Stämningsfullt rådjursmöte...

Idag visar jag fram en bild från ett mycket stämningsfullt och fint morgonmöte med ett rådjurspar. Både råbock och råget stod så fint uppställda som två silhuetter i morgonsolens magiskt vackra sken. I bakgrunden skymtas utkanten av Norrköping...

Landskapet ovanför molnen...

När jag tittar ut genom fönstret på flygplanet som jag sitter i så ser jag ett vidsträckt molnlandskap. När jag betraktar molnen från ovansidan fylls huvudet av tankar och funderingar. Hur blir molnen såhär? Är det luftströmmar som skapar formerna eller blir molnen formade på detta sättet?

Naturfotograf som jag är kan jag inte låta bli att notera att ovansidan på molnen nästan liknar ett gigantiskt vinterlandskap. Det starka ljuset gör att det är svårt att studera detta landskap en längre tid, då det krävs solglasögon eller att man riktigt kisar hårt med ögonen för att inte bli bländad. Några moln triggar till och med fantasin, då de ser ut som jättelika figurer.

Är det inte fantastiskt hur naturen kan forma molnen och hur de kan påminna så mycket om det landskapet som finns på ytan på vår planet? Då jag hade kameran i handbagaget kunde jag såklart inte låta bli att göra en bild på detta magiska molnlandskap...

Sällsamt älgmöte i dimma...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde under den gångna hösten. Denna dimmiga morgon hade jag turen att möta en av de allra största älgtjurar jag mött på flera år här i Kolmårdsskogarna.

Som en gigantisk vålnad stod han bara där i dimman ute på fältet och njöt i morgonsolen som strilade ned i dimman framför den väldiga skogen. Detta blev verkligen till ett riktigt sällsamt älgmöte och till och med kanske ett av de allra vackraste jag någonsin haft.

I min mening är detta en naturupplevelse jag verkligen aldrig kommer att glömma. Det är just möten som detta som gör älgen så speciell och till och med nästan lite övernaturlig på något underligt vis...

Den kraxande skatan...

Intill mitt hus sitter en skata och spanar i en gammal knotig tall. Dold av alla tallbarr syns han knappt bakom lager av grenar. Men skator är precis som andra djur mycket nyfikna. Plötsligt tittar han fram i en glipa, samtidigt som han kraxar och kommunicerar med sina skatkompisar som sitter i träden runtomkring. Försiktigt fokuserar jag och gör bilden på den vackra skatan inne bland tallbarren. Det är inte ofta som det händer, men det är verkligen roligt att få studera dessa vackra skator...

Älgko med kalv...

I den tidiga morgonen, då det blå ljuset dominerar över landskapet, står en älgko med sin kalv intill skogsbrynet och spanar ut över det stora fältet. När jag gör bilden hör älgarna kameran, samtidigt som de ser mig. Länge står de sedan och stirrar på mig, innan de vandrar vidare in i skogen och bort från fältet...

Natursidans julkalender...

Varje år sätter Natursidan.se samman en julkalender, där de presenterar 24 naturfotografer, en varje dag fram till julafton. I dagens lucka var det min tur att presentera mig och mitt fotograferande under det gångna året. Som ni säkert kan gissa så handlar min artikel givetvis mycket om boken - Kolmårdsskogen och Älgarna, som jag nyligen lanserat.

Artikeln på Natursidan visar också fram några nya älgbilder. Titta gärna på bilderna och läs artikeln om mig och de andra naturfotograferna i Natursidans julkalender här...

Dold...

Bakom ris och snår står en råbock och spanar, försiktigt kikar han fram genom gliporna i granriset. Försiktigt smeker den röda vintersolen råbockens päls. Ett riktigt spännande och vackert möte i vinterdagens allra sista solljus...

Iskanten...

Den slingriga och snäva iskanten i fint vinterljus är som ett konstverk. Isens textur är verkligen något som tilltalar mig med sina släta drag, både form och textur är verkligen vackert att studera...

