En bild på linnea jag tycker utstrålar dysterhet och sorg. Sommarkvällarna blir allt kortare och vi går mot en mörkare och kallare tid. Kanske är just den skira linnean en blomma som på ett mycket bra sätt kan illustrera livets skörhet.
Håller med dig om dysterheten i bilden och känslan som kan infinna sig när växter vissnar ned. Som tur är blir väl linnean till mull och föds åter så småningom. Det är hoppfullt att tänka på tycker jag!
Tack för din kommentar Gustav! :) Visst kan det vara hoppfullt och positivt att tänka att linnean föds åter ur sin egen mull. Ja, mitt syfte var att få fram det dystra. Tiden gör att linnean blommar över, vissnar och sedan dör. Precis som med oss människor.
Håller med dig om dysterheten i bilden och känslan som kan infinna sig när växter vissnar ned. Som tur är blir väl linnean till mull och föds åter så småningom. Det är hoppfullt att tänka på tycker jag!
SvaraRaderaTack för din kommentar Gustav! :)
RaderaVisst kan det vara hoppfullt och positivt att tänka att linnean föds åter ur sin egen mull. Ja, mitt syfte var att få fram det dystra. Tiden gör att linnean blommar över, vissnar och sedan dör. Precis som med oss människor.