Det mörka trädet...

Inne bland sly och "bös" står ett kolsvart mörkt träd. Ett träd som i det mörka decemberljuset helt saknar färger och texturer, det enda som syns är en kolsvart form. På något sätt fångar den mörka formen min uppmärksamhet och jag ställer ned mitt stativ på stigen - det här måste jag fotografera tänker jag. För att få trädet att framträda lite extra mot bakgrunden använder jag mig av dubbelexponeringstekniken (en bild med skärpa och en bild med oskärpa). På något sätt tycker jag den här bilden fångar en väldigt fin stämning, även om trädet med sina spretiga grenar blir en aning hotfullt...

Isen sjunger...

Idag visar jag fram en bild från strandkanten på en sjö här i Kolmården där isen ännu ligger. Under söndagen då jag var i närheten av denna sjö för att fotografera så sjöng isen så mycket att det i vissa fall nästan lät som pistolskott. Riktigt spännande att få uppleva isens olika ljud. Även om jag ogillar att vara ute på isen, så kan jag inte sluta att fascineras av detta märkliga ting. Det är i isen naturen ofta skapar sina egna konstverk i form av formationer, marmoreringar och mosaiker.

I den här bilden hade en märklig linje skapats utifrån strandkanten och den buske som växte här. Givetvis kunde jag i vanlig ordning inte att låta bli att göra en bild av detta...

Mot bytet...

En bild från ett riktigt härligt möte med lappugglan i Kolmårdsskogen. Vid det här mötet jagade hon intensivt över ett vattensjukt fält. Just den här bilden gjorde jag precis i samma ögonblick som lappugglan sträckte ut sina vingar, tog sats från grenen hon satt på, för att sedan flyga iväg mot bytet. Ett riktigt magiskt ögonblick där fokuseringen av bytet i blicken hos den stora ugglan inte går att ta miste på...

Kärrskog...

Ett litet kärr djupt in i Kolmårdsskogen belyses här av det vackra aftonljuset. På vintern är det något speciellt med detta varma, röd-orangea ljus som träder fram i samband med att solnedgången nalkas. Det här ljuset är jag verkligen särskilt förtjust i att fotografera. När detta speciella ljus lyste upp det lilla kärret, med den omkringliggande kärrskogen kunde jag verkligen inte låta bli att göra den här bilden - ett utsnitt av den vackra skogen här i Kolmården...

Tjädertuppsilhuett i soluppgången...

I den brinnande soluppgången står en mycket bestämd tjädertupp och poserar på en sten. Ingen får komma nära hans plats! Den här platsen är ingen annans, utan bara hans och givetvis tjäderhönornas. År efter år återvänder han till just precis den här platsen för att rivaliserat mot de andra tupparna i här i skogen. Det gäller att vara starkast och vinna slaget mot de andra tupparna, för att slutligen få para sig med tjäderhönorna.

På något sätt tycker jag den svarta tjädersilhuetten är så fantastiskt fin i soluppgången och med de spretande träden i bakgrunden. För mig berättar den en historia om en vildmark som en gång fanns i betydligt större utsträckning här i Kolmårdsskogen...

Nyfiken råget i vinterskog...

I en liten glänta stannar en råget till. Hon tittar sig omkring, då hon hör ett okänt ljud. Plötsligt ställer hon sig och tittar åt mitt håll - väl placerad bakom en liten gran studerar hon mig nog och väl, innan hon försiktigt och tyst lunkar vidare in i den mörka vinterskogen...

Tentaklerna...

Likt väldiga tentakler spretar de falna grenarna på den gamla björken. I mörkret ser det stora vita trädet, med tillhörande grenar ut som någon form av skogligt väsen. En bild som med sin mystik, sätter fart på fantasin och tankarna hos betraktaren...

På trädet i det dova, blå ljuset...

