Hallå där!

Idag visar jag fram en ögonblicksbild jag gjorde en sommardag nu i somras. Jag satt och väntade på att några fåglar skulle sätta sig på en gren jag sett ut här hemma i skogen. Dessvärre for de runt och lekte på alla andra ställen än just den här grenen och var därför denna gång inte det minsta samarbetsvilliga.

Däremot tittade plötsligt en ekorre fram från ingenstans. Givetvis kan inte ekorrar prata, men det var precis som att höra den säga - "Hallå där!", vilket jag faktiskt hör inom mig då jag tittar på bilden...

Det hemliga samtalet...

Två fåglar (en bofink och en nötväcka) möts på en gren djupt inne i skogen. En dialog mellan fåglarna uppstår direkt, eller kanske är det en revirstrid jag får bevittna?

Under en tid står fåglarna och tittar på varandra, samtidigt som nötväckan öppnar näbben, så att det ser ut som att han pratar med bofinken.

Ett möte som jag starkt tycker symboliserar ett hemligt möte i skydd av grönskan. Det är verkligen inte ofta jag möter fåglar på det här sättet...

Betande älgtjur i sommarsol...

Idag visar jag fram en svartvit bild från ett möte med en älgtjur som svalkade sig i den heta sommarsolen. Älgtjuren gick långt ut på en myr, här var det svalt om benen, men fanns också ett och annat att äta. Detta var ett högst oväntat möte, men spännande att få se hur älgtjuren vandrade runt på myren. Vanligtvis är det inte mitt på dagen jag brukar möta älgarna, utan i gryningen eller skymningen...

Det hastiga råbocksmötet i skogen...

Långt inne i skogens dunkel smyger en ståtlig råbock fram. När han kommer upp på hällmarkerna slår han ned på farten. Nu lunkar han sakta fram över de berg och genom den växtlighet som växer här, innan han hastigt stannar till.

En bit bort mellan tallarna ser råbocken nämligen något - det är en fotograf som riktar sin kamera med sitt teleobjektiv mot honom. I några sekunder står råbocken blick stilla innan han sakta vandrar vidare igen.

Vem fotografen var får ni du själv lista ut, men här kommer en bilden på råbocken...

"Kolmårdsskogen och Älgarna" - min debutbok...

I generationer har älgen vandrat genom Kolmårdsskogens djupa marker. Den har varit mer än ett djur – en självklar del av landskapet, en levande symbol för styrka, stillhet och skogens själ. Men något håller på att förändras. Där man förr mötte skogens konung i dimman mellan granstammarna, breder nu kalhyggen ut sig och tystnaden blir allt mer påtaglig.

Under tretton år har jag följt älgarna här i Kolmården. Med tålamod, närvaro och en kärlek till det vilda har jag fångat deras liv i unika bilder – från gryningens första ljus till skymningens stilla skiftningar.

I min nya bok möter ni älgen på ett sätt som går bortom det dokumentära. Genom bilderna och berättelserna får vi se älgen både som djur och som symbol – för naturens storhet, för vår samhörighet med det vilda och för det vi riskerar att förlora.

Det här är mer än en fotobok. Det är en berättelse om ett landskap i förändring. Om minnen från milsvida skogar och möten som satt sig i hjärtat – och om dagens verklighet, där skogen krymper men älgens närvaro fortfarande påminner oss om naturens kraft.

Den 5:e november är det dags - då lanseras min debutbok. Är du intresserad av att boka ett exemplar? Tveka inte att höra av dig till mig via mejl - maarten.lundgren[snabel-a]gmail.com

Grågäss...

Ännu en bild på två gäss på sin väg söderut. Denna gången är det dock grågäss på bilden. Som vanligt har jag använt rörlig kamera med lång slutartid för att få till den lite mer måleriska effekten i bilden...

Saknade sommarkvällar...

Jag saknar verkligen de ljumma sommarkvällarna. Fågellivet inte minst!
Ibland när jag sitter och funderar över detta så brukar jag blunda och tänka mig tillbaka till dessa härliga sommarkvällar. Kvällar då jag kunde sitta på altanen och titta på när den svartvita flugsnapparen matade sina ungar i fågelholken. Det är verkligen magiskt att se det lilla fågelparet kämpa med maten och hur de landar med insekterna i munnen på en gren i det orangefärgade solljuset.

Jag visar därmed fram en bild på den svartvita flugsnapparhonan som här sitter just i det magiska kvällsljuset med insekterna i munnen...

Sovande storlomspar...

En bild från ett fint möte med ett sovande storlomspar. På den helt spegelblanka skogssjön ligger storlommarna helt stilla och sover. De flesta djur är ofta redan igång med ljuset på morgonen, oavsett om det gäller fåglar eller däggdjur i skogen. Men storlommen är en sjusovare av rang. En fågel som helt följer sin egen klocka och ibland ligger såhär sovandes en bra bit in på morgonen.

På något underligt sätt så är det ändå så rogivande att få mötas av detta när man kommer ut i den annars så helt tysta och stilla morgonskogen en sommarmorgon. Ibland kan man höra ett socialt "kurrande" ljud, då lommarna kommunicerar med varandra.

Jag förblev sittandes helt tyst vid strandkanten och njöt av åsynen - det sovande storlomsparet...

På väg söder ut...

Plog efter plog avlöser gässen nu varandra på sin väg söder ut. På ett sätt är det sorgligt att bevittna detta, då det betyder att vintern kommer allt närmare, vilket också betyder att naturen nu allt mer kommer att tystna. Å andra sidan är gässen inte borta för evigt, utan flyger snart i den helt andra riktningen - vilket betyder vår och att livet i naturen återigen lever upp.

Den här bilden gjorde jag i skymningsljuset, då de två grågässen kom flygande, med den orange kvällshimlen som bakgrund. De två silhuetterna bevittnar inte om någon plog som flyger söder ut, men kanske är detta eftersläntrarna, de två allra sista gässen?

Kylan börjar komma...

Nu blir det mer och mer tydligt att kylan med små steg smyger sig allt närmre. Härom natten visade termometern bara ett par grader över nollan här i Kolmårdsskogen. Ett annat hösttecken är att det dagligen passerar flera flockar av småfåglar som är på sin väg söder. I slutet av förra veckan drog det även förbi flera plogar med gäss på den klarblå himlen. Säsongens allra första frostmorgon borde heller inte vara särskilt långt borta. Så nog är hösten här alltid!

Älgbilden som jag visar fram idag gjorde jag en klar och kall höstmorgon, då det varit långt under nollan på natten. Även om det var en bister natt fick jag ändå till min glädje ett älgmöte i gryningen - då ljuset är som allra finast. Givetvis så hoppas jag innerligt på fler sådana här möten, så snart som under denna höst...

Den stora, vita sångsvanen...

Den här bilden kom till under en vistelse vid sjön Tysslingen i Närke för några år sedan. Här kommer tre sångsvanar inflygande, för att strax landa på strandängen intill sjön.

På något sätt så kan jag aldrig sluta att fascineras över svanarnas vita glans mot landskapet runt omkring, då de kommer flygandes. Med solens ljus ser de i mina ögon ut som änglar som kommer flygandes på himlavalvet.

Det går att se sångsvan i hela Sverige, då den häckar över hela vägen från söder till norr. Dock är beståndet av sångsvan allra starkast i norra delen av landet. Sångsvanen är Finlands nationalfågel och är så pass populär att den är graverad på den finska 1-euromyntet...

Älg i höstskog...

En bild jag gjorde, då jag mötte en fjolårskalv (älg) i höstskogens prakt. Det finns verkligen inget som är så fint som att få möta en älg ute i naturen. Att under en lång tid få studera älgen och älgens beteende är verkligen en naturupplevelse utöver det vanliga.

Den här älgen hade jag förmånen att under lång tid få studerade, då den gick och åt av växtligheten. Önskar dock att jag mötte dessa fascinerande djur ännu oftare ute i skogen. Tyvärr känns det istället som att tillfällena blir allt glesare och glesare...

Storlommar i morgondimma...

En helt underbar, ljum och stilla sommarmorgon möter jag storlomsparet i den skira morgondimman. Skogssjön ligger precis spegelblank, då älvorna dansar sin dans över vattenytan. Ur dimman glider plötsligt storlomsparet, nyputsade och gnistrande vackra. De kommunicerar med varandra genom några "knorrande" läten, innan den ena storlommen ropar sitt säregna rop så det ekar över hela skogen.

Utan tvekan får jag gåshud och detta blir till ett riktigt starkt och fint möte jag sent glömmer...

Den medeltida vägen genom skogen...

Idag visar jag fram en svartvit bild från Kolmårdsskogen som inte bara är en skogsbild, utan även har en liten historisk berättelse. Tittar du noga så ser du en stenlagd vägbank. Det är en medeltida väg som drar fram här genom skogen.

Sannolikt har den stenbelagda vägbanken kommit till efter medeltiden, men detta är en av fler medeltida vägar som en gång användes för att ta sig igenom den ökända Kolmårdsskogen - där rövare och banditer härjade. På den tiden var skogen här förenad med livsfara. Idag är skogen knappt märkbar när vi susar fram på motorvägen.

När jag ser bilden blir tankarna snabbt många; vilka har vandrat på den här vägen? Var det just här ett tillhåll för rövare och banditer? Vem byggde vägen? Varför drog de den just här?