2018-02-23

Mötet med enhörningen...

När ljuset åter började lysa upp landskapet, efter en mörk och lång vinternatt, fann jag en märklig rotvälta i kikaren. På långt håll såg den precis ut som en stor älg, men i kikaren som vilken rotvälta som helst.

Jag kikade vidare efter andra potentiella "älgar", då jag plötsligt i ögonvrån såg att den tidigare misstänkta rotvältan nu faktiskt hade öron och dessutom rörde på sig. Det var ingen rotvälta, utan en älg!!!

Snabbt körde jag närmare med bilen, för att se om jag kunde få möjlighet att göra några bilder. Jag kom nära med bilen och jag kunde tydligt se älgtjuren genom mitt teleobjektiv. Den tittade nyfiket på mig där den låg alldeles stilla i den djupa snön, högt uppe på en höjd.


Detta var inte vilken älg som helst, det var en älgtjur med bara ett horn - en enhörning!
Aldrig tidigare hade jag mött en älg med bara ett horn, däremot rådjur.


Jag bestämde mig för att parkera bilen och smyga mig lite närmare. Sagt och gjort, snart var jag påväg genom det halvmeter tjocka snön. Plötsligt stod denna stora älg en bit längre bort och stirrade på mig, med sin stora, svarta ögon. Vi tittade på varandra länge, länge innan han valde att gå vidare åt sitt håll och jag åt mitt.

Sakta rann en tår längs min kind, aldrig tidigare har jag haft ett sådant starkt möte med ett vilt djur. En ensam stor älgtjur som utstrålade en sådan stark vilja av livsenergi och överlevnad har jag aldrig mött. Måtte denna vackra enhörning få leva vidare i frid här i Kolmårdsskogens djupa skogar...






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar