Tranan...

Stolt upptäckte jag årets första trana i Kolmårdsskogen den 7 mars i år. Det var en härlig tid, då livet i skogen sakta började komma åter. Nu stundar en ny tid, den som jag till stor del upplever som väldigt vemodig, eftersom att fågellivet sakta, sakta börjar försvinna.

Just nu är tiden då tranorna samlar ihop sig på fälten, för att äta upp sig för att orka flyga söder ut. Det börjar nu bli hög tid att lämna Sveriges vildmark, för att komma undan vintern som stundar här i norr.

Än så länge har hösten varit varm, vilket såklart har hållit tranorna kvar. Men nu är det snart en tidsfråga innan den sista tranan har lämnat det Östgötska slättlandskapet. Det kommer att kännas tomt. Men utan saknaden, kommer det heller inte att kännas högtidsfullt när den första tranan åter kommer tillbaka i vår. Allt har sin tid och sakta men säkert rör vi oss mot den mörka, kalla och tysta säsongen.

Visar idag en bild från ett riktigt fint tranmöte här i Kolmårdsskogen...

I det dunkla nattljuset...

I det dunkla nattljuset sitter en liten sparvuggla och ropar. Väl dold sitter denna lilla uggla inne i en större gran. Endast det starka månskenet orkar in mellan granens täta grenar. En bit bort i ett annat träd sitter en annan sparvuggla och ropar. Kanske handlar allt om revir, eller är det så att den lilla ugglan helt enkelt har lockat fram en partner här i skogen? Länge sitter de och sjunger tillsammans, först den ena sparvugglan och sedan den andra. Att mörkret är ugglans vän är det absolut ingen tvekan om. Här inne i skogen är det helt klart andra ljud på natten än på dagen...

Storlommarna konfererar...

Ett gäng med storlommar möts och konfererar med varandra, innan morgonjakten börjar. Jag har skrivit om detta tidigare, men det är så fascinerande. Jag vet inte hur många gånger jag upplevt detta, men jag är lika fascinerad varje gång över denna fågels mystiska och märkliga beteende. Det är nästan lite spöklikt på något underligt vis, så även denna morgon...

Någon smyger i skogens dunkel...

Någon smyger inne i skogens dunkel. Mellan kvistar och träd är det något som rör sig fram. Snabbt, smidigt och elegant rör det sig. Plötsligt stannar det upp framför mig - det är en vacker räv som rör sig i skogen. Nu har hon dessutom fått syn på mig. Det blir ett hastigt möte, men jag hinner göra några snabba bilder innan hon drar vidare in i mörkret...

Soluppgången...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde en tidig sommarmorgon i juli. Bilden gjorde jag i exakt det ögonblicket som solen kom upp över träden - tidpunkten då natt blir till dag. Denna morgon var det fuktigt och dimman låg tät över slättlandskapet nedanför Kolmårdsförkastningen. Fördelen var ändå att den täta dimman gjorde att färgerna blev helt magiska, då solljuset lyste ned i den.

En ny dag gryr, en blank sida i livets bok som ännu ingen vet vad den kommer att innehålla...

Råbocksmötet...

Inne bland ris och grenar står en råbock och stirrar på mig. Först ser jag den inte, men när den rörde sig lite så kunde jag utan problem urskiljer de välkända konturerna. I kvällsljusets ljumma ljus ser den fina bocken ut att trivas mycket bra. Dock är han kanske inte är helt nöjd med min närvaro. Bilden tycker jag fick en liten målerisk touch, vilket var meningen, då jag tycker att det passar den här bilden...

Kvällsdoppet...

Den här bilden gjorde jag under ett kvällsdopp i en av alla de sjöar vi badar i här i Kolmården. Just den här gången blev det ett kvällsdopp och jag hade givetvis även denna gången med mig undervattenskameran, för att se om jag inte kunde göra någon spännande bild.

Det här blev resultatet, en kvällshimmel fotad från undersidan av vattenytan, med uppstickande Notblomster och en skräddare som låg och vilade på vattenytan. Bilden blev aningen annorlunda, men jag tycker ändå att den så fint visar hur en vacker sommarkväll kan se ut, inte minst från ett småkryps perspektiv...

Kronhjortar...

En bild från ett snabbt morgonmöte med tre kronhjortar - en hind och hennes två kalvar. Sommaren har varit en bra period för dessa kalvar, då de ser ut att ha vuxit till sig riktigt ordentligt. Givetvis är det viktigt att de äter upp sig innan kylan snart kommer smygandes och hösten sakta övergår till vinter. Det är alltid lika spännande att få möta skogens eget spöke - kronhjorten, inte minst i hemmaskogen här i Kolmården...

Ett virrvarr av grenar...

Idag visar jag fram en bild på naturens mer intima landskap. Ett virrvarr av grenar som jag hittade på vägen ut i skogen en tidig decembermorgon förra året. Personligen tycker jag att bilden är spännande och inbjudande att studera på något underligt vis. Kanske är det alla de linjer som finns i bilden och som tillsammans ger bilden en helhet, där varje del är en viktig beståndsdel? Bilden är också gjord under årets mörkaste del, vilken vi snart är inne i. Visst är det något speciellt med vinterljuset alltid...

I den bistra vintermorgonen...

I den bistra vintermorgonen står ett ensamt rådjur långt ut på fältet i det blå morgonljuset. Här ute finns det lite grönt att äta och som vuxit sig frodigt under det tidigare snölagret. Många gånger är bilder på djur extrema närbilder, vilket inte behöver vara fel. I mitt tycke behöver inte djuret alltid vara särskilt stort i bilden för att den ska bli spännande...

Solnedgången vid Vätterns strand...

Idag visar jag fram en landskapsbild som hör våren till - försommarkväll vid Vätterns klippiga strand. Sakta sänker sig solen ned bakom Västergötland, då jag står på Östgötastranden vid Vättern och blickar ut över denna mytomspunna sjö. Oemotståndliga och härliga färger blev det denna försommarkväll. En plats, ett minne och kanske en av årets allra starkaste och vackraste kvällar. Vilken tur att kameran var med så att det gick att fotografera och föreviga detta underbara ögonblick...

Sädesärlan stirrar på mig...

Omgiven av glitter och solljus vandrar den lilla sädesärlan fram och tillbaka på stranden, i jakt på något ätbart. Precis platt på marken ligger jag och följer hennes rörelse med precision. Plötsligt stannar hon upp och stirrar rakt in i mitt objektiv - kaaadiiink! säger det om kameran och jag gör bilden.

Jag tycker den här bilden har så mycket sommar med sig i det guldfärgade kvällsljuset och den lilla sädesärlan som hör sommaren och värmen till. Det är inte ofta det går att komma såhär nära, men med tålamod och envishet går allt...

Det vakande ögat...

Inne i snåret, bland de väldiga tallarna ser jag älgkon gå och beta på de spröda, nyutslagna knopparna. Jag stannar till med bilen och gör mig redo, då hon plötsligt börjar att gå mot mig, där jag nu sitter blick stilla. 

Jag rör inte en fena, då älgkon börjar komma riktigt nära mig, samtidigt som hon då och då tar en tugga av någon gren som sticker ut framför henne. Bakom den gamla björken stannar hon till och äter av en nedfallen tallgren.

Försiktigt lyfter jag kameran och ser genom sökaren att hon står där på andra sidan tallen och äter, samtidigt som hon hela tiden har ett vakande öga på mig. Även örat närmast mig är uppspärrat och hon lyssnar noga. Helt klart vill hon vara beredd utifall jag skulle utgöra en fara för henne. Jag är något odefinierat som hon helt klart vill ha koll på.

Det är dock ingen fara, jag sitter nämligen helt stilla i mitt bilsäte och fotograferar. Strax börjar älgkon känna sig bekväm, då hon inte ens reagerar på kameraljudet längre. Denna gången blev det verkligen ett riktigt nära älgmote...

Mitt i "morgonkissen"...

Helt perfekt står råbocken ute på det dimmiga sädesfältet som nu morgonsolen lyser upp med sina gyllene solstrålar. Direkt ser jag tillfället och lyfter snabbt upp kameran för att göra bilden. Wow tänker jag - vilket ljus och vilken bild!

Såhär i efterhand upptäcker jag varför råbocken stod stilla och var så samarbetsvillig - jag lyckades fånga ögonblicket då han utförde "morgonkissen". Ändå tycker jag att bilden blev lite rolig och kan därför inte låta bli att visa fram den...

Morgonritualen...

På morgonen strålar storlommarna ofta samman. Det går aldrig innan att veta vilken sjö de behagar jaga i, bara att detta kommer att ske.

När sedan ljuset återkommer kommer storlommar flygandes och landar i sjön där morgonens jakt ska ske. Sakta simmar den nyss anlända storlommen fram till de andra, bugar sig och sedan simmar de alla runt i en ring. En sorts ritual jag aldrig slutar att förundras över.

Denna morgon skedde det vid två tillfällen, då sjöns "fasta" storlomspar blev uppvaktade av två ensamma individer. Gissa om jag njöt av att få uppleva och studera denna magiska ritual även om jag sätt den hundratals gånger tidigare?

Älgmötet i blå timmen...

Jag möter den lilla älgkalven i den blå timmens härliga ljus. Nyfiket står den lilla älgen bakom ett snår och tittar intensivt på mig. Länge står vi båda två som förstenade och studerar varandra. Jag med kameran i högsta hugg och älgkavlen med sitt stora ansikte.

Plötsligt rycker det till i den lilla älgen - älgkon ropar inifrån skogen. Försiktigt vänder sig den lilla kalven huvudet bort från mig och börjar trava med stora kliv in mot skogen. Kanske ses vi igen någon gång - den lilla älgkalven och jag. Men då kanske den istället är en ståtlig tjur eller vacker ko, vem vet?

Gudvangen...

Ett riktigt fint stopp på sommarens resa till Norge blev Gudvangen och det fantastiska fjordlandskap som lilla ort bjöd oss på. Nærøyfjorden, som är en del av den stora Sognefjorden, slingrade sig in hit mellan de spetsiga och branta bergen. Länge, länge blev jag sittandes för att titta på de höga och väldiga bergen som omslöt den lilla orten Gudvangen.

Bilden här till inlägget gjorde jag en tidig morgon, då jag var uppe innan alla hade vaknat. Denna morgonen låg molnen lågt över bergstopparna. Ett magiskt och näst intill förföriskt landskap bjöd denna del av Norge på...

I dimman...

Ute på det vidsträckta sädesfältet går två rågetter. De har hållit ihop en tid och ofta stått här på fältet. Nästan varje morgon här på sommaren då jag varit ute har de stått och ätit på samma fält. Den här morgonen, med dimman och det skira blå ljuset tycker jag att allt harmoniserade så fint att jag inte kunde låta bli att göra bilden...

Nyfiken men bestämd stenknäck...

En bild från ett nära och fint möte med en stenknäck i skogen. Denna fågel är mycket fascinerande, då den på något sätt alltid håller sig i bakgrunden, men plötsligt utan att du anar det så sitter den bara där och spanar på dig. Stenknäcken är verkligen en favorit och att ha den häckande i skogen intill huset varje år är riktigt spännande. Jag är verkligen fascinerade över blicken i den här bilden - hur den "lilla" fågeln riktigt stirrar på mig...

Den ensamma lilla tallen...

På en höjd, med utsikt över den vackra sjön Vättern står en ensam liten tall. Utan något annat träd i närheten står den lilla tallen och blickar ut över det förföriska vattnet. På den här platsen är syns några av de allra vackraste solnedgångarna och är du riktigt tyst hörs även vindens viskande ljud mot de branta klipporna...

Ute på fältet...