Älgtjuren i novembersol...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde i mitten av november 2024. På något sätt så tycker jag ljuset i bilden för mina tankar på hur ljuset brukar vara under tidig våren snarare än november.

Men faktum är att ibland kan också november glänsa med ett varmt och vackert solljuset, detta trots att november månad främst associeras med dimma, kyla och dovt ljus.

Älgmötet var verkligen fint - den här älgtjuren stod och spanade på allt som hände kring den björkdunge där han slagit sig ned - den välkända silhuetten var allt som syntes mellan trädstammarna. Det är alltid lika roligt att få möta dessa ståtliga djur...

Inslag om mig idag på SVT Nyheter Öst...

Idag har SVT Nyheter Öst publicerat intervjun med mig som vi gjorde för några veckor sedan om min nyutkomna bok "Kolmårdsskogen och Älgarna". Se den här...

Silhuetter i dimman...

I den tidiga höstmorgonen, då dimstråken bäddar in landskapet nedanför Kolmårdsförkastningen ser jag några välbekanta silhuetter i en hage. Så stilla och försiktigt går de och betar av det höga gräset. Det tillhör inte vanligheten att jag fotograferar hästar, men den här gången kunde jag verkligen inte hålla tillbaka. Jag var helt enkelt tvungen att fotografera dessa vackra djursilhuetter i dimman...

Mellan trädens dunkel...

Mellan trädens dunkel ser jag plötsligt ett välbekant ansikte kika fram mellan trädstammarna. Länge står den lilla bocken och studerar mig, innan han sakta äter lite och lunkar vidare bort i skogens dunkel...

Den vita katten på fältet...

Jag kom åkande en tidig morgon på en liten väg, då jag plötsligt såg en vit liten katt som satt mitt ute på den nyplöjda åkern. Det hela blev väldigt kontrastrikt och jag stannade tvärt med bilen, greppade kameran som låg bredvid mig och gjorde bilden. Som tur var så kom det just då inga andra bilar på den lilla vägen. Jag tycker själv detta är en riktigt spännande bild som inte minst skapar många frågetecken hos betraktaren...

I det orangea höstljuset...

Plötsligt reser sig den vita sångsvanen i det orangefärgade höstljuset. En vacker syn i den färgsprakande höstskogen. Att vara ute en solig höstmorgon i skogen är verkligen en underbart vacker naturupplevelse...

Ett av de vackraste älgmötena i år...

Ett av de allra vackraste älgmötena jag hade det här året var en vårkväll i maj. Det var efter det här mötet jag kände att jag verkligen var färdig med materialet till boken - Kolmårdsskogen och Älgarna. Jag fick till en fin en bild där älgen står och blickar rakt in i solnedgången, samtidigt som hon äter av den goda rapsen. Symboliken i bilden är perfekt för boken.

I det här inlägget visar jag fram en variant av bilden som finns med i boken. Det finns en stor skillnad och det är att bilden här i inlägget är ett porträtt, medan bilden i boken är en helfigursbild på älgen och landskapet...

Naturens många ansikten...

I det blå morgonljuset drar dimman sakta fram över det vidsträckta fältet. Spindelnäten hopar sig på de vissna växterna. Allt är så stilla, tyst och vackert om jag jämför med hur samma plats var för bara någon/några månader sedan. Naturen har verkligen många olika ansikten, men ibland kan det vara svårt att hinna med att smälta ett ansikte innan nästa är ett faktum.

För mig andas den här bilden stillhet och ett sovande, stilla och tyst landskap. Nu är det vinter och skulle jag vara på samma plats igen så skulle naturen återigen ha bytt ansikte...

Nya bekantskaper...

Visar idag fram en bild på en ny vän jag och familjen fick då vi var i London nu i höstas. Den här lille ekorren hittade vi i St James Park. Han gick att mata med nötter och han satt gärna på ett staket, så han kom närmare och upp lite grann i höjd från marken. Det var helt klart en riktigt magisk känsla när de små kalla ekorrhänderna tog en nöten ur handen. Givetvis blev det många bilder på denna lilla gnagare och hans vänner...

