I soluppgångens första ljus...

I det daggvåta fältet sitter den lilla fältharen i sommarmorgonens allra första solstrålar, då solen sakta går upp över trädtopparna. Samspelet mellan fältharen och solen var det som väckte mitt intresse och fick mig att göra just den här bilden, så fascinerande att få se och fotografera...

Vägen genom mörkret...

Det går en väg genom skogen, en väg vi alla färdas på genom vinterhalvårets täta mörker. När jag stod där på vägen med min kamera och gjorde den här bilden, var tankarna hos mig just detta. Jag såg tydligt framför mig hur vi alla, sakta men säkert färdas fram på en slingrande väg vi inte ser änden på, precis som denna. Vi vet dock att när vi kommer ut på andra sidan, så kommer det att bli ljusare. Just nu är vi längst in i mörkret, en klen tröst är dock att vi nu sakta men säkert börjar att se ljuset...

Vinterljus...

En bild från slutet av december månad 2024, där det rödfärgade och härliga vinterljuset plötsligt bröt igenom det grå molntäcket och lyste upp den annars så mörka skogen. Visst är det något visst med det rödfärgade eftermiddagsljuset på vinterhalvåret?

"Bara" ett fönster...

Åh, vad roligt idag visar han bara ett fönster kanske ni tänker?! Ja, om man ser det från det perspektivet så är det klart att bilden inte blir särskilt spännande. Men min tanke när jag gjorde den här bilden vara att fönstret ändå var något spännande. Den reflekterar det som finns framför det, men det går också att se vidare genom det och vad som finns på andra sidan. Därmed anser jag att ett fönster faktiskt kan vara just ett fönster in i framtiden...