Ute på det vidsträckta kornfältet står en stor och ståtlig råbock och studerar mig noga då jag fotograferar honom. Ett magiskt fint rådjursmöte i den vackra sommarmorgonen...

Trastsångaren inne i vassen...

Långt ut i vassen sitter den lilla trastsångaren och sjunger för full halls. Mitt första och enda möte med denna riktigt underhållande fågel. Hoppas att jag får samma möjlighet till nästa vår igen...

Högst upp i grantoppen...

Högst upp i den lilla granen sitter en liten sparvuggla och studerar mig noga, då jag kommer vandrandes längs stigen i skogen. Här uppe i den lilla grantoppen har den lilla ugglan bra utsikt, då han/hon vilar sig. Jag blir alltid lika glad när jag har turen att få möta dessa små rovfåglar ute i skogen...

Rådjur i morgonljus...

I det skira morgonljuset ser jag en välbekant skugga längre bort på fältet som står och iakttar mig. Snabbt, men försiktigt lyfter jag kameran och gör bilden. Samtidigt ser jag hur den vackra morgonhimlen försiktigt får en rodnande färgton...

Förvånad grävling...

I sensommarkvällen möter jag flera traktorer som åker skytteltrafik mellan tröskan och bondgården. Det har varit varmt och torrt en tid, därför är det nu hög tid att ta in säden innan regnet kommer. Långt ute på fältet ser jag att rådjuren påpassligt går och äter av spillet som blivit då tröskan lastat över säden i traktorvagnarna.

Men vad är det som rör sig snabbt längre ut på fältet? Är det inte en grävling? Mycket riktigt, en grävling som är ute på sin vardagliga kvällsrunda, men som något förvånat upptäckt att säden nu är borta. Nu är hon helt exponerad här ute på fältet. Hon stannar upp och ser sig något förvånat omkring - "Vad sjutton är det som har hänt här?". Ett högst oväntat men roligt möte med denna förvånade grävlingen denna ljumma sommarkväll...

Storlommen startar...

En bild från ett fint storlomsmöte, en tidig högsommarmorgon. Just den här storlommen verkade aldrig ha någon partner, men kom till den lilla sjön och fiskade med ett annat storlomspar. En tid senare då de simmat några vändor i sjön beslöt sig denna storlom för att lämna och flyga vidare till en annan sjö. När storlommen startade var jag beredd med kameran och gjorde den här bilden på den när den startade på den spegelblanka vattenytan...

I kvällsljuset...

I det guldfärgade kvällsljuset sitter en nyfiken lavskrika och studerar på mig. Ingen tvekan om att denna fågel är nyfiken på om jag har något ätbart med mig. Givetvis vill den i så fall att jag delar med mig. I det orange-gula solljuset framträder de vackra stjärtfjädrarna riktigt fint. Ett magiskt möte med en fågel jag hoppas på att snart få återse...

Skogen - min tillflyktsort...

Skogen - Denna miljö upplevs av många som en hotfull, mörk och läskig plats. Så är det dock inte för mig, för skogen är min stora trygghet.

I trädsalarnas ljuvliga dunkel kan jag alltid vara mig själv. Här finns det inga måsten eller krav som tvingar mig att uppträda på ett specifikt sätt - bara mitt eget. I skydd av alla stora träd, berg och vattendrag känner jag tryggheten.

Skogens trolska dofter återställer min puls så att jag åter hittar tillbaka till lugnet, men också att jag kan tänka klarare. I denna magnifika miljö tillåts jag att vara i alla mina sinnesstämningar, när jag är glad, men också ledsen och allt där i mellan. Tack snälla skogen för att du finns och för att du låter mig ha dig som min tillflyktsort...

Gråhägermötet...

I en gammal torraka sitter en gråhäger och spanar i det starka solskenet. Den nyfikna hägern tittar både ned i vattnet efter byte, men också upp i luften för att se att inget hot lurar därifrån. Försiktigt passerar jag förbi i strandkanten och givetvis kan jag inte låta bli att göra den här bilden på gråhägern...

Skogens dolda ögon...

