2020-08-11

Saknat sommarminne...

Det är svårt att glömma alla de fina mötena här i början av sommaren som jag hade med den svartvita flugsnapparen. Faktum är att jag saknar att väckas mitt i nätterna av dess ljuvliga drillande i träden utanför sovrumsfönstret. Även om det är en klen tröst och saknaden ibland känns jobbig, så vet jag att den svartvita flugsnapparen sannolikt är tillbaka här igen om 8 till 9 månader...


Det lilla kidet...

Sent en kväll fick jag ett fint möte med detta lilla kid. En ganska ihärdig liten krabat som såg till att mamma råget hade fullt upp med tillsynen. Medans mamma råget åt, passade det lilla kidet på att tvätta sig nog, för att sedan sticka iväg åt något håll. Detta gjorde att mamma råget inte kunde koncentrera sig helt på att äta, utan var tvungen att hela tiden ha ett öga på det lilla kidet.

En kväll då de var på besök fick jag höra räven skälla kraftigt. Mycket kvickt placerade sig rågeten framför sitt kid och började att skälla högt och ljudligt mot räven. Rågeten placerade sig och kidet i en del av skogen med högt gräs, så att det lilla kidet inte syntes, utan försvann i växtligheten. Jag tror att det annars är den enda gången som jag har sett det lilla kidet vara stilla. Av denna anledning så går det faktiskt att säga att rågetens taktik fungerade väl, för någon räv visade sig inte något mera den kvällen...


2020-08-10

Varma dagar...

De gångna dagarna har minst sagt varit varma augustidagar. Riktigt fina och de har även inneburit ljuvliga och ljumma sommarkvällar. Även om jag tycker att värmen ibland kan bli för mycket så är det dessa dagar som jag under den kalla vintern minns allra bäst.

Här är en passande bild på en trollslända som njuter av värmen och i kvällssolen. På en gammal knotig gren sitter den blick stilla för att lurpassar på eventuella byten...


2020-08-09

Annorlunda storlomsmöte...

 Ett storlomsmöte ackompanjerat av den solbelysta klippans spegling i det stilla vattnet...

 

2020-08-08

Kronhind och kalv...

 Ett fint och nära möte med en av Kolmårdsskogens alla kronhindar och hennes lilla årskalv...


2020-08-07

Svar på mitt öppna brev till Landshövdingen i Östergötlands län – 2020-08-06

Idag fick jag svar på mitt öppna brev till Östergötlands läns landshövding - Carl Fredrik Graf som jag skrev 2020-08-06. Det svaret kan du läsa i sin helhet här nedan.

Till att börja med vill jag berömma Landshövdingen att han tar sig tid att svara på mitt öppna brev, det uppskattar jag verkligen! Det visar på en god ambition och att han verkligen bryr sig. Ett stort tack för det!

Svaret jag fick från Landshövdingen svarade egentligen inte på de frågar jag ställde i mitt öppna brev, utan syftar mest till att ge sakupplysningar. Det jag höjer mest på ögonbrynen över är att Förvaltningsrättens beslut om inhibition eller inte verkar ta olika lång tid. Om det som Landshövdingen skriver är sant hade Förvaltningsrätten fattat ett beslut om att inhibition inte var aktuellt redan när jakten drog igång, eftersom att Länsstyrelsen började att jaga redan dag ett. Jag skickade in min överklagan den 12/6 och jakten startades den 11/6. Flera överklaganden kom sedan in den 15/6, då även jaktledaren Leif Thomsen gjorde ett uttalande för SVT om hur de för stunden jagade.

I frågan gällande vargen i Jönköpings län/Västra Götalands län så har Förvaltningsrätten faktiskt stoppat jakten tills dess att beslut fattats om inhibition eller inte. Något som har verkar ha tagit nästan en vecka (läste precis nu på
SVT att beslut fattats av Förvaltningsrätten om att fortsätta jakten).

Med andra ord verkar det som att det är Förvaltningsrätten som i frågan om skyddsjakt hanterar dessa olika. I alla fall om man ska titta på de senaste två månaderna och skyddsjakten i Långbogenreviret och skyddsjakten i trakterna av Gislaved, Gnosjö och Tranemo. Hur kan det bli på det sättet att samma fråga hanteras på helt olika sätt? Detta gör mig verkligen förvånad och det känns mycket, mycket konstigt!

