2019-12-31

Ett Gott Nytt 2020!!!

Precis innan solen försvann helt så blev det en promenad i skogen. En helt fantastisk solnedgång med ljus och färger utöver det vanliga. Kanske var det just för att det var decenniets allra sista kväll och vi nu tar språnget in i ett helt nytt decennium?

På något sätt så kändes det som naturens eget fyrverkeri för att celebrera det gångna året. Jag kände mig därför tvungen att föreviga detta på något sätt. Den första bilden blev en bild på utsikten rakt söder ut från Kolmårdsförkastningen, mot pappersbruket i Skärblacka och vidare utsikt mot den platta östgötaslätten. Den andra bilden fick träden här i Kolmårdsskogen vara behjälpliga i bilden. Ännu en gång alla läsare där ute, ett riktigt Gott Nytt År och ett Gott Nytt 2020!!!



Ännu en bild på en tallbit...

Ännu en bild på en tallbit, denna gången en hane, som även den verkar vara helt utan bordsskick...


Rådjursgeten vilar...

Det var just på en gammal åker, med ett röse som jag fann henne en vinterdag för några år sedan. En fin råget, som låg och vilade på det gamla röset. Min känsla var att hon var ängslig för vad den mörka skogen dolde inne i sitt mörker...


Kvällsskogen...

En bild från när det sista eftermiddagsljuset nu på vintern letar sig in i de gamla hällmarkerna här i Kolmårdsskogen...


Kronhjortarna och vinterskogen...

Jag längtar...
Det är så fantastiskt spännande att få vara ute och uppleva skogen, naturen och dess invånare när snön ligger tungt över träden och marken. Det här är en bild från arkivet, då vi hade en riktig vinter och jag här, vid kvällningen hade ett fint kronhjortsmöte här i Kolmårdsskogen...


Rådjurets flykt in i skogen...

Rådjuret flyr in i skogen med full kraft...


Gott Nytt År!

Med en bild på en storskrakehane som flyger fram som en raket mot det nya, vill jag önska er alla läsaren ett riktigt Gott Nytt År!!!


Inget bordsskick alls...

Från ett första möte med tallbiten, en riktigt vacker fågel, som helt verkar sakna bordsskick...


Vattenfallets dans...

Efter allt regn och därmed de stora vattenmängderna, så är det roligt att studera och fånga vattenfallets dansande rörelser i det rodnande vinterljuset...


2019-12-30

Hökuggleporträtt...

Den lilla hökugglan satt längre upp i ett träd och tittade ned på mig, där jag stod. Samtidigt som våra blickar möttes färgade eftermiddagsljuset den lilla ugglan helt skär. Inombords kändes det stort att få komma så nära och även få titta rakt in i ögonen på ett så vackert djur...


2019-12-29

Bara ben...

I det gamla ödehuset är allt jag ser genom fönstret bara ben... ben som tillhör en älgtjur...


2019-12-28

Den ensamma lilla vittran...

På en liten gren i den vintermörka skogen sitter en liten ensam vittra och spanar...


2019-12-27

Bara en liten båt...

Bilden med båten är kanske inte så bara?!
Den här bilden talar inte bara om stillheten, utan även ensamheten. Det sistnämnda är något jag ofta kommer tillbaka till i mitt bildskapande. Ensamheten är stark för mig och något jag tidigare i livet avskydde och nu mer är något jag tycker ganska bra om. Ensamhet är dock inte alltid självvald, utan något man utsätts för, så kallad icke frivillig ensamhet. Det är något helt annat och kanske något av det värsta man kan utsättas för...



2019-12-26

Dimma...

Dag efter dag får vi leva med dimman. Mer eller mindre verkar det faktiskt som att dimman har intagit någon form av normaltillstånd i vår väderlek. Här en bild från en dimmig Kolmårdsskog...


2019-12-25

Skaka loss och gå vidare...

Kanske är det just detta vi behöver nu efter all julmat och julotta - att skaka loss och röra på oss, precis som sångsvanen på bilden?!


2019-12-24

God Jul!

Jag vill önska er alla läsare en riktigt God Jul!


2019-12-22

Vintersolståndet...

Även om det just nu känns mörkt och sommaren kanske känns som allra mest avlägsen är det just idag det är vintersolståndet. Idag är alltså den mörkaste dagen på hela året. Efter idag tar det med andra ord fart åt andra hållet, äntligen!

Så om sommaren känns avlägsen, så är den snart här igen. Vad är som väntans tider?



2019-12-21

Den lilla pinntjuren bakom huset...

Plötsligt och lite oväntat dök den lilla pinntjuren bara upp bakom det lilla ödehuset. Antar att han var nyfiken på vad som hände längre bort där jag stod...


2019-12-20

Den gamla skogen...

Inget är så rofyllt som ett besök i den äldsta delen av Kolmårdsskogarna. Här finns det fullt med gamla lågor och här är det tätt mellan de gamla granarna.

Om man ger sig tid att sitta här en stund och låta sig känna lugnet och den stillsamma stämningen så förstår man snart varför de gamla skogarna ofta blev hem åt troll, vättar och annat oknytt. Mörkret och den lite olustiga känslan av att vistas här ute bland de gamla träden gör ju att detta är den perfekta platsen för sagoväsen att bo i.

Här är några av mina senaste bilder från den gamla Kolmårdsskogen...




2019-12-19

Vinterskogen...

