Storlomsmötet i sommarmorgonen...

Knappt har solen stigit över trädtopparna då storlommen försiktigt skrider fram på den spegelblanka skogssjön. Träden speglar sig nästan spöklikt i sjöns mörka och spegelblanka vatten. Ännu har ingen bris kommit och skapat krusningar på den lilla skogssjön. Ett mystiskt, men vackert morgonmöte får jag denna morgon med favoriten - storlommen...

Nytt bävermöte...

Nästan ljudlöst kommer bävern simmandes fram i den lilla ån. Blick stilla sitter jag i strandkanten redo med kameran. Det är inte alls många meter ifrån mig som bävern passerar mig och jag passar då på att göra den här bilden. Ett magiskt fint och nära möte i sommarnattens blå morgonljus...

Nära snoken...

En bild från ett riktigt nära möte med en snok. Intill en sten, där det finns lite gräs ringlar en snok upp i den tidiga morgonsolen. Den ringlar ihop sig och ligger skönt där i morgonsolens varma strålar. Jag sitter inte alls långt ifrån och kan såklart inte låta bli att fota den nyfikna lilla ormen. Snoken släpper mig inte en bråkdel av en sekund med sin blick. Egentligen vill nog inte den lilla snoken vara kvar här, men värmen från solen gör att den trotts allt överväger att stanna kvar. Det blir några bilder innan jag försiktigt avlägsnar mig för att inte störa...

Rådjursdramatik...

På fälten syns rågeten och råbocken dra omkring i det blå morgonljuset. Allt är fridfullt och stilla, i alla fall nästan allt. Råbocken passar upp på rågeten, något som inte verkar helt uppskattat. Sakta rör de sig längre och längre ut på fältet och bort från platsen där jag befinner mig.

Rågeten stannar upp och ger ifrån sig ett ljud då hon märker att råbocken följer efter henne. En upplevelse jag aldrig varit med om tidigare, även om jag vid det här laget haft väldigt många och dessutom nära möten med rådjur. På något sätt tycker jag bilden blev så uttrycksfull att jag inte kan låta bli att visa fram den...

Sommarnatt vid ån...

I väntan på att få se något djur komma, sitter jag vid den lilla åns strandkant. Sakta håller sommarnatten på att förvandlas till dag, men i skogen tar det lite längre tid för ljuset att strila ned mellan trädkronorna.

Alla morgnar är inte dimmiga, utan en del är också riktigt klara och fina med hög frisk luft. Det här var en sådan morgon, då det var hur friskt och skönt ute som helst. Jag tror visserligen att det bara var 5 grader varmt, men det kändes ändå varmare.

Att sitta ute på natten på det här viset är verkligen riktigt spännande och inte minst en vacker upplevelse på många sätt. Skogen är på något märkligt sätt precis som i sagorna. Allt är tyst och med lite fantasi så går det att föreställa sig hur trollen sakta vandrar omkring djupt inne i bland träden.

Givetvis ville jag föreviga det här ögonblicket och visa er alla hur vacker skogen är på natten. Det blå ljuset har ännu inte övergått till det mer gula dagsljuset. För mig är det blå ljuset det allra vackraste och bästa ljuset att få fotografera i...

Älgmötet i dimman...

I dimman framträder plötsligt en stor och majestätisk gestalt - det är skogens konung som vågat sig ut från skogen. På det dimmiga fältet står han nu och spanar ut över det vidsträckta fältet. Det blå ljuset är dominerande i sommarnatten och jag njuter verkligen av mitt fantastiska möte. Älgens silhuett står stundtals helt stilla och spanar, men då och då böjer han ned huvudet för att äta lite av den goda rapsen.

Även om det inte är första gången som jag möter en älg i dimma, så är det på något sätt just det här som får mig att bli så otroligt glad. Det är en syn och ett tillfälle jag verkligen lever för att få fotografera...

Soluppgång över det fuktiga landskapet...

Det är verkligen fantastiskt vilka vackra morgnar vi har haft en tid nu. Jag har blivit rejält bortskämd med dimma och fantastiska färger i samband med soluppgången på morgonen. Idag visar jag fram en bild från just en sådan morgon, där den varma solen riktigt tränger igenom dimman och fukten ute på fälten. På något sätt är det så vackert med den fuktiga och "daggiga" spindelnäten på det här fältet som just i år står i träda. Givetvis kunde jag inte låta bli att göra en bild på detta magiskt vackra landskap...

Spejaren...

