I det stilla vattnet ligger ytan som en spegel utan minsta krusning. Samtidigt i den kalla vinterdagen växer sig isen starkare minut för minut. Jag kan inte låta bli att se bilden - den kalla isen mot skogens trädskelett som speglas. Tillsammans bildar de ett konstverk!
Precis ett sådant där konstverk där jag som fotograf fascineras över hur olika delar tillsammans kan bilda något riktigt vackert och unikt. Tolkningsmöjligheterna i den här bilden är nog näst intill oändligt många för den som vill. I annat fall en grafiskt snygg bild. För mig är det tydligt att bildskapandet i första hand handlar om att se och inget annat...
I den stilla sommarmorgonen då alla (alla utom fotografen) ligger i sängen och sover, vandrar en älgtjur ute i dimman. Här ute i den fuktiga och svala luften svalkar han sig, samtidigt som han äter av den goda rapsen. I min kamera ser jag hur den stora silhuetten långsamt vandrar fram i dimman, böjer ned huvudet äter lite, för att sedan vandra vidare igen. För en älgtokig naturfotograf kan en sommarmorgon inte börja bättre. Att fotografera i dimma är magiskt, men att få möta en älg i dimma är någonting ännu mera magiskt...
En bild från början av året, då det kommit mängder av snö här i Kolmårdsskogen. Kylan var också ihållande, så pass att det var värt att bege sig till skogsbäckens vattenfall. Här gick det att göra mängder av spännande bilder på både isformationer, vinterlandskapet och det forsande vattnet. Den vackra vinterbäcken är verkligen vacker och inte minst spännande att fotografera.
Den lilla skogsbäckens vattenfall är verkligen dramatiskt och något alldeles extra. Med kylan kommer också isformationerna att byggas på och sannolikt ändras en hel del till nästa besök. Därför gäller det att ta sig tid vid besöket och verkligen spana in det porlande vattnet och alla detaljer som finns i och kring bäckfåran...
Den här bilden gjorde jag 20 juli 2025 klockan 21:53, på min äldsta sons födelsedag. Vi hade precis kommit upp ur vattnet. Det var mitt i sommaren, det var varmt och skönt, både i luften och i vattnet. Skräddarna hoppade på den näst intill spegelblanka vattenytan och Notblomstren stod i full blom. Lågt över vattenytan flög det trollsländor fram och tillbaka i dagens allra sista ljus. När mörkret föll lekte även fiskarna och plaskade i det stilla vattnet.
Idag när jag tittar ut, nästan exakt 6 månader senare så ser jag snö och ett landskap som är helt annorlunda. På vintern sprudlar knappast skogen av liv. Just nu sover allt tills våren är här igen.
Bilden en till synes ganska enkel bild, betyder ändå mycket för mig. Den berättar om en tid och en plats jag verkligen längtar till nu när det är kallt och kyligt ute. Dessa ljumma, ljusa sommarkvällar är verkligen något magiskt med, inte sant?
Här kommer ännu en bild på den vintertunga Kolmårdsskogen, då det var snöstorm. Den här dagen yrde snön genom skogen. Känslan var att det snöade lika mycket horisontellt som lodrätt. Även om det var ett riktigt busväder så var det vackert på något sätt. Bilden gjorde jag också med kamerarörelse. Ett riktigt starkt och fint minne från den här vintern...
Det är stilla och lugnt i skogen, samtidigt sänker sig solen sakta ned bakom träden i Kolmårdsskogen. Ett magiskt ögonblick där skogen och landskapet blir alldeles orangefärgat. För mig är detta en riktigt fint och nästan lite högtidlig stund, precis som det motsatta - soluppgången. I den här tidpunkten förvandlas dag till natt eller tvärt om. Ett skådespel som verkligen är värt att lägga tid på att studera, inte minst på vintern då färgerna är väldigt intensiva om det är molnfritt och klart. Strax efter att solen gått ned bakom trädtopparna sänker sig sakta mörkret...
En nyfiken råget står framför mig på en höjd och spanar ut över skogen, då hon hört något "oroande" ljud längre bort bland träden. Samtidigt som hon står och spanar faller snöflingorna på hennes tjocka vinterpäls och bildar ett tunt vitt lager längst ut på pälsen. I Kolmårdsskogen ligger snön som ett tungt vitt täcke över enar, granar och inte minst marken. Det blå eftermiddagsljuset gjorde verkligen detta till ett riktigt fint och trevligt vintermöte med rågeten...
Efter att ha inspirerats av Tore Hagmans senaste verk - Landskapets väntplatser kunde jag inte låta bli att göra bilden av det ensamma och tomma jakttornet/väntplatsen, men på mitt sätt. Tidigare har jag inte sett dessa platser på samma sätta, men efter att ha bläddrat och låtit mig inspirerats av Tores bok blir det nu något helt annat. Stort tack för denna ögonöppnare Tore!
För er som inte har sett Tore Hagmans bok Landskapets väntplatser kan jag bara rekommendera den...
Idag visar jag fram en bild från ett mycket fint kvällsmöte jag hade med denna älgko ute på det östgötska slättlandskapet våren 2025. Hon är verkligen så vacker i kvällsljuset!
Misstänksamheten lyser igenom i hennes uttryck. Hennes blick och öron visar tydligt vad hon tycker om mig och min närvaro just där och då. Att få möta älgarna i vårkvällens allra sista ljus, då de går runt och äter av den blommande rapsen är verkligen magiskt vackert...
Det är nästan varje dag nu som jag tänker på de tidiga sommarmorgnarna med storlomsmötena. Jag ser verkligen fram emot att återigen få uppleva denna fågel ropa över de dimtäckta sjöarna, innan solen orkat upp över trädtopparna.
Den här bilden gjorde jag en tidig morgon i maj förra året, då storlommen plötsligt gled fram ur den täta dimman, samtidigt som solens strålar smekte den vackra fågelns fjäderdräkt försiktigt. Det hela blev ett mycket sällsamt vårmöte med denna härliga fågel...
En bild från den stilla nattskogen, då fullmånen lyser för fullt. Det gick åt cirka 5 minuter lång exponering för att göra den här bilden, även om månljuset stundtals var väldigt starkt.
Tittar man tillräckligt länge på bilden och mellan de snöklädda träden, så är det inte alls svårt föreställa sig hur något rör sig längre in i mörkret. I mitt tycke är det riktigt spännande när en bild kan ge den här typen av effekt...
I den snötyngda vinterskogen sticker ett nyfiket rådjur fram sitt huvud. Att få följa rådjuren på nära håll och under alla årstider är verkligen riktigt mäktigt. Rådjurets stirrande blick går inte fascineras av, vad är det egentligen hon ser för något där inne i skogen?
I en av de hög tallarna Kolmårdsförkastningens topp sitter en skata och blickar ut över landskapet nedanför. Här i förmiddagssolen har han både utkik och blir uppvärmd av de värmande solstrålarna. Även om vintersolens strålar inte är lika varma som under vår och sommar, så ger de ändå en känsla av värme efter en lång och kall vinternatt. Ett vackert möte med en mycket stilig och fin fågel...
Sedan några dagar tillbaka ligger snön tung på träden i här i Kolmårdsskogen. När vinden viner blåser den omkring all den vita snön. Plötsligt ser de ståtliga träden i skogen ut som jättelika skelett i det vita landskapet. Det är verkligen mäktigt att vara ute i denna vinterskog och fotografera, en skog som i vinterskrud visar upp sig på ett helt nytt sätt...
