Ekorrmöte...

En liten ekorre studerar mig noga, medans hon äter...

Den platta Östgötaslätten...

En första bild för att illustrera den platta Östgötaslätten...

Möte med Ägretten...

Långt, långt in i vassen så kommer hon plötsligt vandrande, långsamt men bestämt. Jag hinner få några bilder på henne och mitt första möte med den vita hägern - Ägretthägern, är nu ett faktum...

Storlomsmöte på en spegelblank sjö...

En bild från ett sensommarmöte här i Kolmården med en ensam storlom. Ett möte då solen höll på att gå upp och allt alldeles lugnt och stilla. Vattenytan var helt spegelblank, inte en krusning syntes och där, en bit ut låg storlommen...

Spejande sparvuggla...

En liten sparvuggla jag för en tid sedan hade många fina möten med här i Kolmårdsskogen, här satt hon i skymningen och spejande upp mot skyn...

Kolmårdsstrand...

En bild från en strand vid en spegelblank skogssjö här i Kolmårdsskogen...

Kvällsro i Kolmårdsskogen...

En bild från en stilla och lugn Kolmårdsskog får symbolisera kvällsro...

Vildsvinsmöte...

Ett möte med vildsvin, ett djur som Kolmårdsskogen har mycket gott om. Just det här mötet var dock bara med en vildsvinssugga och hennes pyjamasrandiga lilla kulting...

Gässen börjar att samla ihop sig på fälten...

På fälten söder om Kolmårdsbranten har gässen börjat att samla ihop sig i stora mängder. Nu är de på väg söder ut och hösten är därmed ett faktum, även för dem.

Här är en bild på ett stort gäng kanadagäss som jag fotade med lång slutartid då de kom flygande och skulle landa på ett av alla fälten nedanför Kolmårdsförkastningen...

Med grästuvan som huvudkudde...

En liten trött rådjursget har lagt sig tillrätta i den nu tysta och mörka Kolmårdsskogen. Det lilla huvudet vilar hon mot en liten mjuk grästuva...

Trollsländan har landat...

Inne bland buskar och snår sitter trollsländan på lur...

Kolmårdsskog i skymningen...

En bild där jag arbetat med lång slutartid, samtidigt som jag rörde på kameran. Här skymmer det och det sista ljuset lyser upp bakom den älskade Kolmårdsskogen...

Puss på dig!

Rågeten sträcker sig genom trädets grenar, efter sitt lilla kid och ger henne en puss...

Kolmården nu ikväll!

Klockan 19:15 ikväll, ett magiskt fint möte med en nyfiken udda 10-taggare i här Kolmårdsskogen...

Dovhjortarna i skymningen...

Precis som vanligt, är jag ute i det sista ljuset. Den här kvällen hade jag ett mycket fint möte med ett lite gäng dovhjortar. Jag kunde inte låta bli att göra den här bilden, då de stod och blickade bort mot skogen. En bild som ställer många frågor, vad tittade de på egentligen, var det något farligt, något roligt?

Spökskogen...

En spöklik skog som helt klart får mig att fundera över demoner och övernaturliga ting. Även om denna plats var lite spöklik, så var det en fantastisk vacker plats att vistas på...

Kronhjortsbröl...

En kronhjortstjur brölar så det ekar ut över Kolmårdsskogen...

Nära älgmöte...

En bild från ett av mina allra närmaste älgmöten. Hur nära? Jag tror att bilden talar för sig själv...

Bävern kikar fram mellan träden...

Vid strandkanten kikar den lilla bävern fram mellan träden. Denna morgon bjöd tillslut på ett nära möte med den nyfikna bävern. En riktig fröjd att få möta detta lilla väsen så här...

Flickslända i sommarljus...

På ett grässtrå vid strandkanten sitter en blå flickslända alldeles stilla och njuter av solen...

Älgtjuren i skogsgläntan...

Där i skogsgläntan står den väldiga älgtjuren och smaskar. När jag lyfter kameran, vänder den sig mot mig och tittar. Jag känner mig privilegierad, för genom kameran tittar jag nu skogen konung rakt in i ögonen...

Ekorrmötet...

Ett nära möte med den lilla ekorren...

Tjurar...

En sväng i Mullsjöskogarna slutade med ett kvällsmöte med några stora tjurar, som nyfiket betraktade...

Det stora skådespelet...

Knappt har sommaren hunnit lämna Kolmården, innan det är dags för "det stora skådespelet". Ja, nu undrar ni såklart vad jag menar med detta? Jo ni förstår att på sensommaren/tidig höst så förvandlas skogarna här i Kolmården till en väldig arena för de stora kronhjortstjurarna som ska göra upp om vem som är starkast och därmed mest lämpad att få para sig med hindarna. Vad jag pratar om är såklart kronhjortarnas brunst.