Vintern är för mig en årstid då jag längtar efter det snötäckta landskapet och snötyngda granskogarna. En tid då landskapet lyser vitt och snön gnistrar i solskenet. Håller fortfarande mina tummar för att vi får en vit jul med allt vad det innebär. Ska det vara vinter så tycker jag att det ska vara vinter fullt ut!


2019-12-18

Nytt möte med sidensvansarna...

Ännu ett möte med ett gäng sidensvansar som denna gången hade hittat en nytt matställe, med röda bär att kalasa på...




2019-12-17

Havsörn i morgonljus...

Det intensiva morgonljuset växer sig starkare och plötsligt drar en gammal örn förbi, samtidigt som en skata observerar örnen från den gamla lärken...


2019-12-16

December, december...

Årets sista månad har varit en mörk och dyster period. Inte minst för att dagarna mer eller mindre aldrig blivit ljusa, på grund av alla moln och allt regn. Ibland känns det nästan som att hösten inlett en andra fas, snarare än att det blivit vinter. Vinter då förväntar jag mig kyla och snö. Kanske är det bara en felaktig föreställning om hur en "riktig" vinter ska se ut?!

Här är en bild från ett av helgens möten, ett möte med en sångsvan som låg i ett översvämmat dike. På något sätt fick jag intrycket vid detta möte att även djuren berörs av det rådande decembermörkret...


2019-12-15

Soluppgång över slättlandskapet...

Sakta gryr en ny höstdag, samtidigt som dimmorna samlas över slättlandskapet...


2019-12-14

Den lilla forsärlan putsar sig...

På en liten sten intill ån sitter en liten forsärla och putsar sin fjäderdräkt...


2019-12-13

Älgko med kalv i morgonljuset...

Sakta stiger solen upp över horisonten och letar sig ned på ett litet kalhygge, som ligger långt in i Kolmårdsskogen. När älvornas dans dragit vidare in i de mer skuggiga partierna visar sig en älgko med sin lilla kalv en bit framför mig. De har varit ute och ätit på de små späda björkarna som finns ute på kalhygget. 

Precis då jag tar bilden vänder sig älgkon om och tittar på mig. Stoltheten över sin lilla kalv går inte att ta miste på...


2019-12-12

Inte nöjda...

Här är två rådjur, en get och ett kid. Med intensiva blickar bort i fjärran och tungorna utstickande så verkar de inte är speciellt nöjda med läget. Kanske stod det ett annat rådjur en bit längre bort!? Som naturfotograf får man många gånger uppleva både roliga och märkliga reaktion och situationer med alla djuren ute i naturen, exempelvis som här med rådjuren...


2019-12-11

Ser du mig?

En liten hökuggla sitter på en gren, när en skata plötsligt landar lite längre bort. Samtidigt som den lilla ugglan spanar efter ett byte, kommer skatan allt närmare och försöker på olika sätt vinna uppmärksamheten hos den lilla ugglan...


2019-12-10

Till minne av Marie Fredriksson...

Egentligen vet jag inte hur gammal jag var då jag för allra första gången hörde Marie Fredrikssons klara röst sjunga någon av de fantastiska låtarna, som antigen hon gjort eller som hon gjort tillsammans med Per Gessle i Roxette. De har på något märkligt sätt alltid funnits där att lyssna på och därmed mer eller mindre känts som en självklarhet.

När nyheten att Marie Fredriksson somnat in idag nådde mig vid lunchtid kändes det väldigt märkligt. Så många hitlåtar och så många fina texter som Marie gjort eller varit med och skapat. För mig blir hon därmed en av våra allra största sångröster och artister. Givetvis kommer Marie att bli saknad av många, eftersom att hennes musik skänkt så många människor så mycket glädje, minnen, skratt och tårar.

Sannerligen lämnar Marie inte bara ett minne efter sig, utan en skatt av musik och texter som tål att lyssna på gång på gång och även ges tid att tänka och fundera över.

En låt som jag tycker har satt sig och som jag spontant kände skulle passa till detta inlägget var Maries låt "Tro". En låt med en text som väcker mycket inom mig och som känns så oerhört stark.

Utan tvekan kommer vi att sakna dig och din fantastiska sångröst Marie. Din musik kommer dock aldrig att dö, utan alltid att leva vidare, Marie tack för ALLT!


Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

/Marie Fredriksson




Gässen flyr kylan och vänder söder ut mot värmen...


2019-12-09

Fårmötet...

En bild från ett möte med ett gäng nyfikna får som lever i en fårhage någonstans i Kolmårdsskogen...


2019-12-08

Puss på dig!

En råget kliar sig, samtidigt som hon böjer sig ned för att ge sitt lilla kid en puss...


2019-12-07

Höstträd...

Ännu en bild från den mörka och dystra månaden november. En månad som enligt mig har en prakt på något märkligt sätt i sin stilla melankoliska stämning...


2019-12-06

Dovhjorten rusar...

En dovhjortstjur får bråttom över det lilla fältet...


2019-12-05

Det frusna vattnets värld...

Det frusna vattnet, eller isens värld skulle man lika gärna kunna säga. En värld av mönster, former och figurer som aldrig slutar att fascinera mig. 

I isens värld är det bara fantasin som sätter gränserna för vad man kan hitta för motiv och göra för bilder. Den senaste tidens ihållande kyla har gjort det möjligt att få en fin blick i isens magiska värld...