Rådjur och Östra Eneby kyrka...

Över det dimmiga fältet vandrar ett ensamt rådjur fram. Bara silhuetten syns av henne. Bortom dimman skymtas Norrköpings utkant i form av Östra Eneby kyrka. Bilden gjorde jag en riktigt stilla och fin morgon i början av oktober...

På jakttornet...

På jakttornets räckeskant sitter en ung ormvråk och spanar ut över markerna i det blåaktiga morgonljuset. Som synes är det inte alltid träden är bästa platsen att jaga ifrån ens för en rovfågel. Ett jakttorn kan ibland gynna även våra djur på ett positivt sätt. Det var verkligen roligt att se att detta jakttorn kunde användas av ormvråken - begrepp jakttorn fick sig även en ny mening i och med detta...

Det sitter i blicken...

Genom åren har jag haft många rådjursmöten. Tro det eller ej, men alla möten har varit unika på sitt eget lilla vis. Men det finns såklart vissa av alla dessa möten som fastnar lite extra - de blir inte bara bilder i kameran, utan även bilder inne i huvudet. Bilder som inte går att radera, utan som finns där och eftersom att det är starka möten sätter sig lite extra. Det här rådjursmötet är ett sådant, där hela bilden egentligen är en "vanlig" bild från ett rådjursmöte, men det unika och starka i bilden sitter i rågetens ögon och hennes blick...

Mera höstfärger...

Vill idag visa fram ytterligare en bild med de oerhört vackra höstfärgerna. Bilden är ifrån ett mycket vildvuxet hasselbestånd som växte precis intill en skog. Bilden är en dubbelexponering, där första bilden är i skärpa och den andra i oskärpa för att få en lite mer målerisk "touch" på bilden...

Misstänksam älgko...

I det blå morgonljuset, på ett fält med höstraps står en älgko och äter. I samma stund som jag passerar så höjer hon huvudet, tittar på mig med ett mycket skeptiskt uttryck. På något sätt fastnar hon i detta uttrycket och följer mig noga med blicken då jag passerar. Naturligtvis går det inte att låta bli att göra det här bilden, samtidigt som jag inte vill vara kvar och störa denna "dam" längre än nödvändigt...

Tornfalken...

På ett gammalt ladugårdstak sitter en tornfalk och spanar ut över nejden, samtidigt som solen sakta reser sig över horisonten. När solen orkat tillräckligt högt blir den lilla falken belyst och lapar ihärdigt i sig värmen från de ljumma solstrålarna. Tornfalken är verkligen en riktigt vacker fågel och att få möta den såhär nära, är helt klart något alldeles extra...

En spegling av hösten...

Skogen är sedan en länge alldeles tyst och stilla. Knappt några fåglar hörs längre, till och med kronhjortarna har nu tystnat för säsongen. Naturen intar såhär års en färgprakt som bara är så otroligt vacker, tills en storm kommer och sliter bort alla löven från träden. I björkskogens dunkel vittnar en vattenpöl om att hösten faktiskt är ett faktum - en spegling av den vackra hösten...

Råbock i guldljus...

I det guldfärgade morgonljuset vandrar råbocken raskt fram över det östgötska slättlandskapet. Dimstråken dansar försiktigt fram i bakgrunden, medan frosten sakta värms upp och förvandlas till gnistrande vattendroppar på markvegetationen. Ett mycket högtidligt och starkt morgonmöte i det vackra guldljuset...

Omsluten av höstens färgprakt...

Vid kanten av den väldiga skogen ligger ett litet torp. Det gamla huset är helt omsluten av höstens vackra färgprakt, en riktigt färgkavalkad och minst sagt vacker syn. Givetvis kunde jag inte låta bli att fota detta torp det låg, helt omslutet av de mustig och vackra färgerna. Mer höstkänsla än såhär är nog svårt att få till...

Mot sydligare breddgrader...

På fälten samlar gässen sedan en tid ihop sig för att äta och vila. Tiden då de drar sig söder ut för att söka värmen är nu här. Plog efter plog kommer de flygande och landar i stora grupper på det vidsträckta fältet. Det är verkligen vackert att se dem komma flygande som silhuetter i dimman såhär på hösten, även om det är trevligare då de är på väg åt det andra hållet på våren. Men att få sitta i gryningen och titta på dessa vackra fåglar då de kommer inflygande mot fälten och ropar till varandra är verkligen mäktigt...

Höstskymning i Kolmårdsskogen...

Sakta letar sig solen ned horisonten mot horisonten. Höstmörkret smyger sig liksom på nu ndär dagarna blir allt kortare och mörkret allt mer intensivt. Den vackra kvällshimlen färgas orange-gul av solen och den taggiga skogssilhuetten är så vacker mot den intensiva kvällshimlen. Ett riktigt stämningsfullt ögonblick i min älskade Kolmårdsskog...

Gryningsmöte...