Under flera kvällar har jag i år haft möjligheten att få studera hur de stora tjurarna gjort upp med varandra. Ofta väljer de speciella platser i skogen för just detta. Många av tjurarna har därmed vandrat långa sträckor för att komma till just en sådan här brunstplats.

Lätet av tjurarnas rop runt om i skogarna kan sannolikt vara ganska otäckt för någon som aldrig tidigare hört detta ljud. Så fort eftermiddag börjar att bli till kväll så fylls skogarna av ljudet från tjurarnas brölande rop. När en tjur ropat, svarar rivalen från sitt håll. En kraftmätning om vem som låter kraftfullast har därmed påbörjats. Är kraften på ropen snarlika så blir nästa steg att kraftmäta på brunstplatsen, vid sidan av varandra.

I år har jag under flera kvällar och morgnar haft möjlighet att få bevittna och studera det stora skådespelet. Vid flera tillfällen har de väldiga tjurarna kommit utspringandes ur skogen till brunstfältet och längs en bäck har de kraftmätt mot varandra, genom att gå fram och tillbaka på varsin sida om bäcken och ropa på den andra tjuren. Vid några tillfällen hände det också att de stannade till och den ena tjuren tog sig över bäcken för att kraftmätningen skulle kunna tas till nästa nivå, nämligen att mäta kraften med hjälp av hornen. När två stora tjurar slår ihop i väldig kraft blir det en väldig smäll och det är inte alls konstigt ibland att de kan skada varandra så svårt att en av dem avlider. Jag har till och med läst och sett bilder på tjurar som fastnar i varandra och därmed omkommer de båda. Men i de allra, allra flesta fall går det bra och den ena ser sig besegrad och lämnar brunstplatsen. Kvar blir då den starkaste tjuren med alla sina hindar.

Detta skådespel pågår inte under en kväll, utan oftast under ett par veckor. Mot slutet är såklart tjurarna väldigt trötta. Jag har vissa år till och med bevittnat hur tjurar ligger ned och ropar, helt enkelt för att de är så utmattade att de inte längre orkar stå upp. Tillslut är det i alla fall en tjur som vinner och därmed även möjligheten att få para sig med hindarna. Under brunsten vaktar såklart den starkaste tjuren sina hindar så att ingen annan rival smyger sig nära och parar sig med någon av hindarna.

Att få uppleva "det stora skådespelet" är riktigt mäktigt och jag njuter varje år av att få se hur de stora tjurarna kommer fram ur skogarna och visar upp sig. Det är annars väldigt sällan man får se dessa stora herrar eftersom att de i vanliga fall är mycket skygga och håller sig djupt inne i de mörka skogarna.

Gråhäger i sommarsol...

Kvällen är ung, allting i den lilla viken är precis lugnt och stilla. Vattnet ligger precis spegelblankt och inte en enda krusning syns till. Solen som nu står lågt över trädtopparna lyser in i viken med sitt varma ljus. Plötsligt från ingenstans kommer en ensam gråhäger flygandes. Den flyger med lugna vingslag förbi mig, samtidigt som den målas orange-röd av sommarsolens varma solstrålar...

Älgmöte i kvällens allra sista ljus...

En bild från ett älgmöte i kvällens allra sista ljus. Långt ut på åkrarna står den stora tjuren och betraktar mig. Endast hans väldig silhuett är det som syns i mörkret. En mäktig syn!
På något sätt tycker jag att det är så himla fint att göra djuren till en liten del i ett större landskapet på det här sättet...

Bara en liten kungsfågel...

Våran allra minsta fågel - kungsfåglen, poserar här under ett kort ögonblick framför kameran...

Den lilla spindeln, näckrosen och skogen...

Långt ut på ett näckrosblad sitter en liten spindel. Jag funderar verkligen över hur den har tagit sig ända hit ut och varför. Gissningsvis är den på jakt efter något att äta?!

När jag gör bilden ser jag ett fint samspel mellan spindeln, näckrosen och så den mörka skogen i bakgrunden, som sträcker ut sina trädtentakler mot vattnet...

Dovhjortarna i sommarkvällen...

Solen kommer inte gå ned på några timmar, men den står nu lågt och ger ett behagligt vackert kvällsljus. Längs skogsbrynet går dovhjortarna och betar, samtidigt som den orange-röda kvällssolen smeker deras välbyggda kroppar. Ett djur som dovhjorten blir på något sätt ännu mera majestätisk i det här guldljuset. 

På deras ansiktsuttryck går det verkligen att se hur de njuter av solens varma strålar. Själv njuter jag också att få uppleva detta, dessa vackra djur, vår underbara skog och natur, denna vackra sommardag...

Regnig skog...

En bild på den regniga, mörka och blöta Kolmårdsskogen...