En ensam kronhjortstjur vandrar fram genom en den höstmörka Kolmårdsskogen. Ibland stannar han och brölar för att försöka locka hindarna till sig. Precis innan han tar klivit in i den mörka skogssalen, stannar han till, vänder sig om och ger mig en sista blick. Därefter är den stora kronhjorten strax borta, precis som ett spöke...
En fullkomligt sanslös bild på kronhjorten i sin miljö. Väl avvägd komposition, saftiga färger och välmående dov exponering. :)
SvaraRaderaTack för en jätte-fin kommentar Terje! 😊🙏👍
SvaraRadera