Kärleken till skogen...

Jag befinner mig långt in i Kolmårdsskogen på en plats där tystnaden är total. Här hörs inga vägar eller annat som påminner om att det finns människor i närheten. Det är precis då jag ska sätta mig på en berghäll som jag hittar detta - ett tecken som jag inte kan tolka på något annat sätt än just kärleken till skogen. En bild jag givetvis inte kunde låta bli att göra i samma ögonblick som jag såg den...

Sångsvan i höstfärger...

Plötsligt ser jag hur sångsvanen sträcker ut sina stora, vita vingar och reser på sig. Samtidigt slår svanen med vingarna i luften så att det hörs ett dovt vinande ljud. Jag är beredd och gör snabbt några bilder genom den höstfärgade vegetationen. Resultatet blir denna färgsprakande bild på sångsvanen i höstprakt...

Ett vakande öga...

Den mystiska storlommen slutar aldrig att förundra. Ett vakande öga på omgivningen har denna fågel alltid. Det som händer runtomkring eller i vattnet kan därför aldrig överraska.

Just den här bilden gjorde jag i somras, då en storlom låg och sov, samtidigt som den sakta flöt närmare och närmare med hjälp av vattnets strömmar. När storlommen kom tillräckligt när för att jag skulle kunna se ögon och detaljer i fågelns ansikte, gick det tydligt att se att det vakande ögat. Ett misstänksamt öga som hade full fokus på mig där jag satt vid strandkanten. Ett förtrollande vackert möte med denna vackra fågel...

Skummande vatten...

I den dånande bäcken, där vattnet forsar fram i full kraft bildas det skum och bubblor. Det är verkligen spännande att stå och titta på dessa skapelser som vattnets krafter skapar. Ibland blir det ansikten av alla dess former, andra gången blir det figurer med stora ögon och tredje gången blir det ljusa silhuetter med stora näsor och hakor. På ett eller annat sätt så triggar det forsande vattnets figurer verkligen fantasin.

Vid ett tillfälle kom den fina, rödorangea höstsolen och lyste med sina strålar, så att allt skum lystes upp. Givetvis gick det inte att låta bli att fotografera detta. Kanske ser du, precis som jag något spännande fantasiväsen i denna bild?

Kylan är här...

Redan förra helgen kom kylan till Kolmårdsskogen. En av morgonturen bjöd på en gnistrande skog med rimfrost och vackra vinterlandskap. I onsdags kom också snön, så nu är det vitt på vissa platser i skogen, där snön kommit åt att lägga sig.

Just den första frosten på de höstblöta löven tycker jag är riktigt vackert. Jag hittade därför en plats i skogen, där det finns ganska gott om olika sorters lövträd. Sedan gjorde jag några bilder på dessa vackra löv där vattnet hade frusit till is och bildat ett vackert frostlager. Precis som med allt annat så kan också löv bli väldigt vackra i rätt ljus och rätt vinkel - som denna morgon i blå timmen och med den skimrande frosten...

Låtefoss...

Det finns platser och så finns det platser. En del platser etsar sig verkligen fast, då de är otroligt vackra. Låtefoss i Norge är verkligen en sådan plats som fick mig att stanna upp för att jag aldrig tidigare sett något liknande.

Mycket i Norge är verkligen olikt det som finns här hemma i Kolmårdsskogen och för den delen andra delar av Sverige. Med tanke på allt vatten som yrde runt i luften på den här platsen, är det svårt att inte fundera över hur den skulle vara att köra den här vägen nu i vintertid?

Novembermöte med älgarna...

En tidig och kylig novembermorgon möter jag "älggänget" ute på de vidsträckta fälten. Gissa om jag blir glad över att se så många älgar på ett och samma ställe?! Det är verkligen inte vanligt att få uppleva detta här i Kolmårdsskogen längre.