På en liten klipphäll sitter en tofsvipa och spanar ut över slättlandskapet, precis nedanför skogen. Det är verkligen inte ofta som jag får möjligheten att möta denna bedårande fågel såhär nära eller på det här sättet. Den här gången hade jag verkligen tur, då denna klipphäll verkar vara lite av en favoritplats att sitta och spana på. Oftast brukar dessa fåglar höras eller synas då de gör sin luftakrobatik över slätterna här på Östergötlands slättlandskap...

I den täta dimman...

Försiktigt reser sig solen över trädtopparna och lyser med full kraft ned genom den täta dimman. I samma ögonblick förvandlas ljuset till orange, istället för blått som det var strax innan. I dimman syns plötsligt två kronhjortar som vandrar omkring i den höga säden. Ett fullkomligt magiskt ögonblick att få sed dessa ståtliga hjortar som silhuetter i den täta dimman och i detta fantastiska ljus...

Tärnorna och bytet...

I djurens värld handlar allt om att överleva och bytet blir därmed en viktig del i överlevnadsprocessen. Att inte ha något byte är trots allt detsamma som att inte ha någon mat. Att klara sig utan mat är praktiskt taget omöjligt.

En varm och solig sommardag var jag vid havet för att bada. På den här platsen var det inte bara mycket människor, utan också mycket tärnor (fisktärnor). Tärnorna flög fram och tillbaka längs strandkanten för att hitta sig ett byte. När en tärna äntligen dykt ned och fångat en liten fisk för att sedan landa på en liten kobbe, såg hon inte att det redan satt en annan tärna där. Det hann dock aldrig bli något slagsmål om bytet, även om tärnan som redan satt på kobben gjorde sig beredd att knycka bytet för tärnan som kom flygande med det.

En väjningsmanöver och det hela var löst. Situationen blev ändå aningen dråplig, men riktigt bra för mig som satt beredd med kameran för att fota tärnorna...

Dimmiga morgnar...

Efter de varma dagarna kommer det alltid dimmiga morgnar, då temperaturen sjunkit under natten. Den här bilden gjorde jag på några stora gamla ekar en tidig morgon här i juli. Några ringduvor satt så fint i den gamla ekens krona och spanade ut över det dimmiga landskapet...

Snokmötet...

I det spegelblanka sjön kommer plötsligt en snok sakta simmande mot mig. När den närmar sig strandkanten där jag sitter saktar den in lite för att iaktta mig. Kanske ser jag lite farlig ut med mitt teleobjektiv som jag vid det här laget riktat mot den för att göra några bilder? Efter att den glidit förbi mig tar den snabbt fart igen och simmar vidare längs strandkanten.

Snokar är spännande att möta tycker jag, då jag inte känner minsta rädsla för dem. Däremot visar jag dem såklart respekt och vill inte skrämma dem om jag kan undvika. Jag upplever snoken som en väldigt nyfiket djur och ett djur som hellre tar till flykten än försöker att konfrontera faran.

Snoken rörde sig verkligen fint och smidigt på det spegelblanka vattenytan. En riktig lycka att få möta denna fina orm denna sommarmorgon och dessutom så nära...

Kornfältet i gryningen...

Sommarnattens mörker håller sakta på att försvinna, då morgonsolen sakta, sakta höjer sig över trädtopparna och lyser ned på de vidsträckta sädesfälten. Jag har alltid fascinerats av kornfälten, som med sina långa strån ser så otroligt inbjudande och mjukt ut. Naturligtvis är de långa stråna sannolikt ganska så stickiga, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av dess sädesfält.

I gryningen, då dimslöjorna ligger täta över fältet och daggen tynger kornaxen, blir landskapet så stilla och vackert, inte minst i det röd-orangea morgonljuset som bildas i samband med att solen går upp i den täta dimman...

Några fler bilder på hornuggleungarna...

Idag kan jag inte låta bli att visa fram några fler bilder på de söta hornuggleungarna som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Trädet är de små uggleungarnas "borg", här känner de sig trygga i den tryckande sommarhettan. Här bland löv och grenar syns de knappt och ingen kommer heller åt dem.

Ibland var det putsning för att göra sig fin, men också putsning av klorna. Därefter var det inte svårt att bli trött, gäspa för att sedan somna. För ugglor är dagarna tiden på dygnet då det är vila i schemat. Alltid lika fascinerande att få betrakta dem och se vad de gör för något...

Sommarnatt, älvdans och älgtjur...