Några knakande ljud hörs långt in från den dunkla skogen. Är det ett djur som är på väg åt mitt håll? Nej, det är sannolikt någon av de äldre träden som knakar lite, då vinden tar tag i dem. Inne i skogen är det mörkt och murrigt. I det dova, blå morgonljuset sitter dock en liten ekorre blickstilla på en gammal tall och spanar. Min närvaro verkar inte skrämma honom där han sitter. Han rör lite på huvudet ibland, men är annars helt orörlig på trädet. Ett fint morgonmöte med en otroligt näpen och fin liten ekorre...

Tillsammans...

Två trollsländor flyger fram i rasande fart över den lilla skogssjön. Då och då dyker de ned och slår i vattenytan så att det blir ringar på den annars så spegelblanka vattenytan. Detta verkar vara någon form av lek eller parningslek. Dessa trollsländor är utan tvekan riktiga mästare på att flyga, något som är riktigt spännande att få uppleva. Ofta går det fort fram, inte minst då de jagar ett byte eller som i det här fallet jagar varandra...

Rådjursfamilj i morgondimma...

Det guldfärgade solljuset från den nyligen uppgångna morgonsolen orkar inte riktigt igenom den täta dimman. Tung och tjock ligger den som ett täcke över det vidsträckta sädesfältet. Långt ut på fältet står en liten rådjursfamilj och spanar. Något har fångat deras uppmärksamhet i flera riktningar. Rågeten tittar åt ena hållet och råbocken åt det andra. Ett riktigt vackert möte, där rådjurens silhuetter är det enda som syns i den täta dimman...

Regnig morgon med storlommarna...

Trotts att regndropparna försiktigt strilar ned över den mörka skogssjön, samlar storlommarna ihop sig för att jaga. Men första har de i vanlig ordning en form av "ritual" då de samlat ihop sig. De simmar runt och hälsar på varandra och höjer och sänker huvudet. Det ser nästan ut som att de bugar för varandra, samtidigt som de har ett "kurrande" läte för sig. Att få uppleva detta på nära håll är verkligen speciellt...

Sileshår...

En bild i det blå skymningsljuset på den vackra och omtalade köttätande växten Sileshår. Det är alltid spännande att hitta de små detaljerna i naturen och att få studera dem på nära håll. Makroobjektivet är ofta till god hjälp och visar fram detaljerna ännu bättre. När jag gjorde den här bilden låg jag på mage i den blöta mossen, men det var det helt klart värt, för vad gör man inte gör bilden som man vill göra?!

Sileshår är en intressant växt - hur insekter fastnar om de landar på den klara, men kletiga droppen längst ut på växten...

Den långa tungan...

I hård blåst och snöoväder anländer gröngölingen till den gamla aspen. Det gamla trädet har blivit till en mycket uppskattad matplats och i trädets många håligheter finner den vackra hackspetten riktigt med föda. I en spricka eller ett hål skickar gröngölingen in sin långa tunga för att "mejsla" fram en insekt eller annat gott som finns inne i trädet. Givetvis gick det inte att låta bli att göra bilden på en ätande gröngöling när tillfället gavs i detta bländande vita snöovädret...

Dagens allra första ljus...

Detta kan tyckas vara en enkel bild på en solbelyst trädstam och lite is. Javisst, så kan man läsa bilden, men då har du gjort en ganska ytlig analys av bilden.

Min tanke då jag gjorde den här bilden var att realisera en tanke jag haft en tid - att fånga dagens allra första ljus, men inte genom en klassisk soluppgång. Som med mycket finns det olika sätt att angripa ett uppdrag, jag valde detta sättet. Ett sätt som inte bara berättar om hur ljuset (det goda) slutligen besegrar det mörka (det onda), utan också hur vackert ljuset är och hur betydelsefullt det faktiskt är under vinterhalvåret. Ja, symboliken i denna bild kan utan tvekan bli långt mer avancerad än du först kanske anade...

Den leende älgen...

