Klockan ringer långt innan resten av världen har vaknat. För många låter det som rena rama bestraffningen, och frågan jag får oftast från både vänner och familj är densamma: "Hur orkar du gå upp så tidigt och bege dig ut i skogen?"
Svaret är egentligen ganska enkelt, även om det kan vara svårt att förklara för den som inte har upplevt det själv. När du väl har stått där i gryningen och känt lugnet sänka sig, då vill du bara ha mer. Det går knappt att beskriva på annat sätt än som den starkaste drogen – när man väl har fastnat går det inte att sluta.
Det är i de här tidiga timmarna som Kolmårdsskogen visar upp sin allra vackraste sida. Som på bilden här ovan, när morgondimman ligger tung över vattnet och de första solstrålarna letar sig fram genom granarna och färgar himlen i guld och koppar. Silhuetterna av grenarna i förgrunden, speglingarna i det stilla vattnet och ljuset som sakta bryter igenom – det är en stämning som inte går att återskapa senare på dagen.
För mig är det här den absolut starkaste naturupplevelsen som finns. Tystnaden, ljuset och känslan av att ha hela skogen för sig själv gör att allt annat hamnar i bakgrunden. Jag älskar verkligen det här, och jag skulle inte vilja vara utan de här morgnarna för allt i världen...