Ute på det vidsträckta fältet där älvorna dansar för fullt, står en älgtjur och spanar. Den goda rapsen som växer här ute på fältet lockar ut skogens konung i sommarnatten. En fantastiskt stämningsfullt möte får jag i den härliga sommarnatten...

Havsörnen har landat...

På en liten ö av lera har en havsörn landat mitt i det vidsträckta kärret. Här sitter han och spanar ut över våtmarken i hopp om att få syn på en gräsand eller någonting annat ätbart. Givetvis kan jag inte låta bli att göra bilden på den majestätiska havsörnen, när jag försiktigt smyger förbi i strandkanten...

Sångsvansmamma med unge...

I den mörka skogstjärnen simmar en sångsvansmamma med sin lilla unge. Helt klart ett vackert möte och inte minst en fantastisk syn att få se dem skrida fram på det svarta vattnet. Samtidigt som de sakta rör sig fram över det kolsvarta vattnet, blänker och nästan bländar mig de sagolika näckrosorna i det starka solljuset...

Varma sommarnätter...

Idag visar jag fram en bild på hur vacker Kolmårdsskogen är i samband med solens uppgång, en varm och tryckande sommardag. Älvorna dansar över det spegelblanka vattnet, tills solen stiger och skingrar älvornas dans över sjön. Det guldfärgade ljuset ger naturen en nästintill magisk stämning och den tryckande värmen kommer direkt i samband med solens varm strålar. Även om det är varmt och ibland outhärdligt, vad vore sommaren utan dessa fantastiska dagar?

Sovande hackspettsunge...

Tidigt på morgonen sitter den lilla hackspettsungen och sover i skogen. Givetvis kan jag inte låta bli att göra bilden då jag ser hur den lilla hackspettsungen kisar med sina ögon. En bild som på något sätt talar om att också fåglarna behöver sömn för att orka med sina intensiva dagar. Kanske inte minst nu, då det är så himla varma dagar?

Råbocksmötet i sommarnatten...

Mitt i sommarnatten, då alla ligger och sover (i alla fall nästan alla) har jag tur att få möta den ståtliga råbocken. Han vandrar ståtligt och försiktigt i det höga gräset. Mötet blir riktigt fint och han hinner till och med passerar mig, innan han vänder sig om och jag kan gör bilden. Det lilla extra i bilden blir blåklinten som kommer med på högra sidan i sidan i bilden...

Bävermöte...

Att vara ute en stilla och klar sommarnatt är något riktigt speciellt. I mitt fall också det jag i vintermörkret riktigt längtar efter. Även om temperaturen kan sjunka och vara under tio grader dessa morgnar, så är de ändå något alldeles, alldeles extra. Luften är klar och djuren är i princip i rörelse överallt.

En natt för några dagar sedan då jag var ute, hade jag lyckan att få möta en bäver som kom och simmade förbi mig där jag satt vid strandkanten i mörkret. Nästan helt ljudlöst passerade hon förbi mig, medan jag satt och fotograferade i det vackra sommarnattsljuset...

Råggeten...

I sommarnattens skira ljus sticker en rågets nyfikna silhuett upp ur rågfältet. I mitt huvud blir detta en bild på en nyfiken råg-get och inget annat...

Spindelnät överallt...

I en gammal granskog där jag passerar frekvent finns det spindelnät överallt mellan granarnas spretiga grenar. Jag hör också en liten rödhake ropa sitt lockläte på den här platsen. Det slår verkligen inte fel en enda gånga, utan varje gång jag passerar genom den här granskogen så hör jag den lilla fågeln locka. I det skira morgonljuset ser jag spindelnätet skimra och plötsligt sitter rödhaken bakom nätet och "knäpper". Blixtsnabbt gör jag bilden här i inlägget. En lite annorlunda, men i mitt tycke - en riktigt spännande bild på det vackra spindelnätet, med den lilla rödhaken i bakgrunden...

Silhuetten av en fälthare...

På en smal liten skogsväg, mellan skuggor och starkt solljuset sitter en liten fälthare och spanar. En utmanande bild att göra på många sätt. Inte bara för att haren kan bli rädd och springa sin väg, utan för att få den lilla harsilhuetten i rätt del av bilden och i ljuset så att den framträder. Givetvis är det med fältharen som med alla djur - det är roligt att få möta dem där ute i vildmarken...

Hornuggleungar...

