Kvällsstämning

Åter igen går en dag mot sitt slut och sakta sänker sig mörkret över Kolmårdsskogen, för nu är det snart kväll. Kvällsstämningen har nu snart åter lagt sig över den djupa skogen och sjöarna. Snart sover hela skogen...

Sämre väder på väg

Det sägs att det sämre olycksbådande vädret rör sig mot oss här i Kolmårdstrakterna. Här är en bild på Kvillingeslätten, där Östgötaslätten möter Kolmården och storskogen en mörk oktoberdag.

Utskälld

På en skogspromenad för en tid sedan hade jag ett konstigt möte med en ekorre. Plötsligt när jag kom gående på stigen satt denna lilla ekorre i en tall, strax framför mig. Den började att låta och ge mig en ordentlig utskällning. Efter ett litet tag insåg nog ekorren att jag inte ville den något illa, utan begav sig upp på en gren högre upp i trädet, där den satte sig och började äta.

  

Kall och mörk kvällsskog

Hur ser egentligen Kolmårdsskogen ut en mörk och regnig höstkväll i oktober?

Att få se skogen med ett barns ögon

Det är ofta man här i Kolmården kan njuta av tystheten och lugnet när man befinner sig i skogen. På vissa ställen är tystheten så påtaglig att det faktiskt gör ont i öronen. I helgen som var tog jag med min snart 15 månader gamla son ut i skogen. Han njuter verkligen av att vara här ute. Han ser helt klart saker som jag inte kan se. Jag försöker därför lära mig av honom och försöka se det han ser. Det är dock inte alltid så lätt att förstå vad han ser. I helgen då vi satt i en skogsbacke pekade han på en rotvälta längre bort och förde sedan en lång konversation med den. Vad de egentligen pratade om eller diskuterade får jag aldrig veta. Inte heller får jag veta vad han ibland pekar på där djupt in i skogen och sedan tittar på mig, precis som ser du inte pappa vad som gömmer sig där borta...

På en tågledning satt...

... en tornfalk. I det dåliga vädret satt denna lilla smäckra rovfågel och spejade ut över fälten, antagligen efter något att äta. Den verkade dessutom helt oskygg för de bilar och människor som passerade förbi. Plötsligt kastade den sig ut i luften och gav sig iväg för att hämta sitt byte. Efter en liten stund var den så åter på sin nyfunna utkiksplats.

Älgar på besök

Efter att ha fokuserat på att fotat småfåglar vid ett besök i skogen blev det dags att äta lite matsäck. Under tiden som den avnjöts satt jag och såg mig omkring efter nya bilder. Ljuset föll in så fint mellan träden och jag följde solljusets strålar med blicken och plötsligt såg jag några hästar lite längre bort. Vid en första tanke tänkte jag inte mer på det, utan fortsatte att följa solljusets väg genom skogen med blicken, då jag kom på att det inte ska finnas några hästar här. Det måste vara älgar!

Mycket riktigt. Jag smög mig fram en bit från där vi satt och kunde göra några bilder på två älgkalvar som legat och sovit lite längre bort i en håla. Den ena stod nu och tvättade sig. Plötsligt reste sig även den andra upp och de började sakta att promenera iväg, allt djupare in i skogen. Vilken magisk känsla att få komma naturen så här nära.

Kolmårdsskog

Ett besök in i den djupa Kolmårdsskogen var som vanligt en upplevelse. Det är inte svårt att det en gång var fara för livet att passera genom denna kuperade skog. Det finns många stenar och klippskrevor att gömma sig vid. Här var det för en stund bara jag, skogen, vinden och fåglarna. Djupt här inne i skogen rådde tystnaden. I dessa lägen känner jag att skogen verkligen åter kan ge mig den styrka jag behöver, här finner jag ro och hittar mig själv.

 

Mötet med spillkråkan

Ett ljudligt skrik, något svart for snabbt förbi mig och plötsligt satt den bara där på torrakan. Helt oväntat hände det, mitt första riktiga möte med spillkråkan. Denna så underbart vackra skogsfågel, vars läte ger mig känslan av ödslighet och djupa skogar, satt nu bara en liten bit framför mig. Sakta lyfte jag kameran för att inte skrämma den och försiktigt tryckte jag på knappen för att göra min bild. Klick, klick... vad skönt, den verkar inte bry sig om mig alls. Men plötsligt ropade en annan spillkråka längre in i skogen och lika snabbt som den kommit, var den nu borta. Kvar stod jag helt hänförd av detta fantastiska möte.

Fina höstkvällar

Även om de senaste kvällarna mest har givit oss en hel del regn, så tycker jag ändå att vi haft många fina kvällar den här hösten. Visst är det vackert när dimmorna ligger över alla fälten och solens strålar bryter igenom molnen och lyser upp landskapets alla färger.

Här är en bild på några rådjur från Kvillingeslätten. Jag gjorde den här bilden en fantastiskt fin höstkväll, då jag var på väg hem ifrån en dag i skogen.

Ljusfenomen

Ensam i skogen en kväll gjorde jag några bilder mot solnedgången. Det blev tre starka och ganska så otäcka bilder. Den första bilden kallar jag för domedagen, den andra för masken och den tredje för flickan som går in i ljuset. Vad ser ni i bilderna?

Stillhet och tysthet

I skogen råder det nu uteslutande stillhet och tysthet. Inte längre sjunger sommarens alla fåglar sina sånger. Inte längre ropar storlommen över sjöarna under kvällarna. De har nu sedan en tid lämnat oss för värmen på sydligare breddgrader. Nu är det istället kallt, mörkt, fuktigt och tyst. Den enda melodin som kan höras i skogen nu är vindens vinande sus i trädtopparna.

Höstskog

Äntligen har hösten kommit hit till Kolmården med sina vackra färger. Kanske är det så att skogen egentligen är som vackrast just precis nu?

Kolmården = den djupa sagoskogen

Det vore inte alls fel att dra ett likhetstecken mellan Kolmården och sagoskogen. Här finns det så gott om djupa, täta granskogar och tallskogar. Det är inte alls sällan man tar några kliv ut i skogen och tänker sig att detta skulle kunna ligga till grund för nästan vilken saga som helst. Eftersom det inte är någon brist på fornborgar här i skogarna, händer det också att man ibland fantiserar om hur det var här på den tiden då det smög runt rövare mellan trädstammarna.

I en tät granskog tänkte jag mig att bröderna Grimm skulle kunna ha hämtat inspirationen till sin saga om den lilla rödluvan och vargen. Vad tror ni?