Spindelnät överallt...

I en gammal granskog där jag passerar frekvent finns det spindelnät överallt mellan granarnas spretiga grenar. Jag hör också en liten rödhake ropa sitt lockläte på den här platsen. Det slår verkligen inte fel en enda gånga, utan varje gång jag passerar genom den här granskogen så hör jag den lilla fågeln locka. I det skira morgonljuset ser jag spindelnätet skimra och plötsligt sitter rödhaken bakom nätet och "knäpper". Blixtsnabbt gör jag bilden här i inlägget. En lite annorlunda, men i mitt tycke - en riktigt spännande bild på det vackra spindelnätet, med den lilla rödhaken i bakgrunden...

Silhuetten av en fälthare...

På en smal liten skogsväg, mellan skuggor och starkt solljuset sitter en liten fälthare och spanar. En utmanande bild att göra på många sätt. Inte bara för att haren kan bli rädd och springa sin väg, utan för att få den lilla harsilhuetten i rätt del av bilden och i ljuset så att den framträder. Givetvis är det med fältharen som med alla djur - det är roligt att få möta dem där ute i vildmarken...

Hornuggleungar...

I kronan på ett träd, där de var väl skyddade från både rovdjur och det starka solljuset, satt två små hornuggleungar och vilade sig. Nyfikna, men reserverade, är de rätt orden som beskriver dessa små uggleungar. De följde mig noga med blicken då jag rörde mig, även om det ibland gick att blunda lite och slumra några minuter. Det var ingen tvekan om att dessa två små "dunbollar" inte var något annat än ena riktiga nattsuddare, precis som ugglor ska vara...

Älgtjur i försommarnatten...

I försommarnatten står en älgtjur och spanar ute på ett fält. I samband med att det börjar skymma lite, vandrar älgarna ut på sädesfältet för att äta av den färska och goda växtligheten.

Plötsligt står han bara där framför mig och ser sig lite oroligt omkring. Älgtjurarna är ofta försiktiga och tar inga onödiga risker, då väntar de hellre med att äta tills de känner sig helt säkra. Precis som många gånger tidigare blev detta ett riktigt stämningsfullt och härligt älgmöte...

Duellen i kvällssolens sken...

I den brinnande kvällssolen gör två rådjur upp. Med huvudena mot varandra stångas de och mäter därmed vem som är starkast och därmed vinnare. Till en början ser det ut som två råbockar som gör upp, men efter en stund inser jag att det ena rådjuret faktiskt saknar horn och därmed är en råget.

Efter en stunds stångande i kvällsljuset har rådbocken och rågeten äntligen gjort upp och går därmed åt skilda håll. Därmed är en spännande duellen i kvällssolen över...

Ute på slätten...

Idag visar jag fram en svartvit bild från den Östgötska landsbygden (Östgötaslätten) - från en varm sommardag. Det är avsaknaden av just de här varma och härliga dagarna som gjorde att jag valde just den här bilden för dagens inlägg. I flera dagar har regnet öst ned här och fotomöjligheterna har därför varit aningen begränsade. Nu hoppas jag på att vädret snart ställer om och att vi får några varma sommardagar igen...

Det kliar så...

Plötsligt dyker en av alla rågetter upp precis intill vårt hus. Med sig har hon det allra käraste - sitt kid. Det höga gräset utanför verkar väldigt gott och både rågeten och kidet kan inte låta bli att äta av det. Plötsligt börjar det lilla kidet att klia sig frenetiskt. Något gör att det kliar i hela ansiktet. Naturfotografen i mig väcks till liv och jag kan såklart inte låta bli att föreviga ögonblicket...

Rävmöte i vinterkyla...

Idag visar jag fram en bild på en räv jag hade tur att möta sent i vintras. Den här räven jagade för full fart på det vidsträckta fältet tidigt på morgonen. Rävar är verkligen spännande djur att studera, inte bara för att de är så otroligt vackra, utan även för deras egenhet och säregna beteenden. 