Enligt Östergötlands landshövding Carl Fredrik Graf beaktar Förvaltningsrätten EU-reglerna i sin dom. Detta är helt fel, med tanke på den hänvisning som jag i mitt öppna brev upplyste Landshövdingen om. 
En ny EU-dom som beslutades om den 11 juni, vilken säger att vargen är fortsatt skyddad även om den rör sig i mänskliga bosättningar eller livnär sig på resurser producerade av människor. 
Deutsche Welle (DW) har sammanfattat det hela väldigt bra här: https://www.dw.com/en/wolves-are-protected-even-in-human-settlements-top-eu-court-rules/a-53778883

Här är även länken till EU-domen:
https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/P-9-2020-004316_EN.html.

Sammanfattningsvis kan jag tycka att all hantering av skyddsjakt är högst rörig och konstig och borde därför ses över, så att det ingen jakt kan påbörjas innan överklagandena är hanterade. Länsstyrelsen i Östergötlands län kommer ha svårt att rentvå sitt namn, då de bedrev en högst oetisk skyddsjakt där alfatiken, som förmodligen var mor till de små årsvalparna, blev skjuten. Något som smakar mycket illa i min mun.

Det är tydligt att ett beslut från regering behövs om hur vi ska hantera våra rovdjur i landet. Nu är vi på gång att skjuta ännu mera vargar, denna gången i 
trakterna av Gislaved, Gnosjö och Tranemo. Det verkar inte som att vargen har någon som helst möjlighet att sprida sig söder ut i landet, då få tamboskapsägare verkar vilja ändra på sina undermåliga stängslingar och beviljande av skyddsjakt sker om och om igen på godtyckliga grunder...



Hösten närmar sig sakta...

Jag tycker att det både på morgnarna och kvällarna nu känns att det börjar bli kyligare. Givetvis tror jag att vi har många härliga sommarkvällar framför oss här i augusti och förhoppningsvis även i september. Det känns ändå som att klimatet håller på att sakta ställa om mot hösten på något vis, inte minst då man är ute tidiga morgnar eller sena kvällar i skogarna. Kalla vindar är inte alls ovanligt.

Här en bild från ett härligt fint höstmöte med en dovhjortstjur. De är verkligen vackra där de spatserar omkring i skogarna...


2020-08-06

Öppet brev till Landshövdingen i Östergötlands län – 2020-08-06

Idag har jag skrivit ännu ett öppet brev beträffande den vargtik som sköts under skyddsjakten här i Långbogenreviret i Östergötlands län. Det öppna brevet kan ni läsa här nedan...

Till Carl Fredrik Graf - landshövding i Östergötlands län

Mitt namn är Mårten Lundgren, jag skrev den 10 juli ett öppet brev till Landshövdingen gällande skyddsjakten av en varg i Långbogenreviret här i Östergötland. Jag tackar även för det svar som jag fick i retur. Jag uppskattar verkligen att du tog dig tid att svara. Precis som förra gången så skriver jag detta öppna brev till dig, som jag även kommer att publicera på min blogg för att uttrycka min sorg, frustration och förundran över nyheten som nådde mig den 31 juli 2020 – att den varg som sköts i Långbogenreviret var alfatiken.

Jag vill börja med att jag nog talar för många, då jag säger att jag (läs vi) sörjer den varg som skjutits i Långbogenreviret. Genom denna skyddsjakt som känns som ett beslut i affekt så har Länsstyrelsen i Östergötland riskerat existensen av hela vargreviret här i Östergötland. Även om den slutliga analysen från SVA nu visar att alfatiken inte diade i det skedet som alfahonan sköts, så kan ingen garanterat säga att denna skyddsjakt inte påverkat de valpar som rapporterats om att de finns i reviret. Inte ens vetskapen om valparnas existens fick Länsstyrelsen att ändra sitt beslut om skyddsjakten, utan man valde att gå vidare ändå. Något som i pressen hävdats vara väldigt oetiskt, vilket jag står helt bakom. Ingen vet om valparna nu kommer att gå den grymma svältdöden till mötes eller vad som kommer att hända med dem. Sannolikt kommer inte den ensamma föräldern att klara av att ta hand om valparna helt själv.

I förra veckan tog Länsstyrelserna i Jönköpings län och Västra Götalands län ett beslut om skyddsjakt i delar av Gislaveds, Gnosjö och Tranemo kommuner, på den varg/vargar som föranlett angrepp på tamboskap i områdena. Tisdagen den 4 augusti meddelade Länsstyrelserna att skyddsjakten avblåsts på grund av att två organisationer överklagat till Förvaltningsrätten och som de nu vill att de utreds innan de eventuellt fortsätter med skyddsjakten. Detta är intressant, för om jag inte minns helt fel så var det precis på samma sätt när det gällde skyddsjakten på vargen i Östergötlands län och Långbogenreviret. En stor skillnad var att vi var 7 privatpersoner utöver de två organisationerna som skickade in en överklagan om skyddsjakten här i Östergötlands län. Ändå valde ni på Länsstyrelsen att gå vidare med denna skyddsjakt. Med andra ord, räckte inte 9 överklagande och kännedomen om valpar i reviret för att ni ens skulle göra som Länsstyrelserna i Jönköpings län och Västra Götalands län – stanna upp och utreda frågan ordentligt först.

Jag har själv varit i Långbogenreviret och sett hur undermålig stängslingarna ser ut på många av gårdarna som finns i närheten till den plats där jag fått förklarat för mig att vargtiken sköts. Stängslingen är bitvis i fruktansvärt dåligt skick där det knappast är svårt för ett rovdjur att ta sig in i hagen till tamboskapen. Hur kan det få se ut så här? Borde inte detta vara en åtgärd att ta itu med innan skyddsjakt inleds?

Jag vill även understryka en ny EU-dom som beslutades om den 11 juni, vilken säger att vargen är fortsatt skyddad även om den rör sig i mänskliga bosättningar eller livnär sig på resurser producerade av människor. Deutsche Welle (DW) har sammanfattat det hela väldigt bra här: https://www.dw.com/en/wolves-are-protected-even-in-human-settlements-top-eu-court-rules/a-53778883. Här är även länken till EU-domen: https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/P-9-2020-004316_EN.html. Jag vill bara poängtera för er att den skyddsjakt ni beslutade om den 11 juni strider mot denna EU-dom. Det är uppenbart!

Idag skäms jag utan tvekan över att vara Östgöte!
Vi har nu visat hela Sverige och även andra grupper som bevakar den svenska vargstammen, att vi i Östergötland handlar i affekt. Etik och vetenskap spelar absolut ingen roll för hur vi fattar våra beslut. I Östergötland är varg ett rödlistat och skyddat djur som man hellre skjuter på än skyddar!

Slutligen vill jag säga att jag är glad för att jag har stått upp för vargen i den här frågan. Mitt samvete är därmed helt rent, eftersom att jag har gjort vad jag kunnat. Men Länsstyrelsen i Östergötland har precis skrivit historia med att troligen skjutit bort det vargrevir som är det första på 100-tals år i Östergötland. Länsstyrelsen har därmed också hindrat vargens möjlighet att sprida sig söder ut i landet, något som är ett uttalat önskemål från Naturvårdsverket. Jag är glad att jag inte är i landshövdingens kläder och behöver axla denna tunga samvetsfråga, som sannolikt våra barn en dag kommer att undra över.


Hoppas att du Carl Fredrik Graf har möjlighet att svara mig på detta brev och frågorna i det.


Med vänliga hälsningar
En djupt besviken Mårten Lundgren, Svärtinge (Norrköpings kommun)

Mail: maarten.lundgren@gmail.com
Blogg: http://ml-naturephotography.blogspot.com



Den tretåiga...

Minns här tillbaka till mötet med den tretåiga hackspetten. En ganska oskygg rackare som jag fick till en del spännande bilder på och som jag gärna möter igen ute i skogen.

En bild med både kamerarörelse och rörelse från den tretåiga, då den kom till i samband med att hackspetten hackade frenetiskt på granen...


2020-08-05

Som en silhuett i horisonten...

Försommaren har övergått till högsommar och det är då man kan få se dem. Vid kvällningen vågar de sig ibland ut på de jättelika sädesfälten vi har här söder om Kolmårdsförkastningen. Som den här kvällen, då jag hade varit inne i en skog för att spana på eventuella djur som rörde sig där, då jag var påväg tillbaka till min bil såg jag en bekant silhuett en bit bort på fältet. Det är inte träden som ser ut så där tänkte jag, det måste vara... och mycket riktigt, där stod en stor älgtjur och spanade på mig. Fantastiskt fint sommarmöte, att få möta skogens konung som här även hade blivit vetefältets konung...


2020-08-04

Kronhjortar i soluppgången...

Det är vid solens uppgång, då det är sådär svalt och friskt ute i skogen, som de vågar sig fram. Plötsligt kan man se ett huvud sticka fram ute på hygget eller i skogsbrynet. Jag pratar förstås om Kolmårdens kronhjortar. Ett annars väldigt skyggt väsen som inte alls är speciellt förtjust i att exponera sig för oss människor. Men har man tur kan de vara lite nyfikna, precis som den här tidiga morgonen då jag satt mitt ute i björkslyn på ett hygge och väntade på dem. Plötsligt stack kronhinden och hennes kalv fram huvudet och kikade på mig...


2020-08-03

Dovhjortsmöte i sommargrönska...

Ett fint sommarmöte med en nyfiken dovhjort intill den lummiga ängen...