torsdag 3 oktober 2019

Ensam kvar...

Allt runt om mig är stilla, lugnt och tyst där jag sitter långt ut i Kolmårdsskogen och funderar över vad som egentligen hände. För en tid sedan var dessa stunder kantade av vänskapliga skämt, skratt och förtroliga samtal. Vänskapen var ett faktum. Men plötsligt är allt detta borta och jag förblir lämnad helt själv. Ensam kvar i tysthet och tomhet, utan vän och därmed ingen att dela alla upplevelserna tillsammans med.

Kanske var allt skratt och allt vänskapligt aldrig menat att vara på riktigt, alltihopa kanske bara var en dröm, eller aldrig menat att det skulle gå så långt som till vänskap?! Frågorna och funderingarna kring detta är så många. Alla frågor och funderingar blir jag såklart ensam kvar att grubbla på.

Ensamhet kan ha så olika betydelse, ibland är det en vald ensamhet, då man vill vara ifred. Den andra typen av ensamhet och är den icke valda, den som man utsätts för ofrivilligt.

Även om inställningen till allt detta kan verka aningen negativ så finns det ju ingen anledning att inte försöka att se det positiva i detta. Detta kan såklart vara en börja på något helt nytt, något som är bättre och något även mera hållbart. Därför vill jag släppa det som varit och lämna det bakom mig, istället vill jag blicka framåt. Blicka framåt, ty där går solen upp är också vägen in i framtiden, en framtid full av nya möjligheter...




4 kommentarer:

Lena sa...

Att förlora en vän är tungt oavsett orsak och ger många tankar som vill ha svar. Vald ensamhet är alltid positivt, den som inte är självvald kan vara nog så svår. Fint illustrerat med dina bilder och jag hoppas att du hittade nån tanke som gav tillräckligt svar för att gå till nästa äventyr. Ibland finns det ju en mening med de som kommer och går och alltid finns det något att lära sig av de möten om blir vare sig de är långa eller korta. Önskar en fin helg.

Annica sa...

Hej Mårten, fint och samtidigt sorgligt och insiktsfullt skrivet om ensamheten som inte är frivillig och som du inte såg komma. Vänskap är inte lätt och man ska inte ta den för givet. Man måste verkligen vårda den och det ömt och kärt.

Dina bilder skapar i mig ett lugn och glädje. Nästan varje dag kollar jag in dina bilder, ett behagligt sätt att starta arbetsdagen på. En påminnelse om naturens vidunderliga och vackra som jag tyvärr så sällan lyckas uppleva själv.....men med dina bilder får jag i alla fall ett litet behov uppfyllt. TACK för att du delar med dig och att jag får vara med <3

Mårten Lundgren sa...

Tack för att du delar dina fina tankar Lena!
Jag delar dem och tycker att du summerat ensamheten fint här. Det känns såklart tungt, men jag finner ändå hopp och glädje att gå vidare fram mot nya äventyr i egen regi. Detta har såklart lärt mig en hel del om hur människor fungerar och tänker. Önskar dig detsamma, en riktigt fin helg vad det lider. :)

Mårten Lundgren sa...

Helt rätt Annica, vänskapen är inget man ska ta för givet. Har man en riktigt vän så ska man vårda relationen ömt, precis som du skriver. :)

Jätte-roligt att du läsa att du tycker det är roligt att inleda dagen/arbetsdagen med att titta på mina bilder. Det känns ännu roligare att dela med sig av detta nu när jag vet att bilderna gör skillnad och uppskattas. Tusen tack för en fin kommentar Annica! :)