Glad midsommar!

Med en bild på den dansande sommarängen vill jag önska er alla en riktigt glad och härlig midsommar!

Råbocken på det dimmiga fältet...

Ute på det dimmiga fältet står en ensam, men mycket ståtlig råbock och spejar ut över det vidsträckta fältet. Den täta dimman har svept in landskapet och döljer därmed vad som finns längre bort. Kanske hör råbocken någon/några av rågetterna längre bort?!

En bild som för mig andas stillhet, tystnad men också en fråga om ensamhet och utanförskap...

Favoriten...

En nära bild på favoriten - vår kanske allra vackraste och mest mystiska fågel, storlommen. Den här bilden gjorde jag vid ett mycket nära möte en tidig morgon, i samma stund som dagens allra första ljus trängt igenom nattens mörker. Denna storlom var som synes mycket nyfiken på vad som fanns vid strandkanten där jag satt...

Inne bland grönskan...

... i den djupa skogssalen tittar ett mycket välbekant ansikte fram mellan träden. Ett närgånget rådjursmöte inne i storskogen äger precis rum. Försiktigt betraktar hon mig och försöker att känna min doft, innan hon sakta vandrar vidare in i skogen...

Nattens ögon...

Djupt inne i den mörka skogen syns bara ett par ljusa, stirrande ögon - pärlugglans skarpa och intensiva blick. En blick som genomborrar allt...

Den försiktiga stenknäcken...

Stenknäcken är verkligen inte som "andra" fåglar. Den är mycket försiktig av sig och sitter länge och studerar området, innan den vågar exponera sig. Bakom grenar och trädstammar studerar den fotografen därför mycket länge och noga, ibland flyger den till och med iväg, för att börja om att studera mig från en annan vinkel. Här är en bild på en mycket misstänksam, men nyfiken stenkäckshane...

Större hackspett i kvällsljuset...

Den större hackspetten sitter på den gamla tallen och njuter av det härliga, varma kvällsljuset...

Arg grönfink...

En grönfinkhane poserar så fint på en gren inne i den fint bakbelysta skogssalen. På något sätt ser dessa frönfinkshanar så arga ut, tycker inte du?!

Grönfinken - en art som fått stryka hårt på foten tack vare gulknoppsviruset. Hoppas innerligt att stammen återhämtar sig snart. Grönfinken är verkligen en vacker liten fågel med sina starkt gröna färger på vingarna...

Linnean blommar...

En bild på den vackra Linnean som på sina platser nu blommar för fullt i Kolmårdsskogens dunkla skogssalar. Här är en bild på denna lilla vackra blomma, från en tidig morgon när ljuset var som blåast...

Guckusko...

Visar ännu en bild på den vackra orkidén Guckusko som jag fotade tidigare i juni...

Fiskmåsen och den avhuggna björken...

På ett kalhygge och en avhuggen gammal björk sitter en fiskmås och spanar ut över nejden. Jag kan inte låta bli att dra liknelsen till hur ormvråkar eller andra rovfåglar, på samma sätt brukar sitta och spana från en högstubbe på samma vis. Därmed tycker jag denna bild på något sätt får en liten komisk prägel, trotts sin ödesmättade stämning...

Underbar fågelsång...

Bakom grönskan i en gammal tall sitter den svartvita flugsnapparen och sjunger sin fina melodi. En sång, en melodi jag verkligen aldrig tröttnar att njuta av. Nu till midsommar så tystnar tyvärr denna vackra melodi, då häckningarna är färdiga. Denna lilla svartvita flugsnapparen är alltid lika saknad när den försvinner...

Dagens första solstrålar...

En bild där vårdagens allra första solljus är centralt. En bild där det varma solstrålarna lyser upp den stora bergväggen, med sitt intensiva gul-orangefärgade ljus. En bild som för mig talar om hoppfullhet... 

Kolmårdsskog...

I den beryktade Kolmårdsskogens skogssalar döljer sig både det ena och det andra. En del spännande ting, men också sådant som inte är så roligt, som när den gamla fina granskogen blivit angripen av granbarkborren.

Kanske är ändå just de röriga områdena i skogen, där träden ligger i som i "plockepinn" också de allra mest intressanta ur fotohänseende?! Den gamla skogen gör att jag känner att skogsmiljön, om möjligt, får en helt annan dimension och blir än mer spännande och oemotståndlig att både vistas i men också skapa bilder i. En miljö, en skog som utan minsta tvekan sätter fart på fantasierna.

Här är några bilder från gammal orörd del av Kolmårdsskogen som domineras av gran. En plats jag känner att jag nog besökt alldeles för lite när jag besöker...