tisdag 28 februari 2017

Den slumrande ugglan...

Det är i princip omöjligt att inte visa mera bilder på den lilla sparvugglan, som jag under början av året har haft så många fina möten med, som ni kunnat läsa tidigare om här i bloggen. Här är en svartvit bild på en trött och slumrande sparvuggla...


måndag 27 februari 2017

Den stora mustaschen...

Bilder från ett möte med en liten ekorre, som förmodligen samlade material till sitt bo. När han satt på marken och spanade såg det precis ut som han hade en gigantisk mustasch...





lördag 25 februari 2017

tisdag 21 februari 2017

måndag 20 februari 2017

söndag 19 februari 2017

lördag 18 februari 2017

fredag 17 februari 2017

torsdag 16 februari 2017

onsdag 15 februari 2017

tisdag 14 februari 2017

måndag 13 februari 2017

Skogens konung vaknar...

Under lördagsmorgonens fotorunda stötte jag på skogens konung, en udda 6-taggare. Konungen låg och sov i hörnet av ett kalhygge. I ungefär en och en halv timme kunde jag studera denna älgtjur, då han sov, vaknade, låg och drog sig, åt frukost, morgonkissade, för att sedan lunka vidare in i skogens dunkel. En morgon med ett mycket intressant och spännande möte...









 

fredag 10 februari 2017

Den bittra döden...

När jag kom åkandes i morse på den lilla skogsvägen fick jag syn på en liten ekorre som låg på sidan av vägen. Snöspåren tydde på att en tidigare bilist kört på den lille stackaren. Det gick tydligt att se i snön hur bilen hade försökt väja, dock utan att lyckas...

Snön hade börjat lägga sig som ett täcke över den lilla varma kroppen. Naturligtvis kunde jag inte låta denna lilla ekorre ligga kvar på vägen, då det kändes högst ovärdigt. Med rinnande tårar och gråten i halsen bäddade jag ned denna lille vän i mossan under en liten gran. Sov gott lilla ekorre!









torsdag 9 februari 2017

Under natthimlen...

... hörs en försiktigt pipande sång i den alldeles tysta och kalla skogen. I en av grantopparna i närheten av mig sitter en liten sparvuggla och sjunger. Jag lockar på den och plötsligt kommer den och sätter sig i ett träd, inte alls långt från mig i det dunkla skymningsljuset och fortsätter sitt sjungande. Samtidigt är den lilla ugglan mycket nyfiken på vem eller vad jag är för något. En oförglömlig naturupplevelse och ett fint möte med vår allra minsta uggla.