Den här räven jagade sork på ett fält och sprang därför fram och tillbaka. Sedan satt hon och spejade ned i hålorna och när sorken kikade ut så gjorde hon ett utfall och försökte att fånga den. Stundtals hade hon god lycka och fick sig ett litet skrovmål.

Det är ändå något alldeles extra att få möta räven såhär på vintern. Rävens långa vinterpäls tycker jag gör dem till "urräven", precis som de alltid såg ut i sagorna när jag var en liten pojke...

Kattuggla i vårkvällen...

En sen vårkväll väljer hon att visa sig för mig - kattugglehonan. På en stadig gren intill stammen på en gammal al sitter hon och spejar med sina kolsvarta ögon. Med sin spräckliga fjäderdräkt går hon knappt att upptäcka där hon sitter. Hennes blick är både intensiv och djup då hon uppmärksamt ser sig omkring. Plötsligt slänger hon sig ut från trädet och försvinner ljudlöst bort i skogen. Detta blev till en riktigt härlig vårkväll här i Kolmårdsskogen...

Rödglada på låg höjd...

En vacker försommarkväll sitter jag ute i trädgården hos min bror i södra Småland. Det är kalas, då min bror fyllt år den här dag. Plötsligt när vi alla sitter äter av den goda födelsedagstårtan håller jag på att sätta tuggan i halsen. En silhuett glider förbi oss på den klarblå himlen. Jag kan inte låta bli, utan greppar objektivet och får några bilder på den jagande rödgladan som glider förbi oss på låg höjd.

Det här är en rovfågel en östgöte som jag verkligen njuter av då jag får se den, men som man i södra delarna av landet knappt ens lyfter blicken för att titta på. I södra Sverige är den nämligen mycket vanlig, vilket den ännu inte är i Östergötland.

Jag är så nöjd! Den här gången fick jag verkligen ett riktigt fint möte med en av landets allra vackraste rovfåglar (i alla fall i mitt tycke) som var i full fart med att jaga över de vidsträckta åkerfälten...

Härmsångarmötet...

På en gren ovanför mitt huvud sitter denna sångare och sjunger ljudligt. Härmsångaren har jag aldrig tidigare sett, men dock hört mycket berättelser om. Så intensiv och spännande sång har jag heller aldrig tidigare hört i vår svenska natur. Det var riktigt mäktigt att få uppleva denna anonyma härmsångare och kanske ännu mäktigare att få fotografera den när den sitter och sjunger...

Vätterns dramatiska strand i svartvitt...

Visar idag fram en bild på den branta och klippiga stranden längs Vätterns östra strand, i det stämningsfulla kvällsljuset. På något sätt så tycker jag verkligen att den här typen av natur är något alldeles extra. Kanske för att jag har starka band till just havet och sjöar?

Bilden blir verkligen bra i svartvitt, då klipporna nästintill också är i dessa kulörer. Branterna, med nästan lodräta stup ned i det mörka vattnet gör naturen oerhört dramatisk och spännande...

Uttermöte i det blå morgonljuset...

En tidig, kylig vårmorgon hade jag turen att få möta en utter. Precis då jag befann mig intill en liten bäck hörde jag plötsligt hur något plaskade i bäcken och blev såklart nyfiken. Nere i det kolsvarta och kalla bäckvattnet for en utter omkring i jakt på något. En liten fisk eller kanske en padda, jag hann faktiskt aldrig riktigt uppfatta vad det var. Plötsligt satt han bara där en lite bit framför mig och tuggade på något. Ett helt magiskt möte med uttern som satt och åt på sitt byte i det blå morgonljuset...

Möte med den bruna kärrhöken...

Något sveper snabbt förbi ute över vassen och försvinner lika fort. Plötsligt seglar det upp igen precis över vasstrånas toppar. Den bruna kärrhöken återkommer alltid till sin jaktmark och den här gången har jag tur, då hon inte verkar se mig. Hon ryttlar i några sekunder innan hon sveps iväg av vinden. Jag hann med att få några bilder på den vackra kärrhöken. Några magiska ögonblick blev det ändå med denna vackra rovfågel, innan hon fortsatte vidare bort över det väldiga "vasshavet"...

Den ensamma tranan...

På den vidsträckta myren vandrar en ensam trana omkring i jakt på något ätbart. I sanna ögonblick som jag gör bilden kommer tanken som en blixt från en klar himmel. Bilden är inget annat än ett självporträtt. Plötsligt ser jag mig själv vandra i skogen i jakt på nya bilder. Det vackra mötet med den ensamma tranan på myren blir till något extra och en minst sagt ett lite annorlunda och speciellt möte i Kolmårdsskogen...

Ätande älg i försommarnatten...

Sent i försommarnatten möter jag en älgko på språng. Hon både äter och springer på samma gång. Något stressar henne och jag tror först att det är jag, men det verkar vara något annat. Med rapsen i munnen tar hon sina väldiga kliv. Även om det blir ett hastigt möte, så är detta för mig minst sagt ett underbart möte i den vackra, ljusa försommarnatten...

Råbockssilhuetten i guldljuset...

I ett buskage inne i en hage smyger en råbock försiktigt omkring. Precis i samma ögonblick som kvällssolen lyser rakt mot mig i en öppning i buskaget, dyker råbocken hastigt upp som en silhuett mot det gyllenfärgade kvällsljuset. Under flera sekunderar står han precis blickstilla och tittar på mig. Jag tar givetvis tillfället i akt och gör bilden här i inlägget. Ett lite mystiskt, men fint möte med råbocken denna ljumma vårkväll...

Den färgstarka stenknäcken...

Stenknäckens starka färger lyser nästan i morgonsolen, då den sitter på en gren och värmer sig. På något sätt tycker jag att denna fågel påminner om de fåglar som finns i de tropiska länderna. Jag är verkligen glad att jag år efter år får ha stenknäcken som gäst här på tomten. Den skygga stenknäcken är verkligen ett fint inslag tycker jag. Ibland har man tur och får se dem sitta vackert i solljuset, som den gången då jag gjorde den här bilden...

Rävmöte...

Plötsligt står bara räven framför mig en liten bit bort på vägen. Snabbt exponerar jag på räven och gör bilden. Det hela blir till en ganska så spännande och annorlunda rävbild, där räven endast framträder i solen. Ett riktigt fint rävmöte i den härliga kvällssolen...

Älgen i kvällssolen...

I den härliga och varma majsolen visar plötsligt en älg upp sig på ett litet fält. Så lugnt och fint går hon där och betar på den färska växtligheten. Då och då tittar hon upp för att se att jag är kvar och att jag inte har kommit henne för nära. Så länge hon inte blir störd så finner hon utan tvekan den här platsen harmonisk, eftersom att här finns både mat och värme. När solen försvinner väntar ännu en kal och lite bister vårnatt.

Samtidigt som hon studerar mig så rör det sig i gräset. En liten fälthares öron sticker upp och får utgöra en del av den oskarpa förgrunden i bilden och skapar därmed ytterligare dynamik i bilden. Vilken underbar vårkväll detta blev!

Häckande hackspett...

På min tomt har det under våren och början av sommaren häckat ganska mycket fåglar. Bland annat ett större hackspettspar som jag följt med stort intresse dagligen. De började tidigt i våras med att mejsla ut ett hål i en av asparna här på tomten. Det första hålet, blev inget bra, så de bytte sida på trädet och den sidan lär ha varit bättre, för där blev det tillslut ett färdigt bo.

Under flera vårdagar gick det att se hur den större hackspettshanen landade på trädet, för att sedan arbeta med boet. Det trummade ljudligt och högt när han arbetade. Efter några dagar var hålet så djupt att hackspetten försvann in i trädet. Arbetet fortsatte dock och det gick att se när hackspetten var där och arbetade, för då och då kastades det ut sågspån ur hålet. En minst sagt fascinerande syn och efter ytterligare några veckor gick det att höra små ljud inifrån hålet.

Slutligen gick det att se ett litet hackspettshuvud som då och då tittade ut, samtidigt som föräldrarna for i skyttetrafik mellan boet och skogen, där de hittade mat åt den lille. Jag tror faktiskt att det bara blev en unge det här året, då den nu sitter både lite här och där i träden runt huset, för att bli matad av mamman.

Nu är det tredje eller fjärde året som hackspettarna valt att häcka i just asparna här på tomten. Jag är verkligen glad över att få ha upplevt dessa fåglars häckningsbestyr. Det hela är verkligen en riktig fröjd för ögat - inte minst att få uppleva naturens underverk så pass nära...

Mat till de små...

På en klippa intill en sjö, sitter en liten sädesärla i morgonljuset med mat i näbben. Sannolikt har hon de små ungarna och boet någonstans i närheten, men vill såklart inte visa mig vart. Hon sitter så fint på klippan i det härliga morgonljuset att jag inte kan låta bli att göra bilden på henne, innan jag går vidare för att inte störa hennes matning av de små. Sädesärlan är i sin svart-vit-grå enkelhet ett riktigt trevligt inslag i naturen, som gärna dyker upp lite då och då för att bli fotograferad...

Omberg i skymningsljus...

I skymningsljuset sticker Omberg ut i Vättern likt en stor svart tunga. Bakom hjässan på den höga branten försvinner ljuset försiktigt, då dag sakta övergår till natt. Känslan blir sällsam och aningen övernaturlig då detta berg bereder ut sig som en stor svart skugga i Vättern. Den intensiva kvällsrodnaden på himlen förstärker såklart känslan. Samtidigt som vågorna piskar mot klipporna där jag står, blir Omberg en allt mörkare och mörkare skugga. Omberg - Östergötlands vackra naturpärla intill Vätterns kalla och djupa vatten, vilken plats!

Kronhind med kalv...

När jag är på väg hem från skogen en sen försommarkväll, så möter jag på ett hygge en kronhind och hennes lilla kalv. Blick stilla står kronhinden ute på hygget. Hon rör sig verkligen inte ur fläcken utan iakttar mig med allra största försiktighet, då hon försöker förutse mitt nästa drag - är jag ett hot eller inte? Den lilla kalven är dock helt ovetande om eventuella faror och går försiktigt runt och betar kring sin mor. Kalven, med sina fläckar på sidan är verkligen så oerhört söt och sannolikt inte alls särskilt gammal. Magiskt! En bättre final på den dagen tror jag inte att jag hade kunnat få...

Glad midsommar!

Med denna bild, på en fantastisk morgon här i Kolmårdsskogen, vill jag önska er alla en riktigt fin och glad midsommar! Glöm inte bort att ta vara på alla stunderna i naturen, för just precis nu vill jag påstå att Sverige faktiskt är som allra vackrast...

Ute på det dimmiga fältet...

En höstmorgon, precis i gryningen så möter jag två rådjur som står ute på det vidsträckta fältet. All säd är sedan en tid skördad, endast rester av säden ligger kvar på marken mellan de stubbade axen. Rådjuren verkar ändå finna resterna som något ätbart och gott, då de sakta rör sig fram över fältet och betar. Att möta rådjuren på det här sättet i gryningsljuset och i dimman var verkligen stämningsfullt...

Naturens underverk...

Idag visar jag fram en bild på den vackra och hemlighetsfulla orkidéblomman Guckusko. Sannolikt blommar den på många ställen just nu i den här delen av landet, om den inte redan blommat över?

Det som är så fint med denna blomma tycker jag är de vackra och fascinerande detaljerna som går att hitta om man studerar den riktigt noga. Varje gång jag har haft tillfälle att fotografera och studera Guckuskon, så vet jag att jag tänkt; är det inte otroligt att naturen kan skapa så vackra ting?!

Det är en spännande tanke tycker jag, att naturen har en förmåga att skapa så vackra ting och Guckuskon är såklart långt ifrån ensam. Det finns verkligen mycket som är vackert och fascinerande om du ger dig tid att studera naturen. Det vackra går att hitta i både det som är stort, men också det som är litet och ibland kanske knappast syns eller som du först lägger märket till...

Sommarmorgon i skogen...