Givetvis är det den goda rapsen som lockar ut älgarna på fälten. Men det blir så fint då den stora tjuren plötsligt stannar upp, blickar in i solen och det rodnande morgonljuset...

"Guldbocken"...

Ackompanjerad av den vackra soluppgången står han plötsligt där på fältet framför mig - den gyllene råbocken. Ett riktigt fint och nästan religiöst möte med denna ståtliga råbock, som med sin gyllene aura är nyfiken på fotografen och spanar därför in mig riktigt noga...

Skymning över Norska fjällen...

Sakta men säkert blir det allt mörkare. Ett färgspektra syns tydligt över de nu kolsvarta fjälltopparna. Kylan blir också påtagligare, fast det är mitt i sommaren. Tidigare samma dag hade det varit varmt och skönt, men nu här uppe i Hemsedalsfjällen påminde vädret snarare om en kall höstdag. Innan det allra sista ljuset försvinner passerar en liten molntuss på himlen och jag gör bilden. Nu är det dags att krypa ned i en varm sovsäck och vänta på att ljuset kommer åter...

Älg i novemberljus...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde för bara några dagar sedan. En älgko stod på ett berg så fint och mumsade på några gamla grenar. Det dova, blå novemberljuset och grenarna tycker jag blev en så fin och härlig silhuett på något vis. Ett minst sagt magiskt möte med denna fina älgko lyste verkligen upp min tillvaro i den annars så mörka novembermånaden...

Kolmårdsskogen i höstskrud...

Idag visar jag fram en bild från nu i höstas (2025). Bilden gjorde jag precis när skogen fått sin höstskrud och lyste i flertalet färger. Höstskogen är verkligen bedårande vacker...

En naturfotograf i storstadsdjungeln...

Det är precis såhär det kan gå när en naturfotograf släpps loss i storstadsdjungeln. Faktum är att det var både roligt och spännande att vandra runt i London och hitta motiv att fotografera. Som den här havstruten som satt och spanade på alla turister som vandrade längs Themsen vid South banks...

Är vintern på väg?

November är verkligen en månad med många ansikten - i alla fall sett till väderleken. Ibland kan vädret vara solsken och fint, men också mörkt och regnigt. Det händer också att vintern börjar tidigt och tar sitt avstamp i denna annars så grå och mörka höstmånad.

Nu sägs det att kyla och snö väntas till helgen här i Kolmårdsskogen. Jag hoppas innerligt att det blir en stilla och fin övergång från det nu ödsliga höstlandskapet till det vita, kalla vinterlandskapet.

Alla vet vid det här laget hur mycket jag tycker om älgarna och därför publicerar jag härmed en vinterbild på en ensam älg som står och tittar på hur fint skogen med rimfrost gnistrar i den vackra soluppgången...

Genom ett taxifönster...

Idag visar jag upp en bild som inte alls är likt något jag brukar visa fram här på bloggen. Bilden gjorde jag från ett taxifönster, då jag passerade förbi en minst sagt välkänd byggnad i London (Big Ben) i en black cab, på väg tillbaka till hotellet efter en trevlig dag i storstadsdjungeln.

Även om några kvällar var riktigt fina under besöket i London, så bjöd just den här kvällen på traditionellt Londonväder - regn och rusk med lite dimma. När taxin passerade förbi denna vy i kvällsmörkret kunde jag bara inte låta bli att göra bilden. Kanske är detta en traditionell Londonbild - men det spelar ingen roll, det här är London genom mina ögon...

Den vackra råbocken...

I den tidiga gryning, när ljuset är precis blått - då passar råbocken på att vandra över det nyslagna sädesfältet. På marken finns det gått om säd som spillts ut av tröskan. Med stora och snabba kliv tar han sig fram över fältet och när han får syn på mig stannar han upp och studerar mig noga. Bakom den vackra råbocken syns dimmorna sakta skrida fram över fältet, som en ridå framför den annars så mörka skogen...

Höstmorgon...

