Bara en älgtjur...

En bild från ett av höstens alla älgmöten här i Kolmårdsskogen. Denna lilla älgtjur smög omkring i skogens mörker, precis när gryningsljuset började att leta sig in mellan träden...

Skymningstroll...

Att äta de där röda bären...

Här följer 20 stycken bilder från ett möte med sidensvansar som invaderade ett område med oxel...

Hjortarnas flykt...

 

Skyddsänglar finns dem?

Absolut säger jag efter helgens oförglömliga händelse!!!

I lördags morse när jag kom åkande på en större väg med viltstängsel, här norr om Norrköping, var jag nära på att mista livet!

När jag idag bearbetar händelsen så förstår jag hur fruktansvärt nära det egentligen var att allt gick åt helvete...

Den här lördagsmorgonen var det disigt, dunkelt och ganska mörkt. Klockan var närmare 07:40 och det var endast jag och en långtradare som åkte på den här vägbiten. En raksträcka över en slätt som är ca 2 km lång. I höjd med en avtagsväg som gå in till en större hästgård skulle jag precis köra om långtradaren. Jag var i höjd med lastbilens bakparti då jag såg att den började göra några konstiga manövrar och plötsligt började gå in i den fil (vänstra filen) som jag var placerad i under omkörningen. Oförstående om vad som hände kastade jag mig på bromsen och såg i strålkastarljuset bakpartiet på en stor älg framför långtradaren. Jag fick stopp på min bil i höjd med öppningen i vajerräcket för avtagsvägen mot hästgården. Lastbilens släp for nu förbi mig där jag stod, bara några ynka centimeter från bilens högersida. Jag blundade och väntade bara på smällen och att lastbilens släp skulle hugga tag i bilen och dra iväg mig. Nu, nu, nu, nu händer det... men allt var bara tyst och stilla. Försiktigt vågade jag öppna ögonen igen och såg att lastbilen passerat mig och hunnit en bit framåt på vägen.

Allt gick bra och ingen kom till skada, kunde det verkligen ha gått så bra?! Men hur gick det med älgen? Jag körde iväg och parkerade bilen och lyste med ficklampan, men kunde inte se någon älg alls, ingenstans var den...

Efter denna händelse kan jag bara inte sluta att fundera över och häpna över hur skört livet egentligen är. Ett ögonblicksverk kan förändra allt! Hur fel är det därför inte att ta livet för givet? Känn istället tacksamheten för varje ny dag du får se solen gå upp över horisonten. Den dagen är faktiskt en gåva!

Och hur var det egentligen med skyddsänglarna då? Ja, inte tror jag att det var en slump att jag fick stopp på bilen i tid och att den inte fastnade i långtradaren. Tänk om jag kommit om långtradaren tidigare och kört in i älgen i 100 km/h med en långtradare bakom mig?!

Det kan inte vara en slump att jag klarade mig, det var änglavakt och inget annat. Min skyddsängel skyddade mig, så ja, de finns faktiskt!

Sällsamt nattmöte med kronhjortar i ett snöigt Kolmården

Som skuggor syntes kronhjortarna dra fram över det snötäckta kalhygget. Det enda ljuset var månens ljusglimtar som letade sig fram mellan himlens molntäcke. Månljuset gjorde skuggorna tydligare mot den ljusa snön. Sakta stannade de in och betraktade mig, innan de långsamt men bestämt begav sig vidare in i skogens mörka djup...

Ett oförglömligt möte med kronhjortarna i nattens dunkelhet och tystnad...

Här är några bilder från gårdagskvällens sällsamma möte med kronhjortarna på hygget...

Alltid på sin vakt...

Vinterljus...

Den personliga bildskapandeprocessen

Att fotografera och skapa bilder är för många kanske bara ett sätt att fördriva tid, någon ser det som en rolig hobby, någon annan som sitt levebröd. Oavsett vilket tror jag att bildskapandet förr eller senare leder till ett visst allvar i skapandeprocessen, om intresset kvarstår vill säga. Själv känner jag helt klart att kameran och bildskapandet blivit något jag är helt beroende av. Mitt fotograferande och bildskapandet ger mig alltid nya krafter. Att få tänka bild och sedan skapa just min egen har blivit lika viktigt för mig som att andas! Det är helt enkelt någonting jag inte skulle kunna klara mig att vara utan.

