Ny bok om Kolmårdsskogens sista älgar...

Idag är dagen med stort D - dagen då min debutbok om Kolmårdsskogens älgar lanseras.

Älgen – skogens konung och symbolen för den svenska vildmarken håller sakta på att försvinna från Kolmårdsskogen. Denna skog var en gång i tiden omtalad för dessa majestätiska djur som rörde sig mellan djupa granskogar och spegelblanka tjärnar. För varje år blir älgarna allt färre och med dem försvinner också något av den svenska skogens själ. Älgen förväntas rödlistas som hotad art i Sverige redan 2026 i den nya rödlistan från SLU - ett tydligt tecken på att något håller på att gå förlorat när landets nationaldjur kommer med i rödlistan.

Boken ”Kolmårdsskogen och Älgarna” är mer än ett fotoprojekt. Den bygger också på intervjuer med människor som levt sina liv i Kolmårdsskogen under åtskilliga år. Det är människor som på olika sätt har starka band till Kolmårdsskogen. Den här boken skildrar dessa människors minnen som bär spår av ett landskap som är under förändring. 

I boken vävs mina bilder samman med intervjuerna till en helhet som fångar både älgens verklighet och människans längtan efter det vilda som sakta nu håller på att försvinna. ”Kolmårdsskogen och älgarna” är skapad som en hyllning till Kolmårdsskogens sista älgar...

Med nedanstående bild, som jag gjorde för bara några veckor sedan vill jag också passa på att berätta att arbetat inte har slutat. Jag fortsätter i möjligaste mån att fotografera och möta älgarna i Kolmårdsskogen så mycket jag kan...

Ekorren...

I den varma höstsolen sitter en liten ekorre och njuter av solens värmande strålar. Här uppifrån den väldiga trallen har hon en väldigt fin utsikt, samtidigt som hon får vara ifred från andra djur.

Varje gång jag möter dessa små ekorrar ute i skogen tycker jag att det är riktigt njutbart. De är verkligen vackra och dessutom roliga att studera...

Höstuggla...

Den ståtliga hökugglan sitter och blickar ut över nejden från en högt belägen gren i ett gammalt träd. Ackompanjerad är hon av de praktfulla höstfärgerna som tydligt syns i bakgrunden då solen försiktigt lyser igenom det färgsprakande lövverket.

Att få möta denna uttrycksfulla och vackra uggla på det här sättet gör utan tvekan en naturfotograf riktigt nöjd och glad...

Novemberstämning...

I blått morgonljus och dimma förvandlas den här lilla stugan, med sitt knotiga gårdsträd till något som för mina tankar närmare höst och novemberstämning.

Jag vet att många inte tycker om november för att det är en kall och mörk månad, med få ljusa timmar. Men faktum är att för viss typ av fotografering är denna månad verkligen riktigt fin, kanske till och med årets bästa.

Jag har med tiden lärt mig att uppsatta denna månad och tycker att det är en riktig skogsmånad, där jag kan ta mina turer ut i markerna och njuta av skogens tysthet. När det skymmer och blir mörkt rör jag mig återigen hemåt för att slå mig ned och värma mig framför brasan...

Alla helgons dag...

Idag är helgdagen då vi minns och hedrar alla de som inte längre är med oss. Detta gör vi genom att gå till kyrkogården och tända ett ljus på deras grav. Egentligen är detta en ganska fin tradition, där vi tillsammans med familj eller vänner kan tänka tillbaka på de personer vi en gång haft nära oss i livet, eller som på annat sätt har gjort avtryck i våra liv. Det är viktigt att minnas och tänka tillbaka på allt fint som varit, för att kunna uppskatta det som också är här och nu.

Enligt Wikipedia så står det följande om  Alla helgons dag:
"Efter motioner i Sveriges riksdag om att öka antalet arbetsfria dagar under hösten flyttades Alla helgons dag 1953 till en lördag, som därmed blev allmän helgdag (lördag var dåförtiden en arbetsdag). Samtidigt ändrades almanackans namn på 1 november till Allhelgonadagen. Söndagen omedelbart efter Alla helgons dag fick 1983 karaktären av Alla själars dag, till minne av alla döda. Sedan 2002 är detta också ett av dagens officiella namn i Den svenska evangelieboken."

Kanske borde vi därmed byta namn på Alla helgons dag till just Alla själars dag, med tanke på hur vi firar denna helgdag och för att ännu mer understryka vikten av att inte glömma de vi minns och saknar?

Dagen till ära - en bild på en svart dovhjort i höstmörkret tycker jag passar fint till denna text...

Halloween...

Idag är det Halloween, en tid då allt oknytt och ljusskygga varelser har hamnat i fokus. Den här högtiden skapades en gång för att markera slutet på sommaren och då man trodde att gränsen mellan de levande och döda var som tunnast. Att klä ut sig var ett sätt för att skrämma bort alla onda andar. När jag var liten var denna högtid inget som alls firades här i Sverige eller ens uppmärksammades. 

