Naturens underverk...

Idag visar jag fram en bild på den vackra och hemlighetsfulla orkidéblomman Guckusko. Sannolikt blommar den på många ställen just nu i den här delen av landet, om den inte redan blommat över?

Det som är så fint med denna blomma tycker jag är de vackra och fascinerande detaljerna som går att hitta om man studerar den riktigt noga. Varje gång jag har haft tillfälle att fotografera och studera Guckuskon, så vet jag att jag tänkt; är det inte otroligt att naturen kan skapa så vackra ting?!

Det är en spännande tanke tycker jag, att naturen har en förmåga att skapa så vackra ting och Guckuskon är såklart långt ifrån ensam. Det finns verkligen mycket som är vackert och fascinerande om du ger dig tid att studera naturen. Det vackra går att hitta i både det som är stort, men också det som är litet och ibland kanske knappast syns eller som du först lägger märket till...

Sommarmorgon i skogen...

Sakta stiger solen över horisonten och strax därefter över trädtopparna. Efter en liten stund orkar dagens allra första strålar sig in mellan träden i skogen. Skogen som varit tyst väcks nu till liv och ljuden från fåglar bildar snart en kakafoni av läten som avlöser varandra. Just den här tiden på dygnet är kanske skogen som allra vackrast och mest stämningsfull. En plats väl värd att vistas på...

Den luriga skatan...

I en skogsglänta långt in i Kolmårdsskogen sitter en naturfotograf (jag) och väntar på att fåglarna ska komma till matningen. Plötsligt dyker en misstänksam, men nyfiken, skata upp och sätter sig på en gren. En bit från naturfotografen sitter skatan länge och väl, samtidigt som hon betraktar både gläntan och fotografen noga. Skator är inga lätta fåglar att fotografera, men ibland ska man som sagt ha lite tur...

Den värmande morgonsolen...

En ståtlig kronhjort står på en höjd i Kolmårdsskogen och njuter av den värmande morgonsolen.  Vem skulle inte uppskatta en värmande morgonsol efter en kylslagen försommarnatt?

Även om älgen är min favorit, så kan jag inte låta bli att tycka att dessa kronhjortar är ståtliga och så vackra att möta i skogen...

Bara en liten husfluga...

I den stekheta sommarvärmen sitter en husfluga och spanar från ett vasstrå. När jag såg bilden kunde jag givetvis inte låta bli att göra den...

Älgmöte i sena skymningen...

I den sena vårkvällen står hon plötsligt bara där mitt framför mig på fältet. Den stora älgsilhuetten studerar mig tydligt riktigt, riktigt ordentligt. I samma stund mötet äger rum förvandlar solens sista orangefärgade strålar den vackra älgkon till en glödande silhuett där de upplysta konturerna riktigt glöder. Älgmötet blev utan tvekan till en riktigt magisk stund i vårkvällen...

Råbock i morgondimma...

Över fältet smyger en välkänd silhuett med sina ludna basthorn. Mitt ute i dimman stannar han plötsligt upp för att titta på mig. Tillsammans med den spännande björkskogen blir det en riktigt spännande bild på den ensamma råbocken. I det blå morgonljuset och dimma är det alltid fint att få möta dessa vackra råbockar. Jag hoppas verkligen på att få några fler rådjursmöten under de tidiga sommarmorgnarna...

I Kolmårdsskogens dunkel...

I en tät gran, inne i Kolmårdsskogens dunkel sitter en liten sparvuggla och spanar. Den långa mörka natten håller sakta på att förvandlas till morgon. Här inne sitter hon i skydd av de täta grankvistarna och sjunger sin "visslande" strof. Ett nära, men väldigt sällsamt möte med den mörka skogens lilla väsen - sparvugglan...

Den spanande storlommen...

Det är tydligt att något i luften fångar storlommens uppmärksamhet. Kanske är det bara en annan fågel som flyger förbi, eller är det ett gäng med fler storlommar som kommer för att jaga tillsammans här på morgonen? Från strandkanten där jag sitter går det inte att se vad det är som fångar storlommens uppmärksamhet. På något vis är det ändå så vackert med den mystiska storlommen som spanar upp i luften, samtidigt som dimslöjorna avlöser varandra på sjöns spegelblanka vattenyta...

Kajornas träd...

En bild på ett gammalt träd, som står så fint placerat intill vattnet i den ort där jag bor. När solen går ned sitter ofta kajorna här i trädet och spanar. Givetvis verkar mycket också handla om att få sitta på det allra bästa stället, där utsikten är som bäst över sjön.