I gryningen möter jag älgkon med sin lilla kalv som försiktigt lunkar fram genom snårskogens ris. Sakta vandrar de vägen fram mot de öppna fälten för att äta av det goda som växer på det (höstraps). När de ser mig stannar de upp och blir inte riktigt lika säkra på vart de ska ta vägen längre. Länge står de och studerar mig, innan de vandrar vidare mot sin mat. Sakta går solen upp i bakgrunden och börjar nu hitta in mellan träden i den djupa skogssalen...

Mera höstfärger...

Höstfärgerna är intensiva i skogen nu. Det är verkligen vackert och inte minst när man stöter på ett gäng riktigt illgula svampar, som växer intill en stubbe på det här sättet. Helheten med gula svampar som ackompanjeras av höstfärgerna hos både rött blåbärsris och överblommad ljung ger en riktigt stämningsfull färgskala...

Ute i kärret...

Visar idag fram en ny bild i genren "intima landskap", där de vita björkstammarna står så fint ute i ett kärr. Någon form av ticka fick också bli en del av motivet i bilden, då den satt så fint i det guldfärgade solljuset. Jag kunde bara inte låta bli att göra denna bild denna fina höstdag här i oktober, då solen sken så fint. Skogen och framför allt det här kärret förvandlades där och då till en riktigt fin och härlig plats att vara på och fotografera...

Dold i snåret...

Inne i snåret står älgen precis blick stilla och gömmer sig. Här har hon en stark tilltro till att hon är säker och inte syns överhuvudtaget för någon. Ack så fel hon har! När jag gjort några bilder och kameran låter bestämmer hon sig för att flytta på sig till en plats längre in i skogen. Det hela blev ett fint och minst sagt annorlunda älgmöte...

Den gamla eken...

Omringad av höstens färgprakt och solljus står den gamla eken stolt bland andra träd. Här inne i skogen är det ingen tvekan om vem som är den äldste. Med sina spretiga grenar liknar det här trädet nästan mer en bläckfisk där det står och riktigt sträcker sig ut från den gamla stammen.

En äldre man berättade för mig att trädet alltid funnits där, det var redan stort för cirka 60 år sedan då han var ung. Trädet var på den tiden en mötesplats. Det var i och runt det "stora trädet" som ungdomarna samlades på fredagskvällarna. Idag står den gamla eken kvar och nu är det nästa generation ungdomar som kan samlas kring detta stora träd.

En intressant historia och faktiskt riktigt spännande att ett träd kan spela en så central roll i ett litet samhälle...

Höstens härliga färgprakt...

Höstens färger lyser starka i Kolmårdsskogen just nu. Det är riktigt härligt att vara ute och njuta av färgprakten, men också lukterna och ljuden. En eftermiddag i skogen är därför något helt fantastiskt. Idag visar jag därför fram en höstbild som jag gjorde i det sista ljuset, då solen sakta sänkte sig ned bakom Kolmårdsskogens taggiga trädtoppar...

Älg med attityd...

Visar idag upp en bild från ett fint morgonmöte med en älgko i Kolmårdsskogen. Den här älgkon, var som synes inte helt lycklig över min närvaro, då jag kom till platsen då hon åt som allra bäst. Hon ställde sig och glodde på mig länge, sedan lade hon öronen bakåt, vände sig sakta om och "lunkade" iväg från platsen. Givetvis blev det en bildserie och just den här bilden där öronen ligger bakåt tycker jag extra mycket om. Den visar att hon har attityd...

Förnimmelse av ett rådjur...

Ibland händer saker så fort, även om man "bara" sitter på en stubbe i skogen och väntar på att något ska hända. Då jag gjorde den här bilden var det ett rådjur som plötsligt gjorde entré för att sedan bege sig vidare in i skogen. Allt skedde precis framför mig och bilden blev den ni ser här i inlägget - en förnimmelse av ett rådjur.

Bilden är inte oskarp för att allt gick fort, jag valde aktivt att göra den med lång slutartid för att få med händelsen då allt ändå gick ganska så snabbt...

Älgsilhuetten i kvällsljuset...

Som en mörk vålnad står plötsligt älgkalven framför mig ute på fältet, upplyst av det guldfärgade kvällsljuset...

Då natt blir till dag...

Försiktigt gryr ljuset och en ny dag formas. Natt blir till dag och ljuset kommer därmed åter tillbaka, även om sommarnätterna inte alltid är så mörka. Om några timmar vaknar alla människor i husen och sakta men säkert börjar landskapet åter leva upp efter en lång natts sömn.

Jag kunde verkligen inte låta bli att göra den här bilden, då jag såg solen sakta gå upp bakom molnet. Jag tror aldrig att jag tidigare visat en bild som så bra illustrerar när jag är ute på mina "fotosvängar" som just denna bilden. Det är precis mellan natt och dag allt i naturen är som allra vackrast tycker jag, stillheten och lugnet är verkligen obeskrivligt...

En tidig julimorgon...