Vad som betecknas som en bra bild är naturligtvis högst subjektivt. Visst finns det bilder som sticker ut och tilltalar mer än andra. Bilder som på något sätt sticker ut och ”lyser” framför ögonen. Även om jag betecknar mig som naturfotograf, är en bra bild inte ekvivalent med ett fångat ögonblick eller ett sällsynt djur. Nej, att skapa bilder är för mig en inre resa, en resa där jag för varje bild utvecklas vidare, inte bara bildseendet utan också på det personliga planet. Jag lär helt enkelt känna mig själv bättre och bättre för varje ny bild som jag gör.

Bildskapandeprocessen, där jag hela tiden strävar efter att göra just mina bilder, gör även att jag lär känna helt nya sidor hos mig själv, både rädslor, svagheter, styrkor och sådant som jag tidigare inte alls visste om mig själv. De olika egenskaperna hos mig får jag arbeta med och tro mig när jag säger att dessa faktiskt syns i mina bilder. Tyvärr tror jag att många i sitt bildskapande är allt för fixerade vid att ta en ”kanonbild” och därmed missar denna personliga bildskapandeprocess. Andra arbetar med det dokumentära och därmed jagar de runt efter de sällsynta arterna och de plötsliga och unika ögonblicken. Men vad säger egentligen ett artporträtt på ett redan känt djur? Dessa bilder har vi redan sett både en, två, tre och kanske till och med hundratals gånger, ändå fortsätter vi att göra just dessa bilder, varför då?!

Många gånger ser jag också fotografer som gärna riktar kameran åt samma håll som någon annan fotograf, kanske de då inte är medvetna om det personliga bildskapandet, utan gärna försöker göra som ”alla” andra. Hur ofta ser vi inte en bild från ett betalgömsle, som ser exakt likadan ut som en tidigare besökande fotografs bild? Går det verkligen inte att göra något personligt eller ta detta vidare på något sätt?

Det är här någonstans som jag tycker det är viktigt att stanna upp och fundera vad jag själv egentligen vill med just mitt fotande!? Det är dock viktigt att komma ihåg, att vilket svar man än finner på denna frågan, så är det inget som är mer rätt eller fel än det andra. Det är helt upp till dig! 

Varför fotar du? Vad är en bra bild? Varför är just den bilden du tänker på en bra bild?
Hur kan jag utveckla mitt bildskapande så att jag gör bilden på mitt sätt, med min egen unika prägel?

Som naturfotograf kommer också frågan förr eller senare att dyka upp; vad är egentligen naturfoto för någonting?! Är det en jakt efter bilderna på de sällsynta arterna, orörd natur, eller är det en jakt på bra bilder? Ja, inte ens denna fråga tycks enkel att besvara.

Oavsett vad du står och hur du tänker med just ditt bildskapande, så tror jag att jag att du i allra högsta grad bör funderar över just ditt eget bildskapande. Enkelt uttryckt är det processen vidare i ditt bildskapande. Att funderar på varför jag väljer en specifik vinkel eller varför jag väljer att göra på ett visst sätt och inte på ett annat. Till slut kommer du med all sannolikhet just ditt bildskapande värkas fram och du vet plötsligt varför du gör just som du gör. Denna process har inget givet slut, utan är något vi bildskapare förmodligen kommer hålla på med resten av livet?!

Utan tvekan tänker jag fortsätta att arbeta med mitt bildskapande, fortsätta att ta just mina egna bilder och utveckla detta vidare. Detta kommer göra att jag för varje tillfälle lär känna mig själv allt bättre och bättre. För den inre resan är just det som jag har kommit fram till är det som kanske är det allra viktigaste för mig i mitt bildskapande...

Den beskyddande modern...

En bild från arkivet på en älgko med kalv ifrån Kolmårdsskogens inre.

Dimmig skog...

Kungen av fiske...

Öppet hav...

Skogens aorta...