I kronan på ett träd, där de var väl skyddade från både rovdjur och det starka solljuset, satt två små hornuggleungar och vilade sig. Nyfikna, men reserverade, är de rätt orden som beskriver dessa små uggleungar. De följde mig noga med blicken då jag rörde mig, även om det ibland gick att blunda lite och slumra några minuter. Det var ingen tvekan om att dessa två små "dunbollar" inte var något annat än ena riktiga nattsuddare, precis som ugglor ska vara...

Älgtjur i försommarnatten...

I försommarnatten står en älgtjur och spanar ute på ett fält. I samband med att det börjar skymma lite, vandrar älgarna ut på sädesfältet för att äta av den färska och goda växtligheten.

Plötsligt står han bara där framför mig och ser sig lite oroligt omkring. Älgtjurarna är ofta försiktiga och tar inga onödiga risker, då väntar de hellre med att äta tills de känner sig helt säkra. Precis som många gånger tidigare blev detta ett riktigt stämningsfullt och härligt älgmöte...

Duellen i kvällssolens sken...

I den brinnande kvällssolen gör två rådjur upp. Med huvudena mot varandra stångas de och mäter därmed vem som är starkast och därmed vinnare. Till en början ser det ut som två råbockar som gör upp, men efter en stund inser jag att det ena rådjuret faktiskt saknar horn och därmed är en råget.

Efter en stunds stångande i kvällsljuset har rådbocken och rågeten äntligen gjort upp och går därmed åt skilda håll. Därmed är en spännande duellen i kvällssolen över...

Ute på slätten...

Idag visar jag fram en svartvit bild från den Östgötska landsbygden (Östgötaslätten) - från en varm sommardag. Det är avsaknaden av just de här varma och härliga dagarna som gjorde att jag valde just den här bilden för dagens inlägg. I flera dagar har regnet öst ned här och fotomöjligheterna har därför varit aningen begränsade. Nu hoppas jag på att vädret snart ställer om och att vi får några varma sommardagar igen...

Det kliar så...

Plötsligt dyker en av alla rågetter upp precis intill vårt hus. Med sig har hon det allra käraste - sitt kid. Det höga gräset utanför verkar väldigt gott och både rågeten och kidet kan inte låta bli att äta av det. Plötsligt börjar det lilla kidet att klia sig frenetiskt. Något gör att det kliar i hela ansiktet. Naturfotografen i mig väcks till liv och jag kan såklart inte låta bli att föreviga ögonblicket...

Rävmöte i vinterkyla...

Idag visar jag fram en bild på en räv jag hade tur att möta sent i vintras. Den här räven jagade för full fart på det vidsträckta fältet tidigt på morgonen. Rävar är verkligen spännande djur att studera, inte bara för att de är så otroligt vackra, utan även för deras egenhet och säregna beteenden. 

Den här räven jagade sork på ett fält och sprang därför fram och tillbaka. Sedan satt hon och spejade ned i hålorna och när sorken kikade ut så gjorde hon ett utfall och försökte att fånga den. Stundtals hade hon god lycka och fick sig ett litet skrovmål.

Det är ändå något alldeles extra att få möta räven såhär på vintern. Rävens långa vinterpäls tycker jag gör dem till "urräven", precis som de alltid såg ut i sagorna när jag var en liten pojke...

Kattuggla i vårkvällen...

En sen vårkväll väljer hon att visa sig för mig - kattugglehonan. På en stadig gren intill stammen på en gammal al sitter hon och spejar med sina kolsvarta ögon. Med sin spräckliga fjäderdräkt går hon knappt att upptäcka där hon sitter. Hennes blick är både intensiv och djup då hon uppmärksamt ser sig omkring. Plötsligt slänger hon sig ut från trädet och försvinner ljudlöst bort i skogen. Detta blev till en riktigt härlig vårkväll här i Kolmårdsskogen...

Rödglada på låg höjd...

En vacker försommarkväll sitter jag ute i trädgården hos min bror i södra Småland. Det är kalas, då min bror fyllt år den här dag. Plötsligt när vi alla sitter äter av den goda födelsedagstårtan håller jag på att sätta tuggan i halsen. En silhuett glider förbi oss på den klarblå himlen. Jag kan inte låta bli, utan greppar objektivet och får några bilder på den jagande rödgladan som glider förbi oss på låg höjd.

Det här är en rovfågel en östgöte som jag verkligen njuter av då jag får se den, men som man i södra delarna av landet knappt ens lyfter blicken för att titta på. I södra Sverige är den nämligen mycket vanlig, vilket den ännu inte är i Östergötland.

