Storlomsmötet i sommarmorgonen...

Knappt har solen stigit över trädtopparna då storlommen försiktigt skrider fram på den spegelblanka skogssjön. Träden speglar sig nästan spöklikt i sjöns mörka och spegelblanka vatten. Ännu har ingen bris kommit och skapat krusningar på den lilla skogssjön. Ett mystiskt, men vackert morgonmöte får jag denna morgon med favoriten - storlommen...

Nytt bävermöte...

Nästan ljudlöst kommer bävern simmandes fram i den lilla ån. Blick stilla sitter jag i strandkanten redo med kameran. Det är inte alls många meter ifrån mig som bävern passerar mig och jag passar då på att göra den här bilden. Ett magiskt fint och nära möte i sommarnattens blå morgonljus...

Nära snoken...

En bild från ett riktigt nära möte med en snok. Intill en sten, där det finns lite gräs ringlar en snok upp i den tidiga morgonsolen. Den ringlar ihop sig och ligger skönt där i morgonsolens varma strålar. Jag sitter inte alls långt ifrån och kan såklart inte låta bli att fota den nyfikna lilla ormen. Snoken släpper mig inte en bråkdel av en sekund med sin blick. Egentligen vill nog inte den lilla snoken vara kvar här, men värmen från solen gör att den trotts allt överväger att stanna kvar. Det blir några bilder innan jag försiktigt avlägsnar mig för att inte störa...

Rådjursdramatik...

På fälten syns rågeten och råbocken dra omkring i det blå morgonljuset. Allt är fridfullt och stilla, i alla fall nästan allt. Råbocken passar upp på rågeten, något som inte verkar helt uppskattat. Sakta rör de sig längre och längre ut på fältet och bort från platsen där jag befinner mig.

Rågeten stannar upp och ger ifrån sig ett ljud då hon märker att råbocken följer efter henne. En upplevelse jag aldrig varit med om tidigare, även om jag vid det här laget haft väldigt många och dessutom nära möten med rådjur. På något sätt tycker jag bilden blev så uttrycksfull att jag inte kan låta bli att visa fram den...

Sommarnatt vid ån...

I väntan på att få se något djur komma, sitter jag vid den lilla åns strandkant. Sakta håller sommarnatten på att förvandlas till dag, men i skogen tar det lite längre tid för ljuset att strila ned mellan trädkronorna.

Alla morgnar är inte dimmiga, utan en del är också riktigt klara och fina med hög frisk luft. Det här var en sådan morgon, då det var hur friskt och skönt ute som helst. Jag tror visserligen att det bara var 5 grader varmt, men det kändes ändå varmare.

Att sitta ute på natten på det här viset är verkligen riktigt spännande och inte minst en vacker upplevelse på många sätt. Skogen är på något märkligt sätt precis som i sagorna. Allt är tyst och med lite fantasi så går det att föreställa sig hur trollen sakta vandrar omkring djupt inne i bland träden.

Givetvis ville jag föreviga det här ögonblicket och visa er alla hur vacker skogen är på natten. Det blå ljuset har ännu inte övergått till det mer gula dagsljuset. För mig är det blå ljuset det allra vackraste och bästa ljuset att få fotografera i...

Älgmötet i dimman...

I dimman framträder plötsligt en stor och majestätisk gestalt - det är skogens konung som vågat sig ut från skogen. På det dimmiga fältet står han nu och spanar ut över det vidsträckta fältet. Det blå ljuset är dominerande i sommarnatten och jag njuter verkligen av mitt fantastiska möte. Älgens silhuett står stundtals helt stilla och spanar, men då och då böjer han ned huvudet för att äta lite av den goda rapsen.

Även om det inte är första gången som jag möter en älg i dimma, så är det på något sätt just det här som får mig att bli så otroligt glad. Det är en syn och ett tillfälle jag verkligen lever för att få fotografera...

Soluppgång över det fuktiga landskapet...

Det är verkligen fantastiskt vilka vackra morgnar vi har haft en tid nu. Jag har blivit rejält bortskämd med dimma och fantastiska färger i samband med soluppgången på morgonen. Idag visar jag fram en bild från just en sådan morgon, där den varma solen riktigt tränger igenom dimman och fukten ute på fälten. På något sätt är det så vackert med den fuktiga och "daggiga" spindelnäten på det här fältet som just i år står i träda. Givetvis kunde jag inte låta bli att göra en bild på detta magiskt vackra landskap...

