i skogen för några dagar sedan...

Påskmöte med domherren...

Ett vackert vårmöte med en enastående vacker fågel - domherren. Dessvärre är det en fågel jag inte vill möta såhär års, då jag vill ha vår och värme och inte vinter och kyla.

Domherren förknippas ofta med kyla och snö och sägs ofta vara ett tecken på att just det vädret är på gång. Enligt gammal folktro var det snö i luften om du såg domherren och hörde du domherren var det ett tecken på att ovädret var på ingång.

Just den här bilden gjorde jag under påskhelgen då jag också kom att tänka på legenden om varför domherren har ett blodrött bröst. Domherre (hanen) fick nämligen sin röda färg då den försökte dra taggarna ur Jesus törnekrona på Golgata. (Samma legend finns även om rödhaken)

Även om det är några dagar efter påsk nu, så tycker jag ändå att den här bilden känns rätt i tiden att visa fram idag...

Förhoppning om rödstjärt...

Allt eftersom våren kopplar sitt grepp hårdare om naturen, så kan jag inte låta bli att hoppas på att den vackra rödstjärten ska komma och häcka i min skog intill huset. Det senaste två åren har den bara varit här några dagar, innan den dragit vidare. Antagligen var alla holkarna på tomten redan upptagna. Det har också hänt att den svartvita flugsnapparen har kastat ut rödstjärten, även om den varit före.

I mitt tycke är rödstjärten en av våra allra vackraste fåglar som går att hitta här i tallskogarna i Kolmården. Av den anledningen vore det därför riktigt härligt att få ha den häckande här på min egen tomt. Jag visar här fram en bild från ett möte med rödstjärten precis intill huset där jag bor...

Vårmöte med älgfamiljen...

I samma tid som sälgen håller på att slå ut, möter jag en liten älgfamilj, bestående av älgko och två kalvar, tidigt, tidigt på morgonen. Såhär dags är det uteslutande det blå ljuset som är dominerande - det allra bästa ljuset i min mening. Ett riktigt lugnt och fint vårmöte med den lilla älgfamiljen...

Den frustrerade ekorren...

I grenverket på en tall står denna lilla krabat och tittar på mig. Hon "tjattrar" hejdlöst, precis som att jag blir utskälld, samtidigt som hon stampar med ena foten på grenen hon står på. Jag misstänker att frustrationen kommer sig av att jag klivit in i denna ekorres revir?! Plötsligt kommer det en solstrimma in och lyser upp en del av ekorren, något som gör att jag inte motstår att lyfta kameran och göra den här bilden...

Påsktuppen...

Fasantuppens ståtlighet och färgprakt, i det skimrande vårljuset gör att associationerna till en "påsktupp" dyker upp då jag ser den här bilden. Just därför tycker jag att den passar så bra att visa fram just idag. Bild gjorde jag nyligen, då jag stötte på denna fasantupp som gick och vaktade sin höna intill ett dike ute på Östgötaslätten...

Glad Påsk!

Med den här bilden på fältharen i den härliga vårsolen vill jag önska er alla en riktigt härlig och Glad Påsk!

Bakom ett strå på fältet...

Ute på fältet studerar råbocken fotografen, genom att gömma sig bakom ett sädesstrå som sticker upp lite högre än övriga stråna. Nyfiket följer han mig med blicken och känner utan tvekan en trygghet av det smala, tunna strået. Kanske tror han till och med att han inte syns där bakom?! Längre bort i bakgrunden dansar älvorna över sädesfältet i det blå, härliga morgonljuset. Kanske förstärks till och med det blå morgonljuset här vid sädesfältet, då blåklinten är insprängd mellan sädesaxen och blommar för fullt...

Bara en liten stenskvätta...

Visar idag fram en bild på en ensam liten stenskvätta (hona), som satt och spanade över det stora fältet som stod i träda. Ett härligt och fint möte i vårsolens varma solstrålar...

Nu har Kolmårdsskogen återfått sin själ...