När du är ute i skogen så gäller det att ha koll på träden! Det finns nämligen träd som har ögon. Då menar jag att det inte bara att det ser ut som ögon på trädets stam, utan jag menar faktiskt riktiga ögon som ser och verkligen betraktar dig när du kommer vandrandes stigen fram.

Jag har faktiskt råkat ut för detta en gång. Att jag plötsligt såg två ögon stirra på mig i den annars dunkla skogen. Det tog ett litet tag innan jag förstod vad det var, då jag där och då inte förväntat mig att möta en lappuggla. Men plötsligt satt hon bara där och tittade. En riktigt mäktig och fin upplevelse, då naturen visar sig från sin allra bästa sida...

Det hungriga rådjurskidet...

Ett litet rådjurskid står och äter på försommarens unga växtlighet. De färska, spröda bladen ger verkligen en söt och god smak vad det verkar. Rågeten står längre bort och tuggar, medan det lilla kidet står närmare mig. Vare sig kidet eller rågeten släpper den andre parten med blicken, utan de har full fokus på varandra.

Det är verkligen härligt att få följa rådjuren hela året. Inte bara då de har vinterpäls och står och sparkar för att komma åt maten och huttrar över den kalla snön som singlar ned på deras päls. Givetvis är det utan tvekan också roligt att få följa dem när det är försommar och barnkammare och de kommer och äter med sina små kid...

Älgarna i det blå morgonljuset...

I den tysta natten smyger tre mörka skuggor omkring ute på fältet intill björkskogen. Det är tre stora älgar som är ute på åkerfälten för att se om där finns något gott att äta. När morgonljuset sakta smyger sig på rör de sig försiktigt mot skogsbrynet, för att kunna lämna fältet när morgonljuset snart blir starkare.

Älgen är verkligen en mästare på att hålla sig undan och inte visa sig. Den här gången lyckades jag ändå överlista tre stycken och fick dem dessutom på bild. Jag älskar verkligen att få möta dessa stora och fantastiska djur och att få fotografera dem...

Törnskatan i morgonsolen...

I morgonljuset sitter en liten törnskata på en högstubbe och njuter av morgonens allra första solstrålar. I ljuset sitter den så otroligt vackert med de upplysta tallarna i bakgrunden. Törnskatan är lite av en favorit att få möta ute på kalhygget. I den varma sommarvärmen jagar törnskatan ofta på de varma hyggena. Högstubbarna är således bra platser att sitta och spana och jaga ifrån, men även en bra plats att förtära bytet. Hoppas att jag hinner möta denna lilla rovfågel fler gånger innan sommaren är över...

Tittut!

Eftermiddagen börjar bli sen, nästan kväll då jag kommer åkandes på en liten skogsväg. Precis intill vägen finns en liten hage som är tom. Eller inte riktigt, för plötsligt dyker ett välkänt huvud upp på andra sidan stenen - tittut! Ett lite annorlunda, men roligt rådjursmöte...

Storlom i blå morgondimma...

Den tjocka morgondimman ligger tät över sjöarna här i Kolmårdsskogen, samtidigt som det blå ljuset är såhär tidigt på morgonen är ett faktum. Plötsligt skrider en välkänd silhuett ut ur dimman och visar upp sig. Ett riktigt stämningsfull och minnesvärt möte med min favoritfågel - storlommen...

Mumsande älgtjur...

I den stilla skymningen har en stor älgtjur vågat sig ut på fältet för att äta. Där jag sitter, en bra bit ifrån älgtjuren, kan jag höra (om jag är riktigt tyst) hur han riktigt smaskar på den gröna, spröda växtligheten. Detta blev en riktigt härlig och fin majkväll i Mullsjöskogens stillhet. Länge och väl kunde jag sitta och njuta av skogens konung och hans kvällsmåltid...

Näckrosorna i det kolsvarta vattnet...

