Älg i vårskymningen...

En ensam älg är ute och betar av vårens allra första grönska på det vidsträckta fältet. Den här bilden är från ett älgmöte jag hade innan vintern släppt sitt grepp ordentligt om naturen. Med de allt längre vårdagarna blir det också lättare på kvällarna att få se och uppleva älgar som kommer ut från skogen och betar på fälten i skymningen... 

Rådjur i höstfärger...

Två rådjur står och spanar ute på fältet, när den ena plötsligt hör mig. Nyfiket står hon och spanar på mig när jag gör bilden. Ett underbart vackert rådjursmöte en tidig höstdag...

Soluppgång i gulorange kulör...

Höstmorgonen är tidig och luften klar. I det dova ljuset ser jag tydligt hur älvorna dansar över det spegelblanka vattnet. Landskapet är lugnt och stilla. Längre ut över vattnet ser jag några trutar cirkla i luften.

Sakta men säkert byts det blå ljuset ut mot ett mer gult solljus. I samma ögonblick som solens strålar orkar över trädtopparna ändrar sig landskapet och dessa karaktär. Det landskap som för bara en liten tid sedan kändes mystiskt, har nu bytt karaktär till ett vackert landskap med ett intensiv färg av gulorange. Det ser precis ut som att vattnet med älvdansen brinner. Stunder som denna är så sagolikt vackra att få uppleva i naturen och utan min kameran kanske jag aldrig hade hittat dem?!

I vintermörkret...

Fortfarande blir dagarna bara kortare och kortare. Den ena "grå-mörka" dagen avlöser den andra. Bristen på snö och riktig julstämning verkar utebli. Skulle det bli kallt och kyligt så går det alltid att klä sig mot, men hur tacklar man egentligen mörkret?

I skogen hörs små bekanta strofer, den ena tofsmesen tycks avlösa den andra vid fågelmatningen. Det är ändå något riktigt trevligt dessa mörka dagar att försöka fokusera på. Här är en bild på en nyfiken liten tofsmes som poserade så fint framför kameran, bara en bit från huset där jag bor. Att få möta livet i skogen en mörk vinterdag ger ändå hopp om att livet fortfarande finns där ute och att ljusare tider sakta snart är på väg...

Ismönster...

Även om snön verkar lysa med sin frånvaro, så hoppas jag på lite kyligare väder. Jag längtar verkligen att skogsgölarna ska frysa så att det återigen går att fotografera is. Allra bästa blir det såklart när det inte finns någon snö, utan isen kan få vara blank och fin så att det verkligen går att hitta de där vackra isbubblorna.

Förra året vill jag minnas var ett ganska dåligt år för just isfotografering. Snön la sig över isarna som ett lock, så endast slutet av vintern bjöd på några riktigt fina tillfällen. Bland annat gjorde jag då den här isbilden, som jag tycker har ett riktigt spännande mönster, med både bubblor, sprickor och inte minst nivår i isen...

I vetefältet...

Ofta möter jag rådjuren i sädesfälten, då jag kommer körande med bilen. Helt lugnt går rådjuren där för sig själva och äter och inget i världen verkar kunna störa dem. Ofta är de också en bit in i fältet och vet att de får vara i fred här. En morgon hade jag turen att få möta en råbock i vetefältet på riktigt nära håll. Plötsligt stack huvudet upp bland veteaxen, kanske låg han och sov här? Länge stod han och tittade på mig innan han lunkade vidare in på fältet...

Vintermorgon med kölddimma...

Visar idag fram en bild från en riktigt kall vintermorgon från början av året, då det var kölddimma och ett helt magiskt ljus i soluppgången. Hela landskapet färgades av en lila-rosa nyans. De gamla träden stod som i givakt i det dimmiga och "suddiga" landskapet. Vackert och inte minst ett magiskt landskap att arbeta med som fotograf...

Stämningsfullt rådjursmöte...

Idag visar jag fram en bild från ett mycket stämningsfullt och fint morgonmöte med ett rådjurspar. Både råbock och råget stod så fint uppställda som två silhuetter i morgonsolens magiskt vackra sken. I bakgrunden skymtas utkanten av Norrköping...

Landskapet ovanför molnen...

När jag tittar ut genom fönstret på flygplanet som jag sitter i så ser jag ett vidsträckt molnlandskap. När jag betraktar molnen från ovansidan fylls huvudet av tankar och funderingar. Hur blir molnen såhär? Är det luftströmmar som skapar formerna eller blir molnen formade på detta sättet?

Naturfotograf som jag är kan jag inte låta bli att notera att ovansidan på molnen nästan liknar ett gigantiskt vinterlandskap. Det starka ljuset gör att det är svårt att studera detta landskap en längre tid, då det krävs solglasögon eller att man riktigt kisar hårt med ögonen för att inte bli bländad. Några moln triggar till och med fantasin, då de ser ut som jättelika figurer.

