Ett mycket regnvåt råget vandrar sakta fram mot mig där jag sitter med min kamera, i den gråmulna regnmorgonen. Hon ser minst sagt besvärad ut över det blöta vädret och den tunga nederbörden, som fått henne att se rufsig ut. Ett helt klart annorlunda rådjursmöte i den alltid så vackra Kolmårdsskogen...
En försommarmorgon kan knappast börja på ett bättre sätt än med ett möte med favoriten. Denna vackra morgon blev det ett mycket nära möte med favoriten. Bilden gjorde sig helt kart bäst i svartvitt...
I aftonens stämningsfulla guldljus, sitter en liten fälthare i änden av ett fält. Hon stirrar intensivt in i det varma solljuset. Kanske värmer hon sig här?! Jag kan inte låta bli att fantisera om hur hon sitter här och filosoferar i kvällssolens varma sken. Kanske tankarna berör var hon ska sova inatt, eller vilken del av skogen hon ska besöka imorgon bitti?!
En bild från en klar och färgsprakande vinterkväll i Kolmårdsskogen. Vilken magnifik känsla att få uppleva en sådan färgsprakande och fin solnedgång. Träden stod så fint i givakt då solen sakta gick ned bakom dem i den gyllene horisonten...
En bild från ett mycket sällsamt och stilla möte med en älgko, i den viltrika och vackra Mullsjöskogen...
Bilder från en dimmig januaridag, då vintervädret förvandlade landskapen till säregna blyertslandskap. Det var nästan som att titta på just blyertsteckningar då jag tittade i kamerasökaren och komponerade dessa bilder. På något underligt vis så stillsamt och stämningsfullt i sin grå-svart-vita enkelhet - skönhet i sin grå dysterhet...
På ett nedfallet träd som sträcker sig över den lilla bäcken, sitter en liten trött strömstare och vilar sig. Då och då sluter hon sina ögon och låter världen utanför försvinna för en stund. En bild som utan tvekan berättar om den trötthet vi nog alla upplever i den bistra vinterkylan...
Plötsligt sitter den bara där!
Med en fokuserad och intensiv blick besöker sparvhöken fågelmatningen, för att fånga sig ett skrovmål bland de övriga besökarna...
Även om det är en liten tid kvar tills det är dags, så kan jag inte låta bli att tänka på det. Den fantastiskt härliga vårstämningen ute i Kolmårdsskogens vildmark...
Det är alltid så spännande att få möta den "stora grå ugglan". En fågel med minst sagt en egen karaktär och ett starkt och säreget ansiktsuttryck. På något sätt nästan lite mänsklig, om det nu går att vara det som fågel? Lappugglan är i mitt tycke nästan som den där sagougglan som fanns i sagorna man hörde när man var barn.
Jag är säker på att de som någon gång fått förmånen att möta den "stora grå ugglan" ute i skogen, tveklöst skulle stämma in i att det var ett minst sagt starkt möte.
Här är några bilder från ett väldigt fint möte med lappugglan jag hade för en tid sedan, långt in i de Östgötska skogarna, under de tidiga morgontimmarna. Det blå morgonljuset ger helt klart bilderna karaktär i min smak...
I den blå timmen - möte med en mycket uppmärksam kronhind. Här ute på den öppna ytan står hon så ståtligt och spejar över det gamla kalhygget, som nu vuxit igen av björksly. Vad är det som hon noterat här och som inte jag missat? Kanske har hon lagt märke till något som smyger på henne i den frodiga växtligheten?
När solen sakta går upp över det vidsträckta slättlandskapet, sitter en liten fälthare och äter av det dagtyngda växtligheten. Samtidigt dansar älvorna fram över fälten i solens varma solstrålar. Många vackra morgnar har jag sett genom åren, men kan det bli mer stämning än detta?!