De vackra näckrosorna ligger som ett pärlband efter varandra. Tillsammans bildar de en riktigt vacker utsmyckning på det spegelblanka och kolsvarta vattnet. Även om alla sjöar här i Kolmårdsskogen inte har näckrosor, så finns det ändå många sjöar med kombinationen kolsvart vatten och dessa vackra växter. Ofta brukar de vita näckrosorna kanske sticka ut lite mer, men även de gula näckrosorna är fantastiskt vackra i sin enkelhet. Bilden är gjord med kamerarörelse för att höja spänningen och den måleriska känslan i bilden...

Rågetsmöte i morgondimman...

I det höga gräset prasslar det plötsligt. Ett välkänt ansikte med stora mörka ögon stirrar intensivt på mig. Det är till en början svårt att se rågeten där hon står blick stilla i det höga gräset, omgiven av tät dimma. Efter några sekunder syns hennes konturer tydligt och jag gör bilden.

Jag tycker att denna rådjursbild har något fridfullt och fint i sig. Dessa tidiga sommarmorgnar är verkligen något alldeles extra om djuren vill visa sig...

Dimma och sol vid Ågelsjön...

Den tjocka dimman ligger som ett tjockt täcke över Ågelsjöns vatten. Dimman rör på sig sakta, åt väst då det blåser lite försiktigt. Fukten nästan hänger i luften och det känns som att kroppen blir blöt av dimman. I samma ögonblick som sommarsolens starka strålar orkar sig över det väldiga berget i norr, lyses hela Ågelsjön upp i ett orange-gult sken. Det hela blir till en nästan sakral upplevelse då landskapet och dimman lyser i denna färg. Händelsen blir till något riktigt vackert, som givetvis måste fotograferas...

Ladusvalorna i torrakan...

I den stekande sommarvärmen har ladusvalorna hittat en fin torraka på ett kalhygge där de sitter och spanar. Oftast sitter de på en varsin gren, men då och då tränger de ihop sig på samma. Men jämna mellanrum gör de utfall ut över hygget för att fånga några ätbara insekter. På något vis blir bilden grafiskt läcker med det döda trädet, ljuset och så de två ladusvalorna på varsin gren...

Mötet med "det stora blå berget"...

Så kom kvällen och vi svängde in på en parkeringsplats för att njuta av utsikten från en för oss helt ny plats. Det var i samma ögonblick jag klev ur bilen som jag mötte "det stora blå" berget. En helt fantastisk vy som jag aldrig tidigare upplevt. Stora berg hade jag sett på en semesterresa till alperna när jag var en liten pojke, men det här kändes större på något sätt.

Givetvis kunde jag inte annat än att föreviga ögonblicket från mitt första möte med ett stort berg här i Norge. Jag var helt utom mig av beundran och fascination. Utan någon vetskap om vad som skulle komma senare på resan så var detta bara början...

Rådjursmöte i det blå ljuset...

På det daggtunga fältet vandrar ett rådjur försiktigt fram i det blå nattljuset. Noga spanar hon in mig innan hon drar vidare på fältet. Som ni säkert redan märkt på många av mina bilder, så är ljust den tidiga morgonen med det blå ljuset den tid då jag gillar allra mest att vara ute och fotografera...

Det lilla och det stora...

Idag visar jag fram en bild som jag tycker så fint illustrerar det lilla och det stora - rådjuret och skogen. Inte alltid, men många gånger är det faktiskt tillfället som gör bilden och det här var precis ett sådant tillfälle. Då jag passerade förbi den här fina vyn, hade jag turen att råbocken sakta kom ut ur skogen och stannade framför mig med den stora, vidsträckta skogen bakom sig. I samma ögonblick gjorde jag bilden, det var oundvikligt!

Rödstjärten poserar fint i solskenet...

Plötsligt hör jag en vacker sång på min tomt intill huset. En bit upp i ett träd sitter en rödstjärt och sjunger. Så vacker sång och så efterlängtad är rödstjärten här på gården efter en lång och kall vinter.

Försiktigt smyger jag mig närmare och lyckas få en bra vinkel på den lilla fågeln. Rödstjärten är helt klart en favorit i sin praktfulla fjäderdräkt. Nu sitter han precis framför mig och lockar på honan. Försiktigt lyfter jag min kamera och lyckas göra bilden här i inlägget...