I solnedgången, då kajorna flög fram och tillbaka mellan just det här trädet och ett annat, kunde jag inte låta bli att göra bilden. Den vackra kvällshimlen var verkligen inbjudande och de svarta kajorna mot den var given för bilden...

Förnimmelse av älg...

Den här bilden är från ett hastigt möte med en älgko som stod och gömde sig bakom ris och snår. Mötet inträffade under en heldag med Terje Hellesø i Mullsjöskogen tidigare i våras. När älgen blev varse om vår närvaro smög den försiktigt iväg in i skogen, så hela mötet blev "bara" till en förnimmelse av älgen och inget mer. Helt klart en annorlunda bild på älg, men på något sätt så gillar jag den, då det ibland är just såhär jag får uppleva dessa magiska djur. Dessutom tycker jag att bilden blev ännu bättre i just svartvitt...

Vättern och Omberg...

Visar idag fram en ny bild från mitt besök vid Vättern för några veckor sedan. En fantastisk plats och en fantastisk miljö att fotografera landskap vid. Inte minst om du precis som jag tilltalas av Vätterns mystik, dramatiska stränder och kristallklara vatten. Här är en bild jag gjorde, där Omberg fick utgöra en del av bakgrunden. Bilden gjorde jag ungefär vid 21:30 på kvällen, då solen sakta försvann bakom horisonten och det magiska blå ljuset började infinna sig...

Glad nationaldag!

Idag är det den 6 juni - Sveriges nationaldag. Jag vill därför önska er alla en riktigt glad och fin nationaldag! Dagen till ära visar jag fram en bild som i mitt tycke är så svenskt som det bara kan bli; En älg som står och äter raps!

Varför är det så svenskt då? Jo, vi har både färgerna, den gula rapsen och det blå ljuset, samt att älgen är Sveriges nationaldjur. Så stort grattis på nationaldagen alla läsare!

Sångsvan i gryningen...

I samband med att solen går upp över horisonten och solens varma strålar orkar sig ned mellan träden inne i skogen, vaknar en sångsvanen i vassen. Sakta skrider hon ut ur vassen på den på den vidsträckta skogssjöns spegelblanka vattenyta. Mellan träden målar solens gulfärgade strålar mystiska mönster på det stilla vattnet. Ett ljudligt tutande ljuder över sjön då hon sakta simmar ut på den mer öppna vattenspegeln i sjön. Det hela blev ett riktigt stämningsfullt möte med den vackra sångsvanen i den tidiga gryningen...

Nattmöte...

I sommarnatten har jag ett riktigt nära möte med en bäver. Plötsligt dyker hon upp från djupet i sjön, precis framför mig där jag sitter vid strandkanten. Hon ser sig misstänksamt om, innan hon simmar vidare bort mot sitt matförråd. Här vid strandkanten sitter hon ofta och gnager på pinnar och större grenar, som hon samlat. Det hörs tydligt i nattens tystnad när hon gnager i sig av den goda och färska barken. Det är alltid riktigt spännande att vara ute på sommarnätterna. För det går aldrig att veta i förväg vad som kommer att hända...

Smygande råbock...

Utanför huset smyger en råbock fram och tillbaka. I mörkret syns han ibland bara som en mörk gestalt. Men så fort han kliver fram i ljuset ser jag hur vacker denna råbock verkligen är, med sina stora basthudbeklädda horn. Ett riktigt stämningsfullt och härligt möte i den underbara senvintersolen...

Nyfiken tjädertupp...

Kvällssolen strilar in i skogsgläntan mellan de täta granarna. Plötsligt kikar en tjädertupp in i den tilltänkta bilden. En bild från ett av alla mina möten med Torkel, den envisa lilla tjädertuppen som under en hel vår vaktade en bergknalle djupt inne i Kolmårdsskogen. Våren 2021 hade jag många, nära och fina möten med denna tjädertupp. Ibland saknar jag honom faktiskt, då jag passerar hans lilla bergknalle. Vad som egentligen hände med Torkel är oklart, då han året efter aldrig dök upp på samma bergknalle igen. Kanske blev det en för hård vinter, eller så blev han offer för räven?! En sak är dock säker, Torkel skapade många fina och oförglömliga möten som jag kommer bära med mig livet ut...

Sångsvanen...

Plötsligt tutar det till och en sångsvan flyger förbi mig i skogen på mycket låg höjd. Även om mötet bara varade några sekunder, så är jag denna sångsvan evigt tacksam att hon tutade till innan hon flög förbi mig. Utan varningen hade jag inte varit beredd och därmed inte haft möjligheten att göra bilden här i inlägget...