Den "osynliga" älgkalven
Vid ett krön kände jag mig plötsligt iakttagen. Jag såg mig omkring och där inne bland växtligheten tittade ett par stora, mörka öron fram. Försiktigt kunde jag även skymta ett par stora, svarta ögon mellan löven. Där inne stod en liten älgkalv och tittade på mig. Så nyfiken var den, att den rörde sig lite för att skaffa sig ännu bättre sikt. Den höjde på nosen och luktade, förmodligen för att försöka urskilja om jag var något farligt...
Efter en stund sjönk den åter ned bland den fuktiga växtligheten. Plötsligt såg jag den inte längre och när jag rörde mig längre fram, för att skaffa mig en översyn över hela fältet där den stått, men den lilla älgkalven var nu helt borta. Vem vet, med tanke på denna goda förmåga att gömma sig, kanske den lilla älg en dag blir en ståtlig 20-taggare, som under väl valda tillfällen väljer att visa upp sig här i Kolmårdsskogarna!?
4 kommentarer:
Fyran är läcker, med sitt "omöjliga" djup och blandning av det sylvassa och det lena. Det gjorde du bra tycker jag! :) Hoppas att du har rätt, en tjugotaggare om ett par år.
Härligt ljus... Och fint fotograferat.
En fin älgkalv i vackert guldljus! Och jag hoppas att den klarar sig...
Ja, vi får allt hoppas att vi får se den med 20 taggar... ;)
Om inte årets jakt tar hand om den lilla kalven?!
Tack för din kommentar och roligt att du gillade fyran Gustav! =)
Visst får vi hoppas att den klarar sig! ;)
Tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar på inlägget och ännu roligare att du gillade bilderna Malin. Det betyder mycket för mig ska du veta. =)
Skicka en kommentar