Äntligen!
Ja, äntligen har storlommen (favoriten) återvänt till Kolmårdsskogen. Det betyder att ljudet av den ropande storlommen nu åter kan höras eka över trädtopparna. Under den gångna helgen hade jag årets allra första möte med denna fantastiska fågel. Länge och väl satt jag och såg storlomsparet putsa sig ute på den spegelblanka sjön, sedan fiskade de, därefter var det dags för en liten powernap, innan de åter putsade sig osv.

Storlommens säregna rop hördes från andra sjöar inte långt ifrån där jag var. Storlomsparet vid den sjön jag befann mig svarade såklart på ropen från de andra lommarna. Därför går det nu att säga att Kolmårdsskogen återfått sin själ. Utan tvekan är det en helt annan sak att vara ute i skogarna, med vetskapen om att storlommen plötsligt kan dyka upp ute på sjön kolsvarta vatten...

Ännu mera vår...

I lördags såg jag säsongens allra första sädesärla. Den kom och flög för bi mig på låg höjd och satte sig i gruset strax framför mig. Precis som vanligt vickade den på stjärtfjädrarna upp och ned då den spatserade iväg på marken. Men det dröjde inte länge innan än till sädesärla hördes och plötsligt for sädesärlan iväg och satte sig på en liten sten lite längre bort, där också honan kom och landade.

Det är så härligt att återigen få se att även denna fågel kommit åter. Ännu ett tecken som gör att det nu på något märkligt sätt faktiskt känns som att det är ännu mera vår...

Nyfiken liten ekorre...

En bild från ett möte med en mycket nyfiken liten ekorre i hemmaskogen, som satt en bit från mig och studerade mig länge och väl. Uppenbarligen var jag ett mycket intressant inslag för denna lilla individ, då hon satt så fint med sina små händer och stirrade på mig med sina kolsvarta ögon...

Den vilande tofsvipan...

Trots bakslag och kyliga nätter så hörs tofsviporna över fälten sedan någon vecka. Det är verkligen fantastiskt fint att återigen få uppleva dem, då de flyger och jagar varandra över fälten. Deras återkomst är utan tvekan ett efterlängtat vårtecken.

Apropå tofsvipor - jag visar här fram en bild från ett möte en tidig sommarmorgon, då en tofsvipa stod och vilade sig på en liten jordhög. Tofsvipan - är verkligen en riktigt läcker fågel...

Kolmårdstjäder...

Idag visar jag fram en bild från ett gryningsmöte jag hade med en tjädertupp långt in i Kolmårdsskogens dunkla skogssalar. På en liten berghäll satt denna tupp och spanade ut över en liten mosse, samtidigt som ljuset sakta men säkert blev starkare. Kanske har just denna hällmark en gång i tiden varit en spelplats?! Längre bort i skogen satt nämligen ytterligare en tjädertupp och spanade. Att få möta dessa ståtliga tjädertuppar i vårskogen är verkligen både speciellt och en mäktig upplevelse...

Trött lappuggla...

Lappugglan sitter på sin favoritpinne och jagar. Men ibland kan hon inte låta bli att sluta ögonen och slumra till lite grann. Efter en lång natts jakt över fälten är det utan tvekan välbehövligt med en liten powernap i gryningen...

Is i vattenfallet...

I det forsande vattenfallet har det bildats stora istappar över fallet i kylan. Att få fotografera dessa läckra "natursmycken" på vintern, är verkligen något jag tycker mycket om. Tillsammans med fallet och ljuset glittrar de och träder fram likt stora tänder eller smycken där de hänger över det forsande vattnet.

Nu när våren har kommit dröjer det en lång tid innan detta går att få uppleva och fotograferea igen. Men en tillbakablick kan också stilla hungern...

I vårkvällens solnedgång...

I vårkvällens härliga solnedgång går en ensam älgko ute på en åker. Till en början står hon och tittar sig noga omkring så att inga faror lurar. Tillslut vågar hon ändå böja ned huvudet och äta av den växtlighet som precis börjat tränga upp ur den hårda jordskorpan, nu när vårvärmen äntligen kommit för att stanna.