Sakta stiger solen över horisonten och strax därefter över trädtopparna. Efter en liten stund orkar dagens allra första strålar sig in mellan träden i skogen. Skogen som varit tyst väcks nu till liv och ljuden från fåglar bildar snart en kakafoni av läten som avlöser varandra. Just den här tiden på dygnet är kanske skogen som allra vackrast och mest stämningsfull. En plats väl värd att vistas på...

Den luriga skatan...

I en skogsglänta långt in i Kolmårdsskogen sitter en naturfotograf (jag) och väntar på att fåglarna ska komma till matningen. Plötsligt dyker en misstänksam, men nyfiken, skata upp och sätter sig på en gren. En bit från naturfotografen sitter skatan länge och väl, samtidigt som hon betraktar både gläntan och fotografen noga. Skator är inga lätta fåglar att fotografera, men ibland ska man som sagt ha lite tur...

Den värmande morgonsolen...

En ståtlig kronhjort står på en höjd i Kolmårdsskogen och njuter av den värmande morgonsolen.  Vem skulle inte uppskatta en värmande morgonsol efter en kylslagen försommarnatt?

Även om älgen är min favorit, så kan jag inte låta bli att tycka att dessa kronhjortar är ståtliga och så vackra att möta i skogen...

Bara en liten husfluga...

I den stekheta sommarvärmen sitter en husfluga och spanar från ett vasstrå. När jag såg bilden kunde jag givetvis inte låta bli att göra den...

Älgmöte i sena skymningen...

I den sena vårkvällen står hon plötsligt bara där mitt framför mig på fältet. Den stora älgsilhuetten studerar mig tydligt riktigt, riktigt ordentligt. I samma stund mötet äger rum förvandlar solens sista orangefärgade strålar den vackra älgkon till en glödande silhuett där de upplysta konturerna riktigt glöder. Älgmötet blev utan tvekan till en riktigt magisk stund i vårkvällen...

Råbock i morgondimma...

Över fältet smyger en välkänd silhuett med sina ludna basthorn. Mitt ute i dimman stannar han plötsligt upp för att titta på mig. Tillsammans med den spännande björkskogen blir det en riktigt spännande bild på den ensamma råbocken. I det blå morgonljuset och dimma är det alltid fint att få möta dessa vackra råbockar. Jag hoppas verkligen på att få några fler rådjursmöten under de tidiga sommarmorgnarna...

I Kolmårdsskogens dunkel...

I en tät gran, inne i Kolmårdsskogens dunkel sitter en liten sparvuggla och spanar. Den långa mörka natten håller sakta på att förvandlas till morgon. Här inne sitter hon i skydd av de täta grankvistarna och sjunger sin "visslande" strof. Ett nära, men väldigt sällsamt möte med den mörka skogens lilla väsen - sparvugglan...

Den spanande storlommen...

Det är tydligt att något i luften fångar storlommens uppmärksamhet. Kanske är det bara en annan fågel som flyger förbi, eller är det ett gäng med fler storlommar som kommer för att jaga tillsammans här på morgonen? Från strandkanten där jag sitter går det inte att se vad det är som fångar storlommens uppmärksamhet. På något vis är det ändå så vackert med den mystiska storlommen som spanar upp i luften, samtidigt som dimslöjorna avlöser varandra på sjöns spegelblanka vattenyta...

Kajornas träd...

En bild på ett gammalt träd, som står så fint placerat intill vattnet i den ort där jag bor. När solen går ned sitter ofta kajorna här i trädet och spanar. Givetvis verkar mycket också handla om att få sitta på det allra bästa stället, där utsikten är som bäst över sjön.

I solnedgången, då kajorna flög fram och tillbaka mellan just det här trädet och ett annat, kunde jag inte låta bli att göra bilden. Den vackra kvällshimlen var verkligen inbjudande och de svarta kajorna mot den var given för bilden...

Förnimmelse av älg...

