2018-12-12

Den oroliga älgkon...

Ett tidigt gryningsmöte med en vaksam och ängslig älgko. Vad var det egentligen som hon var så orolig för?!


2018-12-11

Novemberljus...

Det är helt klart något speciellt med november. En månad som många avskyr eller tycker är helt onödig. Kanske till och med borde strykas ur kalendern säger de allra mest radikala "novemberhatarna".

Personligen har jag lärt mig tycka allt mer och mer om den här månaden. Visst är dagarna korta och ibland till och med så mörka, att man funderar över om det verkligen varit dag eller inte. Men ändå finns där ett ljus!

Novemberljuset får mig att se motiv överallt. Dimman och det dova, lite mystiska ljuset gör att färger framstår i en klarare lyster och tar fram en helt annan palett av starkare och mer intensiva färger (om man nu fotar i färg vill säga).


Något annat jag gillar är trädskeletten, som nu när löven fallit står där som knotiga och taggiga vålnader i dimman. Tillsammans med stillheten ger detta verkligen november en spännande, annorlunda karaktär som månad och en tid på året jag absolut inte kan tänka mig att vara utan...










2018-12-10

Intensiv blick...

Från ett möte med den lilla sparvugglan. Den här gången kände jag mig minst sagt iakttagen...


2018-12-06

Älgkomötet...

En bild från en klar höstdag, då jag hade ett fint möte med en älgko på en höjd i skogen här hemma i Kolmården...


2018-12-04

Ensam kvar på isen...

En dimmig novembermorgon, precis då det blå ljuset dominerar ljusskenet ute kom jag fram till en liten sjö i Kolmårdsskogen. Kylan bet hårt i kinderna och alla andra delar av kroppen, där inte kläderna riktigt täckte. Ingen tvekan om att vintern och kylan kommit för att stanna. Långt ute på isen såg jag en mycket märklig och konstig sten. Konstigt, där ska det inte vara en sten... mycket riktigt, det var ingen sten, det var ett gäng havsörnar som slagit sig ned på isen.

Något överraskad, men ändå beredd lyfte jag kameran sakta och skulle precis till att trycka på avtryckaren, då två av örnarna lyfte och flög iväg. De hade sett mig, skit också!
Precis då jag tyst för mig själv skulle utbrista "typiskt" tyst för mig själv så fick jag se att en havsörn satt kvar och tittade på mig med sin skarpa och arga blick.


Under flera minuter kunder jag studera denna mäktiga fågel och även göra några bilder på den. Där satt denna mäktiga fågel ensam kvar på isen, övergiven av sina vänner...








2018-12-03

7 bilder från Kolmårdens väldiga skogssalar...

Idag visar jag sju bilder från Kolmårdens väldiga skogssalar. Bilder som talar om tystnad, ensamhet i ett mörkt och disigt november. De här bilderna är från platser i Kolmården där få personer ännu satt sina fötter och där tystheten är mer regel än undantag. Här trivs jag, här finner jag ro, här har jag möjlighet att möta mig själv...