Rådjursmöte i vårsol...

En solig och ljummen vårdag har jag turen att få ett riktigt nära och fint rådjursmöte djupt inne i Kolmårdsskogen. Till en början ser rågeten inte mig, utan står och spanar ut i det vidsträckta skogsrummet. Det är tydligt att hon upptäckt att något som är fel här på platsen. Efter en stund får hon vittring på mig och springer vidare in bland träden i skogens dunkel. Det blev trotts allt ett riktigt fint möte och en härlig bild på denna vackra råget...

Sällsamt sångsvansmöte...

Ett vintrigt möte med en ensam sångsvan i en mörk och tyst Kolmårdsskog. Detta är helt klart ett av de allra mest sällsamma mötena som jag någonsin har haft med en sångsvan...

Bara en liten stjärtmes...

I ett litet snår, precis intill en våtmark där jag placerat mig för att fota några tranor, kommer det en flock stjärtmesar och slår sig ned. De flyger runt i snåret och lockar på varandra. En stjärtmes landar precis intill mig, slår sig ned på en gren och studerar mig intensivt och noga. Det slår verkligen aldrig fel, dessa små fåglar är alltid så nyfikna av sig. Den lilla stjärtmesen måste undrat vad jag var för konstigt "ting" med stort öga som slagit mig ned på den här platsen. När jag riktar kameran mot den lilla fågeln lägger den huvudet på sned. Stjärtmesar är verkligen gudomligt söta och kanske är den till och med den allra sötaste fågeln vi har här i naturen...?!

Det vintriga sångsvansmötet...

I vintertid när kylan och snön kommit på riktigt blir naturen en mycket mer svår plats att överleva i. För några av våra djur blir det inte bara svårt att ta sig fram, utan också svårt att hitta föda. En plats plats med öppet vatten är viktigt, inte minst för sångsvanarna. De kritvita, stora fåglarna går ofta att se i en liten pöl med öppet vatten, där de simmar omkring för att hitta något att ätbart.

Dessa vackra fåglar är verkligen fantastiskt att få möta i skogen en kall vinterdag. Deras skira vita fjäderdräkt gör sig helt klart väldigt bra mot den vita nysnön. Sångsvanen är för mig på något sätt ett bevis på att det fortfarande finns liv i skogen och ger också ett hopp om att livet faktiskt kommer tillbaka när årstiden skiftar, då vinter blir till vår...

Halvt i mörker, halvt i solsken...

I skydd av skogens mörker sitter den lilla sparvugglan och tittar på mig. Samtidigt njuter hon av den varma vårsolen. Det är tydligt att vårsolens strålar nu värmer på ett helt annat sätt än vad de gjort tidigare under vintern. Bakom den lilla ugglan syns ett tydligt vårtecken - utslagna hasselhängen. Det är verkligen fint att få möta den lilla ugglan såhär under den tidiga våren ("uggletider"). Just den här dagen hade jag ett riktigt fint och stämningsfullt möte med den lilla sparvugglan...

Vinterväg...

Idag visar jag fram en svartvit bild på en vinterväg som jag gjorde en dag då jag var ute och åkte här i vintras. Jag tyckte att precis den här platsen där den mörka skogen möter slätten var så vacker och speciell på något sätt. Därför kunde jag inte låta bli att stanna till intill vägkanten och invänta tillfället för att göra den här bilden. En lite ovanlig bild för att vara mig, men på något sätt så kan jag inte låta bli att älska detta...

Betänksam älg...

En betänksam älgtjur står och spanar ut över en glänta i skogen. På andra sidan glänta lyser solen, men inte på den sidan där älgtjuren befinner sig. Först trodde jag att älgtjuren skulle vandra över till den solbelysta skogen, men plötsligt stannade han upp och stod och betraktade den andra delen. Här stod han länge och väl innan han tillslut bestämde sig för att vandra vidare in solljuset. Varje gång jag möte älgarna i skogen känns det som att jag får uppleva något nytt. Inget älgmöten är det andra likt...

På det dimmiga fältet...

En vårmorgon sitter två fältharar på det dimmiga fältet och spanar i det blå och dova morgonljuset. Dimman gör sannolikt att dessa två harar känner sig trygga. Med god syn över slättlandskapet som breder ut sig runt platsen, kan de snabbt se om exempelvis en räv försöker att smyga sig på dem. Mötet var verkligen stämningsfullt och så rofyllt på något sätt...

Svartvit vinterbild...

Visar idag fram en svartvit bild på ett härligt, vitt vinterlandskap i morgonstämning. Såhär på vintern tycker jag verkligen att svartvitt blir klart bättre än färg. Den svartvita bilden lyfter helt klart fram andra detaljer och i det här fallet får den även fram strukturen på ett helt annat sätt. I mitt tycke hade färg bara känts distraherande i den här bilden, men det är givetvis en smaksak...

Vildvuxet landskap...

Ett stilla, vackert och vildvuxet litet landskap, fotograferat i det dova decemberljuset förra året. På något underligt vis så framträder vackra och mustiga färger i det dova vinterljuset. Vinterljuset är verkligen stundtals en ren fröjd att fotografera i...

Färgsprakande vintermorgon...

En bild från trettonhelgen, då det var en väldigt kall och färgsprakande vintermorgon. Bilden - en klassisk landskapsbild - gjorde jag precis i samma ögonblick som solen gick upp över horisonten. Denna morgon bjöd verkligen naturen på ett riktigt färgsprakande fyrverkeri av färger...

Bakom trädstammarna...

Inne i skogen, bakom några trädstammar står en älgko. Morgonljuset lyser försiktigt upp hennes konturer. Mellan de väldiga träden växer det fullt med buskar och sly. Spröda och "mumsiga" grenar finns det med andra ord gott om på den här platsen, helt klart en riktig kanonplats för en älg. Länge och väl står denna älgko och mumsar på den färska slyn. Då och då kan hon inte låta bli att slänga ett öga på fotografen, för att se att han inte hittar på något dumt eller kommer för nära...

Den nyfikna spillkråkan...

En bild från ett hastigt skogsmöte med en mycket nyfiken spillkråka. Här på den gamla björken satt hon så fint i morgonljuset, då jag passerade förbi. I samma stund som hon fick syn på mig så hoppade hon runt trädet och satte sig på baksidan. Men ganska snabbt hoppade hon tillbaka igen och satte sig som på bilden. Misstänker att det var den bästa positionen om man är nyfiken och vill studera fotografen noga...

Vinterskog...

En landskapsbild med lång slutartid och kamerarörelse på en snötyngd och vacker Tylöskog. Bilden gjorde jag precis i det härligt blåa skymningsljuset. Vintern då den är som allra vackrast...

Nära...

Hur nära är egentligen nära? Idag visar jag fram en bild som tar betraktaren just nära inpå råbocken, en vacker sommardag. Är en bild nödvändigtvis bättre om den är gjord nära motivet (eller djuret i det här fallet)?

En sak är i alla fall säker, det är alltid spännande att komma nära motiven och upptäcka nya detaljer...

Smålommen i solnedgång...

En bild från i somras, då jag tittade på smålommar som flög till och från en liten skogstjärn. En magisk plats och en magisk syn för en naturfotograf som älskar lommar. Ännu en bild som får mig att längta tillbaka till denna plats och denna fantastiska upplevelse...

På spaning i det blå morgonljuset...

I det dunkla morgonljuset är ekorrens silhuett väl synlig mot den allt mer ljusnande morgonhimlen. Uppe i en tall, på en avbruten gren sitter hon i fred och spanar ut över den stora skogssalens vyer. Det är inte ofta mina ekorrmöten ser ut på det här viset, där endast silhuetten är synlig i mörkret. Ett riktigt spännande möte jag hoppas på att få uppleva snart igen...

Tärnan i sommarkvällen...

I sommarkvällens härliga, varma ljus flyger fisktärnorna runt sitt potentiella bo. Deras vackra silhuetter mot den brinnande orangea kvällshimlen är verkligen vackert. När jag ser den här bilden och blundar, kan jag inte låta bli att längta till våren och allt vad det innebär med fågelliv, ljud, värme och upplevelser. Men först ska vi dock hinna med vinterns final...

En liten smygare om natten...

Visar idag fram en bild på en nattlig liten krabat som smyger omkring i skogen om sommarnätterna. Då jag gjorde den här bilden blev hon upptäckt på bar gärning i samband med att hon kom smygandes bredvid en gammal låga i skogen, inte alls långt från huset där jag bor. 

I svensk folktro har igelkotten ansetts vara ett lyckobringande djur. Detta gjorde att många bönder förr var väldigt glada om det fanns många igelkottar på deras gård. Det betydde att allt på åkrarna växte bra och att djuren mådde bra.

För egen del gillar jag verkligen att den lilla igelkotten finns i min närhet. Jag tycker verkligen om att höra hur hon smyger omkring under sena sommarkvällar. De rör sig roligt och är minst sagt gulliga och behagliga små djur...

Råbock i eldig soluppgång...

När dimmstråken ligger tungt över fälten i den fuktiga juninatten, är råbocken ute på fältet för att äta. Då allt är precis tyst hajar han till då jag stannar till med min bil för att göra den här bilden. En bild som i mitt tycke andas atmosfär och där djuret utgör en viktig del i landskapet. Jag tycker att det är riktigt spännande att få göra just den typen av bilder. Som jag skrivit om tidigare så är dimma också väldigt tacksamt att fotografera, inte minst då morgonljuset gör entré, som på den här bilden...

Storlom i high key...

Visar idag upp en annorlunda bild på en storlom som kommer flygande. Bilden är av typen "high key", vilket betyder att den är rejält överexponerad och fräter ut i högdagrarna. Jag tycker att high key -tekniken fungerade väldigt bra på storlommen och just det här motivet...

Älgporträtt...

Visar idag fram ett porträtt på en älgko som jag hade ett fint vårmöte med en tidig morgon, strax efter solens uppgång. Drottningen stod här och åt tall då jag kom och störde. Det blev ändå några fin porträtt på hennes höghet, innan hon åt vidare...

"King of the hill"...

Här står kungen av den lilla kullen med tallskog. Han sträcker sig för att visa vem som bestämmer och vem som är "herren på täppan" i den här delen av skogen. Glömmer aldrig alla de konfrontationer jag hade med Torkel. Många bilder blev det och många härliga möten i min underbara Kolmårdsskog...

Älgmöte i svartvitt...

I det karga höstlandskapet står älgtjuren ute på den plöjda åkern och betraktar mig med betänksamhet. Kanske är min närvaro inte helt uppskattad?! Ändå blev detta ett fint och härligt möte i den härliga höstsoluppgången...

Snöpuder på den lilla våtmarken...

Vintern har äntligen kommit till Kolmårdsskogen - landskapet var till en början vackert vitt pudrat, tills snön kom i större mängd. Den här bilden gjorde jag vid den lilla våtmarken, då den var vackert vitpudrad. Nu är den garanterat helt inbäddad i det vita täcket. På något sätt tycker jag ändå det är något speciellt med det blå morgonljuset, kölddimma och det försiktigt vitpudrade landskapet...

Långt ut på fältet...

Långt ut på fältet, bland höstraps och dimstråk står råbocken ståtligt och spanar. Plötsligt hör han något bakom sig och vänder sig försiktigt om. En riktigt magisk och vacker syn att få uppleva och fotografera...

Skog inbäddad i dimma...

Visar idag fram en bild från en vacker och dimmig Kolmårdsskog. Jag har i tidigare inlägg visat fram hur de dimmiga slättlandskapen sett ut då de varit solbelysta. Idag visar jag istället fram en bild som berättar och visar hur dimman ser ut i skogen, då vädret är molnigt och inte solen tränger igenom det tjocka molntäcket och orkar sig ned i dimman. Även dessa dimmiga landskap är på något sätt vackra och inte minst spännande...

Dimmigt landskap...

En bild från ett dimmigt sommarlandskap i det allra bästa gryningsljuset. Här dansar älvorna försiktigt fram över de vidsträckta fälten och hagmarkerna. I förgrunden står den gamla knotiga björken som en mörk silhuett - en soldat i givakt.

Dimma är verkligen något jag är väldigt förtjust i och tycker är väldigt spännande att fotografera, inte minst då landskapen nästan täcks med olika skikt av dimma som på denna bilden. Tittar solen fram blir det intressanta och spännande ljusfenomen i dimman. Är det mulet blir det istället mer mystik i bilden och mer melankoli. Så när älvorna dansar över fälten är jag utan tvekan beredd med kameran...

Lappugglans unge...

Visar idag fram en porträttbild från ett möte jag hade en tidig sommarkväll med lappugglans unge. Ett magiskt och nästan sällsamt möte som jag aldrig kommer att glömma...

I soluppgångens första ljus...

I det daggvåta fältet sitter den lilla fältharen i sommarmorgonens allra första solstrålar, då solen sakta går upp över trädtopparna. Samspelet mellan fältharen och solen var det som väckte mitt intresse och fick mig att göra just den här bilden, så fascinerande att få se och fotografera...

Vägen genom mörkret...

Det går en väg genom skogen, en väg vi alla färdas på genom vinterhalvårets täta mörker. När jag stod där på vägen med min kamera och gjorde den här bilden, var tankarna hos mig just detta. Jag såg tydligt framför mig hur vi alla, sakta men säkert färdas fram på en slingrande väg vi inte ser änden på, precis som denna. Vi vet dock att när vi kommer ut på andra sidan, så kommer det att bli ljusare. Just nu är vi längst in i mörkret, en klen tröst är dock att vi nu sakta men säkert börjar att se ljuset...

Vinterljus...

En bild från slutet av december månad 2024, där det rödfärgade och härliga vinterljuset plötsligt bröt igenom det grå molntäcket och lyste upp den annars så mörka skogen. Visst är det något visst med det rödfärgade eftermiddagsljuset på vinterhalvåret?

"Bara" ett fönster...

Åh, vad roligt idag visar han bara ett fönster kanske ni tänker?! Ja, om man ser det från det perspektivet så är det klart att bilden inte blir särskilt spännande. Men min tanke när jag gjorde den här bilden vara att fönstret ändå var något spännande. Den reflekterar det som finns framför det, men det går också att se vidare genom det och vad som finns på andra sidan. Därmed anser jag att ett fönster faktiskt kan vara just ett fönster in i framtiden...