Gott Nytt År!

Med en dagsfärsk bild på en större hackspettshane, som blickar in i det vackra vinterljuset (läs framtiden), vill jag önska alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Björkskogen...

Idag visar jag fram en bild från Kolmårdsskogen och en del där björkarna tagit över mer eller mindre helt. Björkarnas vita stammar träder verkligen fram och skapar någon form av nästan övernaturlig känsla. Samtidigt så skapar kontrasten mellan de vita björkstammarna och skogens mörker en fotografiskt skön plats att arbeta på med sina skogsbilder. Just den här tiden på året, då skogen är mörk och ljuset dovt är skogen kanske som allra bäst att fotografera i? Inte minst i det blå skymningsljuset som jag älskar...

Nyfiken älg i morgonljus...

En nyfiken älg kikar fram då jag gör bilden av av den frusna slätten och soluppgången. I bakgrunden syns det gamla vattentornet i Norrköping skymta fram. Stämningsfullt och ett riktigt vackert möte i denna dags allra vackraste stund...

Stjärnhimlen...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde dagen efter vintersolståndet - det vill säga inte årets mörkaste dag, men nära inpå. Skymningen i Kolmårdsskogen var kristallklar och sänkte sig över platsen där jag stod. Några spretiga och vildvuxna björkar fick agera förgrund när jag gjorde min 8 minuter långa exponering. Resultatet blev en bild där vi ser att jorden faktiskt rör på sig och stjärnorna bildar som streck på himlen så kallade "star trails"...

Sångsvanen landar...

En ensam sångsvan går in för landning bland många andra sångsvanar. Det hela är mycket likt samma process vi ser när vi är ute och flyger och betraktar de stora flygplanen komma in för landning på flygplatsen. Ett vackert ögonblick i senvintersolens vackra ljus...

Vinternattens mörker...

Vinternatten sänker sig över skogen och allt det vackra nere i skogen förvandlas i samma ögonblick till ett mörker. Ett mörker vi människor med våra ögon inte kan uppfatta med våra ögon. För många känns skogen i detta mörker hotfull och farlig, men inte för mig. Jag trivs här i mörkret. För när mörkret sänkt sig över skogen, så förvandlas skogen till en ny plats. En del djur rör sig och är endast aktiva i skydd av just mörkret. Plötsligt är det inte ögonen och synen inte längre det sinnet vi kan förlita oss främst på, nu är det hörseln och vad vi hör som är vårt främsta sinne.

Den här bilden är en 4,5 minut lång exponering och visar fram skogens väldiga granar som i mörkret står likt soldater i givakt. Vackert och spännande i mitt tycke, kanske visar den också fram skogen då den är som allra bäst, eller vad tänker du?

Kall vintermorgon med ätande älgar...

Julhelgen fortsätter nu i all sin härlighet. Julmaten kommer in en andra gång på bordet och nu gäller det verkligen att njuta av gemenskap och god mat och samtidigt se till att må bra.

De här två älgarna har inget julbord att frossa i, de har ett helt fält med frysta grödor som de i den tidiga vintermorgonen sakta lunkade omkring och åt av. De såg helt enkelt till att de mådde bra och ha det trevligt tillsammans. I samma stund glödde den vackra himlen av soluppgångens fantastiskt vackra ljus...

God Jul!

Jag vill med denna älgbild och vinterskog önska alla er läsare en riktigt God Jul!

Mot ljusare tider...

Efter att ha passerat vintersolståndet och årets mörkaste dag, tar vi nu fart mot ljusare tider. Tider jag längtar efter, då naturen återigen spirar. Visst är det en tid och nästan en hel vinter tills dess, men att varje dag ändå få lite mer ljus ger hopp och glädje på samma gång.

Jag visar därför fram en bild jag gjorde här en fin dag i december, ned från Kolmårdsförkastningen, ned över den delen av Kolmårdsskogen som finns nedanför förkastningsbranten...