Det dova höstljuset lyser upp de vidsträckta slättlandskapet, söder om Kolmårdsförkastningens brant. Över de olika fälten skrider dimbankarna sakta fram och bildar en landskap, som nästan ser ut att var täckt med bomull. Detta är en riktigt vacker syn i den tidiga morgonen, inte minst i blå timmen - då ljuset är som vackrast, i alla fall om man frågar mig...

Dovhjortsmöte...

En bild från ett fint morgonmöte med några dovhjortar som stod och spanade på mig på en höjd då jag tidigt på morgonen var på väg ut i Kolmårdsskogens härliga höstnatur...

Solen går upp över kalhygget...

Sakta går solen upp över kalhygget och den nedhuggna skogen. En skog som en gång var sparvugglans, hjortarnas, vildsvinens, älgens och andra djurs. Nu är det bara en yta full av sten, jord och sand. En tom yta, där inget vill eller kan leva, inte minst skogen själv.

Naturen är ändå fantastisk på sitt sätt - för på något sätt skapar den, trots den sargade ytan en vacker upplevelse för betraktaren. Inte minst då solen bakom trädet och genom min kamera formas till något som nästan liknar ett hjärta...

Livets väg...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde för några veckors sedan, då det var rikligt med dimma. När jag gjorde bilden tänkte jag något i stil med detta lilla poesistycke...

Livets väg som vi sakta vandrar, är som en gammal väg,

sprucken av år, formad av alla som gått före.

Den bär spår av regn, av tyngd, av tid och vemod

men bär oss ändå vidare framåt i livet. 

Dimman döljer horisonten och det som ligger framför oss,

men låter oss ibland ana nästa steg.

Kanske är det just så vi måste vandra fram,

med tillit, försiktighet och inget ont anande.

För även när vägen vi vandrar på slits,

när kanterna vittrar och sikten sviker,

fortsätter den ändå framåt,

in i det okända ljuset framför oss.

Höstsvan...

Idag visar jag fram en bild från ett riktigt fint höstmöte med en sångsvan som jag hade på en plats långt in i Kolmårdsskogen. Just denna morgon var det fina solljuset magiskt! Det gjorde att höstfärgerna riktigt "poppade" och kom fram lagom mycket. Pricken över i blev sångsvanens blick mot solen - i det läget gick det verkligen inte att låta bli att göra bilden...

Näckrosbladet...

Genom det perforerade näckrosbladet och ned i det mörka vattnet hittar solens gyllene strålar. Jag fascineras verkligen över detta näckrosblad och de mönster och figurer som skapas av dessa hål. En minst sagt annorlunda bild på näckrosblad, men samtidigt en väldigt härlig, grafisk bild i mitt tycke...

Ny bok om Kolmårdsskogens sista älgar...

Idag är dagen med stort D - dagen då min debutbok om Kolmårdsskogens älgar lanseras.

Älgen – skogens konung och symbolen för den svenska vildmarken håller sakta på att försvinna från Kolmårdsskogen. Denna skog var en gång i tiden omtalad för dessa majestätiska djur som rörde sig mellan djupa granskogar och spegelblanka tjärnar. För varje år blir älgarna allt färre och med dem försvinner också något av den svenska skogens själ. Älgen förväntas rödlistas som hotad art i Sverige redan 2026 i den nya rödlistan från SLU - ett tydligt tecken på att något håller på att gå förlorat när landets nationaldjur kommer med i rödlistan.

Boken ”Kolmårdsskogen och Älgarna” är mer än ett fotoprojekt. Den bygger också på intervjuer med människor som levt sina liv i Kolmårdsskogen under åtskilliga år. Det är människor som på olika sätt har starka band till Kolmårdsskogen. Den här boken skildrar dessa människors minnen som bär spår av ett landskap som är under förändring. 

I boken vävs mina bilder samman med intervjuerna till en helhet som fångar både älgens verklighet och människans längtan efter det vilda som sakta nu håller på att försvinna. ”Kolmårdsskogen och älgarna” är skapad som en hyllning till Kolmårdsskogens sista älgar...