I dimman på det solupplysta fältet går några rådjur och betar intill skogsbrynet. Även om det är en morgon mitt i sommaren, verkar de njuta innerligt av den varma morgonsolen. Kanske har natten varit sval?! Att få möta rådjuren på det här viset, en tidig julimorgon är verkligen riktigt stämningsfullt och en vacker naturupplevelse...

Skarv i regnoväder...

Regnet öser ned, men det tycks inte vara något som berör skarven. Här på en påle sitter hon så fint och spanar ut över havsviken. När regnet blir för kraftigt och fjäderdräkten allt för blöt, så rystar hon bara av sig det överflödiga vattnet. Det är kanske inte ovanligt, men ändå inte ofta som det går att bevittna en skarv och dess beteende på så nära håll. De är trotts allt väldigt vackra, även om de är hatade för sina kolonier och sin goda fiskeförmåga...

Natten till den 7 oktober...

Natten till den 7 oktober var det dags igen! I den mörka natten dansade ett kraftigt norrsken fram över himlen här i Kolmårdsskogen. Denna gång var det röda skenet mycket kraftigare än det traditionella gröna, åtminstone under en period. Skådespelet på himlen var verkligen en riktigt mäktig syn för ögat att få bevittna...

Ett litet huvud tittar fram...

Inifrån skogens dunkel, i den blå timmen ser jag plötsligt en ljus näbb mot himlen. I trädet ser jag sedan ett litet svart huvud som betraktar mig. Det är en tjädertupp som från sin gren sitter och spejar i det blå morgonljuset. Vilket underbart möte ute i skogen i det allra första gryningsljuset...

Under en vindfälla i skogen...

Under en vindfälla har precis ett rådjur kurat ihop sig till något som nästan ser ut som en liten boll. Bakom den här vindfällan finner den lilla rågeten skydd från skogens alla faror, för här är det ingen som kan hitta henne när hon ligger och sover. Försiktigt sluter hon ögonen och vilar. Efter en liten stund så öppnar hon ögat som är riktat åt mitt håll och det är då som jag gör den här bilden. En bild med mycket känsla, en bild som på ett tydligt sätt illustrerar den trygghet vi alla nog söker här i livet, kanske inte minst då vi ska sova...

Gröngölingen...

I vårens gröna vegetation hittar gröngölingen fram till en gammal asp som nu efter många år sakta håller på att dö. Det här trädet är inte bara områdets äldsta asp, utan också den med allra flest utmejslade bohål. Eftersom att aspen är gammal finns här massor av gott att hacka fram under den torra barken, men aspen är såklart också en kandidat för årets häckning. Ett vackert och spännande möte med vår finaste hackspett (?) i det härliga grönskimret...

Tre horn...

Tre horn syns tydligt komma mot mig i den dunkla skogen. I det blå ljuset blir hela situationen nästan lite sällsam då råbocken drar fram genom mörkret och vegetationen i den stora skogssalen. Det hela blev ett nära möte med nejdens vackra råbock som för ovanlighetens skull har tre horn och inte två...

Oväntat kronhjortsmöte...

Visar idag fram en svartvit bild från ett väldigt fint och högst oväntat möte med en kronhjort här i Kolmårdsskogen. När jag gjorde bilden satt jag och fotade en ormvråk som jagade för fullt över ett litet kalhygge. Plötsligt från ingenstans hördes en kronhjorts bröl tydligt, några sekunder senare så stod denna stora hjort framför mig och blängde. Minst sagt oväntat att detta skulle hända just där och då. I de här fallen så gäller det att vara snabb och rikta om kameran, samtidigt som det gäller att även vara snabb i tanken och ställa om från ett djur till ett annat. På bråkdelen av en sekund behöver jag i det här fallet släppa ormvråken och börja komponera bilder på kronhjort, dels i situationen och gärna i nya utsnitt än de som ligger hemma i bildarkivet...

Ormvråk i guldljus...

På en högstubbe i Kolmårdsskogen sitter en ormvråk och spanar intensivt efter föda. Ett minst sagt oväntat möte, men det blev riktigt nära och härligt guldljus...

Älgmöte i aftonljus...

I aftonljusets dunkel vågar sig älgen ut på de vidsträckta fälten. Ett lite sällsamt möte i det blå härliga aftonljuset. På krönet står den lilla älgtjuren så fint och spanar på himlen, med de spöklika trädstammarna i bakgrunden. Men vad är det han ser, är det stjärnorna, månen eller kanske en satellit som far förbi på himlavalvet?!

Storlom i guldljus och dimma...

På den spegelblanka sjön djupt inne i Kolmårdsskogen dansar älvorna fram över vattenytan. Allt är precis tyst och stilla. Nästan så att det är lite kusligt tyst på något sätt. Sakta, men bestämt skrider den vackra storlommen fram genom dimman som en mörk silhuett alldeles ensam. Ackompanjerad är hona av det intensiva och guldfärgade ljuset från solen. Plötsligt hörs hennes rop eka fram över sjön och över trädtopparna i skogen. En i mitt tycke helt magisk morgon i den underbara Kolmårdsskogen...