Fantasieggande is...

Efter den långa perioden av kyla som hållit landet med ett hårt grepp, har nu isarna mer eller mindre vuxit och blivit riktigt ordentliga. Länge har jag längtat efter att kunna gå runt på isarna och botanisera i mönster och bubblor. Äntligen har jag nu fått det jag önskar - tjock isar med otroligt vackra och fantasieggande mönster. Jag visar här fram några bilder från de senaste dagarnas fotograferande...

Decembermörker i Kolmårdsskogen...

Många gånger är våren och kanske hösten den allra bästa tiden för skogsfotografering. Men, skogen är inte alls dum en mörk och murrig decemberdag heller. De korta dagarna bjuder ofta på ett svagt och väldigt försiktigt ljus inne i skogen.

Just en sådan dag i slutet av förra året (2025) gjorde jag den här bilden. En fuktig, mörk och murrig decemberdag då ljuset var knappt och det egentligen inte blev något dagsljus överhuvud taget så passade jag på att bege mig ut i skogen med kameran på axeln. Kanske är det just de här dagarna som är de allra bästa om man vill få fram mystiken hos Kolmårdsskogen?

Vinterns allra första snö...

Idag visar jag fram en landskapsbild jag gjorde i och med att vinterns allra första snö kom till Kolmårdsskogen. I det blå kvällsljuset fotograferade jag en sjö som denna kväll var helt spegelblank. På något sätt blev det som en stillhet och ett lugn över hela skogen då den "pudrats" med lite vit snö på marken. Samtidigt som jag gjorde den här bilden, en nästan fyra minuter lång exponering började den lilla sparvugglan ropa från en grantopp på andra sidan sjön...

Putsande strömstare...

En vacker syn - den lilla strömstaren sitter på en sten ute i det forsande vattnet och putsar sig. Aldrig tidigare har jag på så nära håll fått uppleva denna lilla fågel göra sig fin. Ett oförglömligt och vackert möte med den lilla fågeln...

Vinterbäcken...

Intill den forsande vinterbäcken hänger isskulpturerna tätt. En vacker syn där isens utseende inte är detsamma på förmiddagen som på eftermiddagen. Särskilt inte när det är flera grader kallt ute. Kontinuerligt byggs isen på och skapar nya vackra isformationer. Vinterbäcken är verkligen en fin plats att vara på en kall vinterdag. Men se upp, det kalla vattnet i vinterbäcken gör verkligen klimatet precis intill bäcken lite kallare och fuktigare...

Älgtjuren och snöfallet...

Det är kyligt, ned mot -10 grader, kanske till och med ännu kallare. Det snöar fint, fint. Till en början så tänker jag att älgarna nog inte vågar sig ut denna morgon. Men ack så fel jag har! På fältet trotsar en älgko och hennes tjur det bistra vintervädret. Sakta lunkar de fram över det vidsträckta fältet på väg tillbaka till skogen.

Plötsligt stannar älgtjuren till, lyfter huvudet och nästan ler mot mig. Direkt gör jag bilden och fångar det magiska ögonblicket och det oförglömliga uttrycket hos denna stora älgtjur. På älgtjurens uttryck syns det tydligt att han är mycket nöjd över både kylan och de fallande snöflingorna. Aldrig tidigare har jag varit med om att en älgtjur gjort såhär. Vilken lycka att få vara med om detta...

I solskenet på den lilla bergknallen...

En bild som väcker minnen tillbaka till 2017, då jag hade flera fina möten med tjädertuppen "Ture". På bilden här så står han beredd på sin solbelysta lilla bergknalle och spanar, i samma stund som morgon solen reser sig över Kolmårdsskogens trädtoppar.

Det var verkligen fantastiskt fint att få uppleva Ture spela här på den lilla bergknallen. Samtidigt var det tragiskt, då skogen här hade huggits ned och Ture nog kände sig vilsen. Ensam var han också då det under våren aldrig kom några rivaler eller hönor för spel.