Jag är så nöjd! Den här gången fick jag verkligen ett riktigt fint möte med en av landets allra vackraste rovfåglar (i alla fall i mitt tycke) som var i full fart med att jaga över de vidsträckta åkerfälten...

Härmsångarmötet...

På en gren ovanför mitt huvud sitter denna sångare och sjunger ljudligt. Härmsångaren har jag aldrig tidigare sett, men dock hört mycket berättelser om. Så intensiv och spännande sång har jag heller aldrig tidigare hört i vår svenska natur. Det var riktigt mäktigt att få uppleva denna anonyma härmsångare och kanske ännu mäktigare att få fotografera den när den sitter och sjunger...

Vätterns dramatiska strand i svartvitt...

Visar idag fram en bild på den branta och klippiga stranden längs Vätterns östra strand, i det stämningsfulla kvällsljuset. På något sätt så tycker jag verkligen att den här typen av natur är något alldeles extra. Kanske för att jag har starka band till just havet och sjöar?

Bilden blir verkligen bra i svartvitt, då klipporna nästintill också är i dessa kulörer. Branterna, med nästan lodräta stup ned i det mörka vattnet gör naturen oerhört dramatisk och spännande...

Uttermöte i det blå morgonljuset...

En tidig, kylig vårmorgon hade jag turen att få möta en utter. Precis då jag befann mig intill en liten bäck hörde jag plötsligt hur något plaskade i bäcken och blev såklart nyfiken. Nere i det kolsvarta och kalla bäckvattnet for en utter omkring i jakt på något. En liten fisk eller kanske en padda, jag hann faktiskt aldrig riktigt uppfatta vad det var. Plötsligt satt han bara där en lite bit framför mig och tuggade på något. Ett helt magiskt möte med uttern som satt och åt på sitt byte i det blå morgonljuset...

Möte med den bruna kärrhöken...

Något sveper snabbt förbi ute över vassen och försvinner lika fort. Plötsligt seglar det upp igen precis över vasstrånas toppar. Den bruna kärrhöken återkommer alltid till sin jaktmark och den här gången har jag tur, då hon inte verkar se mig. Hon ryttlar i några sekunder innan hon sveps iväg av vinden. Jag hann med att få några bilder på den vackra kärrhöken. Några magiska ögonblick blev det ändå med denna vackra rovfågel, innan hon fortsatte vidare bort över det väldiga "vasshavet"...

Den ensamma tranan...

På den vidsträckta myren vandrar en ensam trana omkring i jakt på något ätbart. I sanna ögonblick som jag gör bilden kommer tanken som en blixt från en klar himmel. Bilden är inget annat än ett självporträtt. Plötsligt ser jag mig själv vandra i skogen i jakt på nya bilder. Det vackra mötet med den ensamma tranan på myren blir till något extra och en minst sagt ett lite annorlunda och speciellt möte i Kolmårdsskogen...

Ätande älg i försommarnatten...

Sent i försommarnatten möter jag en älgko på språng. Hon både äter och springer på samma gång. Något stressar henne och jag tror först att det är jag, men det verkar vara något annat. Med rapsen i munnen tar hon sina väldiga kliv. Även om det blir ett hastigt möte, så är detta för mig minst sagt ett underbart möte i den vackra, ljusa försommarnatten...

Råbockssilhuetten i guldljuset...

I ett buskage inne i en hage smyger en råbock försiktigt omkring. Precis i samma ögonblick som kvällssolen lyser rakt mot mig i en öppning i buskaget, dyker råbocken hastigt upp som en silhuett mot det gyllenfärgade kvällsljuset. Under flera sekunderar står han precis blickstilla och tittar på mig. Jag tar givetvis tillfället i akt och gör bilden här i inlägget. Ett lite mystiskt, men fint möte med råbocken denna ljumma vårkväll...

Den färgstarka stenknäcken...

Stenknäckens starka färger lyser nästan i morgonsolen, då den sitter på en gren och värmer sig. På något sätt tycker jag att denna fågel påminner om de fåglar som finns i de tropiska länderna. Jag är verkligen glad att jag år efter år får ha stenknäcken som gäst här på tomten. Den skygga stenknäcken är verkligen ett fint inslag tycker jag. Ibland har man tur och får se dem sitta vackert i solljuset, som den gången då jag gjorde den här bilden...

Rävmöte...

Plötsligt står bara räven framför mig en liten bit bort på vägen. Snabbt exponerar jag på räven och gör bilden. Det hela blir till en ganska så spännande och annorlunda rävbild, där räven endast framträder i solen. Ett riktigt fint rävmöte i den härliga kvällssolen...