Spejaren...

På en liten klipphäll sitter en tofsvipa och spanar ut över slättlandskapet, precis nedanför skogen. Det är verkligen inte ofta som jag får möjligheten att möta denna bedårande fågel såhär nära eller på det här sättet. Den här gången hade jag verkligen tur, då denna klipphäll verkar vara lite av en favoritplats att sitta och spana på. Oftast brukar dessa fåglar höras eller synas då de gör sin luftakrobatik över slätterna här på Östergötlands slättlandskap...

I den täta dimman...

Försiktigt reser sig solen över trädtopparna och lyser med full kraft ned genom den täta dimman. I samma ögonblick förvandlas ljuset till orange, istället för blått som det var strax innan. I dimman syns plötsligt två kronhjortar som vandrar omkring i den höga säden. Ett fullkomligt magiskt ögonblick att få sed dessa ståtliga hjortar som silhuetter i den täta dimman och i detta fantastiska ljus...

Tärnorna och bytet...

I djurens värld handlar allt om att överleva och bytet blir därmed en viktig del i överlevnadsprocessen. Att inte ha något byte är trots allt detsamma som att inte ha någon mat. Att klara sig utan mat är praktiskt taget omöjligt.

En varm och solig sommardag var jag vid havet för att bada. På den här platsen var det inte bara mycket människor, utan också mycket tärnor (fisktärnor). Tärnorna flög fram och tillbaka längs strandkanten för att hitta sig ett byte. När en tärna äntligen dykt ned och fångat en liten fisk för att sedan landa på en liten kobbe, såg hon inte att det redan satt en annan tärna där. Det hann dock aldrig bli något slagsmål om bytet, även om tärnan som redan satt på kobben gjorde sig beredd att knycka bytet för tärnan som kom flygande med det.

En väjningsmanöver och det hela var löst. Situationen blev ändå aningen dråplig, men riktigt bra för mig som satt beredd med kameran för att fota tärnorna...

Dimmiga morgnar...

Efter de varma dagarna kommer det alltid dimmiga morgnar, då temperaturen sjunkit under natten. Den här bilden gjorde jag på några stora gamla ekar en tidig morgon här i juli. Några ringduvor satt så fint i den gamla ekens krona och spanade ut över det dimmiga landskapet...

Snokmötet...

I det spegelblanka sjön kommer plötsligt en snok sakta simmande mot mig. När den närmar sig strandkanten där jag sitter saktar den in lite för att iaktta mig. Kanske ser jag lite farlig ut med mitt teleobjektiv som jag vid det här laget riktat mot den för att göra några bilder? Efter att den glidit förbi mig tar den snabbt fart igen och simmar vidare längs strandkanten.

Snokar är spännande att möta tycker jag, då jag inte känner minsta rädsla för dem. Däremot visar jag dem såklart respekt och vill inte skrämma dem om jag kan undvika. Jag upplever snoken som en väldigt nyfiket djur och ett djur som hellre tar till flykten än försöker att konfrontera faran.

Snoken rörde sig verkligen fint och smidigt på det spegelblanka vattenytan. En riktig lycka att få möta denna fina orm denna sommarmorgon och dessutom så nära...

Kornfältet i gryningen...

Sommarnattens mörker håller sakta på att försvinna, då morgonsolen sakta, sakta höjer sig över trädtopparna och lyser ned på de vidsträckta sädesfälten. Jag har alltid fascinerats av kornfälten, som med sina långa strån ser så otroligt inbjudande och mjukt ut. Naturligtvis är de långa stråna sannolikt ganska så stickiga, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av dess sädesfält.

I gryningen, då dimslöjorna ligger täta över fältet och daggen tynger kornaxen, blir landskapet så stilla och vackert, inte minst i det röd-orangea morgonljuset som bildas i samband med att solen går upp i den täta dimman...

Några fler bilder på hornuggleungarna...

Idag kan jag inte låta bli att visa fram några fler bilder på de söta hornuggleungarna som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Trädet är de små uggleungarnas "borg", här känner de sig trygga i den tryckande sommarhettan. Här bland löv och grenar syns de knappt och ingen kommer heller åt dem.

Ibland var det putsning för att göra sig fin, men också putsning av klorna. Därefter var det inte svårt att bli trött, gäspa för att sedan somna. För ugglor är dagarna tiden på dygnet då det är vila i schemat. Alltid lika fascinerande att få betrakta dem och se vad de gör för något...