Besöket...

Det är natt, fuktigt och sådär novembermörkt ute. Jag blickar ut ur köksfönstret och får då syn på ett riktigt ståtligt vildsvin som står och äter på något hon hittat utanför huset. Jag greppar efter kameran, lutar mig fram i fönstret och gör bilden. Det är något underligt med vildsvinens päls, den äter nästan upp allt ljus.

Vildsvinen är verkligen inte omtyckta av oss människor och jag förstår egentligen inte varför, de är verkligen spännande att få möta eller följa på nära håll. Hoppas innerligt på fler möten med dem vad det lider...

Tuggan...

I den stämningsfulla solnedgången ser jag hur älgen tar en tugga av den blommande rapsen, vänder sig mot mig, lägger öronen bakåt och tuggar på. På något sätt så ser hennes uppseende nästan galet ut då hon stirrar på mig och tuggar i sig rapsen. Ett mycket stämningsfullt, men annorlunda älgmöte i vårskymningen...

Bakom tallen...

Inne i den täta tallskogen är det knäpptyst. Plötsligt hörs ett sus mellan träden, då vinden sakta drar fram mellan de späda tallstammarna. Men plötsligt ser jag ett ansikte högre upp i en av tallarna. Med fokuserad blick så tittar lappugglan ned mot marken - nu har hon upptäckt något intressant, kanske är det ett byte som rör sig där nere på marken?

Vätterns klippor i svartvitt...

Visar idag fram en svartvit bild från Vättern, som jag gjorde under ett besök vid denna sjö i under våren. Utsikten över Vätterns vatten är alltid magnifik!

På den här bilden går det att se Omberg som sticker ut i vattnet som en tunga i bakgrunden. Vättern - en fantastisk sjö, med storslagna vyer och riktig naturdramatik...

Älg i vårskymningen...

En ensam älg är ute och betar av vårens allra första grönska på det vidsträckta fältet. Den här bilden är från ett älgmöte jag hade innan vintern släppt sitt grepp ordentligt om naturen. Med de allt längre vårdagarna blir det också lättare på kvällarna att få se och uppleva älgar som kommer ut från skogen och betar på fälten i skymningen... 

Rådjur i höstfärger...

Två rådjur står och spanar ute på fältet, när den ena plötsligt hör mig. Nyfiket står hon och spanar på mig när jag gör bilden. Ett underbart vackert rådjursmöte en tidig höstdag...

Soluppgång i gulorange kulör...

Höstmorgonen är tidig och luften klar. I det dova ljuset ser jag tydligt hur älvorna dansar över det spegelblanka vattnet. Landskapet är lugnt och stilla. Längre ut över vattnet ser jag några trutar cirkla i luften.

Sakta men säkert byts det blå ljuset ut mot ett mer gult solljus. I samma ögonblick som solens strålar orkar över trädtopparna ändrar sig landskapet och dessa karaktär. Det landskap som för bara en liten tid sedan kändes mystiskt, har nu bytt karaktär till ett vackert landskap med ett intensiv färg av gulorange. Det ser precis ut som att vattnet med älvdansen brinner. Stunder som denna är så sagolikt vackra att få uppleva i naturen och utan min kameran kanske jag aldrig hade hittat dem?!

I vintermörkret...

Fortfarande blir dagarna bara kortare och kortare. Den ena "grå-mörka" dagen avlöser den andra. Bristen på snö och riktig julstämning verkar utebli. Skulle det bli kallt och kyligt så går det alltid att klä sig mot, men hur tacklar man egentligen mörkret?

I skogen hörs små bekanta strofer, den ena tofsmesen tycks avlösa den andra vid fågelmatningen. Det är ändå något riktigt trevligt dessa mörka dagar att försöka fokusera på. Här är en bild på en nyfiken liten tofsmes som poserade så fint framför kameran, bara en bit från huset där jag bor. Att få möta livet i skogen en mörk vinterdag ger ändå hopp om att livet fortfarande finns där ute och att ljusare tider sakta snart är på väg...