Är det inte fantastiskt hur naturen kan forma molnen och hur de kan påminna så mycket om det landskapet som finns på ytan på vår planet? Då jag hade kameran i handbagaget kunde jag såklart inte låta bli att göra en bild på detta magiska molnlandskap...

Sällsamt älgmöte i dimma...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde under den gångna hösten. Denna dimmiga morgon hade jag turen att möta en av de allra största älgtjurar jag mött på flera år här i Kolmårdsskogarna.

Som en gigantisk vålnad stod han bara där i dimman ute på fältet och njöt i morgonsolen som strilade ned i dimman framför den väldiga skogen. Detta blev verkligen till ett riktigt sällsamt älgmöte och till och med kanske ett av de allra vackraste jag någonsin haft.

I min mening är detta en naturupplevelse jag verkligen aldrig kommer att glömma. Det är just möten som detta som gör älgen så speciell och till och med nästan lite övernaturlig på något underligt vis...

Den kraxande skatan...

Intill mitt hus sitter en skata och spanar i en gammal knotig tall. Dold av alla tallbarr syns han knappt bakom lager av grenar. Men skator är precis som andra djur mycket nyfikna. Plötsligt tittar han fram i en glipa, samtidigt som han kraxar och kommunicerar med sina skatkompisar som sitter i träden runtomkring. Försiktigt fokuserar jag och gör bilden på den vackra skatan inne bland tallbarren. Det är inte ofta som det händer, men det är verkligen roligt att få studera dessa vackra skator...

Älgko med kalv...

I den tidiga morgonen, då det blå ljuset dominerar över landskapet, står en älgko med sin kalv intill skogsbrynet och spanar ut över det stora fältet. När jag gör bilden hör älgarna kameran, samtidigt som de ser mig. Länge står de sedan och stirrar på mig, innan de vandrar vidare in i skogen och bort från fältet...

Natursidans julkalender...

Varje år sätter Natursidan.se samman en julkalender, där de presenterar 24 naturfotografer, en varje dag fram till julafton. I dagens lucka var det min tur att presentera mig och mitt fotograferande under det gångna året. Som ni säkert kan gissa så handlar min artikel givetvis mycket om boken - Kolmårdsskogen och Älgarna, som jag nyligen lanserat.

Artikeln på Natursidan visar också fram några nya älgbilder. Titta gärna på bilderna och läs artikeln om mig och de andra naturfotograferna i Natursidans julkalender här...

Dold...

Bakom ris och snår står en råbock och spanar, försiktigt kikar han fram genom gliporna i granriset. Försiktigt smeker den röda vintersolen råbockens päls. Ett riktigt spännande och vackert möte i vinterdagens allra sista solljus...

Iskanten...

Den slingriga och snäva iskanten i fint vinterljus är som ett konstverk. Isens textur är verkligen något som tilltalar mig med sina släta drag, både form och textur är verkligen vackert att studera...

Älgtjuren i novembersol...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde i mitten av november 2024. På något sätt så tycker jag ljuset i bilden för mina tankar på hur ljuset brukar vara under tidig våren snarare än november.

Men faktum är att ibland kan också november glänsa med ett varmt och vackert solljuset, detta trots att november månad främst associeras med dimma, kyla och dovt ljus.

Älgmötet var verkligen fint - den här älgtjuren stod och spanade på allt som hände kring den björkdunge där han slagit sig ned - den välkända silhuetten var allt som syntes mellan trädstammarna. Det är alltid lika roligt att få möta dessa ståtliga djur...

Inslag om mig idag på SVT Nyheter Öst...

Idag har SVT Nyheter Öst publicerat intervjun med mig som vi gjorde för några veckor sedan om min nyutkomna bok "Kolmårdsskogen och Älgarna". Se den här...

Silhuetter i dimman...

I den tidiga höstmorgonen, då dimstråken bäddar in landskapet nedanför Kolmårdsförkastningen ser jag några välbekanta silhuetter i en hage. Så stilla och försiktigt går de och betar av det höga gräset. Det tillhör inte vanligheten att jag fotograferar hästar, men den här gången kunde jag verkligen inte hålla tillbaka. Jag var helt enkelt tvungen att fotografera dessa vackra djursilhuetter i dimman...

Mellan trädens dunkel...

Mellan trädens dunkel ser jag plötsligt ett välbekant ansikte kika fram mellan trädstammarna. Länge står den lilla bocken och studerar mig, innan han sakta äter lite och lunkar vidare bort i skogens dunkel...

Den vita katten på fältet...

Jag kom åkande en tidig morgon på en liten väg, då jag plötsligt såg en vit liten katt som satt mitt ute på den nyplöjda åkern. Det hela blev väldigt kontrastrikt och jag stannade tvärt med bilen, greppade kameran som låg bredvid mig och gjorde bilden. Som tur var så kom det just då inga andra bilar på den lilla vägen. Jag tycker själv detta är en riktigt spännande bild som inte minst skapar många frågetecken hos betraktaren...