Älgen i kvällssolen...

I den härliga och varma majsolen visar plötsligt en älg upp sig på ett litet fält. Så lugnt och fint går hon där och betar på den färska växtligheten. Då och då tittar hon upp för att se att jag är kvar och att jag inte har kommit henne för nära. Så länge hon inte blir störd så finner hon utan tvekan den här platsen harmonisk, eftersom att här finns både mat och värme. När solen försvinner väntar ännu en kal och lite bister vårnatt.

Samtidigt som hon studerar mig så rör det sig i gräset. En liten fälthares öron sticker upp och får utgöra en del av den oskarpa förgrunden i bilden och skapar därmed ytterligare dynamik i bilden. Vilken underbar vårkväll detta blev!

Häckande hackspett...

På min tomt har det under våren och början av sommaren häckat ganska mycket fåglar. Bland annat ett större hackspettspar som jag följt med stort intresse dagligen. De började tidigt i våras med att mejsla ut ett hål i en av asparna här på tomten. Det första hålet, blev inget bra, så de bytte sida på trädet och den sidan lär ha varit bättre, för där blev det tillslut ett färdigt bo.

Under flera vårdagar gick det att se hur den större hackspettshanen landade på trädet, för att sedan arbeta med boet. Det trummade ljudligt och högt när han arbetade. Efter några dagar var hålet så djupt att hackspetten försvann in i trädet. Arbetet fortsatte dock och det gick att se när hackspetten var där och arbetade, för då och då kastades det ut sågspån ur hålet. En minst sagt fascinerande syn och efter ytterligare några veckor gick det att höra små ljud inifrån hålet.

Slutligen gick det att se ett litet hackspettshuvud som då och då tittade ut, samtidigt som föräldrarna for i skyttetrafik mellan boet och skogen, där de hittade mat åt den lille. Jag tror faktiskt att det bara blev en unge det här året, då den nu sitter både lite här och där i träden runt huset, för att bli matad av mamman.

Nu är det tredje eller fjärde året som hackspettarna valt att häcka i just asparna här på tomten. Jag är verkligen glad över att få ha upplevt dessa fåglars häckningsbestyr. Det hela är verkligen en riktig fröjd för ögat - inte minst att få uppleva naturens underverk så pass nära...

Mat till de små...

På en klippa intill en sjö, sitter en liten sädesärla i morgonljuset med mat i näbben. Sannolikt har hon de små ungarna och boet någonstans i närheten, men vill såklart inte visa mig vart. Hon sitter så fint på klippan i det härliga morgonljuset att jag inte kan låta bli att göra bilden på henne, innan jag går vidare för att inte störa hennes matning av de små. Sädesärlan är i sin svart-vit-grå enkelhet ett riktigt trevligt inslag i naturen, som gärna dyker upp lite då och då för att bli fotograferad...

Omberg i skymningsljus...

I skymningsljuset sticker Omberg ut i Vättern likt en stor svart tunga. Bakom hjässan på den höga branten försvinner ljuset försiktigt, då dag sakta övergår till natt. Känslan blir sällsam och aningen övernaturlig då detta berg bereder ut sig som en stor svart skugga i Vättern. Den intensiva kvällsrodnaden på himlen förstärker såklart känslan. Samtidigt som vågorna piskar mot klipporna där jag står, blir Omberg en allt mörkare och mörkare skugga. Omberg - Östergötlands vackra naturpärla intill Vätterns kalla och djupa vatten, vilken plats!

Kronhind med kalv...

När jag är på väg hem från skogen en sen försommarkväll, så möter jag på ett hygge en kronhind och hennes lilla kalv. Blick stilla står kronhinden ute på hygget. Hon rör sig verkligen inte ur fläcken utan iakttar mig med allra största försiktighet, då hon försöker förutse mitt nästa drag - är jag ett hot eller inte? Den lilla kalven är dock helt ovetande om eventuella faror och går försiktigt runt och betar kring sin mor. Kalven, med sina fläckar på sidan är verkligen så oerhört söt och sannolikt inte alls särskilt gammal. Magiskt! En bättre final på den dagen tror jag inte att jag hade kunnat få...

Glad midsommar!

Med denna bild, på en fantastisk morgon här i Kolmårdsskogen, vill jag önska er alla en riktigt fin och glad midsommar! Glöm inte bort att ta vara på alla stunderna i naturen, för just precis nu vill jag påstå att Sverige faktiskt är som allra vackrast...