Nyfiken älg...

En svartvit bild från ett nära möte med en mycket nyfiken älg. Länge stod hon på fältet och försökt lukt och få vittring på mig, utan att lyckas. Givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera hennes otroligt uttrycksfulla vittringsförsök. På något sätt är älgar så oerhört söta, med sina väldiga öron och överdrivet stora mule...

"Platser"...

Det finns "platser" och så finns det "platser". En del "platser" är mer bildsköna än andra. Vissa "platser" återkommer jag frekvent till för att hitta nya bilder, nya vinklar och nya sätt att ta mig an. Bilden här är från en sådan speciell plats långt in i Kolmårdsskogen, dit jag gärna återkommer. Här kan jag arbeta länge, länge för att utveckla mina skogsbilder och mitt fotograferande.

Med full energi och med kameran i högsta "hugg", så får den här bilden ta fart in i det nya (foto)året. God fortsättning på er alla, nu kör vi 2026...

Gott Nytt År!

Med en dagsfärsk bild på en större hackspettshane, som blickar in i det vackra vinterljuset (läs framtiden), vill jag önska alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Björkskogen...

Idag visar jag fram en bild från Kolmårdsskogen och en del där björkarna tagit över mer eller mindre helt. Björkarnas vita stammar träder verkligen fram och skapar någon form av nästan övernaturlig känsla. Samtidigt så skapar kontrasten mellan de vita björkstammarna och skogens mörker en fotografiskt skön plats att arbeta på med sina skogsbilder. Just den här tiden på året, då skogen är mörk och ljuset dovt är skogen kanske som allra bäst att fotografera i? Inte minst i det blå skymningsljuset som jag älskar...

Nyfiken älg i morgonljus...

En nyfiken älg kikar fram då jag gör bilden av av den frusna slätten och soluppgången. I bakgrunden syns det gamla vattentornet i Norrköping skymta fram. Stämningsfullt och ett riktigt vackert möte i denna dags allra vackraste stund...

Stjärnhimlen...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde dagen efter vintersolståndet - det vill säga inte årets mörkaste dag, men nära inpå. Skymningen i Kolmårdsskogen var kristallklar och sänkte sig över platsen där jag stod. Några spretiga och vildvuxna björkar fick agera förgrund när jag gjorde min 8 minuter långa exponering. Resultatet blev en bild där vi ser att jorden faktiskt rör på sig och stjärnorna bildar som streck på himlen så kallade "star trails"...

Sångsvanen landar...

En ensam sångsvan går in för landning bland många andra sångsvanar. Det hela är mycket likt samma process vi ser när vi är ute och flyger och betraktar de stora flygplanen komma in för landning på flygplatsen. Ett vackert ögonblick i senvintersolens vackra ljus...

Vinternattens mörker...

Vinternatten sänker sig över skogen och allt det vackra nere i skogen förvandlas i samma ögonblick till ett mörker. Ett mörker vi människor med våra ögon inte kan uppfatta med våra ögon. För många känns skogen i detta mörker hotfull och farlig, men inte för mig. Jag trivs här i mörkret. För när mörkret sänkt sig över skogen, så förvandlas skogen till en ny plats. En del djur rör sig och är endast aktiva i skydd av just mörkret. Plötsligt är det inte ögonen och synen inte längre det sinnet vi kan förlita oss främst på, nu är det hörseln och vad vi hör som är vårt främsta sinne.

Den här bilden är en 4,5 minut lång exponering och visar fram skogens väldiga granar som i mörkret står likt soldater i givakt. Vackert och spännande i mitt tycke, kanske visar den också fram skogen då den är som allra bäst, eller vad tänker du?

Kall vintermorgon med ätande älgar...

Julhelgen fortsätter nu i all sin härlighet. Julmaten kommer in en andra gång på bordet och nu gäller det verkligen att njuta av gemenskap och god mat och samtidigt se till att må bra.

De här två älgarna har inget julbord att frossa i, de har ett helt fält med frysta grödor som de i den tidiga vintermorgonen sakta lunkade omkring och åt av. De såg helt enkelt till att de mådde bra och ha det trevligt tillsammans. I samma stund glödde den vackra himlen av soluppgångens fantastiskt vackra ljus...

God Jul!

Jag vill med denna älgbild och vinterskog önska alla er läsare en riktigt God Jul!

Mot ljusare tider...

Efter att ha passerat vintersolståndet och årets mörkaste dag, tar vi nu fart mot ljusare tider. Tider jag längtar efter, då naturen återigen spirar. Visst är det en tid och nästan en hel vinter tills dess, men att varje dag ändå få lite mer ljus ger hopp och glädje på samma gång.

Jag visar därför fram en bild jag gjorde här en fin dag i december, ned från Kolmårdsförkastningen, ned över den delen av Kolmårdsskogen som finns nedanför förkastningsbranten...

Besöket...

Det är natt, fuktigt och sådär novembermörkt ute. Jag blickar ut ur köksfönstret och får då syn på ett riktigt ståtligt vildsvin som står och äter på något hon hittat utanför huset. Jag greppar efter kameran, lutar mig fram i fönstret och gör bilden. Det är något underligt med vildsvinens päls, den äter nästan upp allt ljus.

Vildsvinen är verkligen inte omtyckta av oss människor och jag förstår egentligen inte varför, de är verkligen spännande att få möta eller följa på nära håll. Hoppas innerligt på fler möten med dem vad det lider...

Tuggan...

I den stämningsfulla solnedgången ser jag hur älgen tar en tugga av den blommande rapsen, vänder sig mot mig, lägger öronen bakåt och tuggar på. På något sätt så ser hennes uppseende nästan galet ut då hon stirrar på mig och tuggar i sig rapsen. Ett mycket stämningsfullt, men annorlunda älgmöte i vårskymningen...

Bakom tallen...

Inne i den täta tallskogen är det knäpptyst. Plötsligt hörs ett sus mellan träden, då vinden sakta drar fram mellan de späda tallstammarna. Men plötsligt ser jag ett ansikte högre upp i en av tallarna. Med fokuserad blick så tittar lappugglan ned mot marken - nu har hon upptäckt något intressant, kanske är det ett byte som rör sig där nere på marken?