Sommarmorgon med storlomsmöte...

Knappt har solen stigit över trädtopparna då storlommen försiktigt skrider fram på den spegelblanka skogssjön. Träden speglar sig nästan spöklikt i sjöns mörka och spegelblanka vatten. Ännu har ingen bris kommit och skapat krusningar på den lilla skogssjön. Ett mystiskt, men vackert morgonmöte får jag denna morgon med favoriten - storlommen...

Nytt bävermöte...

Nästan ljudlöst kommer bävern simmandes fram i den lilla ån. Blick stilla sitter jag i strandkanten redo med kameran. Det är inte alls många meter ifrån mig som bävern passerar mig och jag passar då på att göra den här bilden. Ett magiskt fint och nära möte i sommarnattens blå morgonljus...

Nära snoken...

En bild från ett riktigt nära möte med en snok. Intill en sten, där det finns lite gräs ringlar en snok upp i den tidiga morgonsolen. Den ringlar ihop sig och ligger skönt där i morgonsolens varma strålar. Jag sitter inte alls långt ifrån och kan såklart inte låta bli att fota den nyfikna lilla ormen. Snoken släpper mig inte en bråkdel av en sekund med sin blick. Egentligen vill nog inte den lilla snoken vara kvar här, men värmen från solen gör att den trotts allt överväger att stanna kvar. Det blir några bilder innan jag försiktigt avlägsnar mig för att inte störa...

Rådjursdramatik...

På fälten syns rågeten och råbocken dra omkring i det blå morgonljuset. Allt är fridfullt och stilla, i alla fall nästan allt. Råbocken passar upp på rågeten, något som inte verkar helt uppskattat. Sakta rör de sig längre och längre ut på fältet och bort från platsen där jag befinner mig.

Rågeten stannar upp och ger ifrån sig ett ljud då hon märker att råbocken följer efter henne. En upplevelse jag aldrig varit med om tidigare, även om jag vid det här laget haft väldigt många och dessutom nära möten med rådjur. På något sätt tycker jag bilden blev så uttrycksfull att jag inte kan låta bli att visa fram den...

Sommarnatt vid ån...

I väntan på att få se något djur komma, sitter jag vid den lilla åns strandkant. Sakta håller sommarnatten på att förvandlas till dag, men i skogen tar det lite längre tid för ljuset att strila ned mellan trädkronorna.

Alla morgnar är inte dimmiga, utan en del är också riktigt klara och fina med hög frisk luft. Det här var en sådan morgon, då det var hur friskt och skönt ute som helst. Jag tror visserligen att det bara var 5 grader varmt, men det kändes ändå varmare.

Att sitta ute på natten på det här viset är verkligen riktigt spännande och inte minst en vacker upplevelse på många sätt. Skogen är på något märkligt sätt precis som i sagorna. Allt är tyst och med lite fantasi så går det att föreställa sig hur trollen sakta vandrar omkring djupt inne i bland träden.

Givetvis ville jag föreviga det här ögonblicket och visa er alla hur vacker skogen är på natten. Det blå ljuset har ännu inte övergått till det mer gula dagsljuset. För mig är det blå ljuset det allra vackraste och bästa ljuset att få fotografera i...

Älgmötet i dimman...

I dimman framträder plötsligt en stor och majestätisk gestalt - det är skogens konung som vågat sig ut från skogen. På det dimmiga fältet står han nu och spanar ut över det vidsträckta fältet. Det blå ljuset är dominerande i sommarnatten och jag njuter verkligen av mitt fantastiska möte. Älgens silhuett står stundtals helt stilla och spanar, men då och då böjer han ned huvudet för att äta lite av den goda rapsen.

Även om det inte är första gången som jag möter en älg i dimma, så är det på något sätt just det här som får mig att bli så otroligt glad. Det är en syn och ett tillfälle jag verkligen lever för att få fotografera...