I den svaga morgonsolen som letar sig ned mellan de väldiga tallarna, går det en älg och äter av all sly som växt upp mellan alla träd. För att nå fram till de allra godaste bitarna av slyn sträcker älgen på sig och får en lång, lång hals. Vid tillfället då jag gör den här bilden ser det precis ut som att hon ler. Ett lite udda, men väldigt stämningsfullt älgmöte i den fina vårmorgonen...

Den gamla torrtallen...

Visar idag fram en svartvit, dubbelexponerad bild på en gammal torrtall som stod så fint omsluten av en mängd yngre tallar, precis intill en våtmark. Platsen där jag fotograferade detta vackra träd var vid Fulufjällets nationalpark i Dalarna. Tyvärr är dessa gamla torrtallar inte längre helt vanliga i våra skogar, eftersom få träd får bli såhär gamla. Ibland kan jag hitta en gammal torrtall på exempelvis ett berg eller andra plats där det är alldeles för knepigt för att avverka...

Enkelbeckasinmötet...

På våren har jag mina platser i naturen som jag ofta återvänder till. En sådan plats är en våtmark där enkelbeckasinen spelar flitigt. Det är så himla häftigt att sitta där och njuta av värmen, men också av enkelbeckasinens läte, då den dyker hastigt och får stjärtpennorna att vibrera. Denna fågel är helt klart ett måste att uppleva under våren...

Skumfigurer eller skumma figurer...

I det lilla vattenfallet skum bildas det då och då spännande figurer. Med lite fantasi går det helt klart att hitta en och annan skum figur i den här bilden. Hur många kan du se?

Älg i skymningsljus...

I det blå skymningsljuset kommer älgarna försiktigt vandrande ut ur skogen, för att äta. Här vandrar de runt tills de slutligen försvinner i mörkret. När säden precis börjat gro och är "vårgröna" är det ingen tvekan om att älgarna tycker att fälten inbjuder till god kvällsmat i skymningen...

Drillsnäppa i morgonljus...

I den täta morgondimman gör den lilla drillsnäppan sin entré. Ett bedårande vackert morgonljus och ett fantastiskt härligt och fint möte med den lilla fågeln intill den lilla sjön...

Magiska vårkvällar...

Även om dagarna nu i februari är mörka, dimmiga och kalla så kan jag inte låta bli att ibland sluta mina ögon. När jag stängt dem så drömmer jag mig bort till de vackra vårkvällarna, som bjuder på ljumma, ljusa kvällar med magiska solnedgångar. Då det går att möta fåglar och djur i detta magiska guldljus.

Även om jag vet att det är en tid kvar tills att vi får uppleva detta igen, så kan jag inte låta bli att visa fram en rådjursbild jag gjorde just en sådan magisk, härlig vårkväll...

Kall och frusen skog...

Idag visar jag fram en bild från en mycket kall och frusen Kolmårdsskog. På den här platsen runt ett litet kärr har verkligen kylan skapat en enastående vacker rimfrost under den gångna natten. Det är verkligen härligt att komma hit i det härliga blå morgonljuset och fotografera och uppleva denna vackra skog. Bilden gjorde jag samtidigt som spillkråkan ropade från andra sidan kärret. Jag misstänker att de gamla granarna är en populär plats hos hackspettarna...

Snöig råget...

Samtidigt som små snöflingor faller sakta ned från himlen, står en råget och putsar sig. Hon är sannolikt blöt av alla de snöflingorna som nyligen fastnar i hennes vinterpäls. Det är alltid så spännande och fint att få komma nära rådjuren på det här sättet och studera dem och deras beteende. Ännu ett rådjursmöte från hemmaskogen här i Kolmården...

Isens hjärta...

Att fotografera is är alltid lika spännande. Vissa gånger går det att hitta hur mycket som helst, andra gånger är det lite svårare. Ibland går det att hitta jättespännande figurer, andra gånger speciella och vackra mönster eller grafiska motiv. Senast jag satt på knä för att fotografera is hittade jag "isens hjärta"...

