Julhelgen fortsätter nu i all sin härlighet. Julmaten kommer in en andra gång på bordet och nu gäller det verkligen att njuta av gemenskap och god mat och samtidigt se till att må bra.
De här två älgarna har inget julbord att frossa i, de har ett helt fält med frysta grödor som de i den tidiga vintermorgonen sakta lunkade omkring och åt av. De såg helt enkelt till att de mådde bra och ha det trevligt tillsammans. I samma stund glödde den vackra himlen av soluppgångens fantastiskt vackra ljus...
Jag vill med denna älgbild och vinterskog önska alla er läsare en riktigt God Jul!
Efter att ha passerat vintersolståndet och årets mörkaste dag, tar vi nu fart mot ljusare tider. Tider jag längtar efter, då naturen återigen spirar. Visst är det en tid och nästan en hel vinter tills dess, men att varje dag ändå få lite mer ljus ger hopp och glädje på samma gång.
Jag visar därför fram en bild jag gjorde här en fin dag i december, ned från Kolmårdsförkastningen, ned över den delen av Kolmårdsskogen som finns nedanför förkastningsbranten...
Det är natt, fuktigt och sådär novembermörkt ute. Jag blickar ut ur köksfönstret och får då syn på ett riktigt ståtligt vildsvin som står och äter på något hon hittat utanför huset. Jag greppar efter kameran, lutar mig fram i fönstret och gör bilden. Det är något underligt med vildsvinens päls, den äter nästan upp allt ljus.
Vildsvinen är verkligen inte omtyckta av oss människor och jag förstår egentligen inte varför, de är verkligen spännande att få möta eller följa på nära håll. Hoppas innerligt på fler möten med dem vad det lider...
I den stämningsfulla solnedgången ser jag hur älgen tar en tugga av den blommande rapsen, vänder sig mot mig, lägger öronen bakåt och tuggar på. På något sätt så ser hennes uppseende nästan galet ut då hon stirrar på mig och tuggar i sig rapsen. Ett mycket stämningsfullt, men annorlunda älgmöte i vårskymningen...
Inne i den täta tallskogen är det knäpptyst. Plötsligt hörs ett sus mellan träden, då vinden sakta drar fram mellan de späda tallstammarna. Men plötsligt ser jag ett ansikte högre upp i en av tallarna. Med fokuserad blick så tittar lappugglan ned mot marken - nu har hon upptäckt något intressant, kanske är det ett byte som rör sig där nere på marken?
Visar idag fram en svartvit bild från Vättern, som jag gjorde under ett besök vid denna sjö i under våren. Utsikten över Vätterns vatten är alltid magnifik!
På den här bilden går det att se Omberg som sticker ut i vattnet som en tunga i bakgrunden. Vättern - en fantastisk sjö, med storslagna vyer och riktig naturdramatik...
En ensam älg är ute och betar av vårens allra första grönska på det vidsträckta fältet. Den här bilden är från ett älgmöte jag hade innan vintern släppt sitt grepp ordentligt om naturen. Med de allt längre vårdagarna blir det också lättare på kvällarna att få se och uppleva älgar som kommer ut från skogen och betar på fälten i skymningen...
Två rådjur står och spanar ute på fältet, när den ena plötsligt hör mig. Nyfiket står hon och spanar på mig när jag gör bilden. Ett underbart vackert rådjursmöte en tidig höstdag...
Höstmorgonen är tidig och luften klar. I det dova ljuset ser jag tydligt hur älvorna dansar över det spegelblanka vattnet. Landskapet är lugnt och stilla. Längre ut över vattnet ser jag några trutar cirkla i luften.
Sakta men säkert byts det blå ljuset ut mot ett mer gult solljus. I samma ögonblick som solens strålar orkar över trädtopparna ändrar sig landskapet och dessa karaktär. Det landskap som för bara en liten tid sedan kändes mystiskt, har nu bytt karaktär till ett vackert landskap med ett intensiv färg av gulorange. Det ser precis ut som att vattnet med älvdansen brinner. Stunder som denna är så sagolikt vackra att få uppleva i naturen och utan min kameran kanske jag aldrig hade hittat dem?!
Fortfarande blir dagarna bara kortare och kortare. Den ena "grå-mörka" dagen avlöser den andra. Bristen på snö och riktig julstämning verkar utebli. Skulle det bli kallt och kyligt så går det alltid att klä sig mot, men hur tacklar man egentligen mörkret?
I skogen hörs små bekanta strofer, den ena tofsmesen tycks avlösa den andra vid fågelmatningen. Det är ändå något riktigt trevligt dessa mörka dagar att försöka fokusera på. Här är en bild på en nyfiken liten tofsmes som poserade så fint framför kameran, bara en bit från huset där jag bor. Att få möta livet i skogen en mörk vinterdag ger ändå hopp om att livet fortfarande finns där ute och att ljusare tider sakta snart är på väg...
Även om snön verkar lysa med sin frånvaro, så hoppas jag på lite kyligare väder. Jag längtar verkligen att skogsgölarna ska frysa så att det återigen går att fotografera is. Allra bästa blir det såklart när det inte finns någon snö, utan isen kan få vara blank och fin så att det verkligen går att hitta de där vackra isbubblorna.
Förra året vill jag minnas var ett ganska dåligt år för just isfotografering. Snön la sig över isarna som ett lock, så endast slutet av vintern bjöd på några riktigt fina tillfällen. Bland annat gjorde jag då den här isbilden, som jag tycker har ett riktigt spännande mönster, med både bubblor, sprickor och inte minst nivår i isen...
Ofta möter jag rådjuren i sädesfälten, då jag kommer körande med bilen. Helt lugnt går rådjuren där för sig själva och äter och inget i världen verkar kunna störa dem. Ofta är de också en bit in i fältet och vet att de får vara i fred här. En morgon hade jag turen att få möta en råbock i vetefältet på riktigt nära håll. Plötsligt stack huvudet upp bland veteaxen, kanske låg han och sov här? Länge stod han och tittade på mig innan han lunkade vidare in på fältet...
Visar idag fram en bild från en riktigt kall vintermorgon från början av året, då det var kölddimma och ett helt magiskt ljus i soluppgången. Hela landskapet färgades av en lila-rosa nyans. De gamla träden stod som i givakt i det dimmiga och "suddiga" landskapet. Vackert och inte minst ett magiskt landskap att arbeta med som fotograf...
