Ensam i mörkret...

Tranmötet i den mörka skogen...

Storlommen en dimmig morgon...

Den ensamma kajan...

Taltrasten i kvällsljuset...

Till mina vänner rådjuren...

Detta är ett inlägg som jag vill tillägna till mina vänner rådjuren. Under den tidiga delen av våren har jag haft många fina besök av dem här hemma där jag bor. De har inte bara kommit för att äta, utan även sovit i närheten av huset. Ibland är det en ensam råget, andra gånger är de flera stycken och även en råbock.

Det är alltid lika trevligt när de kommer på besök och att även få studera och uppleva dessa personligheter och deras morgonrutiner på nära håll...

Mötet med älgtjuren...

Det är en tid sedan nu som detta möte ägde rum, men jag glömmer det aldrig. Hur skogens konung vaknar framför ögonen på mig (om du missade det inlägget så är här en länk).

Bilden här i inlägget är en av de allra sista bilderna jag gjorde på konungen vid det mötet, innan han vände sig om och bestämt vandrade in i den djupa skogen...

Väntar på våren...

Den lilla sparvugglan sitter och blickar upp mot himlen, kanske är det våren hon spanar efter?

Skogens nerver...

Fiskgjusarna gör sig hemmastadda...

Den stolta tranan...

Samrådande storlommar...

"Det gamla huset i kröken"...

När jag var liten och var ute på en promenad med min mamma och pappa hände ofta att vi stötte på platser eller ställen som behövde stannas vid och uppmärksammas lite noggrannare. Än idag kan en sådan plats kännas inombords om jag passerar. Det river upp och väcker gamla minnen och historier till liv.

Den plats jag nu ska berätta om är just en sådan. Jag har passerat detta hus många gånger under mitt liv. På ett eller annat sätt har husets utstrålning greppat tag i mig och fått mig att börja fantasier om platsen och vem som egentligen bor i det.

Som liten pojke var jag helt övertygad om att detta var tomtens hus. Kanske var det min mammas historier om uthuset (som tyvärr nu är rivet) som gjorde att jag trodde att uthuset bara var en förklädd nedgång till en underjordisk jättelik tomteverkstad.

Än idag får detta hus mig att vilja placera in det i en sagobok och att börja fantisera om dess ägare. Det märkliga med det här huset är är att ingen verkar bo i det. Det ser bara tröttare och tröttare ut för var år. Men även om inte huset är välskött så är trädgården mycket välskött. Vem vet, kanske bor där ändå någon?!

Härom dagen gick jag förbi huset med min lilla son, han stannade upp utanför huset med sin sparkcykel, tittade på huset, tittade sedan på mig och sedan åter på huset. Verkar som att även han tycks fascineras av husets utstrålning. Så nu blir det min uppgift att berätta sagorna om "det gamla huset i kröken" vidare...

Det 50 år gamla kärleksparet...

Idag är det den förste maj! Det betyder att många plockar fram sina gamla veteranbilar och kör i kortege eller på annat sätt väljer att visa upp sin gamla pärla. Själv har jag ingen veteranbil, men vill gärna berätta en historia för er om ett gammalt veteranpar, som jag av denna anledning tyckte passade bra att visa fram just idag.

Där, vid sidan om den lilla landsvägen, stod de och bara tittade på mig när jag kom kördes. Som ett litet försynt gammalt kärlekspar stod de och blickade ut över vägen, precis nedanför skogsbrynet. Två gamla Mercedesbilar från 60-talet, precis bredvid varandra, som om de nyligen klivit ut ur den dunkla skogen...