2014-07-31

Storlommen och Näcken

En stilla sommarkväll då jag var ute i skogen, mötte jag den här storlommen som låg och speglade sig i den helt spegelblanka sjön. Jag skulle precis till att trycka på avtryckaren på kameran då jag faktiskt såg ett ansikte i vattnet. Jag gjorde min bild och tittade sedan ännu en gång och mycket riktigt, där fanns ett ansikte i vattnet. Kanske är det Näcken eller något annat väsen som rör sig i det svarta vattnet?
Tittar ni noga så ser ni nog ansiktet i vattnet!?





2014-07-30

Storlommar i svartvitt

Jag fortsätter veckans "storlomstema", med ännu flera bilder på storlom. Dessa bilder gjorde jag vid ett möte tidigare här i somras. Det var till en början en mycket fin, solig och lugn eftermiddag. Men lite senare började det blåsa. Jag hade under en tid suttit och ropat på storlommen och plötsligt dök de upp precis framför mig vid den udde där jag befann mig och var mycket nyfikna, men ändå reserverade. Jag hade vid det här storlomsmötet möjligheten att under en lång tid sitta och göra bilder på dem när de simmade runt ute på sjön.











2014-07-29

Storlommar, godnatt!

Jag tänker fortsätta att visa bilder jag nyligen gjort på storlommar, eftersom att denna fågel är ett av mina favoritmotiv att göra bilder på. En sen kväll här i helgen så hittade jag fem storlommar som hade sökt skydd inför natten, i en skyddad vik i en sjö här i Kolmårdsskogen. De simmade runt, jagade, putsade sig och gjorde sig redo inför den kommande natten. Det var mäktigt att få studera dem under kvällen och slutligen få se dem ligga stilla och sova när väl mörkret hade lagt sig över sjön. Ännu en oförglömlig upplevelse som jag sent kommer att glömma.













2014-07-28

Storlommen - en vålnad i den stilla sommarnatten

Sent igår kväll hade jag ett mycket fint möte med ett storlomspar. Sakta kom de glidande fram över det spegelblanka, svarta vattnet. Det blå ljuset gjorde dem som svarta vålnader där ute ute på sjön. De simmade sakta förbi mig och plötsligt dök den ena storlommen, den andra reste sig upp och flaxade med vingarna. Vad ville de berätta för mig med detta?!



Storlommen visar sig igen

Under ett par kvällar har jag nu kunnat njuta av mötet med storlom igen. Jag har dessutom haft goda möjligheter att göra ännu mera bilder på denna fantastiska fågel. Såg den för första gången en kväll i förra veckan, i en sjö här i Kolmården där den sällan brukar hålla till. Så vacker, så mystisk, så kuslig hon är där hon glider fram över det stilla svarta vattnet.






2014-07-25

Älgkon i hästhagen

Torsdagskvällen tillbringade jag tillsammans med Gustav ute i skogen för att leta djur att fota. Vi hade nog riktat in oss mest på att försöka få se älg alternativt rådjur. Länge satt vi i bilen och väntade vid ett kalhygge ihop om att en älg skulle komma ut från skogen, men ingen älg kom. Samtidigt som mörkret stilla la sig över skogen, så försvann också möjligheterna att kunna fota. Vi bestämde oss efter ett tag för att åka vidare och titta efter älgen på ett annat ställe.
På väg till det andra stället passerade vi en hästhage. Vi tyckte nog båda två att det var en mycket stor häst som stod där ensam mitt i hagen. Jag tvärnitade med bilen, för det var ju ingen häst, utan älgen vi letat efter hela kvällen. Vi stannade mitt på vägen och började genast fota den. Mörkret hade nu lagt sig, så vi fick skruva upp ISO (samtliga bilder är tagna på ISO 25600) och försöka göra det bästa av situationen. Det var inga problem, älgkon stod där så stilla i hästhagen och åt, medan vi fotade henne. Hon hade även med sig sina små kalvar. Efter ca 20 minuter blev älgkon trött på oss, lyfte på staketet och gick in i skogen. Tack Gustav för en trevlig och spännande kväll!







2014-07-24

En sommarkväll då mörkret hade lagt sig

Skogen var alldeles tyst och mörkret hade precis börjat lägga sig. Nu gick det inte längre se skillnad på vad som var rotvältor, älgar och troll. Mellan träden gick det inte urskilja annat än bara mörker. Jag bestämde mig för att ge mig av hemåt, nu var det ändå så pass mörkt att det nästan var omöjligt att fota här inne i skogen. Försiktigt började jag åka hemåt längs den smala grusvägen. När jag hade åkt en bit skulle jag precis till att passera en kraftledningsgata. Kraftledningsgator är spännande för att det ofta brukar stå djur där och det är även lite ljusare än mitt inne i skogen. Plötsligt ser jag något som rör sig mitt ute på kraftledningsgatan. Jag hajar till och stannar försiktigt bilen intill vägkanten och släcker samtidigt strålkastarna. Ute på kraftledningsgatan står hon, älgkon med sin kalv och tittar på mig. Blicken kändes som: Vem är du, vad gör du här, ser du inte att vi äter!?
Sakta började jag göra lite bilder på dem. Den lilla busiga kalven sprang ganska så snart iväg för att söka efter eget ätbart ute på kraftledningsgatan. Älgkon stod kvar och tittade på mig. Tillslut gav hon sig och började äta igen. Hon brydde sig då inte att jag var där och fotade. När jag sedan var nöjd med mina bilder och valde att lämna platsen, tittade älgkon åter på mig en kort stund och sedan började hon åter äta. Gissa vem som sedan kom hem med ett leende på läpparna? För ännu en kväll hade jag fått varit med i älgarnas rike!








2014-07-23

När en dag lider mot sitt slut

Gårdagskvällen tillbringade jag ute i skogen för att se om jag kunde göra några bilder på djur. Jag blev stannande en bit in i skogen, när solen sakta gick ned bakom mig. Allt var tyst och stilla och skogen målades röd-orange av det sista ljuset från solen. Plötsligt kom det en sparvhök flygandes och satte sig på en sten lite längre bort från mig. Jag blev precis paralyserad och alldeles rörd över hur vacker den var och hur fint den satt på sin sten. Jag vågade inte lyfta min kamera, utifall jag skulle skrämma den. Strax efter flög den ivrigt iväg, allt djupare in i skogen, kanske för att hitta sig ett sista byte innan solen gått ned helt och hållet. Jag fortsatte med att titta ut över skogen och plötsligt var det som någon la ord i munnen på mig. Sakta viskade jag något som jag sedan skrev ned. Så här löd det: 


"Sakta sänker sig mörkret över skogen och allt blir lugnt och stilla. Ännu en dag här i livet är på väg att lida mot sitt slut. Men det betyder också att det samtidigt är en ny dag som sakta tar form. En ny dag som jag vet lika lite om, som jag säkert kan veta att denna skymningsstund inte är min sista här i livet. Därför är det viktigt att se var dag som en unik bit av livet och aldrig ta den eller nästkommande bit för given"


2014-07-22

Skogens djup

Visst är det fantastiskt med djupa skogar? Skogar där man får känslan av att man nästan kan vandra hur långt som helst? Sjumilaskogar som sträcker sig kilometer efter kilometer och mil efter mil. Även om man aldrig orkar vandra till skogens ände, så är det fantastiskt att komma ut i skogen och känna lugnet och tystnaden som råder här. Visar idag ett antal skogsbilder där djupet är det centrala i bilden. Ta dig gärna tid och låt blicken färdas in i dessa skogsbilder och känn djupet.