Den här bilden är från ett hastigt möte med en älgko som stod och gömde sig bakom ris och snår. Mötet inträffade under en heldag med Terje Hellesø i Mullsjöskogen tidigare i våras. När älgen blev varse om vår närvaro smög den försiktigt iväg in i skogen, så hela mötet blev "bara" till en förnimmelse av älgen och inget mer. Helt klart en annorlunda bild på älg, men på något sätt så gillar jag den, då det ibland är just såhär jag får uppleva dessa magiska djur. Dessutom tycker jag att bilden blev ännu bättre i just svartvitt...

Vättern och Omberg...

Visar idag fram en ny bild från mitt besök vid Vättern för några veckor sedan. En fantastisk plats och en fantastisk miljö att fotografera landskap vid. Inte minst om du precis som jag tilltalas av Vätterns mystik, dramatiska stränder och kristallklara vatten. Här är en bild jag gjorde, där Omberg fick utgöra en del av bakgrunden. Bilden gjorde jag ungefär vid 21:30 på kvällen, då solen sakta försvann bakom horisonten och det magiska blå ljuset började infinna sig...

Glad nationaldag!

Idag är det den 6 juni - Sveriges nationaldag. Jag vill därför önska er alla en riktigt glad och fin nationaldag! Dagen till ära visar jag fram en bild som i mitt tycke är så svenskt som det bara kan bli; En älg som står och äter raps!

Varför är det så svenskt då? Jo, vi har både färgerna, den gula rapsen och det blå ljuset, samt att älgen är Sveriges nationaldjur. Så stort grattis på nationaldagen alla läsare!

Sångsvan i gryningen...

I samband med att solen går upp över horisonten och solens varma strålar orkar sig ned mellan träden inne i skogen, vaknar en sångsvanen i vassen. Sakta skrider hon ut ur vassen på den på den vidsträckta skogssjöns spegelblanka vattenyta. Mellan träden målar solens gulfärgade strålar mystiska mönster på det stilla vattnet. Ett ljudligt tutande ljuder över sjön då hon sakta simmar ut på den mer öppna vattenspegeln i sjön. Det hela blev ett riktigt stämningsfullt möte med den vackra sångsvanen i den tidiga gryningen...

Nattmöte...

I sommarnatten har jag ett riktigt nära möte med en bäver. Plötsligt dyker hon upp från djupet i sjön, precis framför mig där jag sitter vid strandkanten. Hon ser sig misstänksamt om, innan hon simmar vidare bort mot sitt matförråd. Här vid strandkanten sitter hon ofta och gnager på pinnar och större grenar, som hon samlat. Det hörs tydligt i nattens tystnad när hon gnager i sig av den goda och färska barken. Det är alltid riktigt spännande att vara ute på sommarnätterna. För det går aldrig att veta i förväg vad som kommer att hända...

Smygande råbock...

Utanför huset smyger en råbock fram och tillbaka. I mörkret syns han ibland bara som en mörk gestalt. Men så fort han kliver fram i ljuset ser jag hur vacker denna råbock verkligen är, med sina stora basthudbeklädda horn. Ett riktigt stämningsfullt och härligt möte i den underbara senvintersolen...

Nyfiken tjädertupp...

Kvällssolen strilar in i skogsgläntan mellan de täta granarna. Plötsligt kikar en tjädertupp in i den tilltänkta bilden. En bild från ett av alla mina möten med Torkel, den envisa lilla tjädertuppen som under en hel vår vaktade en bergknalle djupt inne i Kolmårdsskogen. Våren 2021 hade jag många, nära och fina möten med denna tjädertupp. Ibland saknar jag honom faktiskt, då jag passerar hans lilla bergknalle. Vad som egentligen hände med Torkel är oklart, då han året efter aldrig dök upp på samma bergknalle igen. Kanske blev det en för hård vinter, eller så blev han offer för räven?! En sak är dock säker, Torkel skapade många fina och oförglömliga möten som jag kommer bära med mig livet ut...

Sångsvanen...

Plötsligt tutar det till och en sångsvan flyger förbi mig i skogen på mycket låg höjd. Även om mötet bara varade några sekunder, så är jag denna sångsvan evigt tacksam att hon tutade till innan hon flög förbi mig. Utan varningen hade jag inte varit beredd och därmed inte haft möjligheten att göra bilden här i inlägget...