Just april månad är en månad då älgarna vågar sig ut oftare på fälten från den mörka skogen, för att äta av det söta och "nygröna" på fälten. Därmed är också april en riktigt bra månad om man vill se och fotografera älgar. För mig är detta fenomen med älgar på fälten också ett efterlängtat vårtecken...

Vad är det där?

En bild från ett härligt vårmöte med en trana på min favoritmosse. Här är det tydligt hur tranan står och tittar ned i det höga gräset efter en padda eller något annat ätbart att fånga. Tranorna är på många sätt spännande fåglar att studera och följa i skogen. Först när de kommer tidigt på våren, när de dansar och parar sig och slutligen när de går med sin lilla unge/ungar och lär den jaga föda...

Rådjursmötet...

Idag visar jag fram en bild från ett fantastiskt fint rådjursmöte. Inget är så härligt som att vara ute en tidig sommarmorgon och få möta djuren, då de rör sig i skogen för att äta, innan det blir dags att hitta en daglega...

I björken...

En bild från när våren börjat ta fart ordentligt och björkens löv har spruckit ut. Just den här dagen hade jag påhälsning från några grönfinkar som tyckte att det var väldigt nöjsamt att hänga och äta i från björkens nyutspruckna löv...

Höstkog, vissna solrosor och steglitser...

På fältet där det på sensommaren är precis gult av blommande solrosor, är det på höstarna full fart på fågellivet. De vissna solrosorna är torra och bruna, men hyser ändå mat åt småfåglarna då kylan är i antågande. Här är det en flock med hundratals steglitser som drar fram i jakt på föda i de vissna blommorna.

En och annan rovfågel ser såklart också sin jaktlycka i denna enorma hord av småfåglar. Dessa flockar av steglitser är verkligen så vackra med sina gula och vita färger, inte minst i gryningsljusets blå färg...

Snöraset...

En råbock står så fint och tittar sig omkring i tallskogen, samtidigt som morgonen gryr och här känner han sig hemma och riktigt trygg. Men plötsligt rasar det ned snö som legat och tyngt ned grenarna uppe i tallkronan. Råbocken har verkligen otur, då det rasar rakt ned i hans huvud. Han stelnar till och blundar, obehaget av den kalla, blöta snön är minst sagt tydligt. En riktigt stämningsfull och fin bild som på något sätt berättar hur illa vi alla nog tycker det är att få snö i huvudet på det här sättet. För mig berättar också denna bild om tröttheten på vintern och längtan efter våren...

Högt uppe i tallen...

Högt uppe i en tall sitter en sparvuggla och solar sig i den värmande förmiddagssolen. Såhär på senvintern värmer den faktiskt en hel del, oavsett om man är naturfotograf eller en liten liten uggla. Det gäller bara att hitta en bra plats, där solen kommer åt och inte de kalla vindarna. Den lilla sparvugglan verkar aningen trött, kanske har det varit en hård och kall natt?! Länge och väl satt hon här uppe och värmde sig innan hon gav sig vidare in i skogens mörker...

Full fart över fältet i mörkret...

Det är mörkt, riktigt mörkt och det enda jag ser är två silhuetter som far runt, den ena efter den andra, långt ute på fältet. Plötsligt bär det av i riktning mot mig där jag står parkerad med bilen. Det är först i kameran jag verkligen ser att det faktiskt är två grävlingar som kommer springande rakt emot mig. Jag vet inte om den ena grävlingen kommit in på den andra grävlings revir, eller om de bara leker?!

Precis när de ska springa förbi min bil stannar de upp och jag säger; "Hej på er!" Båda grävlingarna stirrar på mig förvånat, innan de fortsätter springa vidare över nästa fält på samma sätt. Ett riktigt oväntat möte, men samtidigt väldigt roligt att få möta dessa två grävlingar på det här sättet...