Ismönster...

Även om snön verkar lysa med sin frånvaro, så hoppas jag på lite kyligare väder. Jag längtar verkligen att skogsgölarna ska frysa så att det återigen går att fotografera is. Allra bästa blir det såklart när det inte finns någon snö, utan isen kan få vara blank och fin så att det verkligen går att hitta de där vackra isbubblorna.

Förra året vill jag minnas var ett ganska dåligt år för just isfotografering. Snön la sig över isarna som ett lock, så endast slutet av vintern bjöd på några riktigt fina tillfällen. Bland annat gjorde jag då den här isbilden, som jag tycker har ett riktigt spännande mönster, med både bubblor, sprickor och inte minst nivår i isen...

I vetefältet...

Ofta möter jag rådjuren i sädesfälten, då jag kommer körande med bilen. Helt lugnt går rådjuren där för sig själva och äter och inget i världen verkar kunna störa dem. Ofta är de också en bit in i fältet och vet att de får vara i fred här. En morgon hade jag turen att få möta en råbock i vetefältet på riktigt nära håll. Plötsligt stack huvudet upp bland veteaxen, kanske låg han och sov här? Länge stod han och tittade på mig innan han lunkade vidare in på fältet...

Vintermorgon med kölddimma...

Visar idag fram en bild från en riktigt kall vintermorgon från början av året, då det var kölddimma och ett helt magiskt ljus i soluppgången. Hela landskapet färgades av en lila-rosa nyans. De gamla träden stod som i givakt i det dimmiga och "suddiga" landskapet. Vackert och inte minst ett magiskt landskap att arbeta med som fotograf...

Stämningsfullt rådjursmöte...

Idag visar jag fram en bild från ett mycket stämningsfullt och fint morgonmöte med ett rådjurspar. Både råbock och råget stod så fint uppställda som två silhuetter i morgonsolens magiskt vackra sken. I bakgrunden skymtas utkanten av Norrköping...

Landskapet ovanför molnen...

När jag tittar ut genom fönstret på flygplanet som jag sitter i så ser jag ett vidsträckt molnlandskap. När jag betraktar molnen från ovansidan fylls huvudet av tankar och funderingar. Hur blir molnen såhär? Är det luftströmmar som skapar formerna eller blir molnen formade på detta sättet?

Naturfotograf som jag är kan jag inte låta bli att notera att ovansidan på molnen nästan liknar ett gigantiskt vinterlandskap. Det starka ljuset gör att det är svårt att studera detta landskap en längre tid, då det krävs solglasögon eller att man riktigt kisar hårt med ögonen för att inte bli bländad. Några moln triggar till och med fantasin, då de ser ut som jättelika figurer.

Är det inte fantastiskt hur naturen kan forma molnen och hur de kan påminna så mycket om det landskapet som finns på ytan på vår planet? Då jag hade kameran i handbagaget kunde jag såklart inte låta bli att göra en bild på detta magiska molnlandskap...

Sällsamt älgmöte i dimma...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde under den gångna hösten. Denna dimmiga morgon hade jag turen att möta en av de allra största älgtjurar jag mött på flera år här i Kolmårdsskogarna.

Som en gigantisk vålnad stod han bara där i dimman ute på fältet och njöt i morgonsolen som strilade ned i dimman framför den väldiga skogen. Detta blev verkligen till ett riktigt sällsamt älgmöte och till och med kanske ett av de allra vackraste jag någonsin haft.

I min mening är detta en naturupplevelse jag verkligen aldrig kommer att glömma. Det är just möten som detta som gör älgen så speciell och till och med nästan lite övernaturlig på något underligt vis...

Den kraxande skatan...