Med nedanstående bild, som jag gjorde för bara några veckor sedan vill jag också passa på att berätta att arbetat inte har slutat. Jag fortsätter i möjligaste mån att fotografera och möta älgarna i Kolmårdsskogen så mycket jag kan...

Ekorren...

I den varma höstsolen sitter en liten ekorre och njuter av solens värmande strålar. Här uppifrån den väldiga trallen har hon en väldigt fin utsikt, samtidigt som hon får vara ifred från andra djur.

Varje gång jag möter dessa små ekorrar ute i skogen tycker jag att det är riktigt njutbart. De är verkligen vackra och dessutom roliga att studera...

Höstuggla...

Den ståtliga hökugglan sitter och blickar ut över nejden från en högt belägen gren i ett gammalt träd. Ackompanjerad är hon av de praktfulla höstfärgerna som tydligt syns i bakgrunden då solen försiktigt lyser igenom det färgsprakande lövverket.

Att få möta denna uttrycksfulla och vackra uggla på det här sättet gör utan tvekan en naturfotograf riktigt nöjd och glad...

Novemberstämning...

I blått morgonljus och dimma förvandlas den här lilla stugan, med sitt knotiga gårdsträd till något som för mina tankar närmare höst och novemberstämning.

Jag vet att många inte tycker om november för att det är en kall och mörk månad, med få ljusa timmar. Men faktum är att för viss typ av fotografering är denna månad verkligen riktigt fin, kanske till och med årets bästa.

Jag har med tiden lärt mig att uppsatta denna månad och tycker att det är en riktig skogsmånad, där jag kan ta mina turer ut i markerna och njuta av skogens tysthet. När det skymmer och blir mörkt rör jag mig återigen hemåt för att slå mig ned och värma mig framför brasan...

Alla helgons dag...

Idag är helgdagen då vi minns och hedrar alla de som inte längre är med oss. Detta gör vi genom att gå till kyrkogården och tända ett ljus på deras grav. Egentligen är detta en ganska fin tradition, där vi tillsammans med familj eller vänner kan tänka tillbaka på de personer vi en gång haft nära oss i livet, eller som på annat sätt har gjort avtryck i våra liv. Det är viktigt att minnas och tänka tillbaka på allt fint som varit, för att kunna uppskatta det som också är här och nu.

Enligt Wikipedia så står det följande om  Alla helgons dag:
"Efter motioner i Sveriges riksdag om att öka antalet arbetsfria dagar under hösten flyttades Alla helgons dag 1953 till en lördag, som därmed blev allmän helgdag (lördag var dåförtiden en arbetsdag). Samtidigt ändrades almanackans namn på 1 november till Allhelgonadagen. Söndagen omedelbart efter Alla helgons dag fick 1983 karaktären av Alla själars dag, till minne av alla döda. Sedan 2002 är detta också ett av dagens officiella namn i Den svenska evangelieboken."

Kanske borde vi därmed byta namn på Alla helgons dag till just Alla själars dag, med tanke på hur vi firar denna helgdag och för att ännu mer understryka vikten av att inte glömma de vi minns och saknar?

Dagen till ära - en bild på en svart dovhjort i höstmörkret tycker jag passar fint till denna text...

Halloween...

Idag är det Halloween, en tid då allt oknytt och ljusskygga varelser har hamnat i fokus. Den här högtiden skapades en gång för att markera slutet på sommaren och då man trodde att gränsen mellan de levande och döda var som tunnast. Att klä ut sig var ett sätt för att skrämma bort alla onda andar. När jag var liten var denna högtid inget som alls firades här i Sverige eller ens uppmärksammades. 

Alla helgons dag, som alltid inträffar den första lördagen i november har jag däremot starka minnen från även som liten pojke. En högtid där man istället mindes alla de som inte längre är med oss...

På spåret...