En bild från ett älgmöte, en varm och ljummen försommarkväll. Den nyfikna älgkon kunde inte låta bli att betrakta mig bakom det frodiga björkslyet. Samtidigt syns försommarkvällens vackra solnedgång färga ljuset i guld-orangea toner. Ett stämningsfullt och oförglömligt möte i den vackra kvällningen...
I det kalla vintervädret flyger en snövit sångsvan fram över det frusna landskapet. En bild jag gjorde med lång slutartid och kamerarörelse, för att få fram själva händelsen i detta hastiga, men mycket vackra sångsvansmöte...
När solens gyllene strålar färgar den annars blå-lila himlen, vandrar råbocken över fältet. Tillbaka till skogen och det skydd den innebär för ett rådjur. Här inne bland träden får han vara ifred och utom synhåll för andra djur och jägare. Efter en lång natts vandrande efter föda på de olika fälten och en hel del mumsande behövs helt klart vilan.
På något sätt tycker jag att stämningen i bilden är så rogivande och fin, eller vad säger du?!
Som en liten ljus "klick" i vintermörkret uppenbarade sig den lilla varfågeln. Högt upp i en liten gran satt den och spanade. Ett högst oväntat, men stämningsfullt möte blev det med den lilla fågeln...
En bild från ett härligt möte med den vackra sidensvansen i eftermiddagssolens varma solsken...
I det dimmiga, blå morgonljuset står ett litet rådjur alldeles ensamt ute på det vidsträckta fältet och tittar på mig...
En stämningsbild över hur härlig och praktfull en vinterkväll faktiskt kan vara. När mörkret börjar falla över landskapet letar vi oss oftast in i våra hus för att umgås, kanske i värmen framför en nytänd brasa?! Samtidigt gör sig den vackra månen påmind på den färgsprakande och klara kvällshimlen...
Idag visar jag fram en serie bilder från en mycket tidig vintermorgon, då jag hade ett väldigt udda, men mycket fint möte med en havsörn. Mitt ute på ett stort fält skymtade jag plötsligt en stor "klump" då jag kom åkande med min bil. Den stora "klumpen" uppvaktades ideligen av ett gäng kråkor och kajor, som tydligen var måttligt irriterad över "klumpens" närvaro. Ju närmare jag kom denna "klump" desto tydligare såg jag att det var något levande, eftersom att den rörde på sig då och då.
Ganska så snabbt insåg jag nu att detta måste vara en örn, då den var påtagligt större än fåglarna som cirkulerade i luften runt omkring. Självklart saktade jag ned och vevade ned rutan, då jag såg att ingen bil låg bakom mig, eller kom åkande i mötande riktning.
Givetvis var jag beredd på att havsörnen skulle flyga därifrån, eftersom att en stor bil på 30 meters avstånd kunde kännas aningen obehagligt för den. Men icke!
Havsörnen satt kvar länge, länge och spanade. Den hade landat i snön och satt med benen nedstuckna i den vita massan. Den kikade sig omkring och i kamerans sökare kunde jag se hur fjäderdräkten "gungade" i havsörnens snabba kast med huvudet. Mäktigt!
Först när en bil plötsligt kom och körde om mig bestämde sig örnen för att det fick vara nog. Som på en given signal slängde den sig iväg med sina jätte-lika vingar och flaxade bestämt, så som bara en havsörn kan göra.
Det hela blev en mycket mäktig och ett minst sagt nära möte med en av våra kanske mest fantastiska och respektingivande rovfåglar - havsörnen...
En bild på den besynnerlige nattvandraren, som försiktigt men mycket bestämt vandrar fram över gårdsplanens vassa stenar i nattljusets blå sken...
En landskapsbild, där stämningen är så fantastiskt härlig, då de täta dimmorna ligger som ett täcke över det böljande slättlandskapet. Tankarna går ofta tillbaka till dessa vyer, då de griper tag i en på något märkligt vis. De gör med andra ord stort intryck! Känner i skrivande stund en stor inspiration och längtan inför de kommande försommarmorgnarna med tät dimma och hög stämning, precis som på bilden här...