Det kommande året (2018) gick Ture ett tragiskt öde till mötes. Han hade spelat inte på berget, utan även på stigar och leder omkring berget. Många människor hade sannolikt blivit jagade och skrämda av denna arga tjädertupp. En vårdag kom därför kommunjägaren och sköt Ture, eftersom att han ansågs vara ett störande moment. Frågan är var Ture skulle ha spelat istället? En tjädertupp hör väl ändå hemma i skogen och vi människor borde ändå få anpassa oss, eller?

Vasskungen...

I det kylslagna vintervädret är solens strålar ändå en välsignelse, inte bara för oss människor, utan också för alla djur. De varma solstrålarna ger oss alla värme i vinterkylan, energi och inte minst hopp om varmare dagar.

Inne i den täta vassen skymtar jag en kungsfiskare som lurpassar på bytet i det öppna vattnet. Kanske är det just bara här mellan vasstråna som istäcket inte har lagt sig helt? Den tillsynes tropiska kungsfiskaren är verkligen vacker när solens strålar träffar den koboltblå fjäderdräkten. Ett magiskt fint möte denna kyliga vinterdag...

Sångsvanen och snöovädret...

En ensam sångsvan flyger fram med full kraft i det kraftiga snöovädret. Det råder ingen tvekan om att den stackars svanen får kämpa med full kraft för att komma framåt i den starka blåsten. Även om sångsvanar är stora fåglar, så försvinner hon nästan bort i den kraftiga snöyran. Det behövs nästan ingen kamerarörelse alls för att skapa den mjuka och måleriska effekten i bilden...

Vila...

En bild från sommaren 2025, då en ekorre kom och la sig på en gren uppe i ett träd. Här uppifrån hade hon stenkoll på vad jag gjorde och låg där länge och väl och tittade på mig. Jag satt ute i skogen och väntade på att fotografera småfåglar. Dessvärre ville inte småfåglarna samarbeta den här dagen, vilket ekorren till min glädje istället ville. I den tryckande värmen låg ekorren länge och väl och vilade uppe på grenen samtidigt som hon lät mig vara hennes underhållning...

Vinterskogen...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde med rörlig kamera i skogen en tidig morgon. Det blå ljuset slår verkligen igenom, vilket jag verkligen tycker väldigt mycket om. Den snötyngda skogen är verkligen vacker och nästan lite sagolik i sitt uttryck. Att använda rörlig kameran ger en mer målerisk känsla i bilden, vilket jag verkligen föredrar, då bilden inte känns så statisk...

"Snömulen"...

En bild från ett härligt vintermöte med en älg ute på fältet. Efter att ha vandrar runt och ätit av rapsen är mulen alldeles vit - en riktig "snömule". Det var verkligen ett oförglömligt ögonblick då jag mötte denna älg på det gamla sädesfältet, då hon var på väg tillbaka till skogen...

Vinterbäcken...

Rikligt med snö och kyla, då är det vinter på riktigt! När det väl händer så har jag svårt att inte bege mig ut i naturen med kameran. Så kom den dagen då det hade snöat rikligt och var under -10 grader. Givetvis var det bara att packa kameraväskan, termosen och matsäck. Nu äntligen var det vinter på riktigt och dags att fotografera.

Jag begav mig till en liten bäckravin där jag visste att det var fantastiskt fint vinterlandskap att arbeta med. Denna dag hade jag dessutom turen att ha solen som lyste ned i den lilla ravinen där bäcken sakta flöt fram. Mörkt vatten, is och snö givetvis blev det några svartvita bilder som jag här visar fram...

Bäckens egen lilla pingvin...

I den iskalla bäcken dyker en liten fågel upp. För oss som känner igen den är det inga problem att se vad det är, men för någon som aldrig sett strömstaren kan det vara lite knepigt. Egentligen ser den nog ganska så oansenlig ut. Brun, vit och svart - inga spektakulära färger eller något annat som sticker ut. Men den lilla fågeln beter sig som en liten pingvin, då den dyker ned i det iskalla vattnet i jakt på föda.

Strömstaren är verkligen rolig och intressant att betrakta. Det är en liten tuff fågel som inte låter sig skrämmas ens av de vildare vattenfallen. Jag hade för en tid sedan ett fantastiskt fint möte med denna lilla fågel som putsade sig och därefter satt och flaxade lite med vingarna...