En bild från ett möte då jag verkligen var den här älgtjuren på spåret. Eller så kan man säga att den här älgtjuren håller på att spåra ur...  Nåja, slut på roligheter!

Jag vill med denna bilden påminna er alla om att det nu faktiskt är mindre än en vecka kvar till den 5 november, då jag släpper min bok "Kolmårdsskogen och Älgarna" - en bok jag gjort för att hedra Kolmårdsskogens sista älgar.

Vill du säkra ditt exemplar? Skicka mig ett mejl...🫎

Magisk höstmorgon...

En bild från en riktigt magisk och fin höstmorgon i Kolmårdsskogen. När solen börjar stå precis sådär lagom högt på himlen att den orkar sig över trädtopparna och belyser det vackra landskapet med sina dimslöjor - då blir det magiskt!

Den här bilden gjorde jag en tidigt morgon vid en sjö i Kolmårdsskogen. Det var precis tyst, eller i alla fall nästan. Några nötskrikor lät inne i skogen för att sedan komma flygandes med sina ekollon genom dimman.

Det är verkligen något magiskt med dessa vackra och stämningsfulla morgonar. Ljuset, färgerna och inte minst den härliga stillheten...

Precis innan...

Det här är en bild jag gjorde en fin sensommarmorgon. Bilden är minst sagt minimalistisk, med sin skira ljusstrimma.

Vad som är speciellt med bilden är just det att den här är tagen precis sekunderna innan natten blir till dag och solen orkar sig upp över molnkanten. Ljuset vid den här tidpunkten på dygnet är magisk och varar inte alls särskilt länge. Från att ha varit relativt blått och dovt ljus ute, så blir det plötsligt ett mer varmt solljus som färgar landskapet. Kanske är till och med just den här tidpunkten dygnets allra vackraste tidpunkt?

Det plötsliga råbocksmötet...

Idag visar jag fram en bild från ett hastigt möte med denna fina råbock, som i vårsolen tittade förbi mig där jag satt i skogen och spanade efter småfåglar att fotografera.

Ibland blir det inte alltid så att det motiv man fört tänkt är det som på bild. Som naturfotograf gäller det att vara beredd på precis allt och se möjligheterna...

Stolt tjädertupp...

Idag visar jag fram en bild från ett möte med en mycket stolt tjädertupp. I skogens tysthet hör jag plötsligt ett välbekant ljud och sedan något som släpar i blåbärsriset. När jag vänder mig om står den här stolta tjädertuppen precis bakom mig, med utspända stjärtfjädrar och höjd näbb är han redo att anfalla om så behövs...

Felstavad titel?

Nu är det ungefär 1,5 veckor kvar till min bok om Kolmårdens älgar släpps. Några få har hunnit tittat på boken och jag fick en ganska intressant kommentar häromdagen när en person tittade på boken - "Men Mårten, du har ju stavat titeln på boken fel!"

Jag har väntat på detta och undrat när någon ska uppmärksamma detta. Boken är registrerad som "Kolmårdsskogen och Älgarna", men titeln på boken har jag medvetet skrivit med äldre grammatisk stil, då boken faktiskt syftar tillbaka på den Kolmårdsskog som en gång fanns och som älgarna var en större del av än vad de är idag. Titeln på boken blir då istället "Kolmårdskogen och Älgarna" dvs. ett s försvinner i Kolmårdsskogen (Kolmårdskogen). Jag kan lugna er alla och berätta att även om dubbel-s är den akademiskt korrekta stavningen, så är stavningen på min bok inte alls felaktig, utan har ett syfte.

Kolmårdsskogen är korrekt enligt nutida språkbruk.

Kolmårdskogen är inte fel i konstnärligt eller historiskt syfte - det är ett högst medvetet stilgrepp, där jag använt min konstnärliga frihet.

Den 5 november är det alltså dags för släppet av "Kolmårdskogen och Älgarna" - en bok jag gjort för att hedra Kolmårdsskogens sista älgar.

Vill du säkra ditt exemplar? Skicka mig ett mejl...🫎