Naturfotograf på riktigt?

För en vecka sedan, lördagen den 1 februari hade jag vernissage till en ny fotoutställning. Den här gången handlade min utställning om "Höjdpunkter i Kolmårdsskogen". Den innefattar både bilder från olika djurmöten, men också bilder på Kolmårdsskogen och stämningen i denna underbara skog.

Det kändes verkligen som att vernissagen nästan var slut innan den ens började, fast den varade mellan 11.00 och 15.00. Kanske var det för att det hela tiden kom folk för att titta på bilderna och även allt annat som fanns i Skeda loge där utställningen nu pågår fram till den 22 mars!? Plötsligt när jag stod och svarade på några av alla de frågor som jag fick av de nyfikna besökarna till utställningen, så insåg jag att det faktiskt var precis så här det började för mig en gång i tiden. Men då var det jag som stod och ställde frågor till en annan naturfotograf på hans utställning. Men det är många år sedan nu. Ja, börjar jag att räkna på det så är det nu drygt 17 år sedan, i samband med att jag själv lyfte min då nya digitalkamera och började att hålla på med naturfoto.

Alla dessa år har varit väldigt intressanta och minst sagt lärorika. En spännande och minst sagt lärorik resa på många olika sätt. Genom alla åren har jag lärt mig så mycket, inte bara om foto utan även om naturen och dess invånare olika beståndsdelar. Men kanske det som är allra viktigast är att jag på ett helt annat sätt lärt mig att uppskatta naturen och alla olika platser som finns att besöka, både hemma i Kolmårdsskogen, men också på andra platser i landet. Skog, våtmarker, berg, vattendrag, sjöar m.m. det är så spännande att uppleva dem genom kameran.

Till en början var naturfotot ”bara” en hobby för mig. Ett sätt för mig att röra på mig och komma ut i skog och mark då jag inte arbetade. Men sakta, sakta har bildskapandet övergått till att bli en deltidssysselsättning och slutligen en livsstil. Jag har aldrig någonsin upplevt det som tråkigt eller betungande att vara ute i naturen och skapa bilder, utan det har känts helt naturligt på något underligt vis. Ibland har naturfotot känts lika naturligt för mig som att gå eller till och med andas. Entusiasmen har heller inte trappats av, utan jag är precis lika nyfiken och entusiastisk idag som jag var då jag började för 17 år sedan.

Om jag gör en återblick genom alla åren så tror jag inte att det nästan har gått en enda ledig dag (det har det, men de är lätträknade) som jag inte fotograferat. Kameran är alltid med på ett eller annat sätt då jag promenerar, vandrar i skogen eller på annat sätt ger mig ut i naturen såväl som i bebyggelsen runt omkring mig. Var jag än vänder blicken finns det alltid en bild jag vill göra.

Slutligen kan jag utan att ens blinka, erkänna att naturfotot genom åren har utvecklat mig och mitt liv från att vara en hobby, en parentes, till att ha blivit en vital del av mitt liv. En grundpelare i livet lika viktiga och naturlig som att andas. Ja, idag skulle jag inte klara mig utan mitt naturfoto/bildskapande. Kanske är det i just detta läge det faktiskt också blir naturligt att kalla sig för just ”naturfotograf”?!

Nyfiket ansikte...

I tidig gryning, precis i samma stund som det allra första ljuset dyker besegrar mörkret ser jag ett litet ansikte komma upp över vattenytan. Gissningsvis är denna bäver nyfiken på att kolla läget i och ovanför vattnet precis intill sin nybyggda hydda. Även om det inte händer jätteofta så är det riktigt spännande att få möta bävern på det här sättet och att även lyckas få dem att komma så nära. I dessa lägen går det såklart inte undvika att göra ett porträtt likt detta...

I skydd av ett litet träd...