En bild från ett sensommarmöte med en mycket nyfiken liten snok, som intensivt och länge betraktade mig där jag satt på bryggan. Är den ändå inte lite söt?
Den lilla rödhaken sitter på en sten i vattnet och betraktar det strömmande vattnet, som sakta forsar fram i bäckfåran. Den långa exponeringen och rörelsen ger helt klart bilden en extra krydda. Vad tittar den lilla rödhaken på och vad tänker den egentligen på? En helt klart annorlunda, men i mitt tycke spännande bild på den lilla rödhaken. En bild som utan tvekan lämnar utrymme åt betraktarens egen fantasi...
Ibland när jag är ute och åker på vägarna, så hittar jag orter och platser med mer eller mindre roliga, konstiga eller kända namn. Det är verkligen kul att göra bilder på skyltar, eftersom att tankarna hos betraktaren går till den "kända" platsen och inte till den faktiska platsen. Som i det här fallet - en bild på skylten till Grönalund. Men inte det Grönalund som de flesta tänker på kanske...?!
Visar idag fram en svartvit bild på favoriten - storlommen som sträcker på sig i morgonljuset, samtidigt som ett ljust och diffust ansikte i det mörka vattnet tittar på den.
Som vanligt såhär på vintern, kan inte tankarna låta bli att leta sig tillbaka till tidiga vår- och sommarmorgnar. Till mina underbara möten med storlommen. Det är så härligt att sitta på strandkanten och vänta på denna mytomspunna fågel vid en sjö här i Kolmårdsskogen. Det ger verkligen magiska möten och minnen för livet. Kanske är det därför inte så konstigt att jag därför ser fram så mycket emot detta...
På det vita, snötäckta fältet står det fyra mörka silhuetter och stirrar på mig i gryningen. En lite sällsam och overklig känsla infinner sig precis där i det blå-lila morgonljuset. Samtidigt slås jag av stillheten och lugnet och inser att detta faktiskt istället är ett vackert rådjursmöte...
En isformation hänger över det svagt strömmande vattnet likt en jätte-tår. Det går inte att sluta att fascineras av kylans och isens vackra formationer...
I mellandagarna hade vi minst sagt mörkt, regnigt, grått och slaskigt väder - novemberväder. Väder som inte gillas av många alls, men väder som för oss fotografer är lite av det allra bästa att skapa våra bilder i. Under dessa dagar blev det såklart några bilder på minneskortet. Här är två bilder som jag nu vill visa fram från dessa fantastiska dagar med fantastiskt novemberljus...
Visar fram en bild på den härliga forsärlan, som går att möta i vattendrag och vattenfall, precis som strömstaren. En fantastiskt fin och härlig liten fågel att få uppleva och inte minst få möjlighet att fotografera.
Hittade denna bilden i arkivet, då den av någon outgrundlig anledning aldrig har visats fram. Men nu så gör jag ändring på det. Snart är det vår igen och då kan vi få uppleva denna gula lilla skönhet på nytt...
En landskapsbild från ett yvigt snöoväder, över de platta slättmarkerna nedanför den branta Kolmårdsförkastningen...
Sakta med med all säkerhet går solen ned över det frusna landskapet. Vid skogsbrynet, på den lilla åkern står ett älgpar och betar. Ibland lyfter de upp huvudet och blickar in i solens guldfärgade ljus. Ett stämningsfullt och mycket fint möte att minnas...
En bild från ett vintrigt och iskallt litet vattenfall, där vattnet strömmar fram i hög fart, trots den bistra kylan. I mitt tycke ser isen som bildats här i fallet ut som väldiga kristaller, som vattnet flödar över. En minst sagt talande isbild som berättar om den bistra vinterkylan och passar fint att visa fram såhär i vintertid...