Alla helgons dag, som alltid inträffar den första lördagen i november har jag däremot starka minnen från även som liten pojke. En högtid där man istället mindes alla de som inte längre är med oss...

På spåret...

En bild från ett möte då jag verkligen var den här älgtjuren på spåret. Eller så kan man säga att den här älgtjuren håller på att spåra ur...  Nåja, slut på roligheter!

Jag vill med denna bilden påminna er alla om att det nu faktiskt är mindre än en vecka kvar till den 5 november, då jag släpper min bok "Kolmårdsskogen och Älgarna" - en bok jag gjort för att hedra Kolmårdsskogens sista älgar.

Vill du säkra ditt exemplar? Skicka mig ett mejl...🫎

Magisk höstmorgon...

En bild från en riktigt magisk och fin höstmorgon i Kolmårdsskogen. När solen börjar stå precis sådär lagom högt på himlen att den orkar sig över trädtopparna och belyser det vackra landskapet med sina dimslöjor - då blir det magiskt!

Den här bilden gjorde jag en tidigt morgon vid en sjö i Kolmårdsskogen. Det var precis tyst, eller i alla fall nästan. Några nötskrikor lät inne i skogen för att sedan komma flygandes med sina ekollon genom dimman.

Det är verkligen något magiskt med dessa vackra och stämningsfulla morgonar. Ljuset, färgerna och inte minst den härliga stillheten...

Precis innan...

Det här är en bild jag gjorde en fin sensommarmorgon. Bilden är minst sagt minimalistisk, med sin skira ljusstrimma.

Vad som är speciellt med bilden är just det att den här är tagen precis sekunderna innan natten blir till dag och solen orkar sig upp över molnkanten. Ljuset vid den här tidpunkten på dygnet är magisk och varar inte alls särskilt länge. Från att ha varit relativt blått och dovt ljus ute, så blir det plötsligt ett mer varmt solljus som färgar landskapet. Kanske är till och med just den här tidpunkten dygnets allra vackraste tidpunkt?

Det plötsliga råbocksmötet...

Idag visar jag fram en bild från ett hastigt möte med denna fina råbock, som i vårsolen tittade förbi mig där jag satt i skogen och spanade efter småfåglar att fotografera.

Ibland blir det inte alltid så att det motiv man fört tänkt är det som på bild. Som naturfotograf gäller det att vara beredd på precis allt och se möjligheterna...

Stolt tjädertupp...

Idag visar jag fram en bild från ett möte med en mycket stolt tjädertupp. I skogens tysthet hör jag plötsligt ett välbekant ljud och sedan något som släpar i blåbärsriset. När jag vänder mig om står den här stolta tjädertuppen precis bakom mig, med utspända stjärtfjädrar och höjd näbb är han redo att anfalla om så behövs...

Felstavad titel?

Nu är det ungefär 1,5 veckor kvar till min bok om Kolmårdens älgar släpps. Några få har hunnit tittat på boken och jag fick en ganska intressant kommentar häromdagen när en person tittade på boken - "Men Mårten, du har ju stavat titeln på boken fel!"

Jag har väntat på detta och undrat när någon ska uppmärksamma detta. Boken är registrerad som "Kolmårdsskogen och Älgarna", men titeln på boken har jag medvetet skrivit med äldre grammatisk stil, då boken faktiskt syftar tillbaka på den Kolmårdsskog som en gång fanns och som älgarna var en större del av än vad de är idag. Titeln på boken blir då istället "Kolmårdskogen och Älgarna" dvs. ett s försvinner i Kolmårdsskogen (Kolmårdskogen). Jag kan lugna er alla och berätta att även om dubbel-s är den akademiskt korrekta stavningen, så är stavningen på min bok inte alls felaktig, utan har ett syfte.

Kolmårdsskogen är korrekt enligt nutida språkbruk.

Kolmårdskogen är inte fel i konstnärligt eller historiskt syfte - det är ett högst medvetet stilgrepp, där jag använt min konstnärliga frihet.

Den 5 november är det alltså dags för släppet av "Kolmårdskogen och Älgarna" - en bok jag gjort för att hedra Kolmårdsskogens sista älgar.

Vill du säkra ditt exemplar? Skicka mig ett mejl...🫎

Det vakande ögat...

Högt upp i en knotig gammal ek sitter en hökuggla och spejar. Det stora gula ögat lyser upp i solskenet och nere under höstlöven hoppas ugglan på att det snart ska röra sig. Kanke är det då en mus som plockar hasselnötter!? I så fall är det ett lätt byte för denna vackra uggla.

Att få möta hökugglan hör inte till vanligheterna här nere i Kolmårdsskogen, men ibland dyker de upp, framför allt på hösten och vinterhalvåret...

Tre amigos...

Sakta skrider de tre mystiska storlommarna ljudlöst fram på den spegelblanka vattenytan. Ett svagt kurrande ljud hörs från en av dem och ett likadant svar ges från en av de andra två. Tillsammans ska de nu jaga för att få tag på morgonens föda. Ett magiskt möte i den vackra soluppgången med de "tre amigos"...