I det kolsvarta mörkret ligger det lilla rådjuret och vilar sig mot ett litet träd. Ett träd som inte bara är ett stöd för ett tungt och trött huvud, utan även ett skydd mot faror. Jag blev verkligen varm inombords då jag fick uppleva detta. Tidigare har jag bara upplevt sovande rådjur i skydd av mörker och av skogen i sin helhet. Detta var verkligen ett unikt rådjursmöte...

Är våren snart här?

De senaste två helgerna då jag varit ute i skogen har naturen på flera plan gett intrycket att våren snart är här. Det är inte längre tyst i skogen - hackspettarna trummar frekvent, korparna leker i vindarna, talgoxarna sjunger, i söderslänterna hittar jag utslagna hasselhängen. Det är aningen varmt för årstiden och jag tänker att det därför inte kommer dröja särskilt länge innan vi kan läsa att den första tranan har landat vid Hornborgasjön. Därefter brukar det inte dröja särskilt länge innan tranorna står i mossarna här i Kolmården och ropar. Mycket pekar på att det snart är dags. Bakslag lär vi dock få i mars, men våren är inte långt borta. Åhhh, jag längtar verkligen så mycket efter våren...

Vintrig kust...

Visar idag fram en bild från ett snöigt och kallt kustlandskap. Den här dagen var det riktigt kallt och snöigt, samtidigt som ljuset är något dovt. Mellan de täta molnen lyckas ändå några solstrålar tränga ned och lysa upp det vita snölandskapet. Det här landskapet är så kargt och samtidigt vackert på något uttrycksfullt sätt. Öarna står upp som små "tofsar" ur isen. Jag kan bara älska detta vackra kustlandskap!

Älgmöte i guldljus...

En bild från ett fantastiskt fint älgmöte en tidig vårmorgon i april månad. En sådan här morgon, då allt bara blir helt rätt, ljuset, älgen, vinkeln och slutligen bilden är så fantastiskt underbart. Hoppas innerligt att även april detta år blir fyllt av sådana här fina och stämningsfulla älgmöten...

Rådjursmöte i vårsol...

En solig och ljummen vårdag har jag turen att få ett riktigt nära och fint rådjursmöte djupt inne i Kolmårdsskogen. Till en början ser rågeten inte mig, utan står och spanar ut i det vidsträckta skogsrummet. Det är tydligt att hon upptäckt att något som är fel här på platsen. Efter en stund får hon vittring på mig och springer vidare in bland träden i skogens dunkel. Det blev trotts allt ett riktigt fint möte och en härlig bild på denna vackra råget...

Sällsamt sångsvansmöte...

Ett vintrigt möte med en ensam sångsvan i en mörk och tyst Kolmårdsskog. Detta är helt klart ett av de allra mest sällsamma mötena som jag någonsin har haft med en sångsvan...

Bara en liten stjärtmes...

I ett litet snår, precis intill en våtmark där jag placerat mig för att fota några tranor, kommer det en flock stjärtmesar och slår sig ned. De flyger runt i snåret och lockar på varandra. En stjärtmes landar precis intill mig, slår sig ned på en gren och studerar mig intensivt och noga. Det slår verkligen aldrig fel, dessa små fåglar är alltid så nyfikna av sig. Den lilla stjärtmesen måste undrat vad jag var för konstigt "ting" med stort öga som slagit mig ned på den här platsen. När jag riktar kameran mot den lilla fågeln lägger den huvudet på sned. Stjärtmesar är verkligen gudomligt söta och kanske är den till och med den allra sötaste fågeln vi har här i naturen...?!

Det vintriga sångsvansmötet...

I vintertid när kylan och snön kommit på riktigt blir naturen en mycket mer svår plats att överleva i. För några av våra djur blir det inte bara svårt att ta sig fram, utan också svårt att hitta föda. En plats plats med öppet vatten är viktigt, inte minst för sångsvanarna. De kritvita, stora fåglarna går ofta att se i en liten pöl med öppet vatten, där de simmar omkring för att hitta något att ätbart.

Dessa vackra fåglar är verkligen fantastiskt att få möta i skogen en kall vinterdag. Deras skira vita fjäderdräkt gör sig helt klart väldigt bra mot den vita nysnön. Sångsvanen är för mig på något sätt ett bevis på att det fortfarande finns liv i skogen och ger också ett hopp om att livet faktiskt kommer tillbaka när årstiden skiftar, då vinter blir till vår...

Halvt i mörker, halvt i solsken...

I skydd av skogens mörker sitter den lilla sparvugglan och tittar på mig. Samtidigt njuter hon av den varma vårsolen. Det är tydligt att vårsolens strålar nu värmer på ett helt annat sätt än vad de gjort tidigare under vintern. Bakom den lilla ugglan syns ett tydligt vårtecken - utslagna hasselhängen. Det är verkligen fint att få möta den lilla ugglan såhär under den tidiga våren ("uggletider"). Just den här dagen hade jag ett riktigt fint och stämningsfullt möte med den lilla sparvugglan...

Vinterväg...

Idag visar jag fram en svartvit bild på en vinterväg som jag gjorde en dag då jag var ute och åkte här i vintras. Jag tyckte att precis den här platsen där den mörka skogen möter slätten var så vacker och speciell på något sätt. Därför kunde jag inte låta bli att stanna till intill vägkanten och invänta tillfället för att göra den här bilden. En lite ovanlig bild för att vara mig, men på något sätt så kan jag inte låta bli att älska detta...

Betänksam älg...

En betänksam älgtjur står och spanar ut över en glänta i skogen. På andra sidan glänta lyser solen, men inte på den sidan där älgtjuren befinner sig. Först trodde jag att älgtjuren skulle vandra över till den solbelysta skogen, men plötsligt stannade han upp och stod och betraktade den andra delen. Här stod han länge och väl innan han tillslut bestämde sig för att vandra vidare in solljuset. Varje gång jag möte älgarna i skogen känns det som att jag får uppleva något nytt. Inget älgmöten är det andra likt...

På det dimmiga fältet...

En vårmorgon sitter två fältharar på det dimmiga fältet och spanar i det blå och dova morgonljuset. Dimman gör sannolikt att dessa två harar känner sig trygga. Med god syn över slättlandskapet som breder ut sig runt platsen, kan de snabbt se om exempelvis en räv försöker att smyga sig på dem. Mötet var verkligen stämningsfullt och så rofyllt på något sätt...

Svartvit vinterbild...

Visar idag fram en svartvit bild på ett härligt, vitt vinterlandskap i morgonstämning. Såhär på vintern tycker jag verkligen att svartvitt blir klart bättre än färg. Den svartvita bilden lyfter helt klart fram andra detaljer och i det här fallet får den även fram strukturen på ett helt annat sätt. I mitt tycke hade färg bara känts distraherande i den här bilden, men det är givetvis en smaksak...

Vildvuxet landskap...

Ett stilla, vackert och vildvuxet litet landskap, fotograferat i det dova decemberljuset förra året. På något underligt vis så framträder vackra och mustiga färger i det dova vinterljuset. Vinterljuset är verkligen stundtals en ren fröjd att fotografera i...

Färgsprakande vintermorgon...

En bild från trettonhelgen, då det var en väldigt kall och färgsprakande vintermorgon. Bilden - en klassisk landskapsbild - gjorde jag precis i samma ögonblick som solen gick upp över horisonten. Denna morgon bjöd verkligen naturen på ett riktigt färgsprakande fyrverkeri av färger...

Bakom trädstammarna...

Inne i skogen, bakom några trädstammar står en älgko. Morgonljuset lyser försiktigt upp hennes konturer. Mellan de väldiga träden växer det fullt med buskar och sly. Spröda och "mumsiga" grenar finns det med andra ord gott om på den här platsen, helt klart en riktig kanonplats för en älg. Länge och väl står denna älgko och mumsar på den färska slyn. Då och då kan hon inte låta bli att slänga ett öga på fotografen, för att se att han inte hittar på något dumt eller kommer för nära...

Den nyfikna spillkråkan...

En bild från ett hastigt skogsmöte med en mycket nyfiken spillkråka. Här på den gamla björken satt hon så fint i morgonljuset, då jag passerade förbi. I samma stund som hon fick syn på mig så hoppade hon runt trädet och satte sig på baksidan. Men ganska snabbt hoppade hon tillbaka igen och satte sig som på bilden. Misstänker att det var den bästa positionen om man är nyfiken och vill studera fotografen noga...

Vinterskog...

En landskapsbild med lång slutartid och kamerarörelse på en snötyngd och vacker Tylöskog. Bilden gjorde jag precis i det härligt blåa skymningsljuset. Vintern då den är som allra vackrast...

Nära...

Hur nära är egentligen nära? Idag visar jag fram en bild som tar betraktaren just nära inpå råbocken, en vacker sommardag. Är en bild nödvändigtvis bättre om den är gjord nära motivet (eller djuret i det här fallet)?

En sak är i alla fall säker, det är alltid spännande att komma nära motiven och upptäcka nya detaljer...

Smålommen i solnedgång...

En bild från i somras, då jag tittade på smålommar som flög till och från en liten skogstjärn. En magisk plats och en magisk syn för en naturfotograf som älskar lommar. Ännu en bild som får mig att längta tillbaka till denna plats och denna fantastiska upplevelse...

På spaning i det blå morgonljuset...

I det dunkla morgonljuset är ekorrens silhuett väl synlig mot den allt mer ljusnande morgonhimlen. Uppe i en tall, på en avbruten gren sitter hon i fred och spanar ut över den stora skogssalens vyer. Det är inte ofta mina ekorrmöten ser ut på det här viset, där endast silhuetten är synlig i mörkret. Ett riktigt spännande möte jag hoppas på att få uppleva snart igen...

Tärnan i sommarkvällen...

I sommarkvällens härliga, varma ljus flyger fisktärnorna runt sitt potentiella bo. Deras vackra silhuetter mot den brinnande orangea kvällshimlen är verkligen vackert. När jag ser den här bilden och blundar, kan jag inte låta bli att längta till våren och allt vad det innebär med fågelliv, ljud, värme och upplevelser. Men först ska vi dock hinna med vinterns final...

En liten smygare om natten...

Visar idag fram en bild på en nattlig liten krabat som smyger omkring i skogen om sommarnätterna. Då jag gjorde den här bilden blev hon upptäckt på bar gärning i samband med att hon kom smygandes bredvid en gammal låga i skogen, inte alls långt från huset där jag bor. 

I svensk folktro har igelkotten ansetts vara ett lyckobringande djur. Detta gjorde att många bönder förr var väldigt glada om det fanns många igelkottar på deras gård. Det betydde att allt på åkrarna växte bra och att djuren mådde bra.

För egen del gillar jag verkligen att den lilla igelkotten finns i min närhet. Jag tycker verkligen om att höra hur hon smyger omkring under sena sommarkvällar. De rör sig roligt och är minst sagt gulliga och behagliga små djur...

Råbock i eldig soluppgång...

När dimmstråken ligger tungt över fälten i den fuktiga juninatten, är råbocken ute på fältet för att äta. Då allt är precis tyst hajar han till då jag stannar till med min bil för att göra den här bilden. En bild som i mitt tycke andas atmosfär och där djuret utgör en viktig del i landskapet. Jag tycker att det är riktigt spännande att få göra just den typen av bilder. Som jag skrivit om tidigare så är dimma också väldigt tacksamt att fotografera, inte minst då morgonljuset gör entré, som på den här bilden...