Jag återkommer ännu en gång i ett inlägg till det dova novemberljuset. Det dova, mystiska ljuset som pågår just nu och som förhoppningsvis snart ersätts av det vita och ljusa vinterlandskapet.
Som jag ser det är novemberljuset något alldeles speciellt som uppenbarar sig just denna månad, då allt är lugnt och stilla ute i naturen och alla sprudlande höstfärger mer eller mindre har försvunnit. Med sin unika stillhet och sitt djupa mörker blir november därför en period som många avskyr, men som jag på något märkligt sätt har kommit att tycka väldigt mycket om. Även om jag kanske är allra mest förtjust i våren då livet kommer åter, så har novemberljuset blivit något speciellt för mig det också.
Det dova novemberljuset lyfter fram helt andra delar av naturen som inte alls går att lägga märke till på samma sätt annars. Exempelvis de nakna trädens olika former som i det blå och dova ljuset framträder likt jättar på ett mycket fascinerande vis.
I det här inlägget visar jag fram fyra bilder med skogsfasader och med det speciella och dova novemberljuset, bilder som visar trädens underbara former och samspel...
2 kommentarer:
Jag bir fascinerad. Jag ogillar verkligen november. Det är mest mörkt, trist, blött, blåsigt, fuktigt, kallt, ibland halt och mycket sällan sol. Chansen för snö är minimal. Hade den varit större hade månaden varit bättre för med snön kommer ljuset, men icke. Jag är sannerligen ingen novemberälskare. Nej, det är nog årets värsta månad tror jag.
Trots min känsla för denna månad lyckades du med dina bilder och din text i alla fall få mig att tänka att november kanske har något gott. Inte säger jag att jag ändrat mig utan jag har snarare fått en annan insikt i att jag ska kolla på november på ett annat sätt. Och då kanske kanske jag kan finna något som skulle kunna bli bättre med denna megatrista mörka månad. Jag ska försöka minnas dina bilder och din text nästa gång jag tänker skit om november och jag ska tänka extra mycket på det på fredag när jag och yngsta dottern ska göra vår utenatt för november så får jag se om jag hittar fascinationen för november på något sätt.
Annica - tusen tack för att du delar med dig av dina tankar om november. Jag känner verkligen igen det här. Innan jag började med att fotografera så frekvent som jag gör nu, var det precis som du beskriver som jag tänkte. Usch, inte den där mörka och kalla (i alla fall ibland9 månaden som är en transportsträcka fram till december, jul och de stora högtiderna.
Men nu med kamerans hjälp har jag lärt mig att uppskatta denna månaden. Det dova ljuset lyfter verkligen fram färger i naturen. Trädens former framträder tydligt, nu när löven lämnat grenarna. Ofta gör det dova ljuset också att det inte alls är svårt att sitta och filosofera över skogen och vad som kan bo i den. Tankarna letar sig hos mig snabbt till John Bauers fantastiska sagovärld. Detta har såklart gjort att jag verkligen ser på november på ett helt nytt sätt och för mig är det en av de allra bästa och vackraste månaderna på året. Den jag ogillar mest tror jag är juli månad (ur mitt fotografiska perspektiv), eftersom att många fåglar häckat färdigt och börjat att lämna. Mycket av växtligheten är sönderbränd av solen. Som tur är kan man även uppskatta den här månaden och det går oftast att göra mycket annat härligt som att bada och njuta av värmen. ;)
Summa summarum så har vi egentligen det ganska fint här uppe på vår breddgrad som kan njuta av fyra säsonger (oftast). Det gäller bara att se det positiva i allt, även om en månad som november ibland kan vara en utmaning. ;)
Skicka en kommentar