Intill mitt hus sitter en skata och spanar i en gammal knotig tall. Dold av alla tallbarr syns han knappt bakom lager av grenar. Men skator är precis som andra djur mycket nyfikna. Plötsligt tittar han fram i en glipa, samtidigt som han kraxar och kommunicerar med sina skatkompisar som sitter i träden runtomkring. Försiktigt fokuserar jag och gör bilden på den vackra skatan inne bland tallbarren. Det är inte ofta som det händer, men det är verkligen roligt att få studera dessa vackra skator...

Älgko med kalv...

I den tidiga morgonen, då det blå ljuset dominerar över landskapet, står en älgko med sin kalv intill skogsbrynet och spanar ut över det stora fältet. När jag gör bilden hör älgarna kameran, samtidigt som de ser mig. Länge står de sedan och stirrar på mig, innan de vandrar vidare in i skogen och bort från fältet...

Natursidans julkalender...

Varje år sätter Natursidan.se samman en julkalender, där de presenterar 24 naturfotografer, en varje dag fram till julafton. I dagens lucka var det min tur att presentera mig och mitt fotograferande under det gångna året. Som ni säkert kan gissa så handlar min artikel givetvis mycket om boken - Kolmårdsskogen och Älgarna, som jag nyligen lanserat.

Artikeln på Natursidan visar också fram några nya älgbilder. Titta gärna på bilderna och läs artikeln om mig och de andra naturfotograferna i Natursidans julkalender här...

Dold...

Bakom ris och snår står en råbock och spanar, försiktigt kikar han fram genom gliporna i granriset. Försiktigt smeker den röda vintersolen råbockens päls. Ett riktigt spännande och vackert möte i vinterdagens allra sista solljus...

Iskanten...

Den slingriga och snäva iskanten i fint vinterljus är som ett konstverk. Isens textur är verkligen något som tilltalar mig med sina släta drag, både form och textur är verkligen vackert att studera...

Älgtjuren i novembersol...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde i mitten av november 2024. På något sätt så tycker jag ljuset i bilden för mina tankar på hur ljuset brukar vara under tidig våren snarare än november.

Men faktum är att ibland kan också november glänsa med ett varmt och vackert solljuset, detta trots att november månad främst associeras med dimma, kyla och dovt ljus.

Älgmötet var verkligen fint - den här älgtjuren stod och spanade på allt som hände kring den björkdunge där han slagit sig ned - den välkända silhuetten var allt som syntes mellan trädstammarna. Det är alltid lika roligt att få möta dessa ståtliga djur...

Inslag om mig idag på SVT Nyheter Öst...

Idag har SVT Nyheter Öst publicerat intervjun med mig som vi gjorde för några veckor sedan om min nyutkomna bok "Kolmårdsskogen och Älgarna". Se den här...

Silhuetter i dimman...

I den tidiga höstmorgonen, då dimstråken bäddar in landskapet nedanför Kolmårdsförkastningen ser jag några välbekanta silhuetter i en hage. Så stilla och försiktigt går de och betar av det höga gräset. Det tillhör inte vanligheten att jag fotograferar hästar, men den här gången kunde jag verkligen inte hålla tillbaka. Jag var helt enkelt tvungen att fotografera dessa vackra djursilhuetter i dimman...

Mellan trädens dunkel...

Mellan trädens dunkel ser jag plötsligt ett välbekant ansikte kika fram mellan trädstammarna. Länge står den lilla bocken och studerar mig, innan han sakta äter lite och lunkar vidare bort i skogens dunkel...

Den vita katten på fältet...

Jag kom åkande en tidig morgon på en liten väg, då jag plötsligt såg en vit liten katt som satt mitt ute på den nyplöjda åkern. Det hela blev väldigt kontrastrikt och jag stannade tvärt med bilen, greppade kameran som låg bredvid mig och gjorde bilden. Som tur var så kom det just då inga andra bilar på den lilla vägen. Jag tycker själv detta är en riktigt spännande bild som inte minst skapar många frågetecken hos betraktaren...