Inne bland grenar och snår...

Inne bland grenar och snår sitter en liten ekorre och spanar. Då och då hoppar hon ned från grenen, väl nere på marken plockar hon med sig en kotte och sätter sig återigen på samma plats. Här förtärs sedan kotten i godan ro och ett väldigt smaskande ljuder. Är detta kanske hennes favoritplats? 

Ekorrmöten är verkligen speciella och de är ofta så nyfikna, att de inte kan låta bli att posera intill ett träd eller på en gren när jag ställer mig blick stilla och tittar efter dem. Jag kunde verkligen inte låta bli att göra den här bilden, då jag fastnade för ekorrens ljuvliga uttryck och det härliga gröna skogsljuset som syns i bakgrunden...

Skrovmål i solnedgången...

I den sagolikt vackra solnedgången, står en älg på det vidsträckta fältet och mumsar på den färska och nyligen utslagna rapsen. Länge och väl stod konungen på det stora fältet och åt av den goda grödan, samtidigt som hon mellan tuggorna blickade in i den vackra solnedgången. Den här stilla och sköna vårkvällen bjöd utan tvekan älgen på ett riktigt skrovmål...

Nytt möte med storlommen...

På den spegelblanka vattenspegeln ligger storlommen och spanar ut över sitt rike - den stora skogssjön. Samtidigt rör sig sjöröken sakta över den stilla vattenytan. Det hela blev ett mycket sällsamt, men vackert möte i gryningen med favoriten...

De tre vännerna...

I den täta dimman står de tre gamla ekarna med sina spretiga och knotiga grenar. De spretar åt alla håll och numera växer nästan grenverken i varandra. Morgonljuset lyser upp det karga landskapet och ekarna, så att de bläckfiskliknande grenarna blir tydliga.

För vissa är dessa träd något gammalt och bör därmed sågas ned. För mig är detta en berättelse om livet. Ålderdom kan på något sätt vara både vackert och sorgligt på en och samma gång. Främst är dessa ekar ändå en berättelse om lång vänskap och om hur ett litet frö kan växa upp och bli något stort, precis som vi människor...

Vättern...

Det är få platser här i landet som kan erbjuda på en sådan otrolig dramatik som just Vättern. En sjö, fylld av mysterier, sägner och annat som gör den både spännande, men också lite otäck.

När jag var yngre tillbringade jag många timmar under vattenytan, då jag var sportdykare. Det var på den tiden min stora passion och jag älskade verkligen att vara under ytan, inte bara för att det var spännande, utan också för att jag tyckte att jag förstod landskapets helhet på ett annat sätt. Men främst var kanske den "tysta världen" under ytan det som lockade mig allra mest.

Jag kommer aldrig glömma hur det var första gången jag gjorde ett djupdyk i Vättern. En kall, sjö med klart och ljust vatten där sikten var riktigt bra. Vättern var dock precis lika lömsk som hon var vacker. Vissa platser gick det aldrig att se botten på, för det kändes som att djupet fortsatte ned i all oändlighet.

Jag har vid flera tillfällen också upplevt hur Vätterns vattenyta på en handvändning ändrat karaktär, från att vara en spegel till att bli en sjö, där det skummar om vågorna som slutligen piskar mot klipporna vid stranden.

Jag har dykt på flera platser i Sverige, både i hav i väster, men också i öster. I många olika sjöar runt om i landet, men jag har aldrig påträffat något som Vättern. Faktum är att Vättern är den sjö och det vatten jag har allra störst respekt för.

I den gångna helgen bestämde jag mig dock för att återigen bege mig till Vättern. Denna gången för att fotografera, inte för att dyka. Det är otroligt, ännu en gång upplever jag en sjö som med sin skönhet och sitt kristallklara vatten lockar människor till sig. Dock visar hon sig inte helt harmonisk, utan vågorna tilltar i blåsten och regnovädret.

Efter solnedgången kunde jag inte låta bli att fotografera henne, då det sista ljuset sakta gick ned borta i Västergötland, samtidigt som det bildades någon form av aura